Hinduismen

*Beskriv hur hinduismen växte fram och hur religionen sedan förändrats. Förklara också varför hinduismen varierar så mycket mellan olika platser.

Hinduismen är förmodligen vår världs äldsta religion. Därför vet man inte heller sådär jättemycket om hur den faktiskt uppkom från början eftersom skrifter från den tiden är svåra att tyda. Dessutom fanns det säkert mycket som inte är bevarat och har försvunnit i och med årens gång. Det man vet är att det kom ett folkslag som kallades indoarier till Indien ca 1500 f.v.t. De tankar som de hade blandades med indiernas egna tankar och så småningom formades ett nytt tankesätt, som blev hinduismen. En tro där det fanns flera gudar (polyteism) och där många av traditionerna inte alls liknar andra religioner. Men det var inte guld och gröna skogar. Indoarierna var inte så trevliga mot indierna och tyckte att de var mindre värda. Något som kallas för kastsystem bildades. Befolkningen delades upp i fyra grupper. 

Prästerna var lärda och studerade heliga skrifter. De hörde till det finaste kastet.

Krigarna pysslade, precis som man hör på namnet, med att kriga och försvara.

Bönder, handelsmän och hantverkare tjänade pengar honom att utföra arbete, sälja och få betalt.

Slavarna passade upp på folk i de högre rankade kasterna. 

Eftersom indoarierna tyckte att de var bättre än alla andra hamnade de i de högre kasterna, vilket innebar att indierna fick bli slavar. Vilket man tillhörde gick inte att påverka, utan man föddes in i det. Att gifta sig med en person från ett annat kast gick inte för sig och man var väldigt placerad och instoppad i ett fack. Längre fram i tiden förbjöds diskriminering angående kast, närmare bestämt 1947. Men kasterna spelar fortfarande en stor roll i det hinduistiska samhället och det kommer jag berätta mer om i en senare fråga. 

Var finns hinduismen? Självklart är religionen störst i Indien eftersom det var där den bildades. Men den har också spridits till andra delar av världen. Tron är störst i Asiens länder. Ett exempel på ett sådant land är Nepal. I Guyana och Surinam i Sydamerika är hinduismen också stor. Det beror på att invandringen av indier var stor under 1800-talet, precis som när vi svenskar tog oss till USA under samma tid. 

   I Europa finns inte så många hinduer. Det landet som har flest är England. Det beror på att England tidigare koloniserade Indien. Alltså fick inte indierna själva bestämma över sina liv, utan en hel del kom till England. Detta ledde också till att engelska blev ett stort språk i Indien och så är det fortfarande. På grund av det är England, för många indier, det land de helst vill komma till ifall de ska flytta till Europa. Alltså har religionen hinduism blivit relativt stor där. 

  Men varför sprids inte religionen så mycket? Varför finns de allra flesta anhängarna i Asien? Dels så är det så att den heliga floden Ganges finns där. För hinduerna är den väldigt viktig eftersom ett bad i den sägs rena människor från synder. Ganges är ett sånt ställe som alla hinduer strävar efter att nån gång komma till. Det är därför många helst stannar där. Men den största anledningen är nog att det inte är särskilt vanligt att konvertera till hinduismen. Det är en tro de allra flesta föds in i. Detta tror jag bidrar till att vi svenskar tycker att den religionen känns ganska avlägsen och exotisk. Här finns ju bara ca 7000 hinduer. Andra religioner, som judendom och islam, ligger oss lite närmre eftersom det finns fler anhängare nära oss, men också för att de religionerna har mer gemensamt med kristendomen. 

Dessutom så fungerar hinduernas religion olika på olika platser i världen. En stor anledning till varför det är så är att hinduismen sträcker sig så långt tillbaka i tiden. När dessutom anhängarna har levt på så skilda platser har traditioner förändrats med tiden. Förr fanns det inte samma kommunikationsmöjligheter och det var inte lika lätt att veta vad som hände på andra sidan havet. Därför ändrades religionens seder olika beroende på var i världen de troende befann sig. Om samma situation hade uppstått idag skulle förändringarna nog inte vara lika stora i och med att vi kan ha koll på hela världen utan att nödvändigtvis resa. 

*a Skriv en förklaring till begreppen samsara, brahman, atman, karma och moksha.

Brahman betyder ”världssjälen”. Den är liksom världsalltet. Det är dit alla hinduer strävar efter att komma när de dör. Brahman är ursprunget till allt och finns överallt. Men man kan ändå inte se den. Det finns en gud som heter Brahma och är nån slags personifiering av brahman. 

  Varför är det då så svårt att nå målet att förenas med brahman? Borde man inte bara kunna begå självmord och lösa problemet på det sättet? Nej, så enkelt är det inte. Hinduer tror nämligen också på återfödelse (reinkarnation). Genom att vara en god människa i sitt nuvarande liv kan man ta sig upp till en högre ”rang” inför nästa liv. Till sist är man uppe på toppen och slipper återfödas fler gånger. Då befinner man sig i ett lyckligt tillstånd i brahman. Hela kretsloppet med liv, död och återfödelse kallas med ett samlat namn för samsara. 

  Att vara en god människa och göra sitt bästa för att ta sig högre upp kallas att samla på sig bra karma. Karma är alltså en slags ”poäng” som du tar med dig inför ditt nästa liv. Det finns olika sätt att samla på sig bra karma. Man talar om tre olika ”vägar”. En av dem är kärlekens väg och den står för att man ska tänka mycket på gudarna och dyrka dem. Till exempel så kan man sjunga heliga sånger eller be. En annan väg är handlingens väg. Den handlar om att man ska utföra de uppgifter man får i livet på bästa sätt. Alltså med andra ord sköta sitt arbete. Man ska dessutom tänka mycket på hur man beter sig mot människor i omgivningen. Dessutom räknas även vallfärden till heliga platser som en god handling. Den sista vägen kallas kunskapens väg och har att göra med att förstå hur allt i världen hänger ihop. 

   Det finns även dålig karma. Om man beter sig dålig och samlar på sig mycket sådan kan man istället hoppa ner ett steg och få ett sämre nästa liv. Detta innebär alltså att reinkarnationen och systemet med samsara är oändligt. Man kan hålla på och återfödas hur många gånger som helst.

   Som jag tidigare nämnde så finns brahman överallt. Alltså finns den även i alla människor. Det som finns inne i människorna kallas för atman. Hinduerna tror på att det är atman som flyttas vidare mellan de olika liven man har. Vi kan lika det här vid att vi människor tar på oss nya kläder hela tiden. På samma sätt får atman en ny kropp. Vi kan också likna det med att atman är små vattendroppar och att brahman är det stora havet som dropparna vill till. Tillståndet man befinner sig i när man nått målet och är fri kallas för moksha. 

*b Förklara hur orden hänger samman.

Nu har jag egentligen redan svarat på den här frågan eftersom jag skrev ihop föregående fråga så att sambandet mellan begreppen blev tydligare. Men för att förtydliga ännu mer kan jag ju säga att alla begrepp jag tagit upp har med reinkarnationen att göra, så det är så de hänger samman. Inne i sig har människor atman, som hela tiden följer med till nästa liv. För att få ett bättre liv samlar man på sig bra karma. När man slutligen har tillräckligt mycket karma slipper man återfödas och atman förenas med brahman, som är ALLT. Det tillståndet kallas moksha och hela den här processen kallas med ett samlat namn för samsara. På det sättet har allt ett samband. 

*c Jämför de fem begreppen med liknande tankar i andra religioner. Förklara och motivera dina jämförelser.

Världsalltet, brahman, är något som finns överallt i världen. Som jag ser det så kan man likna det med vad kristendomen säger om att gud finns överallt. Trots att brahman inte är någon gud fungerar tanken lite på samma sätt. Precis som de kristna vill förenas med gud efter döden så vill hinduerna bli en del av brahman. Brahman är liksom det stora som alla strävar efter, precis som andra religioner förhåller sig till gud. Det finns även en sång som går såhär:

Gud, du är här. I detta rum finns också du. Och fast vi inte ser dig eller hör dig, så finns du här just nu.

Det liknar väldigt mycket det som hinduismen säger om brahman. Det är en osynlig och gudomlig kraft som är för stor för att människan ska förstå den riktigt. 

Karma är också något som skulle kunna vara taget från vilken religion som helst. Religion handlar i grund och botten om att vara en god människa. Den gyllene regeln går liksom ut på att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Vad som händer efter döden är livets egentligen största fråga. På samma sätt som den gyllene regeln är något judar, kristna och muslimer ska tänka på så är karma det hinduerna jobbar för. För att ta sig till brahman/gud måste man vara god och den dagen man dör kan man antingen komma uppåt eller neråt. I hinduernas fall handlar det om att få ett bättre eller sämre nästa liv och för de tre syskonreligionerna handlar det om kontakt med gud/paradiset. Deras motsvarighet till att få ett sämre nästa liv är att komma till helvetet. Judendomen är dock lite oklar med vad som händer efter döden, men min poäng är att det går bra för en om man är god, dåligt om man är elak. 

   Sen finns den här tanken om att vara en god människa inom etik i allmänhet också. Även för ateister som inte tror på något paradis är det viktigt att behandla folk med respekt. Så från början är alla dessa tankar egentligen bara simpel medmänsklighet som gäller för alla, oavsett religion. 

   Jag ser också en likhet mellan hinduismens karma och syskonreligionernas principer angående domedagen. De tror att när tiden för döden väl är kommen ska människans goda och onda handlingar vägas mot varandra. På precis samma sätt vägs bra och dålig karma. Skillnaden är att judar, kristna och muslimer bara har ett liv. Hinduer har ändå fler chanser på sig att jobba sig upp. 

Atman uppfattar jag vara motsvarigheten till människans själ. När kroppen dör finns själen fortfarande kvar och vandrar vidare. Som tidigare nämnts så är kroppen bara något som atman tar på sig och sen kastar bort. Enligt andra religioner lämnar själen kvar kroppen på jorden för att sedan själv fortsätta vidare ut mot ödet. Hela grejen med både själar och atman är att att de är oändliga. De kommer finnas för evigt, om än på olika sätt. Atman flyttar från liv till liv medan själen lever ett liv och sedan kommer till paradiset/helvetet där den får stanna. 

En sak jag vill tillägga är att det finns mycket annat inom religionen hinduism som påminner om andra religioner. På ytan kanske det inte verkar så eftersom hinduismen har så väldigt många olika gudar som inte alls liknar den guden syskonreligionerna tror på. Men de likheter jag tänker på handlar inte om gudarna. Det jag först kom att tänka på var att vallfärda till heliga platser. Hinduer vill komma till den heliga staden Varanasi. Hinduer vill helst komma dit en gång i livet eftersom det ger bra karma och dessutom är en del av de tre vägarna till brahman. Detta är precis vad muslimer tänker om att komma till Mekka. Vallfärden är viktig och det är en av islams fem pelare. 

*Målet för en hindu är att bryta återfödelsen. Berätta om de olika vägarna till målet. Argumentera för vilken av vägarna som är lättast/svårast att följa.

Jag har redan berättat lite om detta i frågan om de olika begreppen. Jag tyckte nämligen att detta hörde mycket ihop med karma och moksha. Men i alla fall. de tre vägarna är kärlekens väg, handlingens väg och kunskapens väg. 

Jag skulle tro att kärlekens väg är den som är lättast att följa. Den handlar om att dyrka gudarna och att ens handlingar ska ära dem. Det känns som om det går att uppfylla med ganska enkla medel, som att be eller sjunga heliga sånger. Kärlekens väg är den som de flesta hinduer tycker är enklast. Om man jämför med kunskapens väg så är det mycket svårare. Där handlar det om att förstå sambandet mellan atman och brahman för att lättare kunna bli ett med världsalltet. Atman och brahman är komplicerade grejer som är svåra att förstå sig på och i mina öron låter det svårare bli fri den vägen än att dyrka gudarna. 

   Angående handlingens väg så tror jag att den är näst lättast. Att utföra sitt arbete bra är ändå inte så komplicerat. Goda gärningar är också relativt enkelt att förstå. Det som gör att jag ändå tror att kärlekens väg är lättare är att det ibland är svårt att tänka på andra. Ofta är vi lite själviska och tar våra beslut utifrån vårt eget bästa, även om det innebär att någon annan får det sämre. Den andra aspekten som gör handlingens väg svårare är att den också innebär att ta sig till heliga platser. Att göra det kan vara svårt för hinduer om det bor långt iväg. Om man jämför med kärlekens väg så går det att dyrka gudarna var i världen man än befinner sig. I och för säg så gäller det även för kunskapens väg. Där behöver du inte heller vara på något speciellt ställe. Men att komma fram till något smart med kunskapens väg tror jag i sig är svårare än att ta sig till en helig plats. 

