Säkerhet vid idrott

Det allra viktigaste enligt mig är att lyssna noga på instruktionerna så att jag vet precis vad jag ska göra och vilka regler som gäller. Då minskar jag risken för en massa missförstånd under spelets/lekens gång. Till exempel om reglerna är att vi ska springa på ett visst ställe. Om jag inte lyssnar på instruktionerna missar jag det och kanske börjar springa på fel ställe. Det kan leda till att jag krockar med någon annan som springer på rätt ställe. Om jag skadar mig på grund av det får jag skylla mig själv, men om det dessutom leder till att den andre personen skadar sig är det inte okej. Någon annan ska inte behöva lida av att jag ignorerade genomgången! 

Jag måste även tänka på hur jag spelar/leker, det vill säga anpassa min nivå efter sammanhanget. Låt oss säga att jag har tränat fotboll i hela mitt liv och vi nu ska spela det på idrotten. I motståndarelaget finns en person som är rädd för bollar och helst bara skulle rusa ut ur rummet för att slippa denna fruktansvärda sport. Då kanske det optimala för mig att göra inte vara att springa fram och tackla min motståndare så att hen skadar sig. Jag vet att det är omöjligt att genomföra en inbrottsaktivitet som alla gillar i skolan, för vi alla tycker olika om vad som är kul. Men vi kan i alla fall göra vårt bästa för att få alla att känna sig delaktiga och behövda i ett lag. Det här exemplet gäller givetvis inte aktiviteter där man arbetar ensam. I sådana sammanhang är det helt okej att prestera på sin egen nivå och verkligen göra sitt bästa. I och med att jag är Tina är ett exempel på att sådant tillfälle orientering. Där kan jag göra allt precis hur snabbt och fint jag vill. jag behöver inte ta hänsyn till någon annan i min närhet. 

Något som är väldigt bra är mattor. För det är faktiskt en skillnad mellan att landa pladask på marken och att ha en matta under sig. Kanske tänker många att de små, tunna mattorna vi har i gympasalen är obetydliga, men så är ju inte fallet. Till exempel om vi ska hålla på med redskap och hoppa bock. Det är lika bra att lägga en matta framför om någon skulle snubbla och stå på näsan. Detta gäller även vid användning av bom, ringar och lianer. Mattorna förebygger inte bara skada. De gör också att många känner sig säkrare och blir lite modigare vid redskapen. Jag är en sådan person. Tro mig, jag har aldrig gillat redskap, men jag tackar så mycket för mattorna!! 

Något annat att tänka på är vad man har för typ av aktivitet och vilken nivå folk i skolor ligger på. Det går inte att kräva att alla ska göra en bakåtvolt även om vi haft idrottslektioner i tio år. Återigen, man måste anpassa sig efter miljön. Det är klart att någon säkert skulle kunna göra en bakåtvolt, men långt ifrån alla. Alltså, kan man inte ha det som en huvudaktivitet. Skolidrott behöver vara basic. 

Ännu en film

Här är en kort film där jag pratar om en massa onödiga saker på tyska. Du kommer förmodligen inte lära dig något, men se den ändå!

Lappkudde

Introduktion

Jag har gjort en lappkudde bestående av en massa små tygbitar i olika färg. På alla bitar har jag skrivit ett ord och tillsammans bildar de en liten del av en låttext. Låten heter Never get old och är skriven av min idol, David Bowie. Med andra ord så har jag blandat mitt musikintresse med ord som verkligen betyder något. 

Better take care

I breath so deep when the movie gets real

when the stars turn round

again and again

he looks me in the eye says he’s got his mind on a countdown

3, 2, 1

Så ja, anledningen till att jag valde att göra just detta var att jag gillar David Bowie och att vår uppgift var att inspireras av något. Men en annan anledning var att jag aldrig testat på lappteknik innan och att det verkade roligt och lärorikt. Innanför det fina örngottet finns en helt vanlig vit kudde. Den är till för att det ska vara möjligt att ta av den fina delen och tvätta. Hade det vita inte funnits där skulle ju all vadd åkt ut när jag tog av örngottet. Texten är skriven med lite olika tekniker. Det mesta har jag skrivit med textilpenna eftersom det var enklast, gick snabbast och samtidigt inte går bort i tvätten. Några lappar har jag skrivit med textilfärg, det vill säga målat med pensel. Det var svårare att få snyggt, men färgen blev starkare och bättre. Detta hade jag inte planerat från början, men efter vissa komplikationer (läs under ”förbättringstips?”) så bestämde jag mig för att måla. Efter att färgen torkat fick jag stryka lite med strykjärnet för att det inte skulle gå bort i tvätten. Slutligen använde jag maskinbroderi till några få lappar. Anledningen till det var att jag testat på den tekniken innan och jag tyckte att det var kul. Det är givetvis också bra att upprepa sådant man lär sig för att det verkligen ska fastna. 

Min tanke med kudden var att den skulle vara en explosion av olika färger och former. Till exempel så valde jag vissa tyg med prickar och stjärnor. Alla hade dessutom olika färg och texten är också i fina färger. Jag tänkte inte så mycket på att det skulle matcha, för i ett arbete som detta anser jag att det inte är så viktigt. Det får bli lite som det blir och när allt ändå bara är en enda röra gör inte det något. 

Redskap

Papper

Penna

Knappnålar

Tyg- och papperssax

Symaskin

sybåge

nål

stoppressarfot 

Pensel

Strykjärn 

Arbetsgång

Till att börja med skissade jag upp idén. Det tog ett tag för mig att komma på vad jag skulle göra eftersom uppgiften lät svår i mina öron. Till sist fattade jag att jag redan gjort i princip detta i mina tidigare arbeten och att det enda jag egentligen behövde göra var att hitta på något jag tycker är rolig. Om jag har förstått det rätt nu så var vår uppgift att bli inspirerad av något, vilket jag gjort i både jongleringsbollarna, maskinbroderiet på min tröja och mitt Star Wars-linne. När jag väl fick idén till kudden var det lätt att spinna vidare på den och rita upp. Jag använde färgpennor för att markera exakt vilka färger som skulle vara var. När skissen var klar ritade jag upp hela kudden i verklig storlek för att få en bättre överblick över alla lappar och hur stora de behövde vara. Den ritningen använde jag länge under arbetets gång för att komma ihåg var allt skulle sitta och och ha koll så att jag hade alla lappar jag behövde. Det funkade väldigt bra. Där skrev jag även vilken färg tyglappen skulle ha. Detta ändrade jag dock senare, så om man ser det ur det perspektivet funkade inte ritningen bra alls. I början gjorde jag dessutom den vita kudden som skulle vara innanför örngottet. 

När allt planeringsjobb var slutfört kunde jag börja klippa ut alla tygbitar. Jag tror inte att jag gjorde det på det mest optimala sättet, för det tog jättelång tid. jag försökte använda mig av flera mindre tygbitar för att inte slösa på stora, fina tyger. Jag klippte ut alla en och en, men egentligen hade det varit smartare att klippa längre remsor av samma tyg för att sedan kapa dem till rätt längder. Men i de flesta fall hade det inte varit genomförbart på grund av att jag hade så små tygbitar. 

Mycket av det jag gjorde i detta arbetet handlade givetvis bara om att upprepa samma sak hundra gånger. I och med att det var så många lappar blev det tyvärr ganska tråkigt emellanåt, när jag hållit på med samma moment så länge. Ett annat exempel på detta var när jag skulle skriva själva texten. det höll jag på med i en och en halv lektion för att få det perfekt och då räknar jag inte med maskinbroderiet (som jag gjorde senare). 

Hur som helst, jag fick lite problem när jag höll på att skriva ner texten. Allt satt inte där det skulle och jag upptäckte att ljusa färger inte framträdde på mörkt tyg. Jag fick helt tänka om och flytta runt på det jag klippt ut. Efter något som kändes som en evighet blev det äntligen färdigt och jag kunde gå vidare. Det var förresten även här jag blev tipsad om att jag skulle kunna måla på vissa lappar. När texten, det viss säga allt utom maskinbroderiet, var klar gick jag vidare till själva lappandet. Tekniken var enkel. Jag lade två lappar ”räta mot räta” och sydde med vanlig raksöm. I kanterna sydde jag lite fram och tillbaks för att det skulle hålla ordentligt. Därefter vek jag bara upp lapparna och vips, så satt de som de skulle! jag fortsatte på samma sätt och gjorde en rad i taget. I början nålade jag innan jag sydde, men efter ett tag märkte jag att det var en så pass kort strecka att sy så att det inte behövdes.

När alla rader var färdiga gjorde jag precis på samma sätt, fast med två rader istället. Jag fick klippa till raderna lite innan jag gjorde det, för i och med att jag tidigare flyttat runt lite lappar var alla inte lika långa längre. 

När alla rader var ihopsatta hade jag den färdiga framsidan av kudden. Den var jättefin, men det blev dock inte så bra, för när jag blev tvungen att klippa av en massa fick jag nästan ingen sömsmån. Så länge struntade jag i det och började på nästa punkt istället. Det var maskinbroderiet. Det var svårt, för på undersidan trasslade all tråd ihop sig hela tiden. Jag tror att det kan ha att göra med att tyget var så tunt. Det gick bättre när jag satte lite vlieseline på avigsidan. Det var kul med maskinbroderi. Innan jag började med maskinbroderiet strök jag hela kudden för att färgen som bildade de andra orden verkligen skulle fastna.

Till sist var alla bokstäver på plats och jag var ärligt talat jättetrött på maskinbroderiet. Nu såg jag tydligt att det inte skulle gå att ensam ha de ihoplappade bitarna som framsida på kudden utan att sy bort lite av texten. Om jag hade tänkt lite mer i början skulle jag inte skrivit orden så långt ute i kanterna. men nu var det som det var och jag fick helt enkelt sy på hela framsidan på ett vanligt svart tyg. Det blev ändå inte så fult, för det såg bra ut med en ram runt allt. På något sätt gjorde det att allt inte blev lika rörigt. Men innan jag klippte ut det svarta tyget (som jag också skulle ha som baksida) behövde jag veta hur stora bitarna skulle vara. Därför fyllde jag först den vita innerkudden med vadd och sydde ihop den. Därefter var det bara att kolla av om kudden och örngottet skulle passa ihop och sy på framsidan på det svarta tyget. 

Nu kommer vi till att sy ihop själva örngottet. Jag nålade ihop tygbitarna räta mot räta och klippte till en dragkedja som var 3cm längre än örnköttets sida. Det var på kortsidan den skulle sitta. I och med att örnköttet nu var ut och in lade jag dragkedjan med rätsidan inåt. Jag sydde fast den ena sidan med vanlig raksöm och vände sedan på allt för att sy fast den andra sidan. Jag sydde därefter ihop alla andra sidor, men viktigt att komma ihåg var att öppna blixtlåset innan jag sydde den sista sidan. Annars hade jag ju inte kunnat vända örngottet rätt sedan! Men allt gick bra och kudden passade bra i örngottet.

Senare insåg jag att jag sytt alldeles för långt in när jag sydde fast framsidan på det svarta tyget. Jag hade ju vikt in en kant, men nu höll den på att vika tillbaks sig på vissa ställen. Det löste jag genom att sy en gång till, denna gång längre ut, för att det verkligen skulle sitta stabilt. Nu får jag helt enkelt bara låtsas att det var meningen att ha två sömmar! 

Förbättringstips?

När jag planerade mitt arbete tänkte jag mycket på vilken tygbit som skulle vara var för att inte få flera av samma färg bredvid varandra. I samband med det tänkte jag också mycket på med vilken färg jag skulle skriva på de olika tygbitarna. Det tog lång tid, men då trodde jag att det var värt det, för att jag inte skulle få slita med det senare. Men efter ett tags arbetande insåg jag att det jag planerat inte alls funkade. På vissa tygbitar framträdde inte alls den tygpennan jag försökte skriva med. Det blev antingen svart, eller så syntes det inte alls. Detta ledde till att jag helt fick tänka om och allt slutade med att det faktiskt blev flera tygbitar av samma färg bredvid varandra. Jag tycker verkligen att det är synd, med tanke på att jag faktiskt tog en hel lektion till att rita upp exakt hur jag ville ha allt. Kanske skulle jag inte brytt mig om att gå igenom allt in i minsta detalj och istället börjat jobba, så att jag kunde lösa allt det på vägen istället?

Åsikter

Jag är jättenöjd med hur jag har presterat. Det är en väldigt personlig kudde och jag har använt många olika tekniker. Kanske är jag inte helt säker på en del moment riktigt än, men jag har verkligen gjort mitt bästa för att sy en fin och hållbar kudde den här terminen. Det har jag lyckats med. En del av de tekniker jag använt har jag aldrig hållit på med innan, så därför anser jag att detta är ett bra arbete för mig. 

Miljöhot

Växthuseffekten

Det är bra att det finns en växthuseffekt, för annars hade det inte kunnat finnas något liv på jorden. Att detta kallas just växthuseffekt är för att det som sker är precis samma sak som i ett riktigt växthus. Jordens atmosfär är glaset. Värme från solen kommer in och värmer upp huset. Sedan är tanken att en del av värmen studsar tillbaks ut i luften, men att en del stannar kvar och värmer upp huset. Precis på samma sätt funkar det med jorden och atmosfären. Men nu är det så att vi människor släpper ut otroligt mycket koldioxid och annat när vi till exempel kör bil, flyger och har igång fabriker. Utsläppen fastnar i atmosfären och det leder till att värmen som kommer in har svårare att studsa ut i rymden. Om värmen stannar kvar på jorden höjs medeltemperaturen. På lång sikt innebär det att våra isar smälter. Fram till 2100 beräknas havsnivån stiga 18-59cm och vi kan förvänta oss mer nederbörd. För att förhindra detta är givetvis det mest effektiva sättet att köra mindre bil, flyga mindre och sluta vara så besatta av prylar. Jag tror dock inte att det kommer funka. Det går inte att bara säga till folk att sluta och så gör de det. Men det jag tror att alla kan göra är de mindre grejerna. Att ta cykeln till affären istället för att åka en kilometer bil, inte duscha i en timme, inte ladda mobiler mer än nödvändigt. Och om man tvunget måste köra bil är det smartare att införskaffa en elbil. Det är även bra att se till att fylla alla flygplan så att de inte lyfter i onödan. Flygplanen står nämligen för väldigt mycket av allt koldioxidutsläpp. 

Ozonhål i atmosfären

Ozonskiktet finns i atmosfären. Det finns där för att skydda mot farliga delar av solens ultravioletta strålningar. Återigen är det våra utsläpp som håller på att förstöra allt totalt. Farliga ämnen bryter liksom ner skiktet och på vissa ställen orsakar det stora ozonhål. Ett hål finns över Antarktis. Strålningen har även ökat över Australien. Där bor ju många människor och en följd av detta är att fler får hudcancer. Strålningen skadar även både växter och djur. Varje år blir även ozonskiktet över vår del av jorden tunnare. Vi märker det dock inte på samma sätt eftersom det är så mycket mer över till exempel Australien. Men bara för att det inte förekommer lika mycket här betyder inte det att vi är mindre skyldiga och inte kan göra något åt det. Dessutom kommer det med tiden försämras även här. Så det vi kan göra för att hindra ozonhålen är ungefär samma saker som jag skrev i den förra frågan. 

Försurning av sjöar, skog och mark

När vi förbränner fossila bränslen sprids sura ämnen. Tack vare att det blåser sprids dessa sura avfall. Sedan regnar det och avfallet hamnar i naturen eftersom vatten finns både i marken, sjöar och himlen. Sjöar och vattendrag blir också sura för att smältvattnet från snön ofta innehåller starka syror. Försurningen skadar växt- och djurlivet, framför allt i vatten. Detta leder till att arter i sura vatten minskar, eftersom vattnet förändras, men också för att maten försvinner och konkurrensen blir hårdare. Dock finns det växter, till exempel näckros, som trivs i försurat vatten. Tyvärr drabbar försurning även grundvattnet och det leder till en förhöjd halt av metaller såsom bly och zink. Hushåll med egna brunnar kan få sådant skadat vatten och människorna som dricker det får farliga mängder metall i sig.

Det mest använda sättet man använder för att minska försurningen av sjöar är kalkning. Men det är inte ett hållbart sätt eftersom kalkning också påverkar miljön. Dessutom behöver det göras om efter ett par år, då det kampa kallet redan använts upp. Så det enda sättet som är hållbart är, precis som i de två ovanstående frågorna, att minska utsläppet. Tyvärr är det svårt, för att det alltid kommer finnas folk som inte bryr sig om det. 

Övergödning

Övergödning är ett av Sveriges största miljöproblem. Det hela börjar med att bönder odlar på sin mark. För att få bra skörd tillsätts gödsel, som innehåller bland annat kväve och fosfor. För växternas fotosyntes krävs ju koldioxid, vatten och näring och gödslingen ger dem extra mycket näring. Problemet är att ämnena som släpps ut i inte är lika bra om de hamnar på andra ställen är just på åkern. Tyvärr börjar det regna och ämnena rinner ner i diket, för att sedan komma vidare till vattendrag. Resten kan ni nog räkna ut. Allt det dåliga kommer till sjöar och hav. Det som händer där är att det blir för mycket näring i vattnet, vilket leder till att algerna frodas. Ibland när man badar finns där ju, som bekant, en massa algblomning. Det är just övergödningen som är orsaken till detta.

Men varför är algblomning så dålig då? Jo när alghalten bara ökar tar de upp mer syre och alltså blir själva vattnet syrefattigt. Andra växter får inte tillgängligt med syre för att fotosyntesen ska funka. Allt blir som ett dominospel, för när växter inte får syre dör de och fiskarna får ingen mat. När små fiskar dör finns det ingen mat för de stora fiskarna, vilket i slutet kommer leda till att det inte heller finns någon mat till oss. När det gäller sjöar kan det också börja växa så mycket att sjön snart förvandlas till våtmark istället. Det mest drabbade i vårt område är Östersjön, så man kan verkligen säga att vi svenskar har ett stort ansvar och måste förbättra oss. 

Det farliga är konstgödsling och besprutning. Visst, man får kanske bättre jordbruk, men att ha en bättre miljö är viktigare. Så det man försöker göra är att minska konstgödsling och besprutning. 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Växthuseffekten

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/växthuseffekten

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/ozon

https://sv.wikipedia.org/wiki/Försurning

http://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Vatten/Forsurade-sjoar/

http://www.airclim.se/försurningens-effekter

https://gleerupsportal.se/gbook/v3/index.php?id=61

https://gleerupsportal.se/gbook/v3/index.php?id=55

https://sv.wikipedia.org/wiki/Övergödning

Metaller

Titan

Kemisk beteckning: Ti

Atomnummer: 22

Titan tillhör gruppen lättmetaller, men det är ändå väldigt hårt. Det är motståndskraftigt mot korrosion, det vill säga frätning. Om man jämför med stål är titan bättre i alla dessa kriterier, så varför använder man inte mer titan? Jo, för att det är mycket svårare och dyrare att framställa. Såhär går framställningen till: Först genomgår malmen något som kallas för krollprocessen. Man tar ut ett ämne som kallas titantetraklorid och blandar det med antingen magnesium eller natrium. Det upphettas till 800°C och då får man fram finfördelat titan, som kallas titansvamp. Det smälter man till antingen massiv metall eller legerar det med någon annan sorts metall om andra egenskaper önskas. 

Man kan använda titan till legeringar inom flyg-och rymdteknik. Som sagt, så är det ju en väldigt stark metall och tåler höga temperaturer. Till skillnad från rostfritt stål rostar inte titan i saltvatten. Därför kan det vara smart att använda sig av titan i industrier där man använder havsvatten som kylvatten. 

Bly

Kemisk beteckning: Pb

Atomnummer: 82

Bly är en väldigt tung metall. Den allra tyngsta av de billigare metallerna. Guld och platina väger mer, men de är ju mycket dyrare. Bly är dock både giftigt och farligt för miljön, så det är många som vill att det ska förbjudas i exempelvis fiskeredskap. Anledningen till att man använd det i sådana sammanhang innan är givetvis att det är tungt och sjunker. 

Första steget i framställningen är att malmen grovkrossas och körs i kvarnar för att finfördelas. Då separerar man det man vill ha från bland annat själva bergarten. Sedan använder man sig av flotation, en reningsmetod, för att dela på de olika mineralerna. Flotationen går till så att man blandar allt med en massa vatten. Därefter blåses luft in genom blandningen så att bubblor uppstår. De oönskade fastnar på luftbubblorna och följer med upp till ytan. Då går det bra att ta bort allt som ligger på ytan och sedan har man det rena kvar. Det man får fram kallas blykoncentrat, det vill säga blyslig. Vill man sedan ha metalliskt bly bandas blysligen med kalksten. 

Som sagt används bly till fiskeredskap, men det används även som ammunition på grund av sin höga densitet. Det kan också förekomma i elektriska ledningar som finns i mark eller vatten. Detta på grund av att det det är motståndskraftigt mot fukt och kan vara det i flera år. Bly är inte bara motståndskraftigt mot fukt, för människor använder det dessutom i förkläden när de arbetar med radioaktiva ämnen.

Järn och stål

Kemisk beteckning (endast järn eftersom stål inte är ett grundämne): Fe

Atomnummer: 26

Järn är den metall som används mest av oss. Det är dock sällan rent järn används. Man brukar ofta blanda det med kol för att få en starkare metall. Det är det som kallas stål. Järn är även en av de allra vanligaste metallerna i jordskorpan. 

Järnmalmen är blandad med gråberg när den bryts. Därför måste den först anrikas i ett anrikningsverk. Där görs metallen renare på olika sätt, det vill säga att man rensar bort stenar som inte innehåller någon metall. Detta kan göras på lite olika sätt, men en vanlig metod är flotation, som jag förklarade i avsnittet om bly. Sedan måste syret i järnet försvinna. Det kan göras i speciella ugnar som kallas masugnar. Där tillsätts kol. Men så mycket kol vill man ofta inte ha i det färdiga järnet. Att ta bort kol kallas för färskning. För att få fram stål ska kolhalten vara mellan 0,15% och 2% kol. 

Låg kolhalt innebär att stålet är lättare att smida och är alltså mjukare. Mer kol innebär att det blir hårdare och sådant stål används till verktyg. Vill man sedan ha ännu hårdare stål hettas stålet upp för att sedan kylas snabbt igen. Det metoden kallas härdning och hårt stål används till tillexempel lås och maskindelar. 

   Stål rostar lätt. Om man legerar det med andra metaller går det att få fram rostfritt stål. De vanligaste legeringarna är med nickel och krom. Det som händer är att krom skapar en skyddande hinna runt stålet, men eftersom det är genomskinligt syns ändå metallglansen. Rostfritt stål gör att man kan använda det till mycket mer eftersom det nu inte gör något om det kommer i kontakt med vatten. 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Stål
https://sv.wikipedia.org/wiki/Järn-_och_stålproduktion
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/titan
https://sv.wikipedia.org/wiki/Titan
https://sv.wikipedia.org/wiki/Bly
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/bly
https://gleerupsportal.se/gbook/v3/index.php?id=55

Tysk vlog

Nedan finns tre korta filmer på tyska. De är gjorda av mig ht16 och gästskådespelarna är:
Klara Kotarsky
Olle Nihlgård
Frederika van der Meer

Den första filmen är typ seriös, men sen går det utför. Du kommer få beskåda höjden av ensamhet, en liten sång med fruktansvärt ljud och en galen människa som attackerar ett mjölkpaket.

Ni som ännu inte bläddrat vidare till nästa blog, luta er tillbaks och följ med rakt ner i helvetet!

Egen reflektion om konflikter

Min grupp:

Albin - Kriget mot terrorn 

Adrian - Kalla kriget

Sam - Kalla kriget

Nusin - Jugoslavien

Jag (Tina) - Kubakrisen

1. Jag har en politisk och ideologisk konflikt. Min konflikt är dessutom slutet på Adrians och Sams konflikt, det vill säga Kalla kriget. Albins (kriget mot terrorn) är lite mer svåridentifierat eftersom det kan finnas många anledningar till att utföra ett terrordåd. Ofta har det dock religösa grunder. Alltså kom vi fram till att Albin har en religös konflikt med politiska inslag. Nusin har också en politisk konflikt. Hon skrev om splitringen av Jugoslavien, vilket alltså var ett stort bråk om vilket land som skulle tillhöra vad och om länder skulle bli självständiga.
   
   
2. Man skulle kunna säga att Adrians och Sams krig är orsaken till att min konflikt uppkom. Kalla kriget pågick ju jättelänge och ledde fram till Kubakrisen, för att sedan avslutas. Dock säger vissa att Kalla kriget håller på än idag eftersom USA och Ryssland inte är så bra vänner nu heller. Men vi vet inte hur det kommer bli nu när Donald Trump ska bli USA:s nästa president. Han och Putin är inte ovänner, såsom Obama och Putin var.
   
   
   En stor skillnad är att Kubakrisen bara höll på i några dagar. Kalla kriget startade ungefär när andra världskriget tog slut. Kriget mot terrorn är också ett längre pågående krig. Det är inte heller något som håller på hela tiden, för man vet aldrig när nästa terrordåd inträffar. Man kämpar inte mot en specifik motståndare, utan mot ett beteende. Vad gäller händelseförloppet så är kriget mot terrorn väldigt hetsigt och går i vågor. När det sker ett dåd får alla panik och utredningar startas, man försöker rädda så många människor osv… Mitt, Sams och Adrians krig är mer ett krig som pågått i tystnad och där fanns mycket mer hemlighetsmakeri. Det var inte två sidor som fysiskt stred mot varandra. De ville komma överens, men hade stora problem med att lyckas göra det. Alltså anser jag att Albins krig är mycket mer brutalt och offensivt. Något som är extra tråkigt med terror är att hela världen tycks falla samman när något händer. Alla pratar om det, lägger upp grejer på sociala medier osv. Men efter ett par dagar verkar allt vara glömt. Vi håller tyst om terror och låtsas som om allt är lugnt fram tills nästa dåd. Allt bara upprepar sig om och om igen.
   
   Kriget i Jugoslavien ledde fram till att en massa länder splittrades och blev ovänner. Det var faktiskt också en följd av Kalla kriget. Senare splittrades Sovjetunionen där Ryssland blev det största landet. Man kan också säga att Kuba och USA splittrades mer från varandra. De två länderna blev mer osams eftersom USA ville ha kontroll över Kuba, men Castro ville inte ha med USA att göra alls.
   
   
3. Mitt sätt att försöka hindra Kubakrisen var bland annat att Kennedy inte skulle ha tillåtit en invasion av Kuba. Visst, Kuba var kommunistiskt vilket inte var sådär jättebra, men USA borde inte ha lagt sig i det. Kuba är så litet och jag tror att USA skulle klara sig precis lika bra utan att kontrollera och utnyttja ett sådant land. Nu inser jag dock att det nog ändå inte hade funkat. Trycket var hårt på Kennedy. Planen för att störta Castro fanns redan färdig och han hade nog inte fått igenom att lägga ner det hela. Åtminstone inte utan att behöva säga tack och adjö till sin post som president. Dessutom hade nog Kuba funnit Sovjet ändå. Under den här tiden stod man antingen med USA eller Sovjet och eftersom Kuba inte var med USA längre fanns det ingen tvekan om vart de skulle vända sig. Men jag tror fortfarande på att man hade kunnat stoppa allt detta om folk bara hade varit lite trevligare mot varandra. I de bästa av världar hade någon av parterna struntat i kapprustningstävlingen och inte tillverkat så många farliga kärnvapen. Nej, det är inte rimligt överhuvudtaget, men det är i alla fall en bättre lösning än den som faktiskt blev av. Nu är ju fortfarande USA och Ryssland osams!
   
   Kriget mot terrorn är inte slut än. Jag skulle snarare säga att det bara blir värre hela tiden. Där handlar det snarare om att hitta en lösning så snabbt som möjligt, för det går inte att låta världen hålla på såhär. Men som Albin sade, så gjorde USA:s president Bush ett klumpigt uttalande efter den 11 september, där han sade att folket skulle gå ett korståg mot terrorn. Det gjorde muslimer arga eftersom korstågen i historien tagit livet av många med den religionen. Precis som med Kalla kriget tror jag inte att detta är särskilt rimligt. All terror hade inte försvunnit på grund av ett enda tal och det hade nog inte stoppat organisationer som IS. Det hade nog dock kunnat göra allt lite mildare.
   
   
4. Jag tror att gamla konflikter kan lära oss hur man inte ska göra. Vi lär oss att krig aldrig kan leda till något bra, för det finns alltid oskyldiga människor som kommer ta skada. Jag tror på att det bästa sättet att förhindra konflikter på lång sikt är att undervisa om vad som faktiskt hänt under historien i skolorna. Då lär man barnen redan från tidig ålder att det inte leder någonstans att gå ut i krig. Men att Kalla kriget inträffade är ett tecken på att människor är jättedåliga på att lära sig av sina misstag. Det är egentligen alla krig som pågår just nu också exempel på.
   
   Något annat jag tror på är att följder av gamla konflikter kan hjälpa till att hindra framtida krig. Ett exempel är den heta linjen mellan USA och Ryssland. Den infördes just för att det inte skulle bli fler missförstånd mellan stormakterna och det tror jag är en viktig del för att hindra dem att börja bråka igen. Att det införs extra mycket säkerhetsåtgärder i terrordrabbade områden är också en sådan sak som hjälper.
   
   Vad gäller att skapa nya konflikter så kan givetvis ledare använda sådant som hänt i historien som en sorts ”anledning” att gå på en annan grupp, för att det på något sätt skulle bli rättvist då. Otroligt idiotiskt, enligt mig. Det är som om Danmark skulle anfalla oss nu bara för att Skåne togs ifrån dem för flera hundra år sedan. Hade det varit rätt?
   
   Sedan kommer det alltid finnas folk som är avundsjuka på varandra, folk som vill ha bättre naturresurser och folk som helt enkelt bara är dumma i huvudet. Därför kommer vi nog aldrig kunna leva helt utan konflikter. Folk kommer bara skylla ifrån sig. Men vad som är viktigt är att vi håller ihop och kämpar för att framtiden ska bli ljusare än vad historien är. Annars finns det absolut ingen chans att vi lyckas! Men en sak är säker: Gubbar kan helt enkelt inte hålla sams. Inte ens om de har maktpositioner. 

Gymnasieskolor

Polhem:

• Lärartäthet

166 lärare från 13 olika länder. Ca 14 elever per lärare.

• Erbjuder dator/surfplatta

Uppgift saknas.

• Snittbetyg

Uppgift saknas.

• Värdebärande ord

Varje elev är unik. Charmiga och traditionsrika byggnader. Lunds största mötesplats för ungdomar. Minisamhälle mitt i Lund. Känner sig trygg där (enligt undersökningar)

• Information om utbildningen

Fem nationella program med olika inriktningar. Många främmande språk. Ett av Sveriges största idrottsgymnasier. Enda gymnasiet i Lund som har NIU(Nationell IdrottsUtbildning) samt att man kan välja inriktning sport på alla linjer.

ProCivitas:

• Lärartäthet

Uppgift saknas

• Erbjuder dator/surfplatta

Uppgift saknas

• Snittbetyg

Uppgift saknas

• Värdebärande ord

“Fantastisk skola.” “Har ambition att vara Sveriges bästa gymnasieskola.” Energin är på topp. “Du som är elev förtjänar det bästa!” “Välutbildade lärare”

• Information om utbildningen

De har de nationella programmen ekonomiprogrammet(EK), naturprogrammet(NA) och samhällsprogrammet(SA).

Realgymnasiet:

• Lärartäthet

16 lärare ca 9 elever per lärare.

• Erbjuder dator/surfplatta

Ja, skolan erbjuder dator.

• Snittbetyg

Uppgift saknas

• Värdebärande ord

“Gör det roligt. Lär på riktigt.” “Du lär dig för framtiden.”

• Information om utbildningen

Utbildningar inom djurvård, häst, hund, natur & äventyr, frisör och stylist. Mycket yrkesförberedande

• Vad är det som skolorna i första hand marknadsför via deras hemsidor?

Alla tre skolorna vill lyfta fram hur kul man har på skolan och den gemenskap som skapas. De vill även framhäva att man gör det för framtiden och på deras skola har man möjligheterna till att lyckas. För de program som är högskoleförberedande gör de mycker reklam för att man kan läsa vidare och för yrkesprogrammen säger de hur bra det är att kunna börja jobba direkt. Dessutom berättar de mycket om sina fina lokaler.

• Hur upplever du att den reklam som skolorna gör via deras hemsidor ser ut i jämförelse med andra tjänster som telefoni. Jämför exempelvis med Tele2.

Både gymnasieskolor och annan reklam visar bara upp den bästa sidan. Till exempel så skulle aldrig en skola ha en bild där det regnar på framsidan av ett reklamblad. Dessutom visar bara reklam upp vad det är man får och det positiva med att gå på skolan/köpa just den här produkten. På precis samma sätt som gymnasieskolor gör reklam för vad man kan läsa vidare till efter studenten gör andra företag reklam för allt man får om man betalar ett speciellt pris. Men ingen nämner någonting om vad man faktiskt inte får.

• I vilka andra kanaler träffar du på reklam för olika gymnasieskolor?

Man får extremt mycket med post där de berättar om hur bra just deras skolor är. Vi har också fått besök av skolor här hos oss och snart ska vi även på gymnasiemässan. Och för de som vill så kan man besöka skolornas “öppna hus”.

• Hur ställer du dig till att skolor tar en del av skolpengen (som ska gå till elevernas utbildning) och använder för att marknadsföra skolan?

Vi kan förstå att de mindre skolorna använder sig av skolpengen eftersom att de såklart vill växa och då måste man göra reklam och synas. Och då tycker vi att det är okej att de tar en liten del. Kommunala skolor behöver inte göra på samma sätt eftersom att de flesta redan känner till dem och de behöver inte vara oroliga för att ingen skall välja dem.

• En rektor har sagt att ”skolans elever är vår bästa marknadsföring”, vad tror du att hon menade med det?

Hon menar givetvis att elever på skolan pratar med yngre kompisar som också snart ska börja gymnasiet snart. De berättar vad skolan har att erbjuda så att andra kan bli intresserade. Dessutom är det ofta elever och inte lärare som kommer och besöker högstadieskolor för att propagera. Det blir på något sätt mer riktigt om en person som faktiskt gjort valet att börja på skolan är den som pratar.

• Skulle det vara lättare eller svårare för dig att välja gymnasieskola om skolorna inte gjorde någon reklam? Förklara.

Vi tycker att det skulle vara svårare, för då finns det inte lika mycket information att utgå ifrån. Om det inte fanns reklam skulle dock den informationen man faktiskt fick inte vara vinklad. Det hade givetvis varit ett plus.

Kubakrisen

Kubakrisen var resultatet av en längre pågående konflikt mellan USA och Sovjetunionen. Egentligen hade de bråkat enda sedan andra världskriget. Enkelt skulle man kunna säga att konflikten pågick mest på 50- och 60-talet, även om själva krisen utspelade sig 1962. Dessutom är inte USA och Ryssland bästa vänner nu heller.

Tidigare

USA hade gjorde något historiskt genom att för första (och förhoppningsvis enda) gången i världshistorien använda sig av atombomber. De sprängde i två japanska städer år 1945 och detta ledde på något sätt till att fler ville ha kärnvapen. Länderna började tävla om vem som hade mest, men den största anledningen till att skaffa dessa fruktansvärda vapen var egentligen att avskräcka sina fiender. USA och Sovjet blev mer och mer rädda för varandra och spänningen ökade ytterligare. 

Vad var Kubakrisen?

Det som hände var att världen var otroligt nära att få se ett kärnvapenkrig mellan två stormakter. Dessa vapen var så farliga att de hade kunnat ödelägga halva världen och förstöra många, många människors liv. Kuba var en diktatur och styrdes dessutom mycket av USA. När landet fick en bättre ledare blev amerikanerna sura, vilket ledde till att Kuba började samarbeta med Sovjet istället. 1962 kom det fram att Sovjet byggde ramper till sina kärnvapen på Kuba. Med hjälp av detta skulle de kunna förstöra i stort sett hela USA. Om de anföll skulle USA genast slå tillbaka och tillslut bestämde sig Sovjetunionens ledare Chrusjtjov för att vapnen skulle fraktas bort. Världen var bara en hårsmån från kriget.

Orsaker till krisen samt händelseförlopp

När andra världskriget var slut började kampen om vem som hade mest kärnvapen. USA hade redan visat att de hade atombomber och även var kapabla att använda dem (i Japan). Nu ville Sovjet också visa sig starka. De byggde sin egen bomb. Det triggade USA att bygga ännu en bomb. Denna gång den ännu starkare vätebomben. Tekniken gick ännu mer framåt och slutligen kunde Sovjet skicka upp sin satellit Sputnik 1 i rymden. Detta bevisade att de hade kunskap nog för att bygga ännu bättre robotar. Ledaren, Chrusjtjov, hävdade även att de skulle kunna bygga robotar med otrolig pricksäkerhet. Detta gjorde förstås USA oroliga. Chrusjtjov utnyttjade det genom att få världen att tro att Sovjet massproducerade sina robotar nu. USA trodde på det och en viss John F. Kennedy lovade i sin valkampanj att USA skulle ta tillbaks ledningen i vapentävlingen. Han blev sedan president i början av 1961 och i och med att Sovjet egentligen inte hade så mycket vapen ledde det till att USA plötsligt hade ett stort försprång utan att själva veta om det. Kennedy fick i oktober samma år reda på bluffen. 

Några år tidigare hade Kuba, en bit utanför USA, haft en väldigt maktgalen diktator. Han hette Fulgencio Batista och styrde mer eller mindre i hemlighet flera tidigare ledare på Kuba. När han inte längre ville vara i bakgrunden genomförde han en statscup och lyckades utnämna sig själv till landets diktator. Människor fick det svårare med honom som ledare och Batista blev bara rikare. På landsbygden var de flesta väldigt fattiga och inne i städerna fanns många tiggare. Allt skulle dock ta en oväntad vändning när en man vid namn Fidel Castro kom till Kuba med en motståndsrörelse. Eftersom han lovade ett mer demokratiskt land och mer frihet åt folket gillade invånarna honom mer än Batista. Till sist hade Batista inte längre stöd av USA och 1959 flydde han från Kuba. Castro blev ny ledare och ett av hans stora mål var att Kuba inte längre skulle vara beroende av USA. 

Castro gav i princip bort den jord i landet som ägdes av USA till lantarbetare i Kuba. Det ledde förstås till att de fick det bättre och enklare kunde försörja sig på jordbruket. Å andra sidan blev amerikanerna mindre glada. De drog därför ner på importen från Kuba, vilket ledde till att Castro gav bort ännu mer jord. Till sist förbjöd USA:s president all import av kubanskt socker. Det var nu ganska spänt mellan USA och Kuba. I och med att Kuba behövde något annat land att handla med ledde det till en kontakt med Sovjet. De två länderna började ett samarbete, till USA:s stora förtret. Kuba blev då mer och mer självständigt från USA. 

Castro gjorde på många andra sätt livet bättre för Kubas invånare. En viktig faktor var att alla skulle lära sig läsa och skriva och även att det skulle finnas sjukvårt lättillgängligt. Det fanns givet vis de som inte tyckte om den nye ledaren. Många av dem tillhörde medelklassen och de utvandrade även till USA. Castro var dock otroligt omtyckt av de fattiga. 

När Kennedy blev president fanns redan planer i USA på att störta Castro. Planen var i och för sig ganska smart, för tanken var att de skulle använda sig av en armé med 100% Kubaner! Som jag tidigare nämnt utvandrade många Kubaner till USA och det var dessa de nu skulle använda sig av. De var ju redan negativt inställda till Castro. Planen innebar också man lätt skulle kunna skylla ifrån sig om invasionen misslyckades. Kennedy skulle bara kunna säga att USA inte hade någon inblandning. Den 14 april 1961 landsteg armén på Kuba. Men amerikanerna (exilkubanerna) hann inte ens börja innan de förlorat. Armén hade ingenstans att ta vägen eftersom de var instängda mellan träsk och Kubas egna trupper. Castro segrade lätt och många av exilkubanerna hamnade i fängelse.

Senare startade USA ett nytt projekt. Det gick ut på att förstöra så mycket som möjligt på Kuba, exempelvis bränna fält, spränga broar och mörda viktiga personer. Givetvis tyckte Kennedy att detta var en jättebra idé eftersom han fortfarande kände sig hånad efter vad som hände förra gången de försökte bli av med Castro. Samtidigt som detta pågick meddelade USA att de skulle ha militärövningar ute på havet en bit från Kuba. Övningen gick ut på att störta en diktator på en ö och det gjorde givetvis Castro mycket orolig. USA hade egentligen inte planerat att invadera Kuba igen, men det trodde Castro. Han berättade därför detta för sin nya handelspartner, Sovjet.

Självklart ville Chrusjtjov hjälpa Castro, även om det inte bara var på grund av att just Kuba var hotat. Nej, Chrusjtjov hade blivit förödmjukad när Kennedy avslöjat hans bluff angående Sovjets mängd kärnvapen. Därför bestämde sig Chrusjtjov för att flytta en del av sina lite mindre bra vapen till Kuba. Dels för att hjälpa Kuba att försvara sig, men också för att komma ifatt lite med kapprustningen. På så sätt skulle både han och Castro tjäna på det. Sovjet skickade även bombflygplan och 42 000 soldater och tekniker till Kuba. Nu skulle det byggas avfyrningsramper för kärnvapenrobotarna. Det var ett så pass stort projekt att det blev omöjligt för USA att inte lägga märke till detta. Flygfoton tagna i oktober 1962 visade på att ramperna höll på att byggas. I USA började man därför diskutera vad man kunde göra åt saken. Det bestämdes att USA skulle genomföra en så kallad flottblockad, vilket innebar att hindra alla sovjetiska fartyg från att komma till Kuba med robotar och annat. Det verkade vara det mest fredliga sättet att lösa detta på eftersom USA då gav Chrusjtjov en möjlighet att ge upp. Kennedy kände väl till vad Kuba och Sovjet hade i görningen, men allt detta var faktiskt okänt för allmänheten. I ett tal i TV berättade till sist Kennedy om det kärnvapenkrig som faktiskt var inom räckhåll nu och han klargjorde att om det avfyrades så mycket som en robot tänkte USA tolka det som en krigsförklaring. 

Kennedy var rasande. Han kunde inte förstå varför Sovjet ville riskera att starta ett krig nu. Han kände ju dock inte till alla Chrusjtjovs anledningar. Det visade sig att alla dessa missförstånd skapade stor förvirring under krisen. 

Alternativet till flottblockaden hade varit att anfalla Kuba direkt med flygvapen. Det hade dock kunnat förstöra alldeles för mycket och därför sade Kennedy att de skulle vänta och se om flottblockaden fungerade innan de anföll. 

Hela världen reagerade starkt. Många blev oroliga nu när nyheten om vad som egentligen hände på Kuba kommit fram. Människor protesterade mot att anfalla Kuba, medan andra gjorde motsatsen. Folk var livrädda för vad detta kunde få för konsekvenser för hela världen. Inom USA tyckte de flesta att Kennedy gjorde rätt, men utanför tyckte många att han var feg som genomförde flottblockaden. De menade på att han reagerade för starkt och tyckte att amerikanerna fick lära sig att leva i samma fara som många andra i världen redan gjorde. För Chrustjovs del gick det inte heller så bra. Det var inte meningen att Kennedy skulle hålla det där talet. Nu kände alla till vad han höll på med och det gjorde Chrusjtjov förvirrad. 

För kubanerna var flottblockaden ett tecken på att det skulle bli krig. Vad skulle de egentligen tro? Det låg amerikanska skepp utanför deras kust och hela tiden flög det spaningsplan över landet. Därför började landet på riktigt förbereda sig för krig. Kallade in soldater, försökte skydda viktiga byggnader och så vidare… Mitt i flottblockaden färdades två sovjetiska fartyg i riktning mot Kuba. Amerikanerna hade inte haft några problem med att skjuta på dem ifall de inte vände igen. Kriget var mycket, mycket nära. Fartygen stannade faktiskt, men man kunde fortfarande inte pusta ut. Ramperna på Kuba höll ju fortfarande på att byggas. Chrusjtjov och Kennedy skickade brev till varandra där de förhandlade om hur de skulle göra för att krisen skulle upphöra. Ett förslag blev att Sovjet inte skulle skicka mer vapen till Cuba om USA lovade att inte försöka sig på att invadera ön ännu en gång. För en gångs skull såg det ut som om man skulle kunna lösa detta.

Men det var inte över. Den 27 oktober blev ett amerikanskt spaningsflygplan nedskjutet och eftersom vapnen på Kuba tillhörde Sovjet anklagade Kennedy dem. Egentligen var det Castro som givit order att skjuta ner planet. För vad skulle han egentligen tro om situationen? Han tänkte att USA höll på att anfalla när planen flög in över Kuba. USA tolkade skottet som en krigsförklaring. Egentligen ville ju ingen riktigt ha krig. Alla var medvetna om vad det skulle innebära för världen. Därför väntade Kennedy ännu lite till innan han gav order att anfalla. Han hoppades på att Chrusjtjov skulle montera ner sina ramper och få bort robotarna från ön. 

Tillsist gick faktiskt Chrusjtjov med på att göra det och världen andades ut. Många tyckte att Kennedy var en hjälte, som fått Chrusjtjov att vända om. Men han själv höll inte med. Han började i alla fall ett fredsarbete, men blev mördad ungefär ett år efter att krisen tog slut. Orsaken till det är än idag oklar och det finns många spekulationer. Kanske hade det med krisen att göra?

Följder av Kubakrisen

När man tänker på den här krisen i efterhand förstår man att varken USA:s eller Sovjets ledare egentligen ville ha ett krig. Hade de velat det hade de bara startat det när de var under press mitt i krisen. Båda parter jobbade aktivt för att kärnvapenkriget skulle utebli. Som jag tidigare nämnt blev Kennedy hyllad för att han fått Chrusjtjov att vända om. Han höll dock ganska tyst om det eftersom han insåg att Chrusjtjov inte behövde någon som gjorde det värre för honom nu. Sin nyvunna popularitet använde Kennedy till att fortsätta arbeta för att bevara freden. Slutligen ledde det till ett avtal mellan Sovjet och USA som gick ut på att det inte skulle vara tillåtet att prova kärnvapen ovan jord. Detta gjorde att de radioaktiva utsläppen minskade, men stoppade tyvärr ändå inte utvecklingen av kärnvapen. 

I fråga om Chrusjtjov så minskade hans popularitet oerhört mycket. Han hade nästan startat ett kärnvapenkrig och dessutom inte vunnit någonting alls på det i slutet. Ramperna på Kuba monterades ner i utbyte mot att USA lovade att inte försöka störta Fidel Castro fler gånger. Men Chrusjtjov fick ge upp platsen som Sovjetunionens ledare två år efter krisen. 

Krisen visade också på att när en människa är under press är den beredd att göra nästan vad som helst. För att det inte skulle bli fler missförstånd mellan Sovjet och USA uppkom den så kallade ”heta linjen”, en telefonlinje mellan Moskva och Washington. Det var bra eftersom de lätt kunde kontakta varandra vid kritiska lägen utan att det skulle ta för mycket tid. 

Inte minst så var ju Kubakrisen en rejäl tankeställare för hela världen. Är det värt att starta ett krig om man vet att det kommer krossa oskyldiga människor också? Och hur onda kan vi människor egentligen bli utan att gå för långt? 

Hela krisen var en fråga om maktspel. Ingen av parterna ville visa sig svaga, för då hade det lett till negativa konsekvenser för dem. När Kennedy blev president fanns redan en plan för hur de skulle göra för att bli av med Castro. Om han hade gått emot det för att det var fel hade hans popularitet sjunkit enormt och han hade kunnat säga tack och hej till sin post som president. För att minska de negativa konsekvenserna för det egna landet utkämpades mycket av det här ”maktkriget” i andra länder och så diskret som möjligt. Som sagt så ville ingen egentligen ha ett krig, men man var ju tvungen att få alla andra att tro det, så att man kunde visa sig stark. Alltså var allt en balansgång mellan lek och allvar, mellan vilka gränserna var svåra att se. 

Tina löser Kubakrisen 

För egen del tycker jag att hela idén med kärnvapen är idiotisk. Att överhuvudtaget tillverka vapen som är så starka att de kan förstöra hela världen kan bara inte leda till något bra. Det är mer än själva bomben som är farlig. Följderna är lika hemska. Det tar jättemånga år innan man kan odla i ett område där en atombomb sprängts. Djur som levt där går inte att äta och det dröjer även ett tag innan man kan bo där. Är man i ett sådant område kan det leda till svår sjukdom. Så jag kan verkligen inte förstå hur länder kunde skaffa fram kärnvapen för att skrämma andra och kanske även använda vapnen till sist. Bara tanken på att jag, som är 15 år, fattar att det inte är hållbart, men att vuxna ledare inte gör det är riktigt läskig. Tack vare kärnvapen förstörs relationer mellan olika länder och man litar inte längre på varandra. Vad händer då med att leva tillsammans i fred?

Så vad kunde man istället gjort? Jag hade ju helst velat att någon av parterna inte hade gått med i kapprustningstävlingen från första början. Men jag fattar att det förmodligen hade varit en omöjlighet. Om jag hade varit ledare i ett land och ett annat plötsligt börjat tillverka kärnvapen hade min första tanke också varit ”försvar”. Men då kan man också börja fundera över vad de tänkte göra med sina kärnvapen.

   Enligt mig hade USA ingen rätt att kontrollera Kuba, så det var ju till stor del deras fel att Castro blev så arg på dem. Det ledde sedan till att Kuba fick kontakt med Sovjet och det var där saker och ting började gå ordentligt fel. Därför är min tanke att USA kunde ha varit lite mindre giriga och låtit Kuba göra som de ville med sitt eget land. Jag tycker därför inte att Kennedy hade någon som helst rätt att invadera Kuba och försöka störta Castro. 

Att nästan hamna i ett nytt krig såhär nära inpå andra världskriget var oerhört klantigt. Man kan ju tycka att folk borde ha lärt sig något under de åren nazismen var som störst. krig löser inte problem, utan gör dem bara värre. En part vinner, men den andra blir ännu argare. Då har ingenting blivit bättre. Det var därför väldigt bra gjort av de inblandade att de faktiskt lyckades stoppa det som höll på att utvecklas till något fruktansvärt. Så på ett sätt hade de faktiskt lärt sig något av andra världskriget, även om det inte var tillräckligt. 

Källor och sånt

Jag använde mig mest av boken Cubakrisen, skriven av Peter Chrisp. Han är en författare från Storbritannien och har skrivit många historieböcker för barn. Jag litar på honom som källa just eftersom han har får så många av sina böcker utgivna. Hans böcker är läroböcker och är skrivna i syfte att få folk att förstå sammanhanget i en så pass komplicerad konflikt. Då måste den vara trovärdig. Boken lånade jag av min lärare och jag tror inte heller att han skulle ge mig något att samla fakta från om man inte kunde lita på det som stod där. Boken gavs ut 2004 och i och med att det har med historia att göra kan ju inte så värst mycket ha förändrats sedan dess. Om den hade handlat om något mer nutida hade innehållet nog inte varit lika relevant. Givetvis kan någon säkert ha gjort nya upptäckter om saker som hände under krisen, men om det hade varit väldigt viktiga upptäckter hade jag säkert hittat det i någon annan källa. För jag jämförde självklart boken med annat jag läste.

Ett exempel på en annan källa jag använde mig av är NE. 

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/cubakrisen

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kärnvapen

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/john-f-kennedy

Där använde jag tre olika artiklar: om hela krisen, John F. Kennedy och kärnvapen. NE är, som bekant, en högst trovärdig källa eftersom den är kontrollerad och eftersom informationen uppdateras när den börjar bli gammal. Sidan är statligt kontrollerad och de skulle inte tillåta att där stod något som inte var sant. Om det mot förmodan skulle stå något som inte stämde hade det upptäckts snabbt. Det som står på NE är ren fakta. Författarna har inte skrivit sina egna åsikter, utan är neutrala, vilket gör det ännu mer trovärdigt. Det är inte heller samma person som har skrivit allt på hela NE. De har experter på olika ämnen. På så sätt blir det en ännu säkrare källa. Vi använder alltid NE i skolan när vi ska samla fakta och alla lärare rekommenderar den hela tiden. Elever har gratis åtkomst till sidan och den är ju till för att lära ut. jag skulle tro att NE nog är en av de allra säkraste källorna man kan använda. 

Det som stod i texten om krisen var långt ifrån lika ingående som informationen i boken. Det var dock väldigt bra, för när jag läste i boken var det ibland svårt att se helheten när det fanns så mycket detaljer och onödigheter. Då var NE bra för att samla all fakta jag hittat och klumpa ihop det till något som var enklare att förstå. När jag jämförde dem med varandra kunde jag även dra slutsatser om vissa händelser. 

Min tredje källa var en text på SO-rummet

http://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/kubakrisen-1962-det-kalla-krigets-hetaste-ogonblick

Där hämtade jag egentligen inte så mycket fakta, utan kontrollerade mest information och jämförde men mina två andra källor. Men vissa saker som jag hittade där nämndes inte alls på NE eller i boken. Ett exempel är följderna av krisen. Det stod inte så mycket på de andra ställena, men på SO-rummet fanns ett helt stycke om det. Inget av det jämförde jag med någon mer källa, utan jag fick helt enkelt tänka logiskt och själv avgöra om det som stod var rimligt. Dessutom litar jag på SO-rummet som källa. De som skriver där är just SO-lärare och borde kunna sin sak. Författarna, Johnny Poetzsch och Robert de Vries, har även angivit sina källor, så de har inte bara fått allt från sina egna hjärnor. Syftet med SO-rummet är att skapa en hemsida med texter och filmer som faktiskt är gjorda av lärare. Sidan är även en länksamling som leder mig, som läsare, till andra sidor. SO-rummet hänvisar dock bara till granskade artiklar, vilket gör allt mer trovärdigt. Sidan riktar sig till högstadie- och gymnasieelever och är till för att förenkla skolarbetet. 

Det funkade bra att jämföra SO-rummet med mina andra sidor, för då kunde jag förstärka min fakta och vara mer säker på att årtal och dylikt stämde.