Efter första världskriget

Vad hände den svarta torsdagen den 24 oktober 1929? Vilka följder fick den dagen?

Industrin i USA gick otroligt bra. När det gick att använda sig mer och mer av elektricitet i arbete kunde man producera mycket mer och fortare än förr. Ett exempel är bilarna. Tack vare det som kallas löpandebandstekniken kunde Ford tillverka bilar snabbt och billigt. Antalet bilar som fanns i USA ökade kraftigt. I takt med att det gick så bra för företagen var det fler som ville vara med och tjäna pengar på det. Alltså köptes och såldes det aktier flitigt. Aktier är andelar i företaget. Om en aktie steg i värde kunde man sälja den igen och på så vis tjäna pengar. Nu bara steg och steg aktierna i värde och folk började långa pengar för att kunna köpa fler. Företagen producerade ännu mer och tillsist gick det inte att hitta köpare till allt som tillverkades. När aktieägarna märkte att något höll på att gå fel (den svarta torsdagen) sålde de sina aktier och på bara en dag bytte 13 miljoner aktier ägare. Många hade som sagt lånat stora summor pengar av banken och nu, när aktierna sjönk i värde hade de inte råd att betala tillbaks. När folk även började ta ut sina pengar från bankerna fick flera banker lägga ner. Andra företag fick också lägga ner och arbetslösheten ökade något enormt. 

Allt var som en ond cirkel, för när folk blev arbetslösa hade de inte råd att köpa lika mycket som tidigare. Då fick företagen minska produktionen och behövde inte lika många anställda. Alltså blev ännu fler avskedade och arbetslösheten blev ännu högre. Hur skulle detta lösas?

Roosevelt bidrog på flera sätt till att minska arbetslösheten. Bland annat fick jordbrukare betalt för att inte bruka sin jord och arbetslösa fick kontant arbetslöshetsstöd. Hur gjorde detta att arbetslösheten minskade?

Roosevelt var USA:s president i flera år och han blev omvald hela tre gånger. När han blev vald första gengen (1932) var USA mitt uppe i den ekonomiska krisen och Roosevelt insåg att det var han som skulle bli tvungen att lösa det. Därför föreslog han det som han kallade ”New deal”. Stora förändringar skedde och så småningom gav det resultat. En sak som Roosevelt införde var att arbetslösa skulle få en summa pengar som stöd, så att de kunde klara sig. På det sättet hade de arbetslösa råd att köpa vad de behövde och efterfrågan på varor blev större. Då hade företagen möjlighet att börja producera mer och faktiskt kunna sälja igen. Fler arbetare blev anställda och man hade kommit en bit på vägen för att bygga upp samhället igen. 

Något annat som behövde rustas upp för att ta sig ur krisen var bankerna. Folk hade tagit ut sina pengar för att säkert ha dem kvar under börskraschen. Nu ville man att banken skulle få förtroende igen och därför tog staten kontroll över alla banker. Sedan började folk sätta in sina pengar igen och på så sätt kunde bankerna låna ut pengar till folk som ville starta företag. Ekonomin var igång igen!

Det startades olika typer av projekt som gynnade samhället, till exempel vägbyggen och skogsarbete. När dessa projekt drog igång behövdes förstås människor som kunde jobba med dem och tack vare det minskade arbetslösheten ännu mer. De som jobbade fick in pengar och de kunde få det bättre. Då kunde de också köpa mer, vilket hjälpte företagen att komma nånstans.

Överproduktion drabbade jordbruket. Man hade alltså inga köpare till det man tillverkade. Det ledde till att priserna behövde sänkas och jordbrukarna förlorade en massa pengar. Under industrialiseringen effektiviserades jordbruket genom mekanisering, nya grödor och större gårdar. Detta ledde till överproduktion och bönderna gick inte med vinst. Alltså fick de stora skulder och kunde inte fortsätta. Bönderna är ju dock väldigt viktiga för samhället och om det skulle bli krig ville man inte behöva importera mat från något annat land. Det som Roosevelt införde var att jordbrukare fick betalt för att inte odla på en del av jorden. Man turades om att inte odla för att bli av med överproduktionen och det ledde ju även till att jorden som fick vila ett år blev mer bördig. Vad hände med maten som var över då? Tyvärr brände de upp stora, stora mängder mat varje år istället för att ge bort den till fattiga länder. Anledningen var att hålla uppe matens värde, men det var ju fruktansvärt onödigt att bränna upp allt och låta så mycket gå till spillo. 

Vad innebar nazisternas ideologi?

Kort sagt tänkte nazisterna att alla inte alls var lika mycket värda. Det som avgjorde hur mycket man var värd hade inte heller med förnuft eller personlighet att göra, utan det handlade om hur stark man var och vilken ras man tillhörde. De som nazisterna föraktade mest av allt var judarna och det visade de ju verkligen upp i andra världskriget när de öppnade koncentrationsläger, i vilka judarna var fångar. Att många hatade judar hade pågått länge. Ofta, när saker gick fel skylde de på judar. Ända sedan medeltiden hade detta pågått! 

Eftersom alla inte var lika mycket värda var det ju inte heller alla som skulle få vara med och bestämma. Tyskland var demokratiskt, men det skulle snart ändras. När Adolf Hitler kom till makten blev landet istället en Diktatur. Och det blev en extremt hemsk sådan. Ledaren hade all rätt att bestämma och behövde inte fråga folket om någonting innan nya beslut fattades, eftersom han var den starkaste och mäktigaste av dem alla. 

Nazisterna uppmanade även till våld. Det fanns ju ingen plats för något annat parti än det nazistiska nu när Tyskland var en diktatur. Därför var det helt okej att ta till våld för att bli av med dem. 

Alltså gick Nazisternas ideologi ut på rasism, antisemitism och antidemokrati.