Hur kan man använda sig av hinduismens läror för att bevara eller förändra när det gäller …

*de kastlösas ställning? Vad innebär kastväsendet? Vilka skäl kan människor använda för och emot kastväsendet?

De fyra kasterna var alltså präster, krigare, bönder/handelsmän/hantverkare och slavar. Jag nämnde tidigare att man själv aldrig kunde påverka vilken grupp man hamnade i, utan man föddes in i det. Det berodde på reglerna som fanns om karma. En präst hade alltså i sitt tidigare liv samlat på sig mycket bra karma och därför kunnat bli just en präst. Med det funkade likadant tvärt om också. En slav hade förmodligen inte varit särskilt god i föregående liv och därför förtjänade den att vara i en dålig situation nu. Det var på så sätt inte synd om slavarna. Dessutom var det viktigt att uppträda bra och göra vad som förväntades av en person inom just den gruppen man tillhörde. För om man inte gjorde det fick man ju ännu sämre karma och kunde hamna ännu lägre i nästa liv. 

   Jag tycker att det här systemet liknar vårt eget gamla, svenska system. Vi kallade det för ”de fyra stånden” och de bestod av adeln, präster, borgare och bönder. Man kanske tycker att det låter brutalt när jag berättar om hur man såg ner på slavarna inom hinduismen, men saken är att vi inte var bättre här. Skillnaden är dock att vi inte trodde på återfödelse, och kanske var det då inte en lika omöjlig tanke att kunna jobba sig uppåt under endast en livstid? Men det var definitivt inte vanligt. Den största likheten mellan kastsystemet och de fyra stånden är att de lägre grupperna ansågs orena och mindre värda.

Sedan finns det en sista grupp inom hinduismen som ligger lägre än den lägsta kasten. Människorna där kallas för de kastlösa. Förr i tiden kallades de för de oberörbara eftersom de, som sagt, ansågs orena. De var allmänt diskriminerade i samhället och levde i total fattigdom. En person vid namn Mahatma Gandhi lyckades dock starta en förändring av det gamla systemet. Han var en välutbildad man från en rik familj, men kämpade för att de kastlösas situation skulle förbättras. Han utmanade alltså sin egen ställning för att hjälpa folk som hade det värre. Trots att kastsystemet förbjöds tillsist är det inte helt borta idag. Det handlar om gamla traditioner och sådan är svåra att få väck. Dessutom skulle det givetvis inte alls gynna människorna i de högre kasterna om systemet rubbades. Där finns en konflikt som gör det svårt att komma vidare. I alla fall så finns det människor som än idag kämpar för de kastlösas rätt. En del universitetsplatser är till exempel reserverade för de kastlösa och dessutom fick Indien sin första kastlösa president, K. R. Narayanan. Men, som sagt, så är finns det mycket hat trots att det är förbjudet. Jag skulle vilja påstå att det är lite som med HBTQ+ personer i våra länder. Det är fullt lagligt att vara HBTQ+, men det finns ändå många som inte accepterar det. 

Det finns inte så tydliga linjer när det gäller var gränserna gick mellan kasterna och vilka som var kastlösa. Precis som med mycket annat inom religion är det en tolkningsfråga. På flera sidor på internet står det lite olika. Jag väljer dock att se det på det sättet som jag skrivit tidigare. Man skulle dock lika gärna kunna tolka det som att präster var överst, sedan krigare, därefter handelsmän och sist bönder. I så fall skulle slavarna räknas till de kastlösa. Men jag tänker att de kastlösa var de som verkligen inte var något alls. Inte ens slavar. 

Jag tycker personligen att grejen med kaster är fruktansvärt. Men det måste ju finnas en anledning till att det har funnits kvar så länge. Det måste rimligen finnas tillräckligt många som gillar kastväsendet. Därför ska jag börja med att gå igenom fördelarna:

Jag tror att en anledning till att kasterna funnits kvar är att de ger någon typ av motivation till hinduismens anhängare. Eftersom man samlar på sig karma vet man att man hela tiden kan bli något bättre. Så om man befinner sig i ett lågt kast kan man alltid vara så god som möjligt för att komma högre i nästa liv. Kasterna kan alltså på ett sätt ge hopp. Ifall vi föreställer oss motsatsen hade det varit värre. Ifall hinduer bara hade haft ett enda liv och fortfarande inte kunde byta kast under sin livstid skulle situationen vara mycket mer hopplös. Det var ju förresten så det fungerade för människorna i Sverige förr. Så tekniskt sett är kastväsendet bättre än våra stånd. Tack vare karma så är det svårt att få bort kasterna ur samhället. Det skulle innebära att bryta traditioner som varit viktiga under en väldigt långt tid.

   Ifall det var möjligt att bli vad som helst i nästa liv oberoende av hur man agerat i sitt nuvarande liv skulle det inte längre finnas någon motivation att vara god. I så fall skulle det inte spela någon roll om jag mördade tio personer och levde ett liv i själviskhet. Jag skulle ändå kunna bli ett med brahman. Jag tror att försvinnandet av dessa principer skulle kunna orsaka en ökad kriminalitet eftersom varje enskild handling inte längre har så stor betydelse. Därför är det på ett sätt bra att kasterna finns kvar. De markerar vad man behöver göra för att bli bättre. Dessutom skulle kastväsendets försvinnande orsaka att en massa annat också skulle behöva försvinna/förändras. Som jag redan berättat om skulle karman inte vara lika betydelsefull. Till och med reinkarnationen skulle inte bli densamma. Reinkarnationen är en konsekvens av en persons handlingar, men om handlingarna är obetydliga blir åderfödelsen också det. 

Om vi istället ser på kartväsendet ur ett annat perspektiv (mitt perspektiv) blir argumenten helt annorlunda. Jag har tänkt mycket på det gamla uttrycker för de kastlösa. De var ”oberörbara”. Många ansåg till och med att deras skuggor kunde orsaka dålig karma. Enligt mig är detta något som säger emot hela grundtanken med religioner. Visst är alla människor lika mycket värda? Visst ska man behandla andra så som man själv vill bli behandlad? Hinduismen gyllene regel lyder:

Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta, om det gjordes mot dig.

Hur kan det då anses vara rätt att kränka andra på grund av vilken social ställning de har i samhället.  Om jag var en högt stående hindu så skulle inte jag vilja att folk kallade min skugga för oren. Därför borde det vara fel att kalla en kastlös skugga för oren. Visst, nu är det faktiskt förbjudet att kränka andra på grund av kast. Men det är fortfarande så att systemet påverkar människorna i de lägre kasterna negativt. De är fattiga och lever snålt. Därför anser jag att kastsystemet inte är hållbart eftersom det alltid kommer finnas normer om att de lägre kasterna är mindre värda. Det går inte att komma ifrån med några lagare eftersom det ligger så djupt i hinduismens gamla läror. I och med att folk tror på att det föregående livet påverkat ens sociala ställning i detta livet kommer det alltid finnas människor som tycker att det är rätt att se ner på de lägre kasterna.

   Detta för oss vidare till mitt nästa argument. Det normala är att folk inte kommer ihåg sina tidigare liv. Givetvis finns det folk som hävdar att de gör det, men det är inte så vanligt. Dessutom finns det folk i alla religioner som säger att de minns tidigare liv endast för att imponera. Man kan alltså aldrig vara helt säker eftersom det endast är man själv som vet vad man minns. Hela grejen är alltså väldigt individuell. Därför kan inte heller någon veta säkert om en bonde verkligen hade dålig karma i det förra livet. Knappt ens bonden själv kan veta det. Alltså är det inte rätt att kränka bonden på grund av hens sociala ställning. Anledningarna som folk har för att kränka bygger på gamla seder och texter. Ingen har några som helst nutida bevis för något alls!

   Saken med religion är att det inte finns bevis för vad som egentligen är det rätta att tro på. Egentligen så är det enda man kan vara helt säker på att alla är lika mycket värda oavsett religion, kön, etnicitet osv… Alltså finns det inte någon vettig anledning att kränka någon alls. 

Hur kan man använda sig av hinduismens läror för att bevara eller förändra när det gäller …

*kvinnornas situation i Indien?

Återigen så är det en fråga om allas lika värde och att behandla alla med respekt. Kvinnor är också människor, vilket innebär att de ska ha samma respekt som män. Att kvinnor är förtryckta säger emot den gyllene regeln. Detta gäller givetvis inte bara Indiens hinduer, utan alla i hela världen. Vi kanske tycker att Sverige är ett jämställt land, och visst, så är det. Men Sverige är långt ifrån perfekt. Även vi, som ger alla kön samma rättigheter, har saker att jobba på. Här handlar det om att ge kvinnor och män samma löner, bryta normerna och minska vardagsförtrycket. I Indien har de inte kommit lika långt med kvinnornas frigörelse. Det finns fortfarande folk som blir bortgifta. Speciellt svårt är det för kvinnor i de lägre kasterna. Indien har dock också kommit en bit på vägen och tack vare människor som Gandhi har kvinnornas situation förbättrats.

Varför har det blivit så att kvinnor är mindre värda? Jo visst, så är det enligt gamla hinduiska läror. Men just att de är så gamla är ett stort problem. Om man funderar på hur samhället ser ut idag så skulle det vara omöjligt att leva upp till allt som religiösa skrifter säger. Dagens samhälle ser helt annorlunda ut än vad det gjorde förr och människor måste vara öppna för förändring. Ändå är det fortfarande många som väljer att förtrycka kvinnor. En stor anledning till det kan vara att man själv vill få det bättre. Återigen är det så att folk använder religion för sin egen vinning. Det är läskigt likt det som IS håller på med. 

   Om en man har möjlighet att gifta bort sin dotter för att kunna leva ett bättre liv, så kan det vara väldigt frestande. Men i dagens samhälle ska alla få bestämma över sina egna liv, så då håller inte längre argumentet att man kan behandla kvinnor som en egendom. Det är givetvis inte bara hinduismens gamla läror som säger sånt här. Detta finns i de flesta religioner och förr i tiden var det så det funkade även här. Men nu lever vi i en annan tid med nya normer. I andra religioner har man lyckats anpassa tron efter samhället, så varför skulle det inte gå att göra samma sak inom hinduismen? 

   Något som har försökt göras bättre är att kvinnor ska få det bättre redan från födseln. Det är numera olagligt att göra abort på grund av barnets kön. Men tyvärr så är det svårt att kontrollera och illegala aborter är vanliga. Anledningen till att folk inte vill ha döttrar är att det är kvinnans föräldrar som förväntas betala alla bröllop. Om man inte har det så bra ställt är det förståeligt att man inte vill ha en dotter. Därför är det det första problemet man måste ta itu med. Om folk inte ens vill ha kvinnor i sina familjer är det något som är allvarligt fel. 

*Ge några exempel på hur hinduismen påverkat västerlandet.

Det allra mest vardagliga exemplet måste vara yoga. Som jag tidigare berättat är det ett sätt för hinduer att koncentrera tankarna och följa vägarna till frälsning. Det ger bra karma att hålla på med yoga. Men nu har yoga blivit något som otroligt många runt om i världen utövar, trots att de inte är hinduer. Nu är det ett sätt att träna och bl smidiga i kroppen. Dessutom ger det människor ett lugn och en paus från allt annat. Ofta ser vi inte yoga som något hinduiskt idag, men i grunden är det därifrån den kommer! 

Hinduismen påverkade gruppen the Beatles och speciellt George Harrison. Det började med att han under 60-talet började gilla indiska instrument och ljud. Tack vare det blev han också intresserad av religionen hinduism. Detta fick effekt på hela bandet och ett av deras skivomslag, som visar människor som påverkat dem, innehåller en del indier. Ofta blir det som kändisar gör mycket uppmärksammat och ”vanliga” människor vill vara som dem. The Beatles var onekligen världskända och tack vare deras intresse för hinduism uppmärksammades detta mer i hela världen. Vad beträffar George Harrison så blev hans aska spridd i Ganges efter hans död 2001.

En lite avslutning som lättar upp stämningen efter att du nu varit så duktig och läst allt det här:

We can work it out, we can work it out

Life is very short, and there’s no tiiiiime 

For fussing and fighting, my friend

Dark Room - Tina Ljungqvist

Jag har skrivit en låt under de senaste musiklektionerna. Jag tror aldrig jag har jobbat så här länge med en låt förr och för att vara helt ärlig så är jag sjukt nöjd. Den heter Dark Room och jag har fått god hjälp med feedback från mina kompisar under hela arbetets gång. Dessutom fick jag även hjälp med den helt fantastiska bakgrundsbilden! Lyssna och dela om ni vill :)

Jämställdhet och idrott

Visst ska det vara så att idrott är något för alla? ALLA. Att idrotta är en stor del av människors liv och en viktig faktor för vårt välmående. Men ändå har det blivit så att alla inte har lika stor möjlighet att göra vad de vill. Det behöver inte bara handla om kön (vilket den här texten kommer fokusera på), utan också handikapp och välstånd. 

Att idrotten inte är helt jämställd är ett faktum som inte går att ignorera. För de som inte tror på att det jag säger stämmer kan jag bara be er att sätta på första bästa Sportnytt och se efter hur mycket dam- respektive herridrott de tar upp. Jag såg på Sportnytt 27/2-17. Det var en sändning på fem minuter och det enda som togs upp inom damidrott var att det inte blev någon medalj i sprintstafetten i längdskidor. Resten av tiden talades det om herrbandy, herrfotboll och ridning (där fokuset låg på en man). vad kan det bero på? Förmodligen är det såhär för att sport är en traditionellt manlig sysselsättning. Så har det nästan alltid varit och det kan du läsa mer om här nedan.

   Ett annat exempel jag kan ta upp är kvinnors deltagande i OS. Om vi går väldigt, väldigt långt tillbaka i tiden kan vi se att vissa kvinnor faktiskt kunde vara med i de antika olympiska spelen. Visserligen handlade det inte om så många och dessutom var detta ett privilegium som bara ogifta kvinnor hade. Men ändå! Om vi hoppar framåt till det lite modernare OS så kan vi se att kvinnor inte var tillåtna att vara med förrän år 1900. Därefter följde en tid då det fanns en speciell damolympiad. När kvinnor till sist tilläts vara med i riktiga OS dröjde det fram till 2012 innan alla deltagande nationer skickade kvinnliga representanter. Enligt mig är det fullständigt galet att det tog så lång tid att fatta att kvinnor idrottar lika bra som män. 

Så nu har vi rett ut att sport inte alltid varit särskilt jämställt. Hur är det idag då? Om man ser tillbaks så har det faktiskt skett väldigt många förändringar. Min åsikt är att vi har kommit till den punkt då tjejer tillåts göra i princip samma saker som killar. Men det som fortfarande behöver förändras är att tjejerna ska få mer uppmärksamhet och respekt för vad de gör. Fotbollsspelaren Martas lön ligger ungefär på 3,6 miljoner kronor om året. Hon är världsberömd och en av de allra bästa fotbollsspelarna. Det är väldigt mycket pengar och jag hade varit glad om jag hade den lönen. Men Markus Rosenberg spelar, precis som Marta, i Allsvenskan. Hans lön är 22 miljoner! Det är vansinnigt att han tjänar så mycket mer, trots att han inte alls är lika berömd. 

   Ett annat exempel jag kan ta upp är att Allsvenskan är något för herrar. Om man menar damerna måste man säga ”Damallsvenskan”. Folk pratar även om hockey och ”damhockey”, Tre kronor och ”Damkronorna” osv osv osv… Det har på något sätt blivit som om kvinnliga idrottare är just kvinnliga och inte bara idrottare. 

Något annat som är värt att nämna är kvinnors inflytande och hur mycket de är med och bestämmer i olika sammanhang. Riksidrottsförbundet satte 2011 upp ett mål för 2017. Inget kön skulle vara representerat mindre än 40% i beslutsfattande organ (detta uppgav DN 10/4-16). Målet uppfylldes inte. I stort sett inget har hänt sedan målen sattes. DN räknade även ut andelen kvinnor och män i de 71 specialidrottsförbunden och resultatet är oacceptabelt. 2016 var 35% av styrelseledamöterna kvinnor. Endast 14 av 71 styrelseordförande var kvinnor. Detta innebär att verkligen ingenting har hänt sedan 2011. Jag tror att många tänker att det här med jämställdhet är något som bara handlar om kvinnor. Därför måste bara kvinnor jobba för det. Men saken är att det inte går att uppnå något alls ifall bara hälften av jordens befolkning jobbar för det. Jämställdhet handlar om en balans. Det är inte alls, så som många tror, att kvinnor ska stå över männen. Nej, målet är att kvinnor och män ska stå på samma nivå! 

Nu tänkte jag ta upp ett exempel från det jag själv har mest koll på, nämligen orientering. Många kanske tycker att orientering är en av de mer jämställda sporterna eftersom ALLA tävlingar erbjuder klasser för både män och kvinnor. De enda som har det svårt om man ser på saken ur detta perspektivet är de icke binära. Men det är inte det som är problemet i mitt exempel. Orientering är långt ifrån så jämställt som det verkar. Problemet ligger i hur mycket varje persons insatