Buddhismen

*Jämför legenden om hur Siddharta Gautama blev Buddha med berättelserna om Jesus (se Berättelsen om Jesus och de första kristna) och Muhammed (se Muhammed – berättelsen om den siste profeten). Vilka likheter och skillnader finner du?

Till att börja med behöver vi lite fakta om Siddharta för att förstå vad han var för människa. Han föddes in i lyx och hans pappa ville skydda honom från allt som kunde störa hans tankar. Men en dag när han var ute och red såg han en gammal man. För första gången fick han uppleva ålderdom. På två andra ridturer såg han en sjuk och en död man. det fick Siddharta att inse at det fanns mer i livet än bara lyx. Därför provade han istället på livet i extrem fattigdom genom att vända sig till en speciell sorts munkar som kallas asketer. Siddharta livnärde sig på sex riskorn om dagen och han förstod att det sättet att leva inte heller skulle leda till upplysning. Därför satte han sig ner och mediterade och reste sig inte förrän han förstått mediagen med livet. Till sist förstod han att vägen till sanning handlade om att leva på ett sätt som tillgodosåg kroppens behov, men att man inte hade mer än man behövde. Att förstå det kallas att bli upplyst. Nu var han en Buddha. Under sitt liv fick han många lärljungar när han berättade om sina nya teorier och tankar. När han dog sägs det att han hamnade i tillståndet nirvana, vilket innebär att man slipper återfödas och förenas istället med världsalltet. 

   Berättelsen om Jesus tänker jag inte berätta lika ingående. Men han skapades av ett mirakel genom att Maria blev gravid utan att ha legat med någon. Enligt kristna skedde detta eftersom barnet skulle bli Messias. Messias är den härskare som ska befria folket och skapa rättvisa. När Jesus döpt sig började han predika för folk som fick många anhängare. Judarna trodde inte på att Jesus var Messias och det är där kristendom och judendom går skilda vägar. Det sägs att Jesus kunde bota sjuka och göra underverk. Slutligen blev han förrådd av en av sina lärljungar och korsfäst. Han uppstod för att sedan stiga upp mot himlen och försvinna från jorden för alltid. 

   Muhammed, som nog är den viktigaste personen inom islam, blev föräldralös tidigt. På Arabiska halvön på den tiden levde folk i olika stammar. Muhammed föddes in i en ”bra” stam, men de hade låg rang inom just den gruppen. Trots detta betraktades Muhammed som ett begåvat barn och en kristen munk sade att han skulle kunna bli profet när han växte upp. Ibland drog han sig undan och satte sig i en grotta för att fundera över livets frågor. En gång fick han en uppenbarelse när ängeln Gabriel talade till honom och sa åt honom att sprida till alla människor att det inte finns någon annan gud än Gud. Han fick ännu fler uppenbarelser och genom dessa händelser blev han profet. Långsamt skaffade han sig fler och fler anhängare och slutligen har islam en hel religion. Trots en del motgångar och förföljelser av religionens anhängare växte den sig större. Muhammed dog i en febersjukdom och begravdes i en moské i Medina. 

Så vad finns det då för likheter och skillnader mellan dessa tre religioner? Jo, Muhammed, Jesus och Siddharta var mycket viktiga inom sina religioner. Alla tre startade dessutom från noll. Visst, Siddharta var väldigt rik, men han var inte särskilt kunnig och visste inte mycket om livet förrän han kom ut i världen. Vad beträffar Jesus och Muhammed så var föddes de inte direkt in i någon stor roll från början. I och för sig så var Jesus redan utsedd av gud för att bli något stort. Men han fick själv jobba för att förstå världen och lära sig en massa på jorden.

   Jag anser att alla tre verkade jobba ganska hårt och målmedvetet för vad det trodde på. Det måste vara väldigt svårt att få så många människor med sig i något helt nytt, men de lyckades med det. Alla dessa tre religioner har dessutom brutit sig loss från liknande religioner. Kristendomen kommer från början från judendomen, vilket också islam gör. På samma sätt kommer buddhismen från hinduismen. En anledning till att bryta sig ur hinduismen var att de lägre kasterna var mycket mindre värda och därför inte var nöjda med sina platser i samhället. 

   Jag ser speciellt likheter mellan Muhammed och Buddha. Redan från början fanns det lärda människor som spådde att de skulle kunna komma långt i livet, om än på olika sätt. De båda drog sig dessutom undan för att fundera över livet. Muhammed i sin grotta och Siddharta vid ett träd. De spenderade båda lång tid där och slutligen blev de upplysta och hittade vad de sökte. 

   En likhet som gäller alla tre är att de kom i kontakt med någon form av övermänsklig kraft. Jesus utförde mirakel (dessutom var hans födelse ett mirakel), Buddha blev ett med världsalltet och Muhammed fick kontakt med en ängel. 

   Så när man funderar på det liknar religionernas viktiga personer varandra väldigt mycket.

Det var dock så att det som Muhammed, Jesus och Buddha kom fram till i sitt funderande inte liknade varandra. Trots att deras liv innehåller liknande händelser så är religionerna fortfarande olika. Det finns givetvis fler likheter mellan kristendomen och islam i och med att de är syskonreligioner. 

   En skillnad melon de tre personernas liv är att Muhammed och Jesus blev ganska uppmuntrade till sitt tänkande av ett antal personer nära dem. Siddharta blev däremot ifråntagen möjligheten att förstå världen redan som liten. Tack vare att hans pappa skyddade honom från att tänka på framtiden dröjde det lång tid innan han kom ut ur sin bubbla av trygghet. Detta bör dock ha gjort intryck på honom efteråt när han insåg hur blinda människor kan vara för världen. 

*Hur skiljer sig de två största riktningarna inom buddhismen från varandra?

De två riktningarna heter theravada och mahayana. Att buddhismen delades in i olika riktningar berodde på att folk tolkade religionen och Buddhas ord olika. Eftersom han var död gick det givetvis inte att fråga honom. Viktiga frågor som exempelvis vilka som har möjlighet att uppnå nirvana var det som separerade de olika riktningarna. 

Theravada: Detta är den äldsta formen och den verkar också vara lite mer strikt än mahayana. Människor som tillhör theravada tror att det bara finns en buddha i taget och att buddhan inte kan hjälpa människorna eftersom den har uppnått nirvana och därmed på något sätt är övermänsklig. Alla kan heller inte bli en buddha, utan det är bara de mest lärda munkarna och nunnorna som har den möjligheten. På grund av detta kallas den här läran ibland för ”den lilla farkosten” eftersom den bara får plats med ett visst antal personer åt gången. Den kallas även ”sydbuddhism” eftersom den har flest anhängare i södra Asien.

Mahayana: Den här formen av buddhism är lite mer öppen eftersom den har lite andra riktlinjer. Exempelvis så menar anhängarna att alla har möjlighet att uppnå nirvana när de dör. En del tror även att man inte ens måste vara troende buddhist för att uppnå det. Det kan alltså finnas många buddior på samma gång. Mahayana blir då ”den stora farkosten” eftersom där finns plats för alla. Jag skulle säga att den stora skillnaden mellan de två riktningarna är Buddhas roll. Inom mahayana menar man att Buddha valde att inte uppnå nirvana för att kunna stanna kvar och hjälpa andra. Men mer om det i nästa fråga. 

  Dessutom är det så att olika människor kan ta fördel av att tillhöra de olika inriktningarna. Om du är en lärd munk är det givetvis bättre för dig att tillhöra theravada eftersom det gör dig till en människa av lite högre rang. Motsatsen blir att det är ”bättre” för en lägre ställd människa att tillhöra 

   Mahayana kallas även för östbuddhism och nordbuddhism. 

*Vad är en bodhisattva? Vilka riktningar av buddhism talar om bodhisattvas? Finns det något motsvarande inom någon annan religion? Kan man jämföra med helgon inom delar av kristendomen eller kanske änglar inom islam?

Riktningen mahayana menar att Buddha visst hjälper människorna eftersom han gav upp nirvana. På så sätt kunde han stanna kvar. Men det har funnits andra som gjort liknande val genom historien. en person som avstår nirvana kallas en bodhisattva. Man kan likna bodhisattvas vid någon slags halvgudar eller änglar eftersom de är övermänskliga, men ändå inte gudar. Buddhister själva skulle inte se dem som gudar, men för utomstående människor kan det vara en bra liknelse. Det är förstås en stor uppoffring att avstå från det som är buddhisterna stora mål, så det är inte konstigt att de som är troende dyrkar dem. Ibland kan bodhisattvas vara viktigare än den faktiska Buddhan. 

*Vilken betydelse har tillflykten till de tre juvelerna för en troende buddhist? Hur tar det sig uttryck i en buddhists vardag?

De tre juvelerna är buddhismens motsvarighet till islams fem grundpelare. Det handlar alltså om saker man ska göra för att vara en god troende. Men precis som allt annat inom religion så är detta tolkningsbart. I vilket fall som helst så är de tre juvelerna läraren (Buddha), läran (Buddhas läror) och gemenskapen i församlingen. Ett sätt att tolka juvelerna är att se dem som en trappa. Man ska alltså börja med att intressera sig för Buddha. Sedan kan man börja fokusera på att förstå hans ord och slutligen ska man praktiskt utföra religionen med munkar/nunnor. Det är dock så att olika riktningar inom buddhismen tycker att en speciell juvel är den viktigaste. Exempelvis så är Buddha speciellt viktig inom mahayana eftersom de troende där speciellt poängterar Buddhas kärlek till människorna. 

  När man talar om juvelerna säger man att de troende tar sin tillflykt till dem. Det innebär att juvelerna är ett sätt att söka skydd och finna ro. 

Buddha

Buddha är det närmsta en gud som buddhisterna har. Han blir tillbedd trots att han teoretiskt sett inte är en gud. Det är vardag för många buddhister att be till Buddha och det tar sig uttryck i att troende människor ofta har altare och en staty av Buddha hemma. Dessutom görs det många pilgrimsresor/vallfärder. Det innebär att man reser till en helig plats i religiösa syften. När Buddha dog kremerades han och askan delades upp för att tas till olika viktiga platser. Dessutom sägs det att även hårlockar från honom finns bevarade. Därför är det många som reser långt för att få se allt detta och känna sig närvarande. Något annat som sker är speciella fester till Buddhas ära. Precis som kristendomen har julafton för att fira Jesus födelse finns det en buddhistisk högtid till minne av dagen då Buddha föddes. Man firar även två andra viktiga händelser i hans liv, nämligen upplysningen och inträdet i nirvana. Detta är egentligen inget exotiskt eftersom de flesta svenskar exempelvis firar påsk, som också i grunden är en religiös högtid. 

  Tron på Buddha påverkar alltså buddhister väldigt mycket i fråga om livsstil.

Läran (dharma)

Detta går in i de andra juvelerna ganska mycket, men det jag kan säga är att det finns två delar/nivåer av den. För alla människor gäller det bara att följa de buddhistiska levnadsreglerna och ge gåvor. Den andra nivån är endast till för munkar, nunnor och andra mycket lärda personer. De måste gå in på djupet och förstå den åttafaldiga vägen, samt de fyra ädla sanningarna. Juvelen dharma är speciellt viktig för människorna inom theravada. Det är inte så konstigt eftersom de ju tror på att munkar och nunnor är de enda som kan uppnå nirvana och av den anledningen måste förstå mer än andra människor.

Munk- eller nunneförsamling (Sangha)

Det finns kloster där munkar och nunnor arbetar. Deras uppgift är att föra läran vidare till nästa generation och därför är det vanligt att barn kommer till kloster för att prova på livet där. 

  Livet som munk/nunna är ganska hårt, så det tar verkligen uttryck i en människas liv. De har tio regler som de ska följa. De får inte stjäla, ljuga eller döda. Inte ha sex, dricka alkohol eller äta sent. De får inte heller leva i lyx, inte ha någon form av underhållning, inte sova i bekväma sängar och inte ha några pengar. Hur får de då mat om de inte har pengar? Jo, det är så att ”vanliga” buddhister skänker mat till dem. Så på det sättet påverkar munk- och nunnelivet även andra troende människor.  Dessutom gäller en del av de tio reglerna även för de vanliga människorna. Eftersom det inte är tillåtet att döda är därför många buddhister vegetarianer. 

