1 Jag blev arg när mamman försökte tvinga Anna att genomgå operationen för att Kate skulle få en ny njure. Enligt mig är det inte rätt att tvinga någon till att göra något som påverkar ens liv så mycket.
2 Kanske är det okej att "konstruera" ett barn som ska hjälpa en cancersjuk människa, men bara till en viss gräns. Det kan vara okej med enkla saker som inte påverkar donatorn hela livet.
3 Vad är egentligen bäst? Att en människa som lider får leva, och alltså fortsätta lida, lite längre och att det påverkar en annan människas liv? Eller att en som ändå är döende får lov att dö och att en annan får leva friskt?
4 Egentligen var det ju Kate som låg bakom allt hela tiden eftersom det var hennes idé att Anna skulle vägra donera sin ena njure. Jag tycker hon gjorde rätt, för hon led redan så mycket och visste att det var omöjligt att överleva. Men hon skulle nog ändå ha sagt som det var till föräldrarna. Om Kate själv hade sagt att hon ville dö kanske mamman hade lyssnat på henne.
5 Jag förstår ändå hur mamman tänker. När Kate först blev sjuk var ju planen att de skulle kunna använda Anna hur de ville. Hon var ju skapt för just det. Vad mamman vägrade tänka på var att Anna också var en människa med känslor.
6 Egentligen ser jag inte meningen med genmodifiering/kloning. Folk lever och folk dör. Det är så det fungerar och så har det alltid varit. Det kan vara farligt att leka med döden, för i slutet kommen ändå alla dö.
7 När någon får cancer påverkar det inte bara den sjuke utan även hela familjen. Det märkte man när Kate berättade om sin bror, som hade dyslexi. När det fanns ett sjukt barn i familjen tänkte föräldrarna inte lika mycket på brodern, trots att han också behövde hjälp.
8 Kanske gick Anna lite långt när hon tog detta till domstol. Om både hon och Kate hade vägrat genomföra operationen och mamman ändå inte lyssnat hade det väl varit nödvändigt, men i läget som var tycker jag inte det var rätt.
9 Det var fint att de åkte iväg med Kate på utflykter (tex till stranden). Bara för att man är döende ska man inte behöva ligga och göra ingenting. Då får man inte ut något av sitt liv alls. De visade även att de var en riktig familj som kunde göra saker tillsammans hur svårt de än hade det. Sådant tycker jag visar på äkta styrka.
10 Mamman var alldeles för hård mot Anna. Det gick så långt att hon gav henne en örfil och ställde sig mot henne i en rättegång. Och Anna var bara 11! Jag tycker inte att det är okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar