måndag 12 december 2016

Säkerhet vid idrott

Det allra viktigaste enligt mig är att lyssna noga på instruktionerna så att jag vet precis vad jag ska göra och vilka regler som gäller. Då minskar jag risken för en massa missförstånd under spelets/lekens gång. Till exempel om reglerna är att vi ska springa på ett visst ställe. Om jag inte lyssnar på instruktionerna missar jag det och kanske börjar springa på fel ställe. Det kan leda till att jag krockar med någon annan som springer på rätt ställe. Om jag skadar mig på grund av det får jag skylla mig själv, men om det dessutom leder till att den andre personen skadar sig är det inte okej. Någon annan ska inte behöva lida av att jag ignorerade genomgången! 

Jag måste även tänka på hur jag spelar/leker, det vill säga anpassa min nivå efter sammanhanget. Låt oss säga att jag har tränat fotboll i hela mitt liv och vi nu ska spela det på idrotten. I motståndarelaget finns en person som är rädd för bollar och helst bara skulle rusa ut ur rummet för att slippa denna fruktansvärda sport. Då kanske det optimala för mig att göra inte vara att springa fram och tackla min motståndare så att hen skadar sig. Jag vet att det är omöjligt att genomföra en inbrottsaktivitet som alla gillar i skolan, för vi alla tycker olika om vad som är kul. Men vi kan i alla fall göra vårt bästa för att få alla att känna sig delaktiga och behövda i ett lag. Det här exemplet gäller givetvis inte aktiviteter där man arbetar ensam. I sådana sammanhang är det helt okej att prestera på sin egen nivå och verkligen göra sitt bästa. I och med att jag är Tina är ett exempel på att sådant tillfälle orientering. Där kan jag göra allt precis hur snabbt och fint jag vill. jag behöver inte ta hänsyn till någon annan i min närhet. 


Något som är väldigt bra är mattor. För det är faktiskt en skillnad mellan att landa pladask på marken och att ha en matta under sig. Kanske tänker många att de små, tunna mattorna vi har i gympasalen är obetydliga, men så är ju inte fallet. Till exempel om vi ska hålla på med redskap och hoppa bock. Det är lika bra att lägga en matta framför om någon skulle snubbla och stå på näsan. Detta gäller även vid användning av bom, ringar och lianer. Mattorna förebygger inte bara skada. De gör också att många känner sig säkrare och blir lite modigare vid redskapen. Jag är en sådan person. Tro mig, jag har aldrig gillat redskap, men jag tackar så mycket för mattorna!! 


Något annat att tänka på är vad man har för typ av aktivitet och vilken nivå folk i skolor ligger på. Det går inte att kräva att alla ska göra en bakåtvolt även om vi haft idrottslektioner i tio år. Återigen, man måste anpassa sig efter miljön. Det är klart att någon säkert skulle kunna göra en bakåtvolt, men långt ifrån alla. Alltså, kan man inte ha det som en huvudaktivitet. Skolidrott behöver vara basic. 

tisdag 6 december 2016

Ännu en film

Här är en kort film där jag pratar om en massa onödiga saker på tyska. Du kommer förmodligen inte lära dig något, men se den ändå!


torsdag 1 december 2016

Lappkudde



Introduktion
Jag har gjort en lappkudde bestående av en massa små tygbitar i olika färg. På alla bitar har jag skrivit ett ord och tillsammans bildar de en liten del av en låttext. Låten heter Never get old och är skriven av min idol, David Bowie. Med andra ord så har jag blandat mitt musikintresse med ord som verkligen betyder något. 

