Lappkudde

Introduktion

Jag har gjort en lappkudde bestående av en massa små tygbitar i olika färg. På alla bitar har jag skrivit ett ord och tillsammans bildar de en liten del av en låttext. Låten heter Never get old och är skriven av min idol, David Bowie. Med andra ord så har jag blandat mitt musikintresse med ord som verkligen betyder något. 

Better take care

I breath so deep when the movie gets real

when the stars turn round

again and again

he looks me in the eye says he’s got his mind on a countdown

3, 2, 1

Så ja, anledningen till att jag valde att göra just detta var att jag gillar David Bowie och att vår uppgift var att inspireras av något. Men en annan anledning var att jag aldrig testat på lappteknik innan och att det verkade roligt och lärorikt. Innanför det fina örngottet finns en helt vanlig vit kudde. Den är till för att det ska vara möjligt att ta av den fina delen och tvätta. Hade det vita inte funnits där skulle ju all vadd åkt ut när jag tog av örngottet. Texten är skriven med lite olika tekniker. Det mesta har jag skrivit med textilpenna eftersom det var enklast, gick snabbast och samtidigt inte går bort i tvätten. Några lappar har jag skrivit med textilfärg, det vill säga målat med pensel. Det var svårare att få snyggt, men färgen blev starkare och bättre. Detta hade jag inte planerat från början, men efter vissa komplikationer (läs under ”förbättringstips?”) så bestämde jag mig för att måla. Efter att färgen torkat fick jag stryka lite med strykjärnet för att det inte skulle gå bort i tvätten. Slutligen använde jag maskinbroderi till några få lappar. Anledningen till det var att jag testat på den tekniken innan och jag tyckte att det var kul. Det är givetvis också bra att upprepa sådant man lär sig för att det verkligen ska fastna. 

Min tanke med kudden var att den skulle vara en explosion av olika färger och former. Till exempel så valde jag vissa tyg med prickar och stjärnor. Alla hade dessutom olika färg och texten är också i fina färger. Jag tänkte inte så mycket på att det skulle matcha, för i ett arbete som detta anser jag att det inte är så viktigt. Det får bli lite som det blir och när allt ändå bara är en enda röra gör inte det något. 

Redskap

Papper

Penna

Knappnålar

Tyg- och papperssax

Symaskin

sybåge

nål

stoppressarfot 

Pensel

Strykjärn 

Arbetsgång

Till att börja med skissade jag upp idén. Det tog ett tag för mig att komma på vad jag skulle göra eftersom uppgiften lät svår i mina öron. Till sist fattade jag att jag redan gjort i princip detta i mina tidigare arbeten och att det enda jag egentligen behövde göra var att hitta på något jag tycker är rolig. Om jag har förstått det rätt nu så var vår uppgift att bli inspirerad av något, vilket jag gjort i både jongleringsbollarna, maskinbroderiet på min tröja och mitt Star Wars-linne. När jag väl fick idén till kudden var det lätt att spinna vidare på den och rita upp. Jag använde färgpennor för att markera exakt vilka färger som skulle vara var. När skissen var klar ritade jag upp hela kudden i verklig storlek för att få en bättre överblick över alla lappar och hur stora de behövde vara. Den ritningen använde jag länge under arbetets gång för att komma ihåg var allt skulle sitta och och ha koll så att jag hade alla lappar jag behövde. Det funkade väldigt bra. Där skrev jag även vilken färg tyglappen skulle ha. Detta ändrade jag dock senare, så om man ser det ur det perspektivet funkade inte ritningen bra alls. I början gjorde jag dessutom den vita kudden som skulle vara innanför örngottet. 

När allt planeringsjobb var slutfört kunde jag börja klippa ut alla tygbitar. Jag tror inte att jag gjorde det på det mest optimala sättet, för det tog jättelång tid. jag försökte använda mig av flera mindre tygbitar för att inte slösa på stora, fina tyger. Jag klippte ut alla en och en, men egentligen hade det varit smartare att klippa längre remsor av samma tyg för att sedan kapa dem till rätt längder. Men i de flesta fall hade det inte varit genomförbart på grund av att jag hade så små tygbitar. 

Mycket av det jag gjorde i detta arbetet handlade givetvis bara om att upprepa samma sak hundra gånger. I och med att det var så många lappar blev det tyvärr ganska tråkigt emellanåt, när jag hållit på med samma moment så länge. Ett annat exempel på detta var när jag skulle skriva själva texten. det höll jag på med i en och en halv lektion för att få det perfekt och då räknar jag inte med maskinbroderiet (som jag gjorde senare). 

Hur som helst, jag fick lite problem när jag höll på att skriva ner texten. Allt satt inte där det skulle och jag upptäckte att ljusa färger inte framträdde på mörkt tyg. Jag fick helt tänka om och flytta runt på det jag klippt ut. Efter något som kändes som en evighet blev det äntligen färdigt och jag kunde gå vidare. Det var förresten även här jag blev tipsad om att jag skulle kunna måla på vissa lappar. När texten, det viss säga allt utom maskinbroderiet, var klar gick jag vidare till själva lappandet. Tekniken var enkel. Jag lade två lappar ”räta mot räta” och sydde med vanlig raksöm. I kanterna sydde jag lite fram och tillbaks för att det skulle hålla ordentligt. Därefter vek jag bara upp lapparna och vips, så satt de som de skulle! jag fortsatte på samma sätt och gjorde en rad i taget. I början nålade jag innan jag sydde, men efter ett tag märkte jag att det var en så pass kort strecka att sy så att det inte behövdes.

När alla rader var färdiga gjorde jag precis på samma sätt, fast med två rader istället. Jag fick klippa till raderna lite innan jag gjorde det, för i och med att jag tidigare flyttat runt lite lappar var alla inte lika långa längre. 

När alla rader var ihopsatta hade jag den färdiga framsidan av kudden. Den var jättefin, men det blev dock inte så bra, för när jag blev tvungen att klippa av en massa fick jag nästan ingen sömsmån. Så länge struntade jag i det och började på nästa punkt istället. Det var maskinbroderiet. Det var svårt, för på undersidan trasslade all tråd ihop sig hela tiden. Jag tror att det kan ha att göra med att tyget var så tunt. Det gick bättre när jag satte lite vlieseline på avigsidan. Det var kul med maskinbroderi. Innan jag började med maskinbroderiet strök jag hela kudden för att färgen som bildade de andra orden verkligen skulle fastna.

Till sist var alla bokstäver på plats och jag var ärligt talat jättetrött på maskinbroderiet. Nu såg jag tydligt att det inte skulle gå att ensam ha de ihoplappade bitarna som framsida på kudden utan att sy bort lite av texten. Om jag hade tänkt lite mer i början skulle jag inte skrivit orden så långt ute i kanterna. men nu var det som det var och jag fick helt enkelt sy på hela framsidan på ett vanligt svart tyg. Det blev ändå inte så fult, för det såg bra ut med en ram runt allt. På något sätt gjorde det att allt inte blev lika rörigt. Men innan jag klippte ut det svarta tyget (som jag också skulle ha som baksida) behövde jag veta hur stora bitarna skulle vara. Därför fyllde jag först den vita innerkudden med vadd och sydde ihop den. Därefter var det bara att kolla av om kudden och örngottet skulle passa ihop och sy på framsidan på det svarta tyget. 

Nu kommer vi till att sy ihop själva örngottet. Jag nålade ihop tygbitarna räta mot räta och klippte till en dragkedja som var 3cm längre än örnköttets sida. Det var på kortsidan den skulle sitta. I och med att örnköttet nu var ut och in lade jag dragkedjan med rätsidan inåt. Jag sydde fast den ena sidan med vanlig raksöm och vände sedan på allt för att sy fast den andra sidan. Jag sydde därefter ihop alla andra sidor, men viktigt att komma ihåg var att öppna blixtlåset innan jag sydde den sista sidan. Annars hade jag ju inte kunnat vända örngottet rätt sedan! Men allt gick bra och kudden passade bra i örngottet.

Senare insåg jag att jag sytt alldeles för långt in när jag sydde fast framsidan på det svarta tyget. Jag hade ju vikt in en kant, men nu höll den på att vika tillbaks sig på vissa ställen. Det löste jag genom att sy en gång till, denna gång längre ut, för att det verkligen skulle sitta stabilt. Nu får jag helt enkelt bara låtsas att det var meningen att ha två sömmar! 

