onsdag 26 april 2017

Jämförelser av religioner

Kristendomen, Buddhismen & Judendomen


Jag anser inte direkt att jag har en tro, för jag tycker att det är så jobbigt att ha åsikter om saker jag inte vet något om. Jag kan heller inte kalla mig ateist eftersom det inte med full säkerhet går att lösa livets allra största frågetecken med vetenskap heller. För hur mycket kunskap vi än har så kan vi inte resa tillbaks i tiden och ta reda på hur jorden faktiskt skapades. 
   Eftersom jag inte har någon tro kommer jag utgå från kristendomen. Det är den religionen jag är mest bekant med och har mest erfarenhet av. 

Mycket av det som kristendomen säger kan jag inte hålla med om eftersom tron i grunden bygger på att det finns en gud som skapade allt vi ser runt oss. Men samtidigt finns det delar av kristendomen som jag tycker är väldigt bra. Ett exempel på det är kollekten. Det är något som samlas in i kyrkan i samband med gudstjänster. Det varierar ofta var pengarna går till, men det är alltid välgörande ändamål. En sådan tradition tycker jag är väldigt bra eftersom det visar på att man ger upp något man kunde behållt för sig själv. Man ger till folk som behöver det mer än en själv samtidigt som man får en trevlig upplevelse i kyrkan. Även om man inte tror så särskilt mycket på det som prästen säger så kan det vara fint att exempelvis lyssna på musiken. Dessutom är det inte tvunget att man ska läsa med i trosbekännelsen eller ta nattvarden. Därför går det att vara icke troende och ändå vara i kyrkan. Personligen så sjunger jag i en kyrkokör som har framträdanden på gudstjänster ibland. Trots att texterna inte betyder så mycket för mig finns det en trevlig gemenskap när vi sjunger tillsammans. dessutom gillar jag musik i allmänhet och jag finner en annan mening i att sjunga de kristna låtarna.
  Något annat jag tycker är fint med kristendomen är fastan. Numera är det inte många som verkligen fastar innan påsk (i alla fall inte inom den protestantiska kyrkan), för inom just den här religionen har den biten försvunnit. Men fastan går ändå att genomföra på ett personligt sätt. från min kör har jag hört hur folk på olika sätt håller traditionen vid liv. Vissa sockerfastar till exempel. De äter alltså inga sötsaker innan påsk. Vissa använder sig av en liten sparbössa där de kan lägga pengar varje dag och sedan skänka till välgörenhet vid påsk. Båda de här sakerna är exempel på hur man ger upp något av det som annars är något självklart för oss rika människor. De här personliga traditionerna kan även folk som inte är kristna ha, trots att de i grunden handlar om religionen. Inom vissa delar av kristendomen är fastan fortfarande viktig.

Men det finns också saker jag inte kan hålla med om. Många kristna menar att exempelvis abort är fel eftersom det är det samma som mord. Jag förstår deras argument, för den individen som är påväg att växa fram kan inte hjälpa på vilket sätt den blev till. Även om föräldrarna var oförsiktiga och graviditeten är oönskad, så har fostret lika stor rätt att leva som vilket annat foster som helst. Oavsett förutsättningarna ska alla vara välkomna på jorden. Dessutom är det så att vi som lever idag förmodligen är väldigt glada att våra föräldrar inte valde att göra abort när det var vi som låg i magen. 
  Men trots att argumenten mot fri abort är bra så håller jag inte med. För när jag lever mig in i situationen att vara ofrivilligt gravid så får jag nästan panik. Bara för att jag varit oförsiktig en gång ska jag inte behöva straffas för det i nio månader och vara oförmögen att göra något åt det. Om barnet dessutom blivit till genom en våldtäkt är det ännu värre. Då är det verkligen inte mitt fel och då ska jag kunna bestämma över min egen kropp. 
  Jag är medveten om att det inte direkt måste vara en religiös tanke att abort är fel. Men det är många kristna som tycker så och de stödjer sina åsikter med hjälp av religionen. 
  En annan sak många kristna är emot är HBTQ+. Det står i bibeln att en man inte ska ligga med en annan man så som han ligger med en kvinna, men jag håller verkligen inte med. För det första så är det så att bibeln skrevs för otroligt många år sedan. Världen ser annorlunda ut nu, och det går inte att leva fullt ut efter bibeln längre. För samhället är i en ständig förändring. För det andra så står det också i bibeln att alla människor är lika mycket värda. Det säger helt enkelt emot sig självt. 

Hur fungerar min vardag som kristen då? Egentligen påverkar religionen inte mig så mycket i min vardag i skolan. Jag kan äta precis samma saker som alla andra elever. Om jag varit till exempel jude hade jag behövt äta mat som är kosher. Sådana regler finns inte i kristendomen. Jag måste heller inte be så ofta som exempelvis en muslim. De ska be fem gånger om dagen. Men min tro måste hela tiden vara närvarande när jag reflekterar över hur jag ska göra i olika situationer. Om jag vill komma till himlen när jag dör måste jag se till att vara en god människa och behandla alla med respekt. Trots att herren kan förlåta mina synder när jag ber om det är det givetvis bättre att inte synda från första början. Kristendomen är en religion som har mycket med ens egna etiska tänkande att göra och det är just därför min tro alltid måste finnas i bakhuvudet när jag fattar beslut. 
  Jag är protestant och har inga problem med HBTQ+ eller kvinnliga präster. I min församling finns dessutom en kvinnlig präst och jag går till kyrkan varje söndag. Under gudstjänsten läser man bland annat trosbekännelsen, tar del av nattvarden och lyssnar på prästens predikan. Det är viktigt att visa respekt under gudstjänsten och att verkligen mena sitt ”förlåt” när man ber. 
   Vissa söndagar är jag själv med och sjunger i kyrkan eftersom jag är med i församlingens ungdomskör. Vi övar en gång i veckan och även under de stunderna kan jag känna en samhörighet med gud. Därför känner jag inte ett behov av att be flera gånger om dagen. Fast ibland när något extra jobbigt eller svårt händer kan det ändå vara skönt att ha en stund för sig själv och bara tänka på gud. Det är för att trösta, lugna och värna om oss människor som han finns överallt hos oss. 
   Men en del saker i vardagen påverkas givetvis av min religion. Hela familjen är djupt troende och jag lever därför ett lite striktare liv än mina kompisar i skolan. Mina föräldrar ser hårdare på regler och mina kompisar får göra saker jag bara kan drömma om. Om jag exempelvis drack alkohol skulle det vara en stor synd. Att dricka alkohol skulle inte bara betyda att jag svek mina förädlar, utan också att jag svek gud. För jag är ju för ung. Mina föräldrar sätter de här reglerna för att skydda mig och göra mig till en bättre människa. Trots att jag inte är lika fri vet jag att det är för mitt eget bästa och en dag kommer jag tacka mina föräldrar. Något annat jag kan ta upp på tal om mina föräldrar är att vi brukar be bordsbön innan middagen. Mina föräldrar brukar turas om att hålla i bönen och de tackar då gud för att de fått mat. Men de brukar också uttrycka sin tacksamhet för att de får sitta vid bordet med vår fina familj och att de får ta del av den här gemenskapen som finns genom religionen. Jag brukar inte be någon bordsbön när jag äter i skolan. För det första så skulle folk tycka att jag var konstig och för det andra så känns det fel att försöka be när det är så mycket stress runt omkring. När jag ber vill jag att det ska vara möjligt att koppla av och inte behöva tänka på allt annat. 
   På något sätt känns det som om kristendomen har blivit lite tabubelagd och det är därför jag inte utövar min religion så mycket i skolan. Visst är kristendomen ändå den mest accepterade religionen i Sverige, men nu när det har kommit så mycket vetenskaplig forskning tycker många att det är löjligt att tro på något annat än ren fakta. Därför vågar jag inte riktigt gå ut med min tro, utan låter den stanna hemma och i kyrkan. Men jag är hela tiden medveten om den inne i mig själv och den hjälper mig att bemöta andra människor på ett bra sätt.