*På vilka olika sätt har buddhismens tankar nått västvärlden? Vilket sätt tror du 

har haft störst betydelse?

Det allra tydligaste exemplet på hur buddhismen påverkat västvärlden måste vara tanken om att lösa saker med fred och att behandla sina medmänniskor väl. Tanken om karma blev till exempel viktig för de amerikanska soldaterna under krig som till exempel Koreakriget och andra världskriget. På något sätt känns det som ett rättvist system eftersom det går ut på att människor som beter sig bra också kommer få det bra i framtiden. Den tanken finns givetvis i andra religioner också. Inom kristendomen ska man också vara god eftersom kan kommer till himlen då. Men saken är att tanken om karma går att applicera på livet utan att blanda in någon gud. Det är därför jag tror att karma har blivit något väsentligt även för icke-buddhister/hunduer (speciellt människor som inte har någon religion alls). Det är till exempel inte ovanligt att en helt vanlig svensk pratar om att goda gärningar ger bra karma, och därmed tur i framtiden. 

   Men det finns också många i västvärlden som har tagit detta ännu ett steg längre. Folk konverterar till buddhismen för att de tycker att religionen har bra tankar som är vettiga att leva efter. Folk härifrån som konverterar väljer ofta att bara leva efter en del av läran. Därför är brukar de asiatiska buddhisterna som invandrat hit inte ha något med de ”nya” buddhisterna att göra. De har så olika uppfattningar om religionen. Jag tror att många av de som konverterar ser buddhismen som en filosofi mer än en religion. Faktumet att buddhismen inte har någon egentlig gud tror jag bidrar till det. Det är därför lättare att bortse från de mer religiösa bitarna av läran. Om man jämför med kristendomen så handlar allting i grund och botten om att gud skapade världen och att han finns överallt. Inom buddismen finns det inte ens någon skapelseberättelse och därför är det nog lättare för icke-troende människor att ta in. Dalai Lama har sagt såhär: 

Ur en synvinkel är buddhismen en religion. Från en annan är den en vetenskap och inte en religion. Buddhismen kan vara en bro mellan dessa två uppfattningar

Det stärker min teori och därför tror jag att idén om karma och att vara god mot andra är den delen av buddhismen som haft störst betydelse för västvärlden.

En annan sak som dock nått oss är berättelserna om platsen Shangri-La. Det var från början en bok av författaren James Hilton. Han berättade om platsen och sade att den var som ett paradis. Den skulle finnas någonstans i Himalaya och de som bodde där blev väldigt gamla. Detta påverkade icke-buddhister positivt i och med att deras uppfattning om religionen förändrades till det bättre. Många har försökt hitta platsen som Hilton fick sin inspiration från. 

*Förklara begreppet diaspora. Känner du igen det från någon annan religion?

Diaspora betyder att folk som kommer från en plats väljer att bosätta sig någon annanstans, bland en annan typ av människor. Som jag redan pratat om finns det inte bara buddhister i Asien, utan många har av olika anledningar kommit till andra länder. De buddhister som lever i västvärlden upplever ofta att religionen är en ännu större del av deras liv än den var när de bodde i Asien. Det beror på att de är så lågni bort från sin vanliga kultur. På så sätt blir religionen ett sätt att hålla fast vid sin identitet och sina gamla seder. 

   Det tydligaste exemplet på en annan religion som är utspridd över världen måste vara judendomen. Judar har under historien varit väldigt förtryckta av andra människor och det visade sig särskilt under andra världskriget när nazisterna dödade dem utan att ens blinka. När kriget var över var världen skyldig judarna en ursäkt och de fick då sitt eget land, Israel. När judendomen bildades bodde de flesta judarna där, men som jag precis sade förändrades det bland annat på grund av kriget. Den moderna staten Israel bildades alltså 1948. Trots att det ska vara judarnas eget land bor de flesta som tillhör religionen utanför landet, det vill säga i diasporan. Hela världen utanför Israel är, för dem, diasporan. Att judarna inte bor i Israel har många orsaker. Men det kan vara så att de inte känner sig hemma där eftersom de inte har bott där tidigare. Om en judefamilj alltid bott i USA är det mer logiskt att de stannar där än att de flyttar så långt bort.