Förbättringstips?

När jag planerade mitt arbete tänkte jag mycket på vilken tygbit som skulle vara var för att inte få flera av samma färg bredvid varandra. I samband med det tänkte jag också mycket på med vilken färg jag skulle skriva på de olika tygbitarna. Det tog lång tid, men då trodde jag att det var värt det, för att jag inte skulle få slita med det senare. Men efter ett tags arbetande insåg jag att det jag planerat inte alls funkade. På vissa tygbitar framträdde inte alls den tygpennan jag försökte skriva med. Det blev antingen svart, eller så syntes det inte alls. Detta ledde till att jag helt fick tänka om och allt slutade med att det faktiskt blev flera tygbitar av samma färg bredvid varandra. Jag tycker verkligen att det är synd, med tanke på att jag faktiskt tog en hel lektion till att rita upp exakt hur jag ville ha allt. Kanske skulle jag inte brytt mig om att gå igenom allt in i minsta detalj och istället börjat jobba, så att jag kunde lösa allt det på vägen istället?

Åsikter

Jag är jättenöjd med hur jag har presterat. Det är en väldigt personlig kudde och jag har använt många olika tekniker. Kanske är jag inte helt säker på en del moment riktigt än, men jag har verkligen gjort mitt bästa för att sy en fin och hållbar kudde den här terminen. Det har jag lyckats med. En del av de tekniker jag använt har jag aldrig hållit på med innan, så därför anser jag att detta är ett bra arbete för mig. 

Virkad R2D2

Här är en bild på resultatet!

Jag har arbetat på ett virkat gossedjur som föreställer R2D2 från Star Wars. Eller ja, den skulle i alla fall föreställa honom… Jag tror dock inte att jag lyckades särskilt bra med det, för min R2 är absolut inte lik den riktiga. Vissa andra säger till mig att jag ska vara nöjd med arbetet, men det är jag faktiskt inte, för jag har presterat mycket bättre med andra saker jag gjort på slöjden. Sedan kan det förstås diskuteras ifall det var ett bra resultat för att vara första gången jag verkligen försökte virka. För ungefär ett år sedan virkade jag en kvadrat som var orange och vit, alltså en orienteringsskärm. Den blev typ helt ojämn och det var dessutom ett mycket lättare arbete än det jag haft nu. Så om jag ser det ur det perspektivet är jag faktiskt nöjd. 

Jag ska börja med att göra en kostnadsberäkning. Då räknar jag inte med broderinålen och den virknålen jag använde. Jag hade tre färger av garn (blå, vit och grå) och varje garn kostade 17 kronor.

17x3= 51

Jag använde ju faktiskt inget mer än det och dessutom tog inget garn slut, så egentligen kostade arbetet mindre. Men för att överhuvudtaget kunna virka måste man ju ändå köpa hela garnnystanet. Trots att man måste köpa mer än man behöver så tycker jag att det är ett billigt arbete. Det är ju bara 51 kronor och man kan göra väldigt mycket av garnet som blir kvar!

Nu ska jag berätta om arbetsgången. Anledningen till att jag valde att göra R2D2 är förstås att jag älskar Star Wars. För ett tag sedan gjorde jag ett linne där det stod Star Wars. Jag hittade dessutom en bild på någon som virkat R2 och jag tyckte att den var jättesöt. Som sagt så har jag i stort sett inte arbetat med virkning alls förr, så det vore bra att i alla fall få testa på det lite mer. Att kombinera intresse med sånt som gör nytta är något jag tycker är väldigt bra och jag gillar det sättet att arbeta!

Eftersom jag var helt ny på det här med virkning så behövde jag först kolla på några filmer om olika tekniker och andra bra grejer att veta, till exempel att starta, byta tråd och sluta. Dessa filmer hittade jag i slöjdlexikon. Där kollade jag även ibland under arbetets gång när det var något jag inte förstod. Hur som helst så började jag planera arbetet genom att rita en skiss. Jag skrev ut ungefär hur stor den skulle vara, men när jag väl var klar insåg jag att det färdiga resultatet hade bilvit mycket större än bilden jag haft i huvudet. 

Jag började med att bara virka luftmaskor. Det gjorde jag tills jag hade tillräckligt mycket för att kunna forma en lagom stor cirkel. Därefter började jag med fasta maskor. Runt, runt, runt väldigt länge. Efter ett tag bytte jag färg till blå. Det är väldigt enkelt att byta färg faktiskt. Man bara lägger in den nya färgen, klipper av den gamla och virkar in den sista stumpen på baksidan. Jag hade bara den blå färgen två varv och efter det bytte jag till grå. 

Där började dock de intressanta grejerna. Jag skulle göra någon slags kupol och det fanns ingen beskrivning för det. Jag frågade faktiskt min mormor om hon kunde hjälpa mig med det. Hon berättade för mig att man då ska hoppa över en maska och virka i nästa istället. Det ska man göra regelbundet. Då blir det snyggast. Sedan får man också hoppa över oftare och oftare för att kunna forma kupolen. Till sist finns det ingenstans att stoppa ner virknålen och då får man sluta. När jag var klar fäste jag tråden på insidan så att den inte skulle synas. Efteråt virkade jag ”plattan” som ska vara på R2D2’s undersida. Det var svårt i början, men när man väl hade kommit en bit så att cirkeln i alla fall gick att hantera blev det lättare. Beskrivningen för hur man skulle göra fanns i slöjdlexikon. När jag hade båda delarna skulle jag på något sätt få ihop dem. Jag antog att det bästa sättet var att sy med en tråd av samma färg som arbetet (vit). Jag sydde givetvis inte hela vägen runt i och med att det hade blivit lite svårt att fylla roboten med vadd då ;) Det var inte så lätt att avgöra hur mycket vadd man behövde ha i, för antingen blev det så mycket att han blev rund, eller så blev det så lite att han inte ens hade någon form. När jag till sist var nöjd kunde jag sy den sista biten.

Nu var det dags att dekorera R2D2 med blått garn. Jag använde mig av en broderinål och det funkade bra. Den delen av arbetet hade jag förstås ingen mall till, utan jag tänkte bara på hur jag själv ville ha det. Det betydde såklart också att mitt alster inte blev lika fint som det skulle kunna ha blivit om jag följde ett mönster. Hur som helst så sydde jag några av de viktigaste detaljerna av roboten och lade till några som egentligen inte skulle finnas där. Sedan var jag faktiskt klar!

Så vad tycker jag om min insats? Nej, jag är inte nöjd i och med att jag trodde att jag skulle kunna göra R2 mycket mer lik den riktiga. En sak som bidrar mycket till det är att han egentligen ska ha ben, eller något i den stilen… Jag tyckte att det skulle bli för svårt att göra och om jag försökte hade han bara blivit ännu fulare. Så jag struntade helt enkelt i benen och det innebar att det enda sättet att veta att han ska föreställa R2D2 är att kolla på färgerna! En annan sak jag inte är nöjd med är att när jag virkade kroppen blev det väldigt ojämnt. Jag visste inte riktigt hur hårt jag skulle dra i garnet, så det blev lite olika på olika ställen. Men, som sagt, detta var första gången jag virkade något på riktigt och därför kan jag inte döma mig själv för hårt. 

Återbruk - julstjärnor

Jag har gjort några julstjärnor av kartong och gamla kartor eftersom jag älskar orientering. Jag kommer inte skriva någon lång utvärdering om arbetet, men här är i alla fall två bilder så att du ser hur det såg ut från början och hur det blev i slutet.

Här är kartorna när jag precis limmat på dem på kartongen

Detta är de färdiga stjärnorna

Slöjdredovisning - jongleringsbollar

Jag har jobbat med återbruk och eftersom jag tycker mycket om att jonglera ville jag göra lite mer personliga bollar än de jag redan har. Så jag började fundera över olika tyger jag skulle kunna använda eftersom det var återbruk jag skulle jobba med. Något vi har ganska mycket av hemma är reflexvästar och jag tänkte att om jag använde dem skulle bollarna även lysa i mörkret om en lampa riktade en lampa mot dem. Jag tyckte att det var en intressant idé och bestämde mig för att genomföra den. till fyllningen hade det också varit kul att återanvända något och eftersom vi hade jättemycket sesamfrön hemma, som dessutom var för gamla ville jag använda dem. För att göra bollarna extra personliga ville jag sy på något utanpå som representerar mig. Jag älskar orientering och på en stor tävling varje år får man ett speciellt märke där det står var tävlingen gick. eftersom jag varit med i många år så har jag flera märken, så jag tänkte använda tre av dem till bollarna. Eftersom fröna är ganska små skulle det vara bra att ha ett lager tyg till innanför västen, men det tänkte jag inte så mycket på förrän senare, så jag ska återkomma till den punkten.

Såhär såg arbetet ut från början

Här är resultatet

Det första jag gjorde var att rita en skiss på hur jag tänkte mig. Resultatet av det blev faktiskt ganska likt.

Jag använde en av de bollarna jag redan hade som mall och ritade av en av bollens fyra delar på papper. Därefter kunde jag bara lägga pappret på västen och rita av. Jag hade ungefär en centimeter som sömsmån för att bollarna inte skulle bli så små när jag sydde ihop dem. När jag bestämde vilken del av västen jag ville ha tänkte jag att det skull vara bra att ha en del av reflexbandet för att bollarna skulle kunna lysa i mörkret. Men jag ville ändå att bollarna skulle vara röda, så jag klippte så som bilden nedan visar. Dessutom hade jag två olika västar med olika färg. Den gula västen ville jag klippa likadant som den röda, men i och med att reflexbanden inte satt likadant skulle det se konstigt ut. Därför gjorde jag tvärt om med den gula, så att reflexbandet var i mitten. en annan idé jag hade som sprack var att jag ville göra två röda bollar och två gula. Men det visade sig att det blev ojämnt, så jag löste det genom att ta varannan del gul och varannan röd istället. Jag klippte ut totalt 12 bitar för att kunna göra tre bollar.

Nu kommer jag till tyget som skulle sitta innanför västen. Jag ville återanvända även det tyget, så jag letade igenom Åsas återbrukslåda och hittade en gammal tygpåse. Med hjälp av en av de andra delarna ritade jag av tolv delar till och nu hade jag alltså 24 delar att hålla reda på. Kanske hade man kunnat göra innerbollarna lite mindre eftersom det skulle finnas ett till lager utanför, men jag struntade i det.

Det enklaste sättet att få ihop bollarna var att först sy dem två och två. Då sydde jag förstås bara ena sidan, som du ser på bilden. Sedan kunde man ju bra vända de halva bollarna på rätt håll och sy ihop med ett annat par. Jag var även tvungen att sy fast reflexbandet på de röda delarna eftersom den höll på att gå av.

 När delarna satt ihop kunde jag nåla fast märkena från orienteringen. Det var ett ganska pilligt jobb eftersom bollarna skulle bli runda och märkena inte fick sitta snett. Jag satte fyra nålar för att märkena inte skulle ha någon chans att flytta på sig när jag sedan skulle sy. Även att sy var väldigt svårt. Jag valde en blå tråd för att jag ville att det skulle synas och jag hittade ingen annan som skulle matcha. Det funkade dock inte på grund av att kanten på märkena var grå. Då smälte den blå färgen in i den grå. Men en bra sak var att jag sydde med zink-zack. Det tyckte jag blev fint och jag lyckades sy väldigt rakt trots att det var svårt.

När märkena satt fast var det dags att jobba lite med innerbollarna. Jag nålade fast två par rätsida mot rätsida. Om jag lämnade ett litet hål skulle jag bara kunna vända bollen ut och in sedan för att få den fina sidan utåt. Du kan se på bilden nedan hur jag nålade. Det spelade ingen roll vilken tråd jag använde, för det skulle ändå inte synas sedan. Men jag tog en mörkblå som skulle smälta in. Det var svårt att sy, speciellt när man kom till den platsen där jag sytt ihop bitarna två och två. Där var det ju ganska tjockt. Jag lämnade, precis som jag bestämt, ett hål för att sedan kunna vända ut och in. Hålet blev nog lite för litet, för jag hade problem med att få i fyllningen sedan. Men det skriver jag mer om längre ner.

Jag gjorde precis likadant med bollen som skulle sitta ytterst och jag hade en blå tråd även där. Det gick lite lättare nu eftersom jag gjort det så många gånger innan. Därför är det bra att göra jongleringsbollar. Man får göra samma sak flera gånger så att man blir bättre och bättre på det.

När alla bollar var ihopsydda skulle jag få in den blå i den gul-röda. Det gick förvånansvärt bra och var ganska lätt.

Därefter gjorde jag en tratt av papper för att kunna hälla i fröna i bollarna enklare. Men sedan fick jag ett tips om att inte bara ha sesamfrön i. Om jag blandade i mjöl också skulle bollarna kanske bli skönare att hålla i, så jag hämtade lite mjöl i hemkunskapssalen. Jag gjorde en bra blandning i en burk och rörde runt med en sked. I början hade jag lite för mycket mjöl, men det ändrade jag på senare. Jag hällde sedan i lite åt gången i tratten, som jag stuckit ner i bollen. Först så fastnade allt i tratten och det var jättesvårt att inte spilla ut en massa. Även det gick dock bättre efter hand. När en boll blivit helt fylld fick jag skynda mig att nåla ihop den så att jag inte skulle spilla ut något. Nu hade jag en massa handarbete framför mig, för det sista kunde jag ju inte sy på maskin. Jag valde en ljust gul tråd för att det skulle synas så lite som möjligt. Det blev ganska bra. Men några dagar senare upptäckte jag att det var lite som hade gått upp, så jag fick sy lite till.

Här är bollarna färdiga och de funkar ganska bra.

Jag är relativt nöjd för jag tycker att bollarna blev fina och jag har varit kreativ. Vissa saker hade dock kunnat vara bättre. Till exempel var det det svårt och fylla dem, så de känns nästan lite tomma. Jag vet inte hur jag hade kunnat göra för att göra det bättre, men jag är inte riktigt nöjd. Dessutom är de svåra att hålla i eftersom de glider ur händerna. Så vissa trick där man snabbt måste fånga en boll är kluriga att klara. Kanske var inte reflexvästar det bästa materialet att använda.

Men på det stora hela är jag väldigt nöjd och jag tycker att jag har arbetat mycket själv. Alltså inte frågat om hjälp lika mycket som förr. Att klara av saker på egen hand är nämligen något jag vet att jag behöver öva mer på i slöjden.

Slutligen ska jag skriva lite om vad jag kan göra för att inte påverka miljön lika mycket. Jo, en sak jag har tänkt på är att jag har för mycket kläder. När jag ibland har gått igenom alla mina kläder har jag varit för snäll mot mig själv. När jag tar upp ett plagg jag egentligen aldrig har på mig tänker jag ändå att "jo men jag kanske har det någon gång" och därför behåller jag det. Egentligen kan jag bara rensa ut det och ge det till någon som behöver det mer än mig! Och om ingen jag känner vill ha det kan jag skänka bort det till flyktingar. En annan sak är att jag skriver extremt mycket. Dagböcker och alla möjliga andra skrivböcker. Så jag slösar på mycket papper. Men vad kan jag egentligen göra för att det ska bli bättre? Om jag istället börjar skriva på datorn tar ju det energi och då har ingen förbättring skett. Jag vet faktiskt inte vad jag kan göra i den frågan. En sak jag dock är stolt över är att när jag köper kläder är de ofta begagnade. Tröjan jag har på mig just nu är till exempel från second hand! 

Slöjdredovisning extraarbete - reflexväst

Till att börja med vill jag säga att detta inte är mitt "riktiga" återbruksarbete, utan bara något jag gjorde för att det var roligt.

Mitt återbruksarbete är att göra jongleringsbollar av gamla reflexvästar. Men det var ju synd att slösa bort en helt fungerande väst när jag ändå inte skulle använda så mycket tyg. I början tänkte jag inte på det, men sedan kom jag på att om jag bara använde den nedre delen av västen skulle jag kunna sy ihop den igen till en lite kortare väst. Den var ändå alldeles för stor för mig.

Det första jag gjorde var att mäta ut och rita var jag ville klippa av västen. Sedan vek jag in en kant och nålade fast. Det hade blivit lite ojämnt, så jag bestämde mig för att klippa av lite av kanten efter att jag hade sytt. Hur som helst så sydde jag med en elastisk söm (nummer åtta på symaskinen). Jag hade en grå tråd eftersom jag ville att den skulle matcha med själv reflexen. Det funkade bra. Något som dock inte funkade så bra var att jag inte sydde så rakt.  Man ser ganska tydligt att jag inte gjorde det. Dessutom hade jag velat sy lite längre upp eftersom jag inte ville ha sömmen riktigt så långt ner. Men det funkade inte eftersom jag inte vikt upp kanten så mycket.

Detta är fållen, som jag alltså inte är så nöjd med

Efter att jag sytt färdigt klippte jag, som sagt, av en bit av det tyget jag inte behövde längre. Det blev bättre då.

 Nu trodde jag egentligen att jag var färdig eftersom jag inte haft någon plan eller skiss från början. Men jag kom på att jag behövde ett lämpligt knäppe till min väst. Det fanns redan ett kardborreband, men det satt så långt ner. Jag behövde alltså även något längre upp. Då kom jag på det. Jag hade sparat biten jag klippt av till mina bollar och där råkade också sitta ett kardborreband! Så jag klippte loss det och nålade fast på min "nya" väst. Sedan kunde jag sy fast allt med raksöm. Här använde jag vit tråd för att det skulle synas så lite som möjligt.

Här ser du kardborrebanden. De som är längst ner fanns redan där och de 

längst upp satte jag på.

Jag tycker att jag hittade många bra lösningar på de problem jag hade. Till exempel det med mina kardborreband. Jag har verkligen återanvänt så mycket jag bara kunde av en gammal reflexväst. Dels att jag gjorde mina bollar, men också att jag nu fått den att funka som en väst igen. Vad jag dock inte är så nöjd med är fållen, som jag beskrev innan. Jag kunde ansträngt mig lite mer för att få den rakare och även satt den lite högre upp.

Här är min färdiga väst

Låda

Vi fick en uppgift på träslöjden. Den var att göra en låda som inte fick vara rektangulär och inte innehålla metall. Jens visade några exempel och ett av dem var ungefär en sådan som jag har gjort, alltså en flätad.

Till en sådan låda måste man använda böjbart trä att fläta med.

Man skulle ha en platt och rund träbit som botten där det skulle sitta ett ojämnt antal pinnar. Runt pinnarna virade man lite trä, garn eller liknande.  

Jag började med att göra en ritning där jag räknade ut hur många pinnar (att fläta runt) jag behövde. Där bestämde jag även hur stor cirkeln under skulle vara. Det var ganska svårt eftersom jag aldrig hade räknat på det sättet innan. Därefter ritade jag av cirkeln på en plywoodskiva och sågade ut den i kontursågen innan jag slipade den. Sedan mätte jag ut hur djupa hålen till pinnarna skulle vara och borrade därefter 9 hål. Man måste ha ett ojämnt antal pinnar, annars kommer det bli fel när man virar det böjbara träet runt. När hålen var klara sågade jag ut pinnarna och satte lite lim på dem innan jag bankade ner dem i hålen med en klubba. Det var lite svårt att vira träet runt, men tillslut såg det ganska snyggt ut. Slutligen fäste jag änden av det böjbara träet med lite lim.

Material:

Till bottnen använde jag plywood. Pinnarna är rundstavar och det böjbara träet kallas för peddigrotting som både kan vara runt och platt.

Från början hade jag tänkt mig att lådan skulle vara lite större, men av någon anledning blev det inte så. Jag glömde även att tänka ut hur jag skulle göra med locket, så det slutade med att jag glömde bort det helt. Men ändå tycker jag att lådan blev fin och att fläta var ett nytt sätt för mig att arbeta.

Om en kompis skulle göra en likadan skulle jag påminna honom/henne om att tänka på att inte ha ett jämnt antal pinnar, för det är lätt hänt att man glömmer det!