måndag 7 november 2016

Kubakrisen

Kubakrisen var resultatet av en längre pågående konflikt mellan USA och Sovjetunionen. Egentligen hade de bråkat enda sedan andra världskriget. Enkelt skulle man kunna säga att konflikten pågick mest på 50- och 60-talet, även om själva krisen utspelade sig 1962. Dessutom är inte USA och Ryssland bästa vänner nu heller.

Tidigare
USA hade gjorde något historiskt genom att för första (och förhoppningsvis enda) gången i världshistorien använda sig av atombomber. De sprängde i två japanska städer år 1945 och detta ledde på något sätt till att fler ville ha kärnvapen. Länderna började tävla om vem som hade mest, men den största anledningen till att skaffa dessa fruktansvärda vapen var egentligen att avskräcka sina fiender. USA och Sovjet blev mer och mer rädda för varandra och spänningen ökade ytterligare. 

Vad var Kubakrisen?
Det som hände var att världen var otroligt nära att få se ett kärnvapenkrig mellan två stormakter. Dessa vapen var så farliga att de hade kunnat ödelägga halva världen och förstöra många, många människors liv. Kuba var en diktatur och styrdes dessutom mycket av USA. När landet fick en bättre ledare blev amerikanerna sura, vilket ledde till att Kuba började samarbeta med Sovjet istället. 1962 kom det fram att Sovjet byggde ramper till sina kärnvapen på Kuba. Med hjälp av detta skulle de kunna förstöra i stort sett hela USA. Om de anföll skulle USA genast slå tillbaka och tillslut bestämde sig Sovjetunionens ledare Chrusjtjov för att vapnen skulle fraktas bort. Världen var bara en hårsmån från kriget.

Orsaker till krisen samt händelseförlopp
När andra världskriget var slut började kampen om vem som hade mest kärnvapen. USA hade redan visat att de hade atombomber och även var kapabla att använda dem (i Japan). Nu ville Sovjet också visa sig starka. De byggde sin egen bomb. Det triggade USA att bygga ännu en bomb. Denna gång den ännu starkare vätebomben. Tekniken gick ännu mer framåt och slutligen kunde Sovjet skicka upp sin satellit Sputnik 1 i rymden. Detta bevisade att de hade kunskap nog för att bygga ännu bättre robotar. Ledaren, Chrusjtjov, hävdade även att de skulle kunna bygga robotar med otrolig pricksäkerhet. Detta gjorde förstås USA oroliga. Chrusjtjov utnyttjade det genom att få världen att tro att Sovjet massproducerade sina robotar nu. USA trodde på det och en viss John F. Kennedy lovade i sin valkampanj att USA skulle ta tillbaks ledningen i vapentävlingen. Han blev sedan president i början av 1961 och i och med att Sovjet egentligen inte hade så mycket vapen ledde det till att USA plötsligt hade ett stort försprång utan att själva veta om det. Kennedy fick i oktober samma år reda på bluffen. 

Några år tidigare hade Kuba, en bit utanför USA, haft en väldigt maktgalen diktator. Han hette Fulgencio Batista och styrde mer eller mindre i hemlighet flera tidigare ledare på Kuba. När han inte längre ville vara i bakgrunden genomförde han en statscup och lyckades utnämna sig själv till landets diktator. Människor fick det svårare med honom som ledare och Batista blev bara rikare. På landsbygden var de flesta väldigt fattiga och inne i städerna fanns många tiggare. Allt skulle dock ta en oväntad vändning när en man vid namn Fidel Castro kom till Kuba med en motståndsrörelse. Eftersom han lovade ett mer demokratiskt land och mer frihet åt folket gillade invånarna honom mer än Batista. Till sist hade Batista inte längre stöd av USA och 1959 flydde han från Kuba. Castro blev ny ledare och ett av hans stora mål var att Kuba inte längre skulle vara beroende av USA. 

Castro gav i princip bort den jord i landet som ägdes av USA till lantarbetare i Kuba. Det ledde förstås till att de fick det bättre och enklare kunde försörja sig på jordbruket. Å andra sidan blev amerikanerna mindre glada. De drog därför ner på importen från Kuba, vilket ledde till att Castro gav bort ännu mer jord. Till sist förbjöd USA:s president all import av kubanskt socker. Det var nu ganska spänt mellan USA och Kuba. I och med att Kuba behövde något annat land att handla med ledde det till en kontakt med Sovjet. De två länderna började ett samarbete, till USA:s stora förtret. Kuba blev då mer och mer självständigt från USA. 

Castro gjorde på många andra sätt livet bättre för Kubas invånare. En viktig faktor var att alla skulle lära sig läsa och skriva och även att det skulle finnas sjukvårt lättillgängligt. Det fanns givet vis de som inte tyckte om den nye ledaren. Många av dem tillhörde medelklassen och de utvandrade även till USA. Castro var dock otroligt omtyckt av de fattiga. 

När Kennedy blev president fanns redan planer i USA på att störta Castro. Planen var i och för sig ganska smart, för tanken var att de skulle använda sig av en armé med 100% Kubaner! Som jag tidigare nämnt utvandrade många Kubaner till USA och det var dessa de nu skulle använda sig av. De var ju redan negativt inställda till Castro. Planen innebar också man lätt skulle kunna skylla ifrån sig om invasionen misslyckades. Kennedy skulle bara kunna säga att USA inte hade någon inblandning. Den 14 april 1961 landsteg armén på Kuba. Men amerikanerna (exilkubanerna) hann inte ens börja innan de förlorat. Armén hade ingenstans att ta vägen eftersom de var instängda mellan träsk och Kubas egna trupper. Castro segrade lätt och många av exilkubanerna hamnade i fängelse.

Senare startade USA ett nytt projekt. Det gick ut på att förstöra så mycket som möjligt på Kuba, exempelvis bränna fält, spränga broar och mörda viktiga personer. Givetvis tyckte Kennedy att detta var en jättebra idé eftersom han fortfarande kände sig hånad efter vad som hände förra gången de försökte bli av med Castro. Samtidigt som detta pågick meddelade USA att de skulle ha militärövningar ute på havet en bit från Kuba. Övningen gick ut på att störta en diktator på en ö och det gjorde givetvis Castro mycket orolig. USA hade egentligen inte planerat att invadera Kuba igen, men det trodde Castro. Han berättade därför detta för sin nya handelspartner, Sovjet.

Självklart ville Chrusjtjov hjälpa Castro, även om det inte bara var på grund av att just Kuba var hotat. Nej, Chrusjtjov hade blivit förödmjukad när Kennedy avslöjat hans bluff angående Sovjets mängd kärnvapen. Därför bestämde sig Chrusjtjov för att flytta en del av sina lite mindre bra vapen till Kuba. Dels för att hjälpa Kuba att försvara sig, men också för att komma ifatt lite med kapprustningen. På så sätt skulle både han och Castro tjäna på det. Sovjet skickade även bombflygplan och 42 000 soldater och tekniker till Kuba. Nu skulle det byggas avfyrningsramper för kärnvapenrobotarna. Det var ett så pass stort projekt att det blev omöjligt för USA att inte lägga märke till detta. Flygfoton tagna i oktober 1962 visade på att ramperna höll på att byggas. I USA började man därför diskutera vad man kunde göra åt saken. Det bestämdes att USA skulle genomföra en så kallad flottblockad, vilket innebar att hindra alla sovjetiska fartyg från att komma till Kuba med robotar och annat. Det verkade vara det mest fredliga sättet att lösa detta på eftersom USA då gav Chrusjtjov en möjlighet att ge upp. Kennedy kände väl till vad Kuba och Sovjet hade i görningen, men allt detta var faktiskt okänt för allmänheten. I ett tal i TV berättade till sist Kennedy om det kärnvapenkrig som faktiskt var inom räckhåll nu och han klargjorde att om det avfyrades så mycket som en robot tänkte USA tolka det som en krigsförklaring. 

Kennedy var rasande. Han kunde inte förstå varför Sovjet ville riskera att starta ett krig nu. Han kände ju dock inte till alla Chrusjtjovs anledningar. Det visade sig att alla dessa missförstånd skapade stor förvirring under krisen. 

Alternativet till flottblockaden hade varit att anfalla Kuba direkt med flygvapen. Det hade dock kunnat förstöra alldeles för mycket och därför sade Kennedy att de skulle vänta och se om flottblockaden fungerade innan de anföll. 

Hela världen reagerade starkt. Många blev oroliga nu när nyheten om vad som egentligen hände på Kuba kommit fram. Människor protesterade mot att anfalla Kuba, medan andra gjorde motsatsen. Folk var livrädda för vad detta kunde få för konsekvenser för hela världen. Inom USA tyckte de flesta att Kennedy gjorde rätt, men utanför tyckte många att han var feg som genomförde flottblockaden. De menade på att han reagerade för starkt och tyckte att amerikanerna fick lära sig att leva i samma fara som många andra i världen redan gjorde. För Chrustjovs del gick det inte heller så bra. Det var inte meningen att Kennedy skulle hålla det där talet. Nu kände alla till vad han höll på med och det gjorde Chrusjtjov förvirrad. 

För kubanerna var flottblockaden ett tecken på att det skulle bli krig. Vad skulle de egentligen tro? Det låg amerikanska skepp utanför deras kust och hela tiden flög det spaningsplan över landet. Därför började landet på riktigt förbereda sig för krig. Kallade in soldater, försökte skydda viktiga byggnader och så vidare… Mitt i flottblockaden färdades två sovjetiska fartyg i riktning mot Kuba. Amerikanerna hade inte haft några problem med att skjuta på dem ifall de inte vände igen. Kriget var mycket, mycket nära. Fartygen stannade faktiskt, men man kunde fortfarande inte pusta ut. Ramperna på Kuba höll ju fortfarande på att byggas. Chrusjtjov och Kennedy skickade brev till varandra där de förhandlade om hur de skulle göra för att krisen skulle upphöra. Ett förslag blev att Sovjet inte skulle skicka mer vapen till Cuba om USA lovade att inte försöka sig på att invadera ön ännu en gång. För en gångs skull såg det ut som om man skulle kunna lösa detta.

Men det var inte över. Den 27 oktober blev ett amerikanskt spaningsflygplan nedskjutet och eftersom vapnen på Kuba tillhörde Sovjet anklagade Kennedy dem. Egentligen var det Castro som givit order att skjuta ner planet. För vad skulle han egentligen tro om situationen? Han tänkte att USA höll på att anfalla när planen flög in över Kuba. USA tolkade skottet som en krigsförklaring. Egentligen ville ju ingen riktigt ha krig. Alla var medvetna om vad det skulle innebära för världen. Därför väntade Kennedy ännu lite till innan han gav order att anfalla. Han hoppades på att Chrusjtjov skulle montera ner sina ramper och få bort robotarna från ön. 

Tillsist gick faktiskt Chrusjtjov med på att göra det och världen andades ut. Många tyckte att Kennedy var en hjälte, som fått Chrusjtjov att vända om. Men han själv höll inte med. Han började i alla fall ett fredsarbete, men blev mördad ungefär ett år efter att krisen tog slut. Orsaken till det är än idag oklar och det finns många spekulationer. Kanske hade det med krisen att göra?

Följder av Kubakrisen
När man tänker på den här krisen i efterhand förstår man att varken USA:s eller Sovjets ledare egentligen ville ha ett krig. Hade de velat det hade de bara startat det när de var under press mitt i krisen. Båda parter jobbade aktivt för att kärnvapenkriget skulle utebli. Som jag tidigare nämnt blev Kennedy hyllad för att han fått Chrusjtjov att vända om. Han höll dock ganska tyst om det eftersom han insåg att Chrusjtjov inte behövde någon som gjorde det värre för honom nu. Sin nyvunna popularitet använde Kennedy till att fortsätta arbeta för att bevara freden. Slutligen ledde det till ett avtal mellan Sovjet och USA som gick ut på att det inte skulle vara tillåtet att prova kärnvapen ovan jord. Detta gjorde att de radioaktiva utsläppen minskade, men stoppade tyvärr ändå inte utvecklingen av kärnvapen. 

I fråga om Chrusjtjov så minskade hans popularitet oerhört mycket. Han hade nästan startat ett kärnvapenkrig och dessutom inte vunnit någonting alls på det i slutet. Ramperna på Kuba monterades ner i utbyte mot att USA lovade att inte försöka störta Fidel Castro fler gånger. Men Chrusjtjov fick ge upp platsen som Sovjetunionens ledare två år efter krisen. 

Krisen visade också på att när en människa är under press är den beredd att göra nästan vad som helst. För att det inte skulle bli fler missförstånd mellan Sovjet och USA uppkom den så kallade ”heta linjen”, en telefonlinje mellan Moskva och Washington. Det var bra eftersom de lätt kunde kontakta varandra vid kritiska lägen utan att det skulle ta för mycket tid. 

Inte minst så var ju Kubakrisen en rejäl tankeställare för hela världen. Är det värt att starta ett krig om man vet att det kommer krossa oskyldiga människor också? Och hur onda kan vi människor egentligen bli utan att gå för långt? 

Hela krisen var en fråga om maktspel. Ingen av parterna ville visa sig svaga, för då hade det lett till negativa konsekvenser för dem. När Kennedy blev president fanns redan en plan för hur de skulle göra för att bli av med Castro. Om han hade gått emot det för att det var fel hade hans popularitet sjunkit enormt och han hade kunnat säga tack och hej till sin post som president. För att minska de negativa konsekvenserna för det egna landet utkämpades mycket av det här ”maktkriget” i andra länder och så diskret som möjligt. Som sagt så ville ingen egentligen ha ett krig, men man var ju tvungen att få alla andra att tro det, så att man kunde visa sig stark. Alltså var allt en balansgång mellan lek och allvar, mellan vilka gränserna var svåra att se. 


Tina löser Kubakrisen 
För egen del tycker jag att hela idén med kärnvapen är idiotisk. Att överhuvudtaget tillverka vapen som är så starka att de kan förstöra hela världen kan bara inte leda till något bra. Det är mer än själva bomben som är farlig. Följderna är lika hemska. Det tar jättemånga år innan man kan odla i ett område där en atombomb sprängts. Djur som levt där går inte att äta och det dröjer även ett tag innan man kan bo där. Är man i ett sådant område kan det leda till svår sjukdom. Så jag kan verkligen inte förstå hur länder kunde skaffa fram kärnvapen för att skrämma andra och kanske även använda vapnen till sist. Bara tanken på att jag, som är 15 år, fattar att det inte är hållbart, men att vuxna ledare inte gör det är riktigt läskig. Tack vare kärnvapen förstörs relationer mellan olika länder och man litar inte längre på varandra. Vad händer då med att leva tillsammans i fred?

Så vad kunde man istället gjort? Jag hade ju helst velat att någon av parterna inte hade gått med i kapprustningstävlingen från första början. Men jag fattar att det förmodligen hade varit en omöjlighet. Om jag hade varit ledare i ett land och ett annat plötsligt börjat tillverka kärnvapen hade min första tanke också varit ”försvar”. Men då kan man också börja fundera över vad de tänkte göra med sina kärnvapen.
   Enligt mig hade USA ingen rätt att kontrollera Kuba, så det var ju till stor del deras fel att Castro blev så arg på dem. Det ledde sedan till att Kuba fick kontakt med Sovjet och det var där saker och ting började gå ordentligt fel. Därför är min tanke att USA kunde ha varit lite mindre giriga och låtit Kuba göra som de ville med sitt eget land. Jag tycker därför inte att Kennedy hade någon som helst rätt att invadera Kuba och försöka störta Castro. 

Att nästan hamna i ett nytt krig såhär nära inpå andra världskriget var oerhört klantigt. Man kan ju tycka att folk borde ha lärt sig något under de åren nazismen var som störst. krig löser inte problem, utan gör dem bara värre. En part vinner, men den andra blir ännu argare. Då har ingenting blivit bättre. Det var därför väldigt bra gjort av de inblandade att de faktiskt lyckades stoppa det som höll på att utvecklas till något fruktansvärt. Så på ett sätt hade de faktiskt lärt sig något av andra världskriget, även om det inte var tillräckligt. 

Källor och sånt
Jag använde mig mest av boken Cubakrisen, skriven av Peter Chrisp. Han är en författare från Storbritannien och har skrivit många historieböcker för barn. Jag litar på honom som källa just eftersom han har får så många av sina böcker utgivna. Hans böcker är läroböcker och är skrivna i syfte att få folk att förstå sammanhanget i en så pass komplicerad konflikt. Då måste den vara trovärdig. Boken lånade jag av min lärare och jag tror inte heller att han skulle ge mig något att samla fakta från om man inte kunde lita på det som stod där. Boken gavs ut 2004 och i och med att det har med historia att göra kan ju inte så värst mycket ha förändrats sedan dess. Om den hade handlat om något mer nutida hade innehållet nog inte varit lika relevant. Givetvis kan någon säkert ha gjort nya upptäckter om saker som hände under krisen, men om det hade varit väldigt viktiga upptäckter hade jag säkert hittat det i någon annan källa. För jag jämförde självklart boken med annat jag läste.

Ett exempel på en annan källa jag använde mig av är NE. 


Där använde jag tre olika artiklar: om hela krisen, John F. Kennedy och kärnvapen. NE är, som bekant, en högst trovärdig källa eftersom den är kontrollerad och eftersom informationen uppdateras när den börjar bli gammal. Sidan är statligt kontrollerad och de skulle inte tillåta att där stod något som inte var sant. Om det mot förmodan skulle stå något som inte stämde hade det upptäckts snabbt. Det som står på NE är ren fakta. Författarna har inte skrivit sina egna åsikter, utan är neutrala, vilket gör det ännu mer trovärdigt. Det är inte heller samma person som har skrivit allt på hela NE. De har experter på olika ämnen. På så sätt blir det en ännu säkrare källa. Vi använder alltid NE i skolan när vi ska samla fakta och alla lärare rekommenderar den hela tiden. Elever har gratis åtkomst till sidan och den är ju till för att lära ut. jag skulle tro att NE nog är en av de allra säkraste källorna man kan använda. 

Det som stod i texten om krisen var långt ifrån lika ingående som informationen i boken. Det var dock väldigt bra, för när jag läste i boken var det ibland svårt att se helheten när det fanns så mycket detaljer och onödigheter. Då var NE bra för att samla all fakta jag hittat och klumpa ihop det till något som var enklare att förstå. När jag jämförde dem med varandra kunde jag även dra slutsatser om vissa händelser. 

Min tredje källa var en text på SO-rummet


Där hämtade jag egentligen inte så mycket fakta, utan kontrollerade mest information och jämförde men mina två andra källor. Men vissa saker som jag hittade där nämndes inte alls på NE eller i boken. Ett exempel är följderna av krisen. Det stod inte så mycket på de andra ställena, men på SO-rummet fanns ett helt stycke om det. Inget av det jämförde jag med någon mer källa, utan jag fick helt enkelt tänka logiskt och själv avgöra om det som stod var rimligt. Dessutom litar jag på SO-rummet som källa. De som skriver där är just SO-lärare och borde kunna sin sak. Författarna, Johnny Poetzsch och Robert de Vries, har även angivit sina källor, så de har inte bara fått allt från sina egna hjärnor. Syftet med SO-rummet är att skapa en hemsida med texter och filmer som faktiskt är gjorda av lärare. Sidan är även en länksamling som leder mig, som läsare, till andra sidor. SO-rummet hänvisar dock bara till granskade artiklar, vilket gör allt mer trovärdigt. Sidan riktar sig till högstadie- och gymnasieelever och är till för att förenkla skolarbetet. 


Det funkade bra att jämföra SO-rummet med mina andra sidor, för då kunde jag förstärka min fakta och vara mer säker på att årtal och dylikt stämde. 

onsdag 5 oktober 2016

Argument för och emot kloning

Mot
Man klonar ibland djur i syfte att kunna behålla ”samma” djur eftersom man gillade just det så mycket. Jag tycker dock inte att det är lönt, för att klona till exempel en häst kostar 1 miljon kronor. De pengarna skulle kunna användas till något mycket viktigare och nyttigare, för vad är egentligen viktigast? Att alla på jorden har det bra eller att någon får behålla sitt djur?

Snart kommer det kanske bli möjligt att klona människor också. Men vad ska det egentligen vara bra för? Folk lever och folk dör. Så har det alltid varit och varför skulle vi vilja ändra på det och skapa kopior av oss själva. Det finns bara en av mig, och det kommer aldrig finnas någon annan.

Skulle man börja klona människor kanske många skulle vilja ha sin egen klon som till exempel kan hjälpa en med olika saker. Det är dock osäkert hur länge klonen skulle leva och vem skulle i så fall bestämma vilka som ska få kloner och vilka som inte ska?

Det är inte säkert att klonen kommer klara sig och man vill ju inte heller riskera att någon ska behöva lida. Att experimentera med detta, med dagens teknik, skulle kosta oerhört mycket pengar som kunde använts till att bekämpa fattigdom istället. När fåret Dolly, ett klonat får, föddes hade forskare redan försökt 277 gånger. Jag tycker att det är lite väl många gånger för att det ska vara värt något. Dessutom dog Dolly tidigt.

I många fall används kloning till att skapa ”perfekta” djur som bara ska tjäna ett enda syfte. Ett exempel är när man klonar kor för att få mer kött. Vi behöver inte så mycket kött och det är bara nyttigt för oss att lära oss att klara oss utan kött ibland. Körproduktion är inte heller miljövänligt.

Är det verkligen värt det? För att lyckas med kloning har det krävts många, många försök innan det lyckats. Är det då värt att offra många liv för att rädda ett?

Nu har forskningen kommit så långt att det, genom kloning, skulle vara möjligt att få tillbaks utdöda djur. Visst är det häftigt och så, men varför vill vi ens göra det? Vad får vi ut av det? Dessutom skulle det påverka hela ekosystemet. Om det helt plötsligt kommer nya arter är det osäkert vad som kommer hända med alla andra arter.

Låt oss säga att en klonad människa överlever och kan leva ett helt normalt liv. Hur skulle den personen känna sig? Den skulle vara en exakt kopia av någon annan, men den skulle ju samtidigt ha en egen hjärna och vara en egen person. Om det hade varit jag så hade jag inte tyckt att det varit så kul att ha blivit till genom kloning. 

Som sagt så klonar man ofta djur för att få mer kött. Men det är ju egentligen inte en lösning för att få mer kött. Vanlig avel funkar precis lika bra och det påverkar dessutom inte är så krävande för djuret som ska föda klonen. 

Dessutom måste klonade djur också ha mat och bostad. Det kommer kosta ännu mer och då har man inte tjänat något på att gå igenom en så pass komplicerad process för att genomföra kloning. 



För
Kloning kan användas för att bota sjuka! Istället för att en sjuk människa ska behöva vänta på att att nån annan ska dö och ta över dennes organ skulle man kunna klona en del av sig själv på på det sätter få fram nya organ. Då klonar man inte heller hela människan, så det borde inte vara något problem. 

Kloning kan rädda liv. Precis som i filmen Allt för min syster. Där handlade det i och för sig om genmodifiering, men kloning och genmodifiering har med varandra att göra. Man kan alltså få fram en donator som kan göra att den sjuka personen får det bättre.

Om kloning av människor skulle fungera och om det dessutom skulle funka att få tillbaks utdöda djur. Borde det då inte också gå att få tillbaks döda människor? Låt oss säga att en person dog alldeles för tidigt. Då hade man kunnat klona den och ”få tillbaks” den man förlorat.

Det är, som sagt, dyrt att klona djur. Än så länge i alla fall. Därför kan man faktiskt spara celler från sitt husdjur. Om det någon gång blir enklare och billigare kan det bli möjligt att skapa kloner av de djuren och på det sättet har inget gått förlorat.

När man använder sig av djurförsök för att testa mediciner osv kan det vara bra att alla djur man testar på har samma egenskaper och förutsättningar. Då kan man testa på kloner. På det sättet får man ett mer säkert resultat och man vet vad medicinen ger för effekter. 

Det är väldigt intressant att se hur olika individer med samma egenskaper blir påverkade av miljön de väger upp i. Man kan studera detta genom att ha två kloner och placera dem på olika platser.

När en art håller på att dö ut kan man använda kloning för att förhindra det. Om en art försvinner förändras plötsligt hela ekosystemet och det vill vi ju inte. Kan vi rädda utrotningshotade arter förhindrar vi detta.

Eftersom människor länge har avlat fram djur så som de vill ha dem borde det inte vara mer fel att klona djur. Det är ju nästan samma sak. Har man ett bra djur kan man klona det för att försätta ha ett så bra djur. Då blir ju även maten godare. Varför slösa bort bra kött när man kan få mer av det?

Med hjälp av att forska kring hur man bäst klonar djur kan vi även lära oss och få fram tekniker så att vi i framtiden kan klona människor. Om vi lyckas klona en människa skulle vi verkligen kunna visa att det inte finns någon gräns för vad människor kan göra. Jag menar, om vi lyckades åka till månen på 60-talet ska vi väl kunna klona en människa på 2000-talet?

Det har förekommit att man klonat speciellt bra tävlingshästar. Det är ju ett jättebra sätt att bevara det som är bra och fortsätta såhär. De snabba hästarna kan fortsätta tränas och bli ännu snabbare.


Källkritik
Mycket information hittade jag på NE. NE är ett kunskapsföretag vars uppgift är att tillhandahålla fakta. Detta riktar sig egentligen till vem som helst och används dessutom mycket i skolor. Därför är det en säker källa. Lärare rekommenderar alltid NE när vi ska leta reda på fakta och det skulle de aldrig gjort om man inte kunde lita på NE. Sidan kontrolleras regelbundet så att faktan man läser fortfarande stämmer. Syftet med NE är endast att informera. Det är alltså inte en sida som vill få oss att tycka något speciellt, utan talar bara om hur det är. Även det gör att jag kan lita på det som står. En av författarna till texten jag läste, Jörgen Malmquist, har varit läkare och borde därför ha en del koll på sånt här. Den andra författaren, Ulf Pettersson, är forskare inom just genetik, så honom litar jag också på. 

Jag använde mig även av SO-rummet. Nu jobbar vi i och för sig med NO, men just genetik har även med SO att göra. Det fanns dessutom en lång text där om just detta. SO-rummet är en sida skapad för elever av lärare. Det är en samling med läkar till olika texter om de fyra samhällsorienterade ämnena. Sidan hänvisar bara till kontrollerade länkar och därför litar jag på informationen jag hittat där. SO-rummets syfte är att göra skolarbetet enklare genom att både samla egna texter och länka till de bästa svenska artiklarna som finns att hitta på internet. Just den artikeln jag läste var en av SO-rummets egna och redigerades senast i början av 2015. Alltså är det fortfarande relevant. En del fakta var dessutom samma som i NE, vilket gör båda två mer trovärdiga.


En mindre trovärdig källa var en blogg där niondeklassare argumenterade för och emot kloning. Den är givetvis inte trovärdig eftersom den är skriven av ungdomar utan större erfarenheter av ämnet. Anledningen till att jag ändå valde att använda mig av denna källa är att den var helt perfekt för att hitta bra känsloargument. När man använder sig av känsloargument behöver man inte lika mycket fakta, utan man kan använda sin egen hjärna och tänka hur man själv skulle känna i olika situationer. Sådana argument handlar verkligen om att påverka läsaren och kan vara väldigt effektiva ibland. Texterna jag läste skrevs 2014, vilket inte är så värst länge sedan. Eleverna som skrivit har angivit källorna de använt sig av. Flera använde wikipedia, som är en relativt säker källa, så trots att man inte kan lita på eleverna kan man nästan alltid lita på vad wikipedia säger. 

tisdag 4 oktober 2016

You Can Grow Your Intelligence

Is it possible to become smarter? Can you grow your brain? Well, I must admit that I was born dumb. But so were you! We were all born dumb, and the interesting thing is that we've managed to learn thousands and thousands of things that we didn't know anything about when we were babies. A very good example is talking. I didn't know how how to speak Swedish when I first came to this world. But now I do! And I can speak English and German too!

So yes, it is possible to become smarter. In fact your brain is like a muscle and when you give it challenges it gets stronger. In the brain there are neurons and when you learn something new these neurons make connections. And later, when you want to learn something else, your brain uses the old connections to make it easier. Imagine that you just learned how to juggle with three balls. Now you want to do a complicated trick. Well, you already know how to juggle, so your brain can use that information to make it easier for you to do the trick. Good, isn't it?!

But what if you fail? Over and over again. You've tried so many times, but you just keep failing. And your best friend already knows how to do the complicated trick. What should you do in that situation? Well, there are many different ways to get through this. The easiest way is to give up. But how fun is that? And if you give up you don't grow your intelligence at all.

You can also ask your friend for help. He/she will probably help you if you are brave enough to ask. Why are we so afraid to ask for help? Maybe it is because we don't want to be perceived as dumb or stupid. In fact we're all good at different things and next time it may be your friend who needs help. If we could help and teach each other without feeling stupid we would all grow our brains!

Another important thing to remember is the power of "yet". Actually I know how to juggle, but it took me several weeks to learn. Just because you can't do it now it doesn't mean that it's impossible to do it in the future. For some people it takes a week to learn how to juggle and for others it takes a month. And that's okay.

One last thing to keep in mind is to accept that you can't be good at everything. Maybe juggling isn't your thing. Maybe you're better at singing, dancing or playing handball? It doesn't matter, because we're all different!

It is possible to grow your intelligence. Just remember to practice, ask for help, not give up too soon and challenge your brain with a smile. Even if you don't make it you might learn something from it. Also, don't compare your work with others, because if you do you'll just get sad and feel that you're not good enough. The most important wisdom I've learned from working with growth mindset is that we were all born dumb. The only person who can decide how smart I'm going to become is me!

Andra världskriget

Redan innan andra världskriget bröt ut 1939 hade Hitler lagt områden under sig. Förklara vad som hade hänt genom att använda följande ord: Saarområdet, Rhenlandet, Österrike, Münchenöverenskommelsen och Molotov–Ribbentrop-pakten?
Enligt fredsbestämmelserna skulle folket i Rhenlandet få rösta om vilket land de skulle tillhöra. Frankrike eller Tyskland. 90% tyckte Tyskland och så blev det. Sakta men säkert började Hitler bryta mot fler och fler av reglerna Tyskland fått i Versaillesfreden. Exempelvis fick inga tyska trupper befinna sig i Rhenlandet, men trots det marscherade de in år 1936. Dessutom bestämde Hitler att landet skulle börja rusta upp flottan och flygvapnen igen. Andra länder tänkte i princip att ”om vi bara låter dem få detta är de nöjda sedan. Då blir det fred”. Detta skulle ju dock visa sig ta en helt annan vändning. När Tyskland kommit tillräckligt långt med detta sade Hitler att han i fortsättningen inte skulle bry sig om vad som stod i fredsbestämmelserna. Tyskland var återigen fritt och påväg upp. 

Hitler tänkte även att han skulle behöva större områden om han ville bygga upp sitt land igen. Nazisterna uttryckte det som att de behövde mer livsrum. Det fanns många kort som Hitler kunde spela ut för att lyckas med detta. Ett exempel är Österrike. Efter det första kriget hade österrikarna det inte så bra. Landet bestod i princip bara av tysktalande människor och det var många av dem som gärna ville att Österrike skulle förenas med Tyskland. På så sätt skulle de kunna få det lite bättre. Men enligt Versaillesfredens bestämmelser var det inte tillåtet. Det fanns ett starkt nazistparti även där och delvis tack vare det kunde tyskarna enkelt få Österrike att tillhöra sitt eget land. 

Ett annat exempel är Tjeckoslovakien. Där var det demokrati och de hade det egentligen ganska bra. Men där fanns tyskar i en del av landet, som kallades Sudetenland. De ville ansluta sig till Tyskland för att bli starkare och detta lede förstås till att man inte var överens i landet. Man behövde alltså lösa detta snabbt, för annars kunde det ju leda till större bråk, vilket man inte ville ha nu när det varit ett världskrig. Därför samlades Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien i München år 1938 för att komma överens om hur det skulle bli med Tjeckoslovakien (detta kallades Münchenöverenskommelsen). Hitler lovade de andra att om han bara kunde få Sudetenland skulle tyskarna vara nöjda sedan. Precis som innan, tänkte de andra att om de bara lät dem få detta skulle allt lösa sig sedan. Alltså fick Hitler som han ville. Men självklart höll han inte vad han lovat och strax efteråt tog han över resten av Tjeckoslovakien också. 

Sedan ville Hitler även ha en del av Polen för att kunna binda ihop Tyskland helt. De andra länderna litade dock inte på Tyskland längre och man visste ju aldrig vad de skulle ta sig till därnäst. Så Frankrike och Storbritannien erbjöd sin hjälp för att rädda Polen. Men det var försent. Tyskland och Sovjetunionen hade bildat en egen överenskommelse (Molotov-Ribbentrop-pakten). Den gick delvis ut på att de båda länderna, som egentligen var fiender, inte skulle anfalla varandra. Det fanns även en hemlig del i det hela som inte många kände till. Tyskland och Sovjet skulle dela upp hela Östeuropa mellan sig. När Tyskland sedan försökte ta över Polen hade ju Frankrike och Storbritannien lovat att försvara. Så den 1 september kom tyskarna till Polen. Den 3 september kom krigsförklaringen och det var igång igen…




Vilken roll spelade judarna och romerna i nazisternas ideologi?
Precis som jag redan nämnt råkade judarna ut för en massa hemskheter under andra världskriget och förintelsen. Nu ska jag berätta mer. Folk hade länge skyllt på judarna när något gick fel i världen. Dessutom blev de bortkörda från vissa platser när kristna ville vara där. Antisemitismen, som judeförföljelse kallas, kunde även förekomma eftersom kristna ansåg att judarna var de som hade dödat Jesus. Jag tror att den största orsaken till att de oskyldiga blev anklagade till olika saker var att folk inte gillade dem för att de var annorlunda. Man var rädd för det okända. Vad de inte förstod var att det okända inte nödvändigtvis var något dåligt. 

När Hitler kom till makten blev det inte precis bättre för judarna. Enligt nazisterna handlade allting om att bråka om vilken ras som var bäst. Judarna blev därför fiender. Hitler införde en massa nya lagar som bara gällde för judarna. Allt för att göra det så dåligt som möjligt för dem. Isolera dem, förbjuda dem att ha vissa yrken, sätta dem i speciella skolor. Jag ser detta som väldigt ironiskt eftersom tyskarna själva nyss utsatts för samma isolering i Versaillesfreden. De hade blivit fråntagna sina möjligheter att bygga upp landet igen, så de borde ju veta bättre än att utsätta en helt annan grupp för samma sak. Ändå gjorde de det. natten till den 9 november 1938 hände det som startade allt på riktigt. Nazisterna sprang omkring på gatorna och krossade fönster till affärer ägda av judar. Denna natt kallas Kristallnatten. Nu var förföljelsen verkligen igång.

Det var inte bara judar som blev utsatta. Även romer skulle utrotas. Här skiljde man på ”rena” och ”uppblandade” romer. Alla skulle dödas, men de uppblandade romerna var mest hatade. För nazisterna var det viktigt att skilja på folkslagen och därför var det ännu värre om en rom inte var rom till 100%. Det utfördes experiment på både romer och judar där de bland annat blev skurna i kroppen utan någon som helst bedövning. 

Vad var det som hände med alla dessa människor då? Jo det började med getton. Getton var speciella stadsdelar där man helt enkelt spärrade in judarna. Det var alldeles för många människor på samma plats och det var extremt ont om mat. Fångarna blev hela tiden fler och fler eftersom Tyskland nu angripit Sovjet. Man började leta efter sätt att bli av med dem och många, många människor började avrättas. De fick gräva sina egna gravar, ställa sig på led bredvid dem och sedan bli nerskjutna. Det värsta var att en del överlevde för att de antingen inte träffades på ett dödligt ställe eller för att de helt enkelt inte blev träffade alls. Då fick de trilla ner i gravarna ändå och ligga helt still medan de blev nergrävda. Om man höll sig riktigt kall i några timmar kunde man sedan försöka gräva sig upp och på så sätt överleva. Efter detta blev det ännu värre när de första koncentrationslägrena startades. Det första öppnades 1933. I dessa läger fick människor arbeta hårt. Där var ont om mat och sjuksommar spreds snabbt. Det startades även speciella förintelseläger. Där delades fångarna upp så att vissa fick fortsätta arbeta och vissa fick dö. De som skulle dö fördes till särskilda duschrum, men istället för vatten strömmade giftig gas ut. När alla var döda brändes de. Här var det inte bara judar som hamnade, utan även romer och andra grupper.


Fler exempel på folk som nazisterna avskydde är handikappade, politiska motståndare, HBTQ-personer och Jehovas vittnen. 

måndag 19 september 2016

Lässtrategier

I början av programmet pratade de om att kolla rubriker, bokens baksida osv innan man börjar läsa. Det är det som vi i svenskan just nu kallar att förutspå. Det innebär att få en förförståelse så att man vet vad texten kommer att handla om innan man ens har läst den. I filmen försökte ungdomarna få programledaren att tro att de läst en bok utan att de egentligen gjort det. Men genom rubriker, bildtexter och annat går det att skaffa sig en uppfattning om vad det är man har framför sig

En bra stategi under läsningen är att dela upp i stycken och inte ta så mycket på en gång. Läs en liten stund och ta sedan paus. Man koncentrerar sig bäst när man inte går så mycket på en gång.

Filmen pratade även om att sammanfatta innehållet. Det är bra för att komma ihåg informationen man just fick och ha lättare att lära sig utantill. Sammanfatta kan man göra på olika sätt, men det viktigaste att komma ihåg är att man inte behöver ha med hela textens innehåll. Då är det ju inte en sammanfattning av det viktigaste. Till exempel kan man göra tankekartor, stödord eller en kortare text.


Ett annat tips är att läsa om en specifik sak och koncentrera dig på det ett tag. När du kan det kan du fortsätta till nästa område och lära dig om det. Annars är det lätt att du blandar ihop saker och det känns mycket tyngre.

Allt för min syster

1 Jag blev arg när mamman försökte tvinga Anna att genomgå operationen för att Kate skulle få en ny njure. Enligt mig är det inte rätt att tvinga någon till att göra något som påverkar ens liv så mycket.

2 Kanske är det okej att "konstruera" ett barn som ska hjälpa en cancersjuk människa, men bara till en viss gräns. Det kan vara okej med enkla saker som inte påverkar donatorn hela livet.

3 Vad är egentligen bäst? Att en människa som lider får leva, och alltså fortsätta lida, lite längre och att det påverkar en annan människas liv? Eller att en som ändå är döende får lov att dö och att en annan får leva friskt?

4 Egentligen var det ju Kate som låg bakom allt hela tiden eftersom det var hennes idé att Anna skulle vägra donera sin ena njure. Jag tycker hon gjorde rätt, för hon led redan så mycket och visste att det var omöjligt att överleva. Men hon skulle nog ändå ha sagt som det var till föräldrarna. Om Kate själv hade sagt att hon ville dö kanske mamman hade lyssnat på henne.

5 Jag förstår ändå hur mamman tänker. När Kate först blev sjuk var ju planen att de skulle kunna använda Anna hur de ville. Hon var ju skapt för just det. Vad mamman vägrade tänka på var att Anna också var en människa med känslor.

6 Egentligen ser jag inte meningen med genmodifiering/kloning. Folk lever och folk dör. Det är så det fungerar och så har det alltid varit. Det kan vara farligt att leka med döden, för i slutet kommen ändå alla dö.

7 När någon får cancer påverkar det inte bara den sjuke utan även hela familjen. Det märkte man när Kate berättade om sin bror, som hade dyslexi. När det fanns ett sjukt barn i familjen tänkte föräldrarna inte lika mycket på brodern, trots att han också behövde hjälp.

8 Kanske gick Anna lite långt när hon tog detta till domstol. Om både hon och Kate hade vägrat genomföra operationen och mamman ändå inte lyssnat hade det väl varit nödvändigt, men i läget som var tycker jag inte det var rätt.

9 Det var fint att de åkte iväg med Kate på utflykter (tex till stranden). Bara för att man är döende ska man inte behöva ligga och göra ingenting. Då får man inte ut något av sitt liv alls. De visade även att de var en riktig familj som kunde göra saker tillsammans hur svårt de än hade det. Sådant tycker jag visar på äkta styrka.

10 Mamman var alldeles för hård mot Anna. Det gick så långt att hon gav henne en örfil och ställde sig mot henne i en rättegång. Och Anna var bara 11! Jag tycker inte att det är okej.

Efter första världskriget

Vad hände den svarta torsdagen den 24 oktober 1929? Vilka följder fick den dagen?
Industrin i USA gick otroligt bra. När det gick att använda sig mer och mer av elektricitet i arbete kunde man producera mycket mer och fortare än förr. Ett exempel är bilarna. Tack vare det som kallas löpandebandstekniken kunde Ford tillverka bilar snabbt och billigt. Antalet bilar som fanns i USA ökade kraftigt. I takt med att det gick så bra för företagen var det fler som ville vara med och tjäna pengar på det. Alltså köptes och såldes det aktier flitigt. Aktier är andelar i företaget. Om en aktie steg i värde kunde man sälja den igen och på så vis tjäna pengar. Nu bara steg och steg aktierna i värde och folk började långa pengar för att kunna köpa fler. Företagen producerade ännu mer och tillsist gick det inte att hitta köpare till allt som tillverkades. När aktieägarna märkte att något höll på att gå fel (den svarta torsdagen) sålde de sina aktier och på bara en dag bytte 13 miljoner aktier ägare. Många hade som sagt lånat stora summor pengar av banken och nu, när aktierna sjönk i värde hade de inte råd att betala tillbaks. När folk även började ta ut sina pengar från bankerna fick flera banker lägga ner. Andra företag fick också lägga ner och arbetslösheten ökade något enormt. 

Allt var som en ond cirkel, för när folk blev arbetslösa hade de inte råd att köpa lika mycket som tidigare. Då fick företagen minska produktionen och behövde inte lika många anställda. Alltså blev ännu fler avskedade och arbetslösheten blev ännu högre. Hur skulle detta lösas?


Roosevelt bidrog på flera sätt till att minska arbetslösheten. Bland annat fick jordbrukare betalt för att inte bruka sin jord och arbetslösa fick kontant arbetslöshetsstöd. Hur gjorde detta att arbetslösheten minskade?
Roosevelt var USA:s president i flera år och han blev omvald hela tre gånger. När han blev vald första gengen (1932) var USA mitt uppe i den ekonomiska krisen och Roosevelt insåg att det var han som skulle bli tvungen att lösa det. Därför föreslog han det som han kallade ”New deal”. Stora förändringar skedde och så småningom gav det resultat. En sak som Roosevelt införde var att arbetslösa skulle få en summa pengar som stöd, så att de kunde klara sig. På det sättet hade de arbetslösa råd att köpa vad de behövde och efterfrågan på varor blev större. Då hade företagen möjlighet att börja producera mer och faktiskt kunna sälja igen. Fler arbetare blev anställda och man hade kommit en bit på vägen för att bygga upp samhället igen. 

Något annat som behövde rustas upp för att ta sig ur krisen var bankerna. Folk hade tagit ut sina pengar för att säkert ha dem kvar under börskraschen. Nu ville man att banken skulle få förtroende igen och därför tog staten kontroll över alla banker. Sedan började folk sätta in sina pengar igen och på så sätt kunde bankerna låna ut pengar till folk som ville starta företag. Ekonomin var igång igen!

Det startades olika typer av projekt som gynnade samhället, till exempel vägbyggen och skogsarbete. När dessa projekt drog igång behövdes förstås människor som kunde jobba med dem och tack vare det minskade arbetslösheten ännu mer. De som jobbade fick in pengar och de kunde få det bättre. Då kunde de också köpa mer, vilket hjälpte företagen att komma nånstans.

Överproduktion drabbade jordbruket. Man hade alltså inga köpare till det man tillverkade. Det ledde till att priserna behövde sänkas och jordbrukarna förlorade en massa pengar. Under industrialiseringen effektiviserades jordbruket genom mekanisering, nya grödor och större gårdar. Detta ledde till överproduktion och bönderna gick inte med vinst. Alltså fick de stora skulder och kunde inte fortsätta. Bönderna är ju dock väldigt viktiga för samhället och om det skulle bli krig ville man inte behöva importera mat från något annat land. Det som Roosevelt införde var att jordbrukare fick betalt för att inte odla på en del av jorden. Man turades om att inte odla för att bli av med överproduktionen och det ledde ju även till att jorden som fick vila ett år blev mer bördig. Vad hände med maten som var över då? Tyvärr brände de upp stora, stora mängder mat varje år istället för att ge bort den till fattiga länder. Anledningen var att hålla uppe matens värde, men det var ju fruktansvärt onödigt att bränna upp allt och låta så mycket gå till spillo. 


Vad innebar nazisternas ideologi?
Kort sagt tänkte nazisterna att alla inte alls var lika mycket värda. Det som avgjorde hur mycket man var värd hade inte heller med förnuft eller personlighet att göra, utan det handlade om hur stark man var och vilken ras man tillhörde. De som nazisterna föraktade mest av allt var judarna och det visade de ju verkligen upp i andra världskriget när de öppnade koncentrationsläger, i vilka judarna var fångar. Att många hatade judar hade pågått länge. Ofta, när saker gick fel skylde de på judar. Ända sedan medeltiden hade detta pågått! 

Eftersom alla inte var lika mycket värda var det ju inte heller alla som skulle få vara med och bestämma. Tyskland var demokratiskt, men det skulle snart ändras. När Adolf Hitler kom till makten blev landet istället en Diktatur. Och det blev en extremt hemsk sådan. Ledaren hade all rätt att bestämma och behövde inte fråga folket om någonting innan nya beslut fattades, eftersom han var den starkaste och mäktigaste av dem alla. 

Nazisterna uppmanade även till våld. Det fanns ju ingen plats för något annat parti än det nazistiska nu när Tyskland var en diktatur. Därför var det helt okej att ta till våld för att bli av med dem. 


Alltså gick Nazisternas ideologi ut på rasism, antisemitism och antidemokrati.