Better take care
I breath so deep when the movie gets real
when the stars turn round
again and again
he looks me in the eye says he’s got his mind on a countdown
3, 2, 1

Så ja, anledningen till att jag valde att göra just detta var att jag gillar David Bowie och att vår uppgift var att inspireras av något. Men en annan anledning var att jag aldrig testat på lappteknik innan och att det verkade roligt och lärorikt. Innanför det fina örngottet finns en helt vanlig vit kudde. Den är till för att det ska vara möjligt att ta av den fina delen och tvätta. Hade det vita inte funnits där skulle ju all vadd åkt ut när jag tog av örngottet. Texten är skriven med lite olika tekniker. Det mesta har jag skrivit med textilpenna eftersom det var enklast, gick snabbast och samtidigt inte går bort i tvätten. Några lappar har jag skrivit med textilfärg, det vill säga målat med pensel. Det var svårare att få snyggt, men färgen blev starkare och bättre. Detta hade jag inte planerat från början, men efter vissa komplikationer (läs under ”förbättringstips?”) så bestämde jag mig för att måla. Efter att färgen torkat fick jag stryka lite med strykjärnet för att det inte skulle gå bort i tvätten. Slutligen använde jag maskinbroderi till några få lappar. Anledningen till det var att jag testat på den tekniken innan och jag tyckte att det var kul. Det är givetvis också bra att upprepa sådant man lär sig för att det verkligen ska fastna. 

Min tanke med kudden var att den skulle vara en explosion av olika färger och former. Till exempel så valde jag vissa tyg med prickar och stjärnor. Alla hade dessutom olika färg och texten är också i fina färger. Jag tänkte inte så mycket på att det skulle matcha, för i ett arbete som detta anser jag att det inte är så viktigt. Det får bli lite som det blir och när allt ändå bara är en enda röra gör inte det något. 

Redskap
Papper
Penna
Knappnålar
Tyg- och papperssax
Symaskin
sybåge
nål
stoppressarfot 
Pensel
Strykjärn 

Arbetsgång
Till att börja med skissade jag upp idén. Det tog ett tag för mig att komma på vad jag skulle göra eftersom uppgiften lät svår i mina öron. Till sist fattade jag att jag redan gjort i princip detta i mina tidigare arbeten och att det enda jag egentligen behövde göra var att hitta på något jag tycker är rolig. Om jag har förstått det rätt nu så var vår uppgift att bli inspirerad av något, vilket jag gjort i både jongleringsbollarna, maskinbroderiet på min tröja och mitt Star Wars-linne. När jag väl fick idén till kudden var det lätt att spinna vidare på den och rita upp. Jag använde färgpennor för att markera exakt vilka färger som skulle vara var. När skissen var klar ritade jag upp hela kudden i verklig storlek för att få en bättre överblick över alla lappar och hur stora de behövde vara. Den ritningen använde jag länge under arbetets gång för att komma ihåg var allt skulle sitta och och ha koll så att jag hade alla lappar jag behövde. Det funkade väldigt bra. Där skrev jag även vilken färg tyglappen skulle ha. Detta ändrade jag dock senare, så om man ser det ur det perspektivet funkade inte ritningen bra alls. I början gjorde jag dessutom den vita kudden som skulle vara innanför örngottet. 

















När allt planeringsjobb var slutfört kunde jag börja klippa ut alla tygbitar. Jag tror inte att jag gjorde det på det mest optimala sättet, för det tog jättelång tid. jag försökte använda mig av flera mindre tygbitar för att inte slösa på stora, fina tyger. Jag klippte ut alla en och en, men egentligen hade det varit smartare att klippa längre remsor av samma tyg för att sedan kapa dem till rätt längder. Men i de flesta fall hade det inte varit genomförbart på grund av att jag hade så små tygbitar. 

Mycket av det jag gjorde i detta arbetet handlade givetvis bara om att upprepa samma sak hundra gånger. I och med att det var så många lappar blev det tyvärr ganska tråkigt emellanåt, när jag hållit på med samma moment så länge. Ett annat exempel på detta var när jag skulle skriva själva texten. det höll jag på med i en och en halv lektion för att få det perfekt och då räknar jag inte med maskinbroderiet (som jag gjorde senare). 




Hur som helst, jag fick lite problem när jag höll på att skriva ner texten. Allt satt inte där det skulle och jag upptäckte att ljusa färger inte framträdde på mörkt tyg. Jag fick helt tänka om och flytta runt på det jag klippt ut. Efter något som kändes som en evighet blev det äntligen färdigt och jag kunde gå vidare. Det var förresten även här jag blev tipsad om att jag skulle kunna måla på vissa lappar. När texten, det viss säga allt utom maskinbroderiet, var klar gick jag vidare till själva lappandet. Tekniken var enkel. Jag lade två lappar ”räta mot räta” och sydde med vanlig raksöm. I kanterna sydde jag lite fram och tillbaks för att det skulle hålla ordentligt. Därefter vek jag bara upp lapparna och vips, så satt de som de skulle! jag fortsatte på samma sätt och gjorde en rad i taget. I början nålade jag innan jag sydde, men efter ett tag märkte jag att det var en så pass kort strecka att sy så att det inte behövdes.

När alla rader var färdiga gjorde jag precis på samma sätt, fast med två rader istället. Jag fick klippa till raderna lite innan jag gjorde det, för i och med att jag tidigare flyttat runt lite lappar var alla inte lika långa längre. 



















När alla rader var ihopsatta hade jag den färdiga framsidan av kudden. Den var jättefin, men det blev dock inte så bra, för när jag blev tvungen att klippa av en massa fick jag nästan ingen sömsmån. Så länge struntade jag i det och började på nästa punkt istället. Det var maskinbroderiet. Det var svårt, för på undersidan trasslade all tråd ihop sig hela tiden. Jag tror att det kan ha att göra med att tyget var så tunt. Det gick bättre när jag satte lite vlieseline på avigsidan. Det var kul med maskinbroderi. Innan jag började med maskinbroderiet strök jag hela kudden för att färgen som bildade de andra orden verkligen skulle fastna.




Till sist var alla bokstäver på plats och jag var ärligt talat jättetrött på maskinbroderiet. Nu såg jag tydligt att det inte skulle gå att ensam ha de ihoplappade bitarna som framsida på kudden utan att sy bort lite av texten. Om jag hade tänkt lite mer i början skulle jag inte skrivit orden så långt ute i kanterna. men nu var det som det var och jag fick helt enkelt sy på hela framsidan på ett vanligt svart tyg. Det blev ändå inte så fult, för det såg bra ut med en ram runt allt. På något sätt gjorde det att allt inte blev lika rörigt. Men innan jag klippte ut det svarta tyget (som jag också skulle ha som baksida) behövde jag veta hur stora bitarna skulle vara. Därför fyllde jag först den vita innerkudden med vadd och sydde ihop den. Därefter var det bara att kolla av om kudden och örngottet skulle passa ihop och sy på framsidan på det svarta tyget. 

Nu kommer vi till att sy ihop själva örngottet. Jag nålade ihop tygbitarna räta mot räta och klippte till en dragkedja som var 3cm längre än örnköttets sida. Det var på kortsidan den skulle sitta. I och med att örnköttet nu var ut och in lade jag dragkedjan med rätsidan inåt. Jag sydde fast den ena sidan med vanlig raksöm och vände sedan på allt för att sy fast den andra sidan. Jag sydde därefter ihop alla andra sidor, men viktigt att komma ihåg var att öppna blixtlåset innan jag sydde den sista sidan. Annars hade jag ju inte kunnat vända örngottet rätt sedan! Men allt gick bra och kudden passade bra i örngottet.

Senare insåg jag att jag sytt alldeles för långt in när jag sydde fast framsidan på det svarta tyget. Jag hade ju vikt in en kant, men nu höll den på att vika tillbaks sig på vissa ställen. Det löste jag genom att sy en gång till, denna gång längre ut, för att det verkligen skulle sitta stabilt. Nu får jag helt enkelt bara låtsas att det var meningen att ha två sömmar! 


Förbättringstips?

När jag planerade mitt arbete tänkte jag mycket på vilken tygbit som skulle vara var för att inte få flera av samma färg bredvid varandra. I samband med det tänkte jag också mycket på med vilken färg jag skulle skriva på de olika tygbitarna. Det tog lång tid, men då trodde jag att det var värt det, för att jag inte skulle få slita med det senare. Men efter ett tags arbetande insåg jag att det jag planerat inte alls funkade. På vissa tygbitar framträdde inte alls den tygpennan jag försökte skriva med. Det blev antingen svart, eller så syntes det inte alls. Detta ledde till att jag helt fick tänka om och allt slutade med att det faktiskt blev flera tygbitar av samma färg bredvid varandra. Jag tycker verkligen att det är synd, med tanke på att jag faktiskt tog en hel lektion till att rita upp exakt hur jag ville ha allt. Kanske skulle jag inte brytt mig om att gå igenom allt in i minsta detalj och istället börjat jobba, så att jag kunde lösa allt det på vägen istället?

Åsikter
Jag är jättenöjd med hur jag har presterat. Det är en väldigt personlig kudde och jag har använt många olika tekniker. Kanske är jag inte helt säker på en del moment riktigt än, men jag har verkligen gjort mitt bästa för att sy en fin och hållbar kudde den här terminen. Det har jag lyckats med. En del av de tekniker jag använt har jag aldrig hållit på med innan, så därför anser jag att detta är ett bra arbete för mig. 

tisdag 29 november 2016

Miljöhot

Växthuseffekten
Det är bra att det finns en växthuseffekt, för annars hade det inte kunnat finnas något liv på jorden. Att detta kallas just växthuseffekt är för att det som sker är precis samma sak som i ett riktigt växthus. Jordens atmosfär är glaset. Värme från solen kommer in och värmer upp huset. Sedan är tanken att en del av värmen studsar tillbaks ut i luften, men att en del stannar kvar och värmer upp huset. Precis på samma sätt funkar det med jorden och atmosfären. Men nu är det så att vi människor släpper ut otroligt mycket koldioxid och annat när vi till exempel kör bil, flyger och har igång fabriker. Utsläppen fastnar i atmosfären och det leder till att värmen som kommer in har svårare att studsa ut i rymden. Om värmen stannar kvar på jorden höjs medeltemperaturen. På lång sikt innebär det att våra isar smälter. Fram till 2100 beräknas havsnivån stiga 18-59cm och vi kan förvänta oss mer nederbörd. För att förhindra detta är givetvis det mest effektiva sättet att köra mindre bil, flyga mindre och sluta vara så besatta av prylar. Jag tror dock inte att det kommer funka. Det går inte att bara säga till folk att sluta och så gör de det. Men det jag tror att alla kan göra är de mindre grejerna. Att ta cykeln till affären istället för att åka en kilometer bil, inte duscha i en timme, inte ladda mobiler mer än nödvändigt. Och om man tvunget måste köra bil är det smartare att införskaffa en elbil. Det är även bra att se till att fylla alla flygplan så att de inte lyfter i onödan. Flygplanen står nämligen för väldigt mycket av allt koldioxidutsläpp. 

Ozonhål i atmosfären
Ozonskiktet finns i atmosfären. Det finns där för att skydda mot farliga delar av solens ultravioletta strålningar. Återigen är det våra utsläpp som håller på att förstöra allt totalt. Farliga ämnen bryter liksom ner skiktet och på vissa ställen orsakar det stora ozonhål. Ett hål finns över Antarktis. Strålningen har även ökat över Australien. Där bor ju många människor och en följd av detta är att fler får hudcancer. Strålningen skadar även både växter och djur. Varje år blir även ozonskiktet över vår del av jorden tunnare. Vi märker det dock inte på samma sätt eftersom det är så mycket mer över till exempel Australien. Men bara för att det inte förekommer lika mycket här betyder inte det att vi är mindre skyldiga och inte kan göra något åt det. Dessutom kommer det med tiden försämras även här. Så det vi kan göra för att hindra ozonhålen är ungefär samma saker som jag skrev i den förra frågan. 

Försurning av sjöar, skog och mark
När vi förbränner fossila bränslen sprids sura ämnen. Tack vare att det blåser sprids dessa sura avfall. Sedan regnar det och avfallet hamnar i naturen eftersom vatten finns både i marken, sjöar och himlen. Sjöar och vattendrag blir också sura för att smältvattnet från snön ofta innehåller starka syror. Försurningen skadar växt- och djurlivet, framför allt i vatten. Detta leder till att arter i sura vatten minskar, eftersom vattnet förändras, men också för att maten försvinner och konkurrensen blir hårdare. Dock finns det växter, till exempel näckros, som trivs i försurat vatten. Tyvärr drabbar försurning även grundvattnet och det leder till en förhöjd halt av metaller såsom bly och zink. Hushåll med egna brunnar kan få sådant skadat vatten och människorna som dricker det får farliga mängder metall i sig.

Det mest använda sättet man använder för att minska försurningen av sjöar är kalkning. Men det är inte ett hållbart sätt eftersom kalkning också påverkar miljön. Dessutom behöver det göras om efter ett par år, då det kampa kallet redan använts upp. Så det enda sättet som är hållbart är, precis som i de två ovanstående frågorna, att minska utsläppet. Tyvärr är det svårt, för att det alltid kommer finnas folk som inte bryr sig om det. 

Övergödning
Övergödning är ett av Sveriges största miljöproblem. Det hela börjar med att bönder odlar på sin mark. För att få bra skörd tillsätts gödsel, som innehåller bland annat kväve och fosfor. För växternas fotosyntes krävs ju koldioxid, vatten och näring och gödslingen ger dem extra mycket näring. Problemet är att ämnena som släpps ut i inte är lika bra om de hamnar på andra ställen är just på åkern. Tyvärr börjar det regna och ämnena rinner ner i diket, för att sedan komma vidare till vattendrag. Resten kan ni nog räkna ut. Allt det dåliga kommer till sjöar och hav. Det som händer där är att det blir för mycket näring i vattnet, vilket leder till att algerna frodas. Ibland när man badar finns där ju, som bekant, en massa algblomning. Det är just övergödningen som är orsaken till detta.

Men varför är algblomning så dålig då? Jo när alghalten bara ökar tar de upp mer syre och alltså blir själva vattnet syrefattigt. Andra växter får inte tillgängligt med syre för att fotosyntesen ska funka. Allt blir som ett dominospel, för när växter inte får syre dör de och fiskarna får ingen mat. När små fiskar dör finns det ingen mat för de stora fiskarna, vilket i slutet kommer leda till att det inte heller finns någon mat till oss. När det gäller sjöar kan det också börja växa så mycket att sjön snart förvandlas till våtmark istället. Det mest drabbade i vårt område är Östersjön, så man kan verkligen säga att vi svenskar har ett stort ansvar och måste förbättra oss. 

Det farliga är konstgödsling och besprutning. Visst, man får kanske bättre jordbruk, men att ha en bättre miljö är viktigare. Så det man försöker göra är att minska konstgödsling och besprutning. 




måndag 28 november 2016

Metaller

Titan
Kemisk beteckning: Ti
Atomnummer: 22
Titan tillhör gruppen lättmetaller, men det är ändå väldigt hårt. Det är motståndskraftigt mot korrosion, det vill säga frätning. Om man jämför med stål är titan bättre i alla dessa kriterier, så varför använder man inte mer titan? Jo, för att det är mycket svårare och dyrare att framställa. Såhär går framställningen till: Först genomgår malmen något som kallas för krollprocessen. Man tar ut ett ämne som kallas titantetraklorid och blandar det med antingen magnesium eller natrium. Det upphettas till 800°C och då får man fram finfördelat titan, som kallas titansvamp. Det smälter man till antingen massiv metall eller legerar det med någon annan sorts metall om andra egenskaper önskas. 

Man kan använda titan till legeringar inom flyg-och rymdteknik. Som sagt, så är det ju en väldigt stark metall och tåler höga temperaturer. Till skillnad från rostfritt stål rostar inte titan i saltvatten. Därför kan det vara smart att använda sig av titan i industrier där man använder havsvatten som kylvatten. 

Bly
Kemisk beteckning: Pb
Atomnummer: 82
Bly är en väldigt tung metall. Den allra tyngsta av de billigare metallerna. Guld och platina väger mer, men de är ju mycket dyrare. Bly är dock både giftigt och farligt för miljön, så det är många som vill att det ska förbjudas i exempelvis fiskeredskap. Anledningen till att man använd det i sådana sammanhang innan är givetvis att det är tungt och sjunker. 

Första steget i framställningen är att malmen grovkrossas och körs i kvarnar för att finfördelas. Då separerar man det man vill ha från bland annat själva bergarten. Sedan använder man sig av flotation, en reningsmetod, för att dela på de olika mineralerna. Flotationen går till så att man blandar allt med en massa vatten. Därefter blåses luft in genom blandningen så att bubblor uppstår. De oönskade fastnar på luftbubblorna och följer med upp till ytan. Då går det bra att ta bort allt som ligger på ytan och sedan har man det rena kvar. Det man får fram kallas blykoncentrat, det vill säga blyslig. Vill man sedan ha metalliskt bly bandas blysligen med kalksten. 


Som sagt används bly till fiskeredskap, men det används även som ammunition på grund av sin höga densitet. Det kan också förekomma i elektriska ledningar som finns i mark eller vatten. Detta på grund av att det det är motståndskraftigt mot fukt och kan vara det i flera år. Bly är inte bara motståndskraftigt mot fukt, för människor använder det dessutom i förkläden när de arbetar med radioaktiva ämnen.


Järn och stål
Kemisk beteckning (endast järn eftersom stål inte är ett grundämne): Fe
Atomnummer: 26
Järn är den metall som används mest av oss. Det är dock sällan rent järn används. Man brukar ofta blanda det med kol för att få en starkare metall. Det är det som kallas stål. Järn är även en av de allra vanligaste metallerna i jordskorpan. 

Järnmalmen är blandad med gråberg när den bryts. Därför måste den först anrikas i ett anrikningsverk. Där görs metallen renare på olika sätt, det vill säga att man rensar bort stenar som inte innehåller någon metall. Detta kan göras på lite olika sätt, men en vanlig metod är flotation, som jag förklarade i avsnittet om bly. Sedan måste syret i järnet försvinna. Det kan göras i speciella ugnar som kallas masugnar. Där tillsätts kol. Men så mycket kol vill man ofta inte ha i det färdiga järnet. Att ta bort kol kallas för färskning. För att få fram stål ska kolhalten vara mellan 0,15% och 2% kol. 

Låg kolhalt innebär att stålet är lättare att smida och är alltså mjukare. Mer kol innebär att det blir hårdare och sådant stål används till verktyg. Vill man sedan ha ännu hårdare stål hettas stålet upp för att sedan kylas snabbt igen. Det metoden kallas härdning och hårt stål används till tillexempel lås och maskindelar. 

   Stål rostar lätt. Om man legerar det med andra metaller går det att få fram rostfritt stål. De vanligaste legeringarna är med nickel och krom. Det som händer är att krom skapar en skyddande hinna runt stålet, men eftersom det är genomskinligt syns ändå metallglansen. Rostfritt stål gör att man kan använda det till mycket mer eftersom det nu inte gör något om det kommer i kontakt med vatten. 


https://sv.wikipedia.org/wiki/Stål
https://sv.wikipedia.org/wiki/Järn-_och_stålproduktion
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/titan
https://sv.wikipedia.org/wiki/Titan
https://sv.wikipedia.org/wiki/Bly
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/bly
https://gleerupsportal.se/gbook/v3/index.php?id=55

torsdag 24 november 2016

Tysk vlog

Nedan finns tre korta filmer på tyska. De är gjorda av mig ht16 och gästskådespelarna är:
Klara Kotarsky
Olle Nihlgård
Frederika van der Meer

Den första filmen är typ seriös, men sen går det utför. Du kommer få beskåda höjden av ensamhet, en liten sång med fruktansvärt ljud och en galen människa som attackerar ett mjölkpaket.

Ni som ännu inte bläddrat vidare till nästa blog, luta er tillbaks och följ med rakt ner i helvetet!






fredag 18 november 2016

Egen reflektion om konflikter

Min grupp:
Albin - Kriget mot terrorn 
Adrian - Kalla kriget
Sam - Kalla kriget
Nusin - Jugoslavien
Jag (Tina) - Kubakrisen

  1. Jag har en politisk och ideologisk konflikt. Min konflikt är dessutom slutet på Adrians och Sams konflikt, det vill säga Kalla kriget. Albins (kriget mot terrorn) är lite mer svåridentifierat eftersom det kan finnas många anledningar till att utföra ett terrordåd. Ofta har det dock religösa grunder. Alltså kom vi fram till att Albin har en religös konflikt med politiska inslag. Nusin har också en politisk konflikt. Hon skrev om splitringen av Jugoslavien, vilket alltså var ett stort bråk om vilket land som skulle tillhöra vad och om länder skulle bli självständiga.

  2. Man skulle kunna säga att Adrians och Sams krig är orsaken till att min konflikt uppkom. Kalla kriget pågick ju jättelänge och ledde fram till Kubakrisen, för att sedan avslutas. Dock säger vissa att Kalla kriget håller på än idag eftersom USA och Ryssland inte är så bra vänner nu heller. Men vi vet inte hur det kommer bli nu när Donald Trump ska bli USA:s nästa president. Han och Putin är inte ovänner, såsom Obama och Putin var.


    En stor skillnad är att Kubakrisen bara höll på i några dagar. Kalla kriget startade ungefär när andra världskriget tog slut. Kriget mot terrorn är också ett längre pågående krig. Det är inte heller något som håller på hela tiden, för man vet aldrig när nästa terrordåd inträffar. Man kämpar inte mot en specifik motståndare, utan mot ett beteende. Vad gäller händelseförloppet så är kriget mot terrorn väldigt hetsigt och går i vågor. När det sker ett dåd får alla panik och utredningar startas, man försöker rädda så många människor osv… Mitt, Sams och Adrians krig är mer ett krig som pågått i tystnad och där fanns mycket mer hemlighetsmakeri. Det var inte två sidor som fysiskt stred mot varandra. De ville komma överens, men hade stora problem med att lyckas göra det. Alltså anser jag att Albins krig är mycket mer brutalt och offensivt. Något som är extra tråkigt med terror är att hela världen tycks falla samman när något händer. Alla pratar om det, lägger upp grejer på sociala medier osv. Men efter ett par dagar verkar allt vara glömt. Vi håller tyst om terror och låtsas som om allt är lugnt fram tills nästa dåd. Allt bara upprepar sig om och om igen.

    Kriget i Jugoslavien ledde fram till att en massa länder splittrades och blev ovänner. Det var faktiskt också en följd av Kalla kriget. Senare splittrades Sovjetunionen där Ryssland blev det största landet. Man kan också säga att Kuba och USA splittrades mer från varandra. De två länderna blev mer osams eftersom USA ville ha kontroll över Kuba, men Castro ville inte ha med USA att göra alls.

  3. Mitt sätt att försöka hindra Kubakrisen var bland annat att Kennedy inte skulle ha tillåtit en invasion av Kuba. Visst, Kuba var kommunistiskt vilket inte var sådär jättebra, men USA borde inte ha lagt sig i det. Kuba är så litet och jag tror att USA skulle klara sig precis lika bra utan att kontrollera och utnyttja ett sådant land. Nu inser jag dock att det nog ändå inte hade funkat. Trycket var hårt på Kennedy. Planen för att störta Castro fanns redan färdig och han hade nog inte fått igenom att lägga ner det hela. Åtminstone inte utan att behöva säga tack och adjö till sin post som president. Dessutom hade nog Kuba funnit Sovjet ändå. Under den här tiden stod man antingen med USA eller Sovjet och eftersom Kuba inte var med USA längre fanns det ingen tvekan om vart de skulle vända sig. Men jag tror fortfarande på att man hade kunnat stoppa allt detta om folk bara hade varit lite trevligare mot varandra. I de bästa av världar hade någon av parterna struntat i kapprustningstävlingen och inte tillverkat så många farliga kärnvapen. Nej, det är inte rimligt överhuvudtaget, men det är i alla fall en bättre lösning än den som faktiskt blev av. Nu är ju fortfarande USA och Ryssland osams!

    Kriget mot terrorn är inte slut än. Jag skulle snarare säga att det bara blir värre hela tiden. Där handlar det snarare om att hitta en lösning så snabbt som möjligt, för det går inte att låta världen hålla på såhär. Men som Albin sade, så gjorde USA:s president Bush ett klumpigt uttalande efter den 11 september, där han sade att folket skulle gå ett korståg mot terrorn. Det gjorde muslimer arga eftersom korstågen i historien tagit livet av många med den religionen. Precis som med Kalla kriget tror jag inte att detta är särskilt rimligt. All terror hade inte försvunnit på grund av ett enda tal och det hade nog inte stoppat organisationer som IS. Det hade nog dock kunnat göra allt lite mildare.

  4. Jag tror att gamla konflikter kan lära oss hur man inte ska göra. Vi lär oss att krig aldrig kan leda till något bra, för det finns alltid oskyldiga människor som kommer ta skada. Jag tror på att det bästa sättet att förhindra konflikter på lång sikt är att undervisa om vad som faktiskt hänt under historien i skolorna. Då lär man barnen redan från tidig ålder att det inte leder någonstans att gå ut i krig. Men att Kalla kriget inträffade är ett tecken på att människor är jättedåliga på att lära sig av sina misstag. Det är egentligen alla krig som pågår just nu också exempel på.

    Något annat jag tror på är att följder av gamla konflikter kan hjälpa till att hindra framtida krig. Ett exempel är den heta linjen mellan USA och Ryssland. Den infördes just för att det inte skulle bli fler missförstånd mellan stormakterna och det tror jag är en viktig del för att hindra dem att börja bråka igen. Att det införs extra mycket säkerhetsåtgärder i terrordrabbade områden är också en sådan sak som hjälper.

    Vad gäller att skapa nya konflikter så kan givetvis ledare använda sådant som hänt i historien som en sorts ”anledning” att gå på en annan grupp, för att det på något sätt skulle bli rättvist då. Otroligt idiotiskt, enligt mig. Det är som om Danmark skulle anfalla oss nu bara för att Skåne togs ifrån dem för flera hundra år sedan. Hade det varit rätt?

    Sedan kommer det alltid finnas folk som är avundsjuka på varandra, folk som vill ha bättre naturresurser och folk som helt enkelt bara är dumma i huvudet. Därför kommer vi nog aldrig kunna leva helt utan konflikter. Folk kommer bara skylla ifrån sig. Men vad som är viktigt är att vi håller ihop och kämpar för att framtiden ska bli ljusare än vad historien är. Annars finns det absolut ingen chans att vi lyckas! Men en sak är säker: Gubbar kan helt enkelt inte hålla sams. Inte ens om de har maktpositioner.