Nu ska jag jämföra kristendomen med andra religioner. Vi kan exempelvis titta på hur fastan ser ut i kristendomen, jämfört med i buddhismen och judendomen. Buddhistiska munkar fastar ofta varje dag efter klockan 12. De äter överhuvud taget inte så mycket eftersom de inte får äga något. När munkar får mat är det andra buddhister som ger det till dem. De får alltså inte själv ta för sig av någonting utan måste få det tilldelat till sig. Men hela den buddhistiska tanken med att man inte ska äga mer än precis det som är tillräckligt kan också tolkas som en typ av fasta. Som jag tidigare nämnde angående kristendomen kan fastan vara ett sätt att ge upp sådant man egentligen inte behöver. Det är ett sätt att visa tacksamhet för vad man har. På samma sätt visar buddhister att man kan ha ett bra liv utan att leva i överflöd. Eftersom buddhister inte får lov att döda någon levande varelse väljer många att bli vegetarianer. Att inte äta kött kan också ses som någon slags fasta eftersom det innebär att avstå från något. Vissa buddhister äter ändå kött eftersom det inte är de själva som slaktat/jagat djuren. Personligen tycker jag inte att det ena är bättre än det andra eftersom jag själv äter kött. Men jag vet också att det är både hälsosamt och mer etiskt rätt mot djuren att vara vegetarian. Därför beundrar jag de som klarar av det och tycker att det är ett bra val. 
   Judar har en speciell tid när de fastar. Tio dagar efter nyår infaller helgen som kallas yom kippur. Under dagarna mellan nyår och yom kippur är det meningen att judarna ska tänka igenom det senaste året och ångra de synder de begått. Om andra farit illa på grund av något man gjort ska man be om förlåtelse och ställa saker och ting tillrätta, men man ska också säga förlåt till gud. Eftersom detta är en tid då man visar vördnad och inte ska ha något begär totalfastar judarna. När själva försoningsdagen passerat har gud förlåtit dem som uppriktigt ångrat sina synder. 
   Judarnas fasta känns mer sträng än vad kristendomens fasta gör. För buddhistmunkar är det givetvis också strängt, men för ”vanliga” buddhister är det nog inte lika tvunget vad man måste och inte måste. Men trots att fastan ser olika ut är syftet med den detsamma. Syftet är att spendera tid och lägga kraft på viktigare saker än begär. Alla sätt att fasta har både för- och nackdelar. Det bra med judendomen är att det finns tydligare riktlinjer för hur fastan går till och att man kan känna en gemenskap i alla alla gör på samma sätt. Inom kristendomen är det inte säkert att den gemenskapen finns, men man är också friare att välja ett sätt som passar en själv. 

Något annat jag ska jämföra är de heliga byggnaderna inom de olika religionerna. Kristendomen har kyrkor, dit församlingen kommer under gudstjänster på söndagarna. Det är alltså en samlingsplats där kristna träffas. Men man kan också gå dit nästan när som helst (när där är öppet) för att själv sitta och tänka, tända ljus etc… Judendomen har istället synagogor. Kyrkor och synagogor är lika varandra och har samma syfte, men detaljerna är givetvis annorlunda. Det finns olika sorters kristna, till exempel protestanter och katoliker. Inom de enskilda grupperna är traditionerna lika varandra från kyrka till kyrka. Det finns länder där normen är att vara kristen. Därför fungerar saker och ting likadant överallt i landet. Men judendomen är utspridd över hela världen och religionen har tolkats olika. Därför skiljer många traditioner sig åt. I en del judiska församlingar delar man upp män och kvinnor så att männen sitter nere i synagogan, medan kvinnorna är på läktarna. Men i andra församlingar sitter alla tillsammans. 
   En likhet mellan religionerna är att präster/rabbiner predikar om sådant som är viktigt idag. Rabbiner är judendomens motsvarighet till präster och de är med under gudstjänsterna. Predikan blandas också med läsning ur de heliga skrifterna. Inom kristendomen är det bibeln och inom judendomen är det toran. Precis som vissa delar av judendomen inte vill att män och kvinnor ska sitta tillsammans är det också vissa som inte tycker att det är lämpligt för kvinnor att vara rabbiner. Likadant är det i kristendomen. I min egen församling finns bland annat en kvinnlig präst, men för katoliker skulle det vara otänkbart. Vi protestanter, som är vana vid att alla kan vara präster, kan tycka att det är diskriminerande, men för vissa grupper är det väldigt viktigt att hålla fast vid de gamla traditionerna. 

Om vi ska få in buddhismen i resonemanget så har de olika sorters heliga byggnader. En av dem heter stupa. Det som är speciellt med stupor är att de kan vara mycket stora och präktiga och stå på offentliga platser, men också vara så små att de får plats på en hylla i hemmet. Det gör ingenting att de är så små eftersom man vanligtvis inte går in i stupor överhuvudtaget. Inte ens i de stora. Det sägs att Buddha ville att man skulle bränna honom och sedan lägga resterna av honom i en stupa. Det är därför byggnaden är så helig. Det kan även finnas statyer av Buddha, samt andra heliga föremål i stupor. På vissa ställen sägs det att det finns hårstrån och andra kroppsdelar från Buddha. Sådana föremål kallas reliker. Stupor som finns på platser där viktiga händelser ägt rum och stupor som innehåller reliker är ofta mål för pilgrimsresor. 
   En likhet mellan stupor, kyrkor och synagogor är att människor kan komma dit för att be eller tänka. Det ger bra karma för en buddhist att komma till stupor och även inom judendomen och kristendomen blir man en bättre troende människa om man kommer på gudstjänsterna. Men en likhet som speciellt gäller synagogor och stupor är att man kan komma dit för att studera och lära sig om de heliga skrifterna. Synagogor kallas ibland av judar för ”shul”. Det betyder skola och innebär att synagogan är en plats dit man kan komma för att lära sig mer om hur man kan leva för att vara en god jude. 
  En stor skillnad mellan stupor och de andra heliga byggnaderna är just att man inte kan gå in i stupor. Det är inte precis vanligt att en kristen familj har en pytteliten kyrka i sitt hem, men inom buddhismen är det fint att ha det. Men ändå är byggnaderna ganska lika och i de flesta fallen är de ståtliga så att människorna kan se upp på dem och verkligen känna att de kommer närmre gud/Buddha när de är där.


I den här texten skriver jag som om jag är kristen. Det visar sig särskilt starkt i avsnittet där jag pratar om min vardag som troende. Ganska mycket av det som står där handlar inte om mig egentligen, utan jag har levt mig in i rollen som en kristen på Gunnesboskolan. Men eftersom jag skriver om vissa bitar, som till exempel min kör, är det lätt att förväxla sanningen med vad som är påhittat. Därför vill jag bara tydliggöra att personen jag skapat är en fiktiv karaktär, som hade kunnat vara jag ifall jag verkligen var kristen.

söndag 9 april 2017

Buddhismen

*Jämför legenden om hur Siddharta Gautama blev Buddha med berättelserna om Jesus (se Berättelsen om Jesus och de första kristna) och Muhammed (se Muhammed – berättelsen om den siste profeten). Vilka likheter och skillnader finner du?
Till att börja med behöver vi lite fakta om Siddharta för att förstå vad han var för människa. Han föddes in i lyx och hans pappa ville skydda honom från allt som kunde störa hans tankar. Men en dag när han var ute och red såg han en gammal man. För första gången fick han uppleva ålderdom. På två andra ridturer såg han en sjuk och en död man. det fick Siddharta att inse at det fanns mer i livet än bara lyx. Därför provade han istället på livet i extrem fattigdom genom att vända sig till en speciell sorts munkar som kallas asketer. Siddharta livnärde sig på sex riskorn om dagen och han förstod att det sättet att leva inte heller skulle leda till upplysning. Därför satte han sig ner och mediterade och reste sig inte förrän han förstått mediagen med livet. Till sist förstod han att vägen till sanning handlade om att leva på ett sätt som tillgodosåg kroppens behov, men att man inte hade mer än man behövde. Att förstå det kallas att bli upplyst. Nu var han en Buddha. Under sitt liv fick han många lärljungar när han berättade om sina nya teorier och tankar. När han dog sägs det att han hamnade i tillståndet nirvana, vilket innebär att man slipper återfödas och förenas istället med världsalltet. 
   Berättelsen om Jesus tänker jag inte berätta lika ingående. Men han skapades av ett mirakel genom att Maria blev gravid utan att ha legat med någon. Enligt kristna skedde detta eftersom barnet skulle bli Messias. Messias är den härskare som ska befria folket och skapa rättvisa. När Jesus döpt sig började han predika för folk som fick många anhängare. Judarna trodde inte på att Jesus var Messias och det är där kristendom och judendom går skilda vägar. Det sägs att Jesus kunde bota sjuka och göra underverk. Slutligen blev han förrådd av en av sina lärljungar och korsfäst. Han uppstod för att sedan stiga upp mot himlen och försvinna från jorden för alltid. 
   Muhammed, som nog är den viktigaste personen inom islam, blev föräldralös tidigt. På Arabiska halvön på den tiden levde folk i olika stammar. Muhammed föddes in i en ”bra” stam, men de hade låg rang inom just den gruppen. Trots detta betraktades Muhammed som ett begåvat barn och en kristen munk sade att han skulle kunna bli profet när han växte upp. Ibland drog han sig undan och satte sig i en grotta för att fundera över livets frågor. En gång fick han en uppenbarelse när ängeln Gabriel talade till honom och sa åt honom att sprida till alla människor att det inte finns någon annan gud än Gud. Han fick ännu fler uppenbarelser och genom dessa händelser blev han profet. Långsamt skaffade han sig fler och fler anhängare och slutligen har islam en hel religion. Trots en del motgångar och förföljelser av religionens anhängare växte den sig större. Muhammed dog i en febersjukdom och begravdes i en moské i Medina. 

Så vad finns det då för likheter och skillnader mellan dessa tre religioner? Jo, Muhammed, Jesus och Siddharta var mycket viktiga inom sina religioner. Alla tre startade dessutom från noll. Visst, Siddharta var väldigt rik, men han var inte särskilt kunnig och visste inte mycket om livet förrän han kom ut i världen. Vad beträffar Jesus och Muhammed så var föddes de inte direkt in i någon stor roll från början. I och för sig så var Jesus redan utsedd av gud för att bli något stort. Men han fick själv jobba för att förstå världen och lära sig en massa på jorden.
   Jag anser att alla tre verkade jobba ganska hårt och målmedvetet för vad det trodde på. Det måste vara väldigt svårt att få så många människor med sig i något helt nytt, men de lyckades med det. Alla dessa tre religioner har dessutom brutit sig loss från liknande religioner. Kristendomen kommer från början från judendomen, vilket också islam gör. På samma sätt kommer buddhismen från hinduismen. En anledning till att bryta sig ur hinduismen var att de lägre kasterna var mycket mindre värda och därför inte var nöjda med sina platser i samhället. 
   Jag ser speciellt likheter mellan Muhammed och Buddha. Redan från början fanns det lärda människor som spådde att de skulle kunna komma långt i livet, om än på olika sätt. De båda drog sig dessutom undan för att fundera över livet. Muhammed i sin grotta och Siddharta vid ett träd. De spenderade båda lång tid där och slutligen blev de upplysta och hittade vad de sökte. 
   En likhet som gäller alla tre är att de kom i kontakt med någon form av övermänsklig kraft. Jesus utförde mirakel (dessutom var hans födelse ett mirakel), Buddha blev ett med världsalltet och Muhammed fick kontakt med en ängel. 
   Så när man funderar på det liknar religionernas viktiga personer varandra väldigt mycket.

Det var dock så att det som Muhammed, Jesus och Buddha kom fram till i sitt funderande inte liknade varandra. Trots att deras liv innehåller liknande händelser så är religionerna fortfarande olika. Det finns givetvis fler likheter mellan kristendomen och islam i och med att de är syskonreligioner. 
   En skillnad melon de tre personernas liv är att Muhammed och Jesus blev ganska uppmuntrade till sitt tänkande av ett antal personer nära dem. Siddharta blev däremot ifråntagen möjligheten att förstå världen redan som liten. Tack vare att hans pappa skyddade honom från att tänka på framtiden dröjde det lång tid innan han kom ut ur sin bubbla av trygghet. Detta bör dock ha gjort intryck på honom efteråt när han insåg hur blinda människor kan vara för världen. 

*Hur skiljer sig de två största riktningarna inom buddhismen från varandra?
De två riktningarna heter theravada och mahayana. Att buddhismen delades in i olika riktningar berodde på att folk tolkade religionen och Buddhas ord olika. Eftersom han var död gick det givetvis inte att fråga honom. Viktiga frågor som exempelvis vilka som har möjlighet att uppnå nirvana var det som separerade de olika riktningarna. 

Theravada: Detta är den äldsta formen och den verkar också vara lite mer strikt än mahayana. Människor som tillhör theravada tror att det bara finns en buddha i taget och att buddhan inte kan hjälpa människorna eftersom den har uppnått nirvana och därmed på något sätt är övermänsklig. Alla kan heller inte bli en buddha, utan det är bara de mest lärda munkarna och nunnorna som har den möjligheten. På grund av detta kallas den här läran ibland för ”den lilla farkosten” eftersom den bara får plats med ett visst antal personer åt gången. Den kallas även ”sydbuddhism” eftersom den har flest anhängare i södra Asien.

Mahayana: Den här formen av buddhism är lite mer öppen eftersom den har lite andra riktlinjer. Exempelvis så menar anhängarna att alla har möjlighet att uppnå nirvana när de dör. En del tror även att man inte ens måste vara troende buddhist för att uppnå det. Det kan alltså finnas många buddior på samma gång. Mahayana blir då ”den stora farkosten” eftersom där finns plats för alla. Jag skulle säga att den stora skillnaden mellan de två riktningarna är Buddhas roll. Inom mahayana menar man att Buddha valde att inte uppnå nirvana för att kunna stanna kvar och hjälpa andra. Men mer om det i nästa fråga. 
  Dessutom är det så att olika människor kan ta fördel av att tillhöra de olika inriktningarna. Om du är en lärd munk är det givetvis bättre för dig att tillhöra theravada eftersom det gör dig till en människa av lite högre rang. Motsatsen blir att det är ”bättre” för en lägre ställd människa att tillhöra 
   Mahayana kallas även för östbuddhism och nordbuddhism. 

*Vad är en bodhisattva? Vilka riktningar av buddhism talar om bodhisattvas? Finns det något motsvarande inom någon annan religion? Kan man jämföra med helgon inom delar av kristendomen eller kanske änglar inom islam?
Riktningen mahayana menar att Buddha visst hjälper människorna eftersom han gav upp nirvana. På så sätt kunde han stanna kvar. Men det har funnits andra som gjort liknande val genom historien. en person som avstår nirvana kallas en bodhisattva. Man kan likna bodhisattvas vid någon slags halvgudar eller änglar eftersom de är övermänskliga, men ändå inte gudar. Buddhister själva skulle inte se dem som gudar, men för utomstående människor kan det vara en bra liknelse. Det är förstås en stor uppoffring att avstå från det som är buddhisterna stora mål, så det är inte konstigt att de som är troende dyrkar dem. Ibland kan bodhisattvas vara viktigare än den faktiska Buddhan. 

*Vilken betydelse har tillflykten till de tre juvelerna för en troende buddhist? Hur tar det sig uttryck i en buddhists vardag?
De tre juvelerna är buddhismens motsvarighet till islams fem grundpelare. Det handlar alltså om saker man ska göra för att vara en god troende. Men precis som allt annat inom religion så är detta tolkningsbart. I vilket fall som helst så är de tre juvelerna läraren (Buddha), läran (Buddhas läror) och gemenskapen i församlingen. Ett sätt att tolka juvelerna är att se dem som en trappa. Man ska alltså börja med att intressera sig för Buddha. Sedan kan man börja fokusera på att förstå hans ord och slutligen ska man praktiskt utföra religionen med munkar/nunnor. Det är dock så att olika riktningar inom buddhismen tycker att en speciell juvel är den viktigaste. Exempelvis så är Buddha speciellt viktig inom mahayana eftersom de troende där speciellt poängterar Buddhas kärlek till människorna. 
  När man talar om juvelerna säger man att de troende tar sin tillflykt till dem. Det innebär att juvelerna är ett sätt att söka skydd och finna ro. 
Buddha
Buddha är det närmsta en gud som buddhisterna har. Han blir tillbedd trots att han teoretiskt sett inte är en gud. Det är vardag för många buddhister att be till Buddha och det tar sig uttryck i att troende människor ofta har altare och en staty av Buddha hemma. Dessutom görs det många pilgrimsresor/vallfärder. Det innebär att man reser till en helig plats i religiösa syften. När Buddha dog kremerades han och askan delades upp för att tas till olika viktiga platser. Dessutom sägs det att även hårlockar från honom finns bevarade. Därför är det många som reser långt för att få se allt detta och känna sig närvarande. Något annat som sker är speciella fester till Buddhas ära. Precis som kristendomen har julafton för att fira Jesus födelse finns det en buddhistisk högtid till minne av dagen då Buddha föddes. Man firar även två andra viktiga händelser i hans liv, nämligen upplysningen och inträdet i nirvana. Detta är egentligen inget exotiskt eftersom de flesta svenskar exempelvis firar påsk, som också i grunden är en religiös högtid. 
  Tron på Buddha påverkar alltså buddhister väldigt mycket i fråga om livsstil.
Läran (dharma)
Detta går in i de andra juvelerna ganska mycket, men det jag kan säga är att det finns två delar/nivåer av den. För alla människor gäller det bara att följa de buddhistiska levnadsreglerna och ge gåvor. Den andra nivån är endast till för munkar, nunnor och andra mycket lärda personer. De måste gå in på djupet och förstå den åttafaldiga vägen, samt de fyra ädla sanningarna. Juvelen dharma är speciellt viktig för människorna inom theravada. Det är inte så konstigt eftersom de ju tror på att munkar och nunnor är de enda som kan uppnå nirvana och av den anledningen måste förstå mer än andra människor.
Munk- eller nunneförsamling (Sangha)
Det finns kloster där munkar och nunnor arbetar. Deras uppgift är att föra läran vidare till nästa generation och därför är det vanligt att barn kommer till kloster för att prova på livet där. 
  Livet som munk/nunna är ganska hårt, så det tar verkligen uttryck i en människas liv. De har tio regler som de ska följa. De får inte stjäla, ljuga eller döda. Inte ha sex, dricka alkohol eller äta sent. De får inte heller leva i lyx, inte ha någon form av underhållning, inte sova i bekväma sängar och inte ha några pengar. Hur får de då mat om de inte har pengar? Jo, det är så att ”vanliga” buddhister skänker mat till dem. Så på det sättet påverkar munk- och nunnelivet även andra troende människor.  Dessutom gäller en del av de tio reglerna även för de vanliga människorna. Eftersom det inte är tillåtet att döda är därför många buddhister vegetarianer. 

*På vilka olika sätt har buddhismens tankar nått västvärlden? Vilket sätt tror du 
har haft störst betydelse?
Det allra tydligaste exemplet på hur buddhismen påverkat västvärlden måste vara tanken om att lösa saker med fred och att behandla sina medmänniskor väl. Tanken om karma blev till exempel viktig för de amerikanska soldaterna under krig som till exempel Koreakriget och andra världskriget. På något sätt känns det som ett rättvist system eftersom det går ut på att människor som beter sig bra också kommer få det bra i framtiden. Den tanken finns givetvis i andra religioner också. Inom kristendomen ska man också vara god eftersom kan kommer till himlen då. Men saken är att tanken om karma går att applicera på livet utan att blanda in någon gud. Det är därför jag tror att karma har blivit något väsentligt även för icke-buddhister/hunduer (speciellt människor som inte har någon religion alls). Det är till exempel inte ovanligt att en helt vanlig svensk pratar om att goda gärningar ger bra karma, och därmed tur i framtiden. 
   Men det finns också många i västvärlden som har tagit detta ännu ett steg längre. Folk konverterar till buddhismen för att de tycker att religionen har bra tankar som är vettiga att leva efter. Folk härifrån som konverterar väljer ofta att bara leva efter en del av läran. Därför är brukar de asiatiska buddhisterna som invandrat hit inte ha något med de ”nya” buddhisterna att göra. De har så olika uppfattningar om religionen. Jag tror att många av de som konverterar ser buddhismen som en filosofi mer än en religion. Faktumet att buddhismen inte har någon egentlig gud tror jag bidrar till det. Det är därför lättare att bortse från de mer religiösa bitarna av läran. Om man jämför med kristendomen så handlar allting i grund och botten om att gud skapade världen och att han finns överallt. Inom buddismen finns det inte ens någon skapelseberättelse och därför är det nog lättare för icke-troende människor att ta in. Dalai Lama har sagt såhär: 
Ur en synvinkel är buddhismen en religion. Från en annan är den en vetenskap och inte en religion. Buddhismen kan vara en bro mellan dessa två uppfattningar
Det stärker min teori och därför tror jag att idén om karma och att vara god mot andra är den delen av buddhismen som haft störst betydelse för västvärlden.

En annan sak som dock nått oss är berättelserna om platsen Shangri-La. Det var från början en bok av författaren James Hilton. Han berättade om platsen och sade att den var som ett paradis. Den skulle finnas någonstans i Himalaya och de som bodde där blev väldigt gamla. Detta påverkade icke-buddhister positivt i och med att deras uppfattning om religionen förändrades till det bättre. Många har försökt hitta platsen som Hilton fick sin inspiration från. 

*Förklara begreppet diaspora. Känner du igen det från någon annan religion?
Diaspora betyder att folk som kommer från en plats väljer att bosätta sig någon annanstans, bland en annan typ av människor. Som jag redan pratat om finns det inte bara buddhister i Asien, utan många har av olika anledningar kommit till andra länder. De buddhister som lever i västvärlden upplever ofta att religionen är en ännu större del av deras liv än den var när de bodde i Asien. Det beror på att de är så lågni bort från sin vanliga kultur. På så sätt blir religionen ett sätt att hålla fast vid sin identitet och sina gamla seder. 

   Det tydligaste exemplet på en annan religion som är utspridd över världen måste vara judendomen. Judar har under historien varit väldigt förtryckta av andra människor och det visade sig särskilt under andra världskriget när nazisterna dödade dem utan att ens blinka. När kriget var över var världen skyldig judarna en ursäkt och de fick då sitt eget land, Israel. När judendomen bildades bodde de flesta judarna där, men som jag precis sade förändrades det bland annat på grund av kriget. Den moderna staten Israel bildades alltså 1948. Trots att det ska vara judarnas eget land bor de flesta som tillhör religionen utanför landet, det vill säga i diasporan. Hela världen utanför Israel är, för dem, diasporan. Att judarna inte bor i Israel har många orsaker. Men det kan vara så att de inte känner sig hemma där eftersom de inte har bott där tidigare. Om en judefamilj alltid bott i USA är det mer logiskt att de stannar där än att de flyttar så långt bort. 

fredag 17 mars 2017

Hinduismen

*Beskriv hur hinduismen växte fram och hur religionen sedan förändrats. Förklara också varför hinduismen varierar så mycket mellan olika platser.
Hinduismen är förmodligen vår världs äldsta religion. Därför vet man inte heller sådär jättemycket om hur den faktiskt uppkom från början eftersom skrifter från den tiden är svåra att tyda. Dessutom fanns det säkert mycket som inte är bevarat och har försvunnit i och med årens gång. Det man vet är att det kom ett folkslag som kallades indoarier till Indien ca 1500 f.v.t. De tankar som de hade blandades med indiernas egna tankar och så småningom formades ett nytt tankesätt, som blev hinduismen. En tro där det fanns flera gudar (polyteism) och där många av traditionerna inte alls liknar andra religioner. Men det var inte guld och gröna skogar. Indoarierna var inte så trevliga mot indierna och tyckte att de var mindre värda. Något som kallas för kastsystem bildades. Befolkningen delades upp i fyra grupper. 
Prästerna var lärda och studerade heliga skrifter. De hörde till det finaste kastet.
Krigarna pysslade, precis som man hör på namnet, med att kriga och försvara.
Bönder, handelsmän och hantverkare tjänade pengar honom att utföra arbete, sälja och få betalt.
Slavarna passade upp på folk i de högre rankade kasterna. 
Eftersom indoarierna tyckte att de var bättre än alla andra hamnade de i de högre kasterna, vilket innebar att indierna fick bli slavar. Vilket man tillhörde gick inte att påverka, utan man föddes in i det. Att gifta sig med en person från ett annat kast gick inte för sig och man var väldigt placerad och instoppad i ett fack. Längre fram i tiden förbjöds diskriminering angående kast, närmare bestämt 1947. Men kasterna spelar fortfarande en stor roll i det hinduistiska samhället och det kommer jag berätta mer om i en senare fråga. 

Var finns hinduismen? Självklart är religionen störst i Indien eftersom det var där den bildades. Men den har också spridits till andra delar av världen. Tron är störst i Asiens länder. Ett exempel på ett sådant land är Nepal. I Guyana och Surinam i Sydamerika är hinduismen också stor. Det beror på att invandringen av indier var stor under 1800-talet, precis som när vi svenskar tog oss till USA under samma tid. 
   I Europa finns inte så många hinduer. Det landet som har flest är England. Det beror på att England tidigare koloniserade Indien. Alltså fick inte indierna själva bestämma över sina liv, utan en hel del kom till England. Detta ledde också till att engelska blev ett stort språk i Indien och så är det fortfarande. På grund av det är England, för många indier, det land de helst vill komma till ifall de ska flytta till Europa. Alltså har religionen hinduism blivit relativt stor där. 
  Men varför sprids inte religionen så mycket? Varför finns de allra flesta anhängarna i Asien? Dels så är det så att den heliga floden Ganges finns där. För hinduerna är den väldigt viktig eftersom ett bad i den sägs rena människor från synder. Ganges är ett sånt ställe som alla hinduer strävar efter att nån gång komma till. Det är därför många helst stannar där. Men den största anledningen är nog att det inte är särskilt vanligt att konvertera till hinduismen. Det är en tro de allra flesta föds in i. Detta tror jag bidrar till att vi svenskar tycker att den religionen känns ganska avlägsen och exotisk. Här finns ju bara ca 7000 hinduer. Andra religioner, som judendom och islam, ligger oss lite närmre eftersom det finns fler anhängare nära oss, men också för att de religionerna har mer gemensamt med kristendomen. 

Dessutom så fungerar hinduernas religion olika på olika platser i världen. En stor anledning till varför det är så är att hinduismen sträcker sig så långt tillbaka i tiden. När dessutom anhängarna har levt på så skilda platser har traditioner förändrats med tiden. Förr fanns det inte samma kommunikationsmöjligheter och det var inte lika lätt att veta vad som hände på andra sidan havet. Därför ändrades religionens seder olika beroende på var i världen de troende befann sig. Om samma situation hade uppstått idag skulle förändringarna nog inte vara lika stora i och med att vi kan ha koll på hela världen utan att nödvändigtvis resa. 

*a Skriv en förklaring till begreppen samsara, brahman, atman, karma och moksha.
Brahman betyder ”världssjälen”. Den är liksom världsalltet. Det är dit alla hinduer strävar efter att komma när de dör. Brahman är ursprunget till allt och finns överallt. Men man kan ändå inte se den. Det finns en gud som heter Brahma och är nån slags personifiering av brahman. 
  Varför är det då så svårt att nå målet att förenas med brahman? Borde man inte bara kunna begå självmord och lösa problemet på det sättet? Nej, så enkelt är det inte. Hinduer tror nämligen också på återfödelse (reinkarnation). Genom att vara en god människa i sitt nuvarande liv kan man ta sig upp till en högre ”rang” inför nästa liv. Till sist är man uppe på toppen och slipper återfödas fler gånger. Då befinner man sig i ett lyckligt tillstånd i brahman. Hela kretsloppet med liv, död och återfödelse kallas med ett samlat namn för samsara. 
  Att vara en god människa och göra sitt bästa för att ta sig högre upp kallas att samla på sig bra karma. Karma är alltså en slags ”poäng” som du tar med dig inför ditt nästa liv. Det finns olika sätt att samla på sig bra karma. Man talar om tre olika ”vägar”. En av dem är kärlekens väg och den står för att man ska tänka mycket på gudarna och dyrka dem. Till exempel så kan man sjunga heliga sånger eller be. En annan väg är handlingens väg. Den handlar om att man ska utföra de uppgifter man får i livet på bästa sätt. Alltså med andra ord sköta sitt arbete. Man ska dessutom tänka mycket på hur man beter sig mot människor i omgivningen. Dessutom räknas även vallfärden till heliga platser som en god handling. Den sista vägen kallas kunskapens väg och har att göra med att förstå hur allt i världen hänger ihop. 
   Det finns även dålig karma. Om man beter sig dålig och samlar på sig mycket sådan kan man istället hoppa ner ett steg och få ett sämre nästa liv. Detta innebär alltså att reinkarnationen och systemet med samsara är oändligt. Man kan hålla på och återfödas hur många gånger som helst.
   Som jag tidigare nämnde så finns brahman överallt. Alltså finns den även i alla människor. Det som finns inne i människorna kallas för atman. Hinduerna tror på att det är atman som flyttas vidare mellan de olika liven man har. Vi kan lika det här vid att vi människor tar på oss nya kläder hela tiden. På samma sätt får atman en ny kropp. Vi kan också likna det med att atman är små vattendroppar och att brahman är det stora havet som dropparna vill till. Tillståndet man befinner sig i när man nått målet och är fri kallas för moksha. 


*b Förklara hur orden hänger samman.
Nu har jag egentligen redan svarat på den här frågan eftersom jag skrev ihop föregående fråga så att sambandet mellan begreppen blev tydligare. Men för att förtydliga ännu mer kan jag ju säga att alla begrepp jag tagit upp har med reinkarnationen att göra, så det är så de hänger samman. Inne i sig har människor atman, som hela tiden följer med till nästa liv. För att få ett bättre liv samlar man på sig bra karma. När man slutligen har tillräckligt mycket karma slipper man återfödas och atman förenas med brahman, som är ALLT. Det tillståndet kallas moksha och hela den här processen kallas med ett samlat namn för samsara. På det sättet har allt ett samband. 

*c Jämför de fem begreppen med liknande tankar i andra religioner. Förklara och motivera dina jämförelser.
Världsalltet, brahman, är något som finns överallt i världen. Som jag ser det så kan man likna det med vad kristendomen säger om att gud finns överallt. Trots att brahman inte är någon gud fungerar tanken lite på samma sätt. Precis som de kristna vill förenas med gud efter döden så vill hinduerna bli en del av brahman. Brahman är liksom det stora som alla strävar efter, precis som andra religioner förhåller sig till gud. Det finns även en sång som går såhär:
Gud, du är här. I detta rum finns också du. Och fast vi inte ser dig eller hör dig, så finns du här just nu.
Det liknar väldigt mycket det som hinduismen säger om brahman. Det är en osynlig och gudomlig kraft som är för stor för att människan ska förstå den riktigt. 

Karma är också något som skulle kunna vara taget från vilken religion som helst. Religion handlar i grund och botten om att vara en god människa. Den gyllene regeln går liksom ut på att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Vad som händer efter döden är livets egentligen största fråga. På samma sätt som den gyllene regeln är något judar, kristna och muslimer ska tänka på så är karma det hinduerna jobbar för. För att ta sig till brahman/gud måste man vara god och den dagen man dör kan man antingen komma uppåt eller neråt. I hinduernas fall handlar det om att få ett bättre eller sämre nästa liv och för de tre syskonreligionerna handlar det om kontakt med gud/paradiset. Deras motsvarighet till att få ett sämre nästa liv är att komma till helvetet. Judendomen är dock lite oklar med vad som händer efter döden, men min poäng är att det går bra för en om man är god, dåligt om man är elak. 
   Sen finns den här tanken om att vara en god människa inom etik i allmänhet också. Även för ateister som inte tror på något paradis är det viktigt att behandla folk med respekt. Så från början är alla dessa tankar egentligen bara simpel medmänsklighet som gäller för alla, oavsett religion. 
   Jag ser också en likhet mellan hinduismens karma och syskonreligionernas principer angående domedagen. De tror att när tiden för döden väl är kommen ska människans goda och onda handlingar vägas mot varandra. På precis samma sätt vägs bra och dålig karma. Skillnaden är att judar, kristna och muslimer bara har ett liv. Hinduer har ändå fler chanser på sig att jobba sig upp. 

Atman uppfattar jag vara motsvarigheten till människans själ. När kroppen dör finns själen fortfarande kvar och vandrar vidare. Som tidigare nämnts så är kroppen bara något som atman tar på sig och sen kastar bort. Enligt andra religioner lämnar själen kvar kroppen på jorden för att sedan själv fortsätta vidare ut mot ödet. Hela grejen med både själar och atman är att att de är oändliga. De kommer finnas för evigt, om än på olika sätt. Atman flyttar från liv till liv medan själen lever ett liv och sedan kommer till paradiset/helvetet där den får stanna. 

En sak jag vill tillägga är att det finns mycket annat inom religionen hinduism som påminner om andra religioner. På ytan kanske det inte verkar så eftersom hinduismen har så väldigt många olika gudar som inte alls liknar den guden syskonreligionerna tror på. Men de likheter jag tänker på handlar inte om gudarna. Det jag först kom att tänka på var att vallfärda till heliga platser. Hinduer vill komma till den heliga staden Varanasi. Hinduer vill helst komma dit en gång i livet eftersom det ger bra karma och dessutom är en del av de tre vägarna till brahman. Detta är precis vad muslimer tänker om att komma till Mekka. Vallfärden är viktig och det är en av islams fem pelare. 

*Målet för en hindu är att bryta återfödelsen. Berätta om de olika vägarna till målet. Argumentera för vilken av vägarna som är lättast/svårast att följa.
Jag har redan berättat lite om detta i frågan om de olika begreppen. Jag tyckte nämligen att detta hörde mycket ihop med karma och moksha. Men i alla fall. de tre vägarna är kärlekens väg, handlingens väg och kunskapens väg. 

Jag skulle tro att kärlekens väg är den som är lättast att följa. Den handlar om att dyrka gudarna och att ens handlingar ska ära dem. Det känns som om det går att uppfylla med ganska enkla medel, som att be eller sjunga heliga sånger. Kärlekens väg är den som de flesta hinduer tycker är enklast. Om man jämför med kunskapens väg så är det mycket svårare. Där handlar det om att förstå sambandet mellan atman och brahman för att lättare kunna bli ett med världsalltet. Atman och brahman är komplicerade grejer som är svåra att förstå sig på och i mina öron låter det svårare bli fri den vägen än att dyrka gudarna. 
   Angående handlingens väg så tror jag att den är näst lättast. Att utföra sitt arbete bra är ändå inte så komplicerat. Goda gärningar är också relativt enkelt att förstå. Det som gör att jag ändå tror att kärlekens väg är lättare är att det ibland är svårt att tänka på andra. Ofta är vi lite själviska och tar våra beslut utifrån vårt eget bästa, även om det innebär att någon annan får det sämre. Den andra aspekten som gör handlingens väg svårare är att den också innebär att ta sig till heliga platser. Att göra det kan vara svårt för hinduer om det bor långt iväg. Om man jämför med kärlekens väg så går det att dyrka gudarna var i världen man än befinner sig. I och för säg så gäller det även för kunskapens väg. Där behöver du inte heller vara på något speciellt ställe. Men att komma fram till något smart med kunskapens väg tror jag i sig är svårare än att ta sig till en helig plats. 

Hur kan man använda sig av hinduismens läror för att bevara eller förändra när det gäller …
*de kastlösas ställning? Vad innebär kastväsendet? Vilka skäl kan människor använda för och emot kastväsendet?
De fyra kasterna var alltså präster, krigare, bönder/handelsmän/hantverkare och slavar. Jag nämnde tidigare att man själv aldrig kunde påverka vilken grupp man hamnade i, utan man föddes in i det. Det berodde på reglerna som fanns om karma. En präst hade alltså i sitt tidigare liv samlat på sig mycket bra karma och därför kunnat bli just en präst. Med det funkade likadant tvärt om också. En slav hade förmodligen inte varit särskilt god i föregående liv och därför förtjänade den att vara i en dålig situation nu. Det var på så sätt inte synd om slavarna. Dessutom var det viktigt att uppträda bra och göra vad som förväntades av en person inom just den gruppen man tillhörde. För om man inte gjorde det fick man ju ännu sämre karma och kunde hamna ännu lägre i nästa liv. 
   Jag tycker att det här systemet liknar vårt eget gamla, svenska system. Vi kallade det för ”de fyra stånden” och de bestod av adeln, präster, borgare och bönder. Man kanske tycker att det låter brutalt när jag berättar om hur man såg ner på slavarna inom hinduismen, men saken är att vi inte var bättre här. Skillnaden är dock att vi inte trodde på återfödelse, och kanske var det då inte en lika omöjlig tanke att kunna jobba sig uppåt under endast en livstid? Men det var definitivt inte vanligt. Den största likheten mellan kastsystemet och de fyra stånden är att de lägre grupperna ansågs orena och mindre värda.

Sedan finns det en sista grupp inom hinduismen som ligger lägre än den lägsta kasten. Människorna där kallas för de kastlösa. Förr i tiden kallades de för de oberörbara eftersom de, som sagt, ansågs orena. De var allmänt diskriminerade i samhället och levde i total fattigdom. En person vid namn Mahatma Gandhi lyckades dock starta en förändring av det gamla systemet. Han var en välutbildad man från en rik familj, men kämpade för att de kastlösas situation skulle förbättras. Han utmanade alltså sin egen ställning för att hjälpa folk som hade det värre. Trots att kastsystemet förbjöds tillsist är det inte helt borta idag. Det handlar om gamla traditioner och sådan är svåra att få väck. Dessutom skulle det givetvis inte alls gynna människorna i de högre kasterna om systemet rubbades. Där finns en konflikt som gör det svårt att komma vidare. I alla fall så finns det människor som än idag kämpar för de kastlösas rätt. En del universitetsplatser är till exempel reserverade för de kastlösa och dessutom fick Indien sin första kastlösa president, K. R. Narayanan. Men, som sagt, så är finns det mycket hat trots att det är förbjudet. Jag skulle vilja påstå att det är lite som med HBTQ+ personer i våra länder. Det är fullt lagligt att vara HBTQ+, men det finns ändå många som inte accepterar det. 

Det finns inte så tydliga linjer när det gäller var gränserna gick mellan kasterna och vilka som var kastlösa. Precis som med mycket annat inom religion är det en tolkningsfråga. På flera sidor på internet står det lite olika. Jag väljer dock att se det på det sättet som jag skrivit tidigare. Man skulle dock lika gärna kunna tolka det som att präster var överst, sedan krigare, därefter handelsmän och sist bönder. I så fall skulle slavarna räknas till de kastlösa. Men jag tänker att de kastlösa var de som verkligen inte var något alls. Inte ens slavar. 

Jag tycker personligen att grejen med kaster är fruktansvärt. Men det måste ju finnas en anledning till att det har funnits kvar så länge. Det måste rimligen finnas tillräckligt många som gillar kastväsendet. Därför ska jag börja med att gå igenom fördelarna:

Jag tror att en anledning till att kasterna funnits kvar är att de ger någon typ av motivation till hinduismens anhängare. Eftersom man samlar på sig karma vet man att man hela tiden kan bli något bättre. Så om man befinner sig i ett lågt kast kan man alltid vara så god som möjligt för att komma högre i nästa liv. Kasterna kan alltså på ett sätt ge hopp. Ifall vi föreställer oss motsatsen hade det varit värre. Ifall hinduer bara hade haft ett enda liv och fortfarande inte kunde byta kast under sin livstid skulle situationen vara mycket mer hopplös. Det var ju förresten så det fungerade för människorna i Sverige förr. Så tekniskt sett är kastväsendet bättre än våra stånd. Tack vare karma så är det svårt att få bort kasterna ur samhället. Det skulle innebära att bryta traditioner som varit viktiga under en väldigt långt tid.
   Ifall det var möjligt att bli vad som helst i nästa liv oberoende av hur man agerat i sitt nuvarande liv skulle det inte längre finnas någon motivation att vara god. I så fall skulle det inte spela någon roll om jag mördade tio personer och levde ett liv i själviskhet. Jag skulle ändå kunna bli ett med brahman. Jag tror att försvinnandet av dessa principer skulle kunna orsaka en ökad kriminalitet eftersom varje enskild handling inte längre har så stor betydelse. Därför är det på ett sätt bra att kasterna finns kvar. De markerar vad man behöver göra för att bli bättre. Dessutom skulle kastväsendets försvinnande orsaka att en massa annat också skulle behöva försvinna/förändras. Som jag redan berättat om skulle karman inte vara lika betydelsefull. Till och med reinkarnationen skulle inte bli densamma. Reinkarnationen är en konsekvens av en persons handlingar, men om handlingarna är obetydliga blir åderfödelsen också det. 

Om vi istället ser på kartväsendet ur ett annat perspektiv (mitt perspektiv) blir argumenten helt annorlunda. Jag har tänkt mycket på det gamla uttrycker för de kastlösa. De var ”oberörbara”. Många ansåg till och med att deras skuggor kunde orsaka dålig karma. Enligt mig är detta något som säger emot hela grundtanken med religioner. Visst är alla människor lika mycket värda? Visst ska man behandla andra så som man själv vill bli behandlad? Hinduismen gyllene regel lyder:
Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta, om det gjordes mot dig.
Hur kan det då anses vara rätt att kränka andra på grund av vilken social ställning de har i samhället.  Om jag var en högt stående hindu så skulle inte jag vilja att folk kallade min skugga för oren. Därför borde det vara fel att kalla en kastlös skugga för oren. Visst, nu är det faktiskt förbjudet att kränka andra på grund av kast. Men det är fortfarande så att systemet påverkar människorna i de lägre kasterna negativt. De är fattiga och lever snålt. Därför anser jag att kastsystemet inte är hållbart eftersom det alltid kommer finnas normer om att de lägre kasterna är mindre värda. Det går inte att komma ifrån med några lagare eftersom det ligger så djupt i hinduismens gamla läror. I och med att folk tror på att det föregående livet påverkat ens sociala ställning i detta livet kommer det alltid finnas människor som tycker att det är rätt att se ner på de lägre kasterna.
   Detta för oss vidare till mitt nästa argument. Det normala är att folk inte kommer ihåg sina tidigare liv. Givetvis finns det folk som hävdar att de gör det, men det är inte så vanligt. Dessutom finns det folk i alla religioner som säger att de minns tidigare liv endast för att imponera. Man kan alltså aldrig vara helt säker eftersom det endast är man själv som vet vad man minns. Hela grejen är alltså väldigt individuell. Därför kan inte heller någon veta säkert om en bonde verkligen hade dålig karma i det förra livet. Knappt ens bonden själv kan veta det. Alltså är det inte rätt att kränka bonden på grund av hens sociala ställning. Anledningarna som folk har för att kränka bygger på gamla seder och texter. Ingen har några som helst nutida bevis för något alls!
   Saken med religion är att det inte finns bevis för vad som egentligen är det rätta att tro på. Egentligen så är det enda man kan vara helt säker på att alla är lika mycket värda oavsett religion, kön, etnicitet osv… Alltså finns det inte någon vettig anledning att kränka någon alls. 

Hur kan man använda sig av hinduismens läror för att bevara eller förändra när det gäller …
*kvinnornas situation i Indien?
Återigen så är det en fråga om allas lika värde och att behandla alla med respekt. Kvinnor är också människor, vilket innebär att de ska ha samma respekt som män. Att kvinnor är förtryckta säger emot den gyllene regeln. Detta gäller givetvis inte bara Indiens hinduer, utan alla i hela världen. Vi kanske tycker att Sverige är ett jämställt land, och visst, så är det. Men Sverige är långt ifrån perfekt. Även vi, som ger alla kön samma rättigheter, har saker att jobba på. Här handlar det om att ge kvinnor och män samma löner, bryta normerna och minska vardagsförtrycket. I Indien har de inte kommit lika långt med kvinnornas frigörelse. Det finns fortfarande folk som blir bortgifta. Speciellt svårt är det för kvinnor i de lägre kasterna. Indien har dock också kommit en bit på vägen och tack vare människor som Gandhi har kvinnornas situation förbättrats.

Varför har det blivit så att kvinnor är mindre värda? Jo visst, så är det enligt gamla hinduiska läror. Men just att de är så gamla är ett stort problem. Om man funderar på hur samhället ser ut idag så skulle det vara omöjligt att leva upp till allt som religiösa skrifter säger. Dagens samhälle ser helt annorlunda ut än vad det gjorde förr och människor måste vara öppna för förändring. Ändå är det fortfarande många som väljer att förtrycka kvinnor. En stor anledning till det kan vara att man själv vill få det bättre. Återigen är det så att folk använder religion för sin egen vinning. Det är läskigt likt det som IS håller på med. 
   Om en man har möjlighet att gifta bort sin dotter för att kunna leva ett bättre liv, så kan det vara väldigt frestande. Men i dagens samhälle ska alla få bestämma över sina egna liv, så då håller inte längre argumentet att man kan behandla kvinnor som en egendom. Det är givetvis inte bara hinduismens gamla läror som säger sånt här. Detta finns i de flesta religioner och förr i tiden var det så det funkade även här. Men nu lever vi i en annan tid med nya normer. I andra religioner har man lyckats anpassa tron efter samhället, så varför skulle det inte gå att göra samma sak inom hinduismen? 
   Något som har försökt göras bättre är att kvinnor ska få det bättre redan från födseln. Det är numera olagligt att göra abort på grund av barnets kön. Men tyvärr så är det svårt att kontrollera och illegala aborter är vanliga. Anledningen till att folk inte vill ha döttrar är att det är kvinnans föräldrar som förväntas betala alla bröllop. Om man inte har det så bra ställt är det förståeligt att man inte vill ha en dotter. Därför är det det första problemet man måste ta itu med. Om folk inte ens vill ha kvinnor i sina familjer är det något som är allvarligt fel. 

*Ge några exempel på hur hinduismen påverkat västerlandet.
Det allra mest vardagliga exemplet måste vara yoga. Som jag tidigare berättat är det ett sätt för hinduer att koncentrera tankarna och följa vägarna till frälsning. Det ger bra karma att hålla på med yoga. Men nu har yoga blivit något som otroligt många runt om i världen utövar, trots att de inte är hinduer. Nu är det ett sätt att träna och bl smidiga i kroppen. Dessutom ger det människor ett lugn och en paus från allt annat. Ofta ser vi inte yoga som något hinduiskt idag, men i grunden är det därifrån den kommer! 

Hinduismen påverkade gruppen the Beatles och speciellt George Harrison. Det började med att han under 60-talet började gilla indiska instrument och ljud. Tack vare det blev han också intresserad av religionen hinduism. Detta fick effekt på hela bandet och ett av deras skivomslag, som visar människor som påverkat dem, innehåller en del indier. Ofta blir det som kändisar gör mycket uppmärksammat och ”vanliga” människor vill vara som dem. The Beatles var onekligen världskända och tack vare deras intresse för hinduism uppmärksammades detta mer i hela världen. Vad beträffar George Harrison så blev hans aska spridd i Ganges efter hans död 2001.

En lite avslutning som lättar upp stämningen efter att du nu varit så duktig och läst allt det här:
We can work it out, we can work it out
Life is very short, and there’s no tiiiiime 
For fussing and fighting, my friend

torsdag 16 mars 2017

Dark Room - Tina Ljungqvist

Jag har skrivit en låt under de senaste musiklektionerna. Jag tror aldrig jag har jobbat så här länge med en låt förr och för att vara helt ärlig så är jag sjukt nöjd. Den heter Dark Room och jag har fått god hjälp med feedback från mina kompisar under hela arbetets gång. Dessutom fick jag även hjälp med den helt fantastiska bakgrundsbilden! Lyssna och dela om ni vill :)

måndag 13 mars 2017

Jämställdhet och idrott


Visst ska det vara så att idrott är något för alla? ALLA. Att idrotta är en stor del av människors liv och en viktig faktor för vårt välmående. Men ändå har det blivit så att alla inte har lika stor möjlighet att göra vad de vill. Det behöver inte bara handla om kön (vilket den här texten kommer fokusera på), utan också handikapp och välstånd. 

Att idrotten inte är helt jämställd är ett faktum som inte går att ignorera. För de som inte tror på att det jag säger stämmer kan jag bara be er att sätta på första bästa Sportnytt och se efter hur mycket dam- respektive herridrott de tar upp. Jag såg på Sportnytt 27/2-17. Det var en sändning på fem minuter och det enda som togs upp inom damidrott var att det inte blev någon medalj i sprintstafetten i längdskidor. Resten av tiden talades det om herrbandy, herrfotboll och ridning (där fokuset låg på en man). vad kan det bero på? Förmodligen är det såhär för att sport är en traditionellt manlig sysselsättning. Så har det nästan alltid varit och det kan du läsa mer om här nedan.
   Ett annat exempel jag kan ta upp är kvinnors deltagande i OS. Om vi går väldigt, väldigt långt tillbaka i tiden kan vi se att vissa kvinnor faktiskt kunde vara med i de antika olympiska spelen. Visserligen handlade det inte om så många och dessutom var detta ett privilegium som bara ogifta kvinnor hade. Men ändå! Om vi hoppar framåt till det lite modernare OS så kan vi se att kvinnor inte var tillåtna att vara med förrän år 1900. Därefter följde en tid då det fanns en speciell damolympiad. När kvinnor till sist tilläts vara med i riktiga OS dröjde det fram till 2012 innan alla deltagande nationer skickade kvinnliga representanter. Enligt mig är det fullständigt galet att det tog så lång tid att fatta att kvinnor idrottar lika bra som män. 

Så nu har vi rett ut att sport inte alltid varit särskilt jämställt. Hur är det idag då? Om man ser tillbaks så har det faktiskt skett väldigt många förändringar. Min åsikt är att vi har kommit till den punkt då tjejer tillåts göra i princip samma saker som killar. Men det som fortfarande behöver förändras är att tjejerna ska få mer uppmärksamhet och respekt för vad de gör. Fotbollsspelaren Martas lön ligger ungefär på 3,6 miljoner kronor om året. Hon är världsberömd och en av de allra bästa fotbollsspelarna. Det är väldigt mycket pengar och jag hade varit glad om jag hade den lönen. Men Markus Rosenberg spelar, precis som Marta, i Allsvenskan. Hans lön är 22 miljoner! Det är vansinnigt att han tjänar så mycket mer, trots att han inte alls är lika berömd. 
   Ett annat exempel jag kan ta upp är att Allsvenskan är något för herrar. Om man menar damerna måste man säga ”Damallsvenskan”. Folk pratar även om hockey och ”damhockey”, Tre kronor och ”Damkronorna” osv osv osv… Det har på något sätt blivit som om kvinnliga idrottare är just kvinnliga och inte bara idrottare. 

Något annat som är värt att nämna är kvinnors inflytande och hur mycket de är med och bestämmer i olika sammanhang. Riksidrottsförbundet satte 2011 upp ett mål för 2017. Inget kön skulle vara representerat mindre än 40% i beslutsfattande organ (detta uppgav DN 10/4-16). Målet uppfylldes inte. I stort sett inget har hänt sedan målen sattes. DN räknade även ut andelen kvinnor och män i de 71 specialidrottsförbunden och resultatet är oacceptabelt. 2016 var 35% av styrelseledamöterna kvinnor. Endast 14 av 71 styrelseordförande var kvinnor. Detta innebär att verkligen ingenting har hänt sedan 2011. Jag tror att många tänker att det här med jämställdhet är något som bara handlar om kvinnor. Därför måste bara kvinnor jobba för det. Men saken är att det inte går att uppnå något alls ifall bara hälften av jordens befolkning jobbar för det. Jämställdhet handlar om en balans. Det är inte alls, så som många tror, att kvinnor ska stå över männen. Nej, målet är att kvinnor och män ska stå på samma nivå! 

Nu tänkte jag ta upp ett exempel från det jag själv har mest koll på, nämligen orientering. Många kanske tycker att orientering är en av de mer jämställda sporterna eftersom ALLA tävlingar erbjuder klasser för både män och kvinnor. De enda som har det svårt om man ser på saken ur detta perspektivet är de icke binära. Men det är inte det som är problemet i mitt exempel. Orientering är långt ifrån så jämställt som det verkar. Problemet ligger i hur mycket varje persons insatts räknas. Detta märks extra mycket i lagtävlingar (dvs stafetter och tävlingar där klubben samlar poäng tillsammans). I Skåne har vi en stor tävling där i stort sett alla är med. Det finns tre olika långa banor för damer respektiver herrar och tiderna från de bästa löparna i varje klubb räknas ihop så att klubben får ett sammanlagt resultat. Men grejen är att herrarnas insatts har större betydelse än damernas. Detta är något som styrelsen i min klubb Lunds OK har reagerat på och velat förändra. Därför skickade de in en motion till Skånes orienteringsförbund med en beskrivning om vad de ville ändra. Vad hände? Förslaget möttes av klagomål eftersom ”ifall männens insatts minskade skulle färre män komma och springa tävlingen”. Ja, det är fler män än kvinnor som orienterar, men tror folk verkligen att männens intresse skulle minska om kvinnors insatts blev viktigare. Jag tror verkligen inte att män hellre skulle stanna hemma än att i alla fall komma ut i skogen och vara med. Alla får ju ändå springa, även om deras resultat inte räknas med i klubbens resultat. Dessutom, hur ska orientering någonsin kunna locka fler kvinnor om deras slit ändå inte spelar någon roll? För att ännu tydligare visa hur icke jämställt orientering är så kan vi gå tillbaks och prata om RF:s jämställdhetsmål. Hur såg resultatet ut inom just orientering? Tidningen Skogssport uppgav 12/12-16 att endast 9 av 23 distriktsförbund för orientering lyckades med målet om att 40% var minimum för ett köns inflytande. Sedan lyckades dock sporten orientering som helhet med att klara målen, men det är fortfarande inte bra nog. 

Det andra jag tycker är absurt när det gäller orientering är att banlängderna varierar så fruktansvärt mycket. Det är en självklarhet att herrar ska ha längre banor än damer eftersom vi ju faktiskt är olika byggda. Men orienteringsporten har helt gått över gränsen. Jag läste en lista med banlängder som som gällde en för en tävling som ägde rum 5/3-17. Min klass, dvs D16 hade banlängden 5,7km. Motsvarande klass för herrar hade 7,0km. Det är mer än en kilometer längre! För att bevisa att skillnaden är för stor kan vi kolla på resultatlistan. Segraren i min klass var ute i 34 minuter, medan segraren i herrklassen hade en tid på 41 minuter. Både damer och herrar betalar samma startavgift, men herrarnas banor är ändå tuffare. 


Vad kan vi säga om framtiden? Jag tror att vi är på rätt väg, för trots att det inte är jämställt inom idrott idag så har det verkligen blivit bättre genom åren. Vi har ändå gått från att inte låta kvinnor delta i OS till att välkomna kvinnor i stort sett överallt. Men att RF misslyckades med ett mål som de hade flera år på sig att uppfylla är oroväckande. En sak att tillägga är att de som satte målen givetvis är intresserade av idrott i allmänhet. Idrottsmänniskor är sådana som ofta är bra på att arbeta aktivt mot sina mål och inte tycker om att förlora eller misslyckas. Om inte ens vinnarskallarna kan uppfylla målen, vem ska då kunna det?


Källkritik
Från tidningen DN har jag fått mycket av min information. Speciellt statistik plockade jag därifrån. Länken finns här:
DN är Sveriges största morgontidning och jag räknar den därför som en säker källa. Tidningen är liberal, det vill säga ligger mer åt höger, men är ändå ganska politiskt oberoende. Att vara ”oberoende liberal” låter kanske lite märkligt. Det innebär att de har en politisk åsikt, men att de är öppna för att ha med artiklar som matchar andra åsikter också. 
Jag utgår från tre olika aspekter när jag skriver min källkritik.
Tidskriteriet:
Detta är den lättaste aspekten eftersom det enda jag behöver kolla på är hur gammal texten är. Det jag läste och använde mig av var från 4/10-16. Det är ungefär fem månader sedan och jag bedömer att det är ganska nyligen. Källan är fortfarande relevant. Något som är bra med just den här texten är att den handlar om något som pågått under en längre tid. Målet var något som sattes 2011 och som varit aktuellt sedan dess. En sådan här typ av text är dessutom lättare att använda lite i efterhand än andra typer av texter är. Det jag menar är att exempelvis nyheter om vad kandidater säger inför ett presidentval inte är relevanta lika länge. Sådana nyheter kan förändras över en natt. Långsiktiga grejer, som till exempel jämställdhetsmålet, förändras inte lika snabbt och därför tror jag att jag kan lita på vad som står i en fem månader gammal artikel.

Beroendekriteriet:
Det här har att göra med om andra källor säger samma sak och om källan jag undersöker är en primär- eller sekundärkälla. Eftersom DN bara har intervjuat folk som har en koppling till ämnet och därefter återberättat det i en artikel så är detta en sekundärkälla. Men om vi kollar närmre på vilka de faktisk intervjuade så kan vi konstatera att det som står ändå är trovärdigt. RF:s ordförande, Björn Eriksson har gjort flera uttalanden och han borde ju verkligen ha koll på ämnet. Den andra intervjuade personen är Jenny Svender, som är jämställdhetsansvarig för RF. Även hon borde ha koll. 
  Angående det där om att hitta samma information på flera ställen så blev jag väldigt positivt överraskad. Jag började med att gå till RF:s hemsida där jag hittade den gamla texten med målen som sattes 2011. Den sade exakt samma saker som DN uppgett och i detta fallet så är ju RF själva primärkällan. Så om DN säger samma sak kan jag räkna den som trovärdig. Jag läste även ur en svensk orienteringstidning (Skogssport). En artikel handlade just om jämställdhet och de tog upp precis samma jämställdhetsmål där också. Det var där jag hittade information om hur det gått för just orientering angående målet. Alltså kan jag vara helt säker på att DN inte har gett mig en skev bild av verkligheten trots att de inte är helt politiskt oberoende.

Tendenskriteriet:
Detta handlar om vad avsändaren hade för anledning att publicera informationen och vem upphovsmannen/kvinnan faktiskt är. Meningen med tidningar är oftast att informera allmänheten om vad som händer i världen. Givetvis finns det artiklar i tidningar som snarare är till för att påverka. Det är därför de så kallade Ledarsidorna finns. Sedan finns det även mindre trovärdiga tidningar, som man inte ska lita på. Det är därför man kollar var de står politiskt, som jag tidigare sade! 
 Så var fick DN sin information ifrån? De hade ett stort diagram där man tydligt såg vilka som klarat jämställdhetsmålet. Längst ner stod det att alla uppgifter var hämtade från respektive sports hemsida och även via mailkontakt med förbunden. Jag har givetvis inte varit inne och kollat på varje förbunds hemsida, men till exempel så kollade jag på orienteringen. Den stämde och det gör DN mer trovärdigt. 
  En av författarna till artikeln är sportreporter på DN och hon heter Lisa Edwinsson. En bra sak är att hur en person skriver om sport sällan har så mycket med politik att göra. Visst kan man vinkla sporten politiskt, men i ett sådant här ämne handlar det mest bara om resultat från en undersökning. Inga åsikter finns med i texten, förutom att intervjupersonerna berättar vad de tycker om situationen. Men på de ställena visar skribenterna tydligt att de citerar. 
  Den andra skribenten heter Gustaf Andersson, men honom står det inget om. 

Mina andra källor hittar du här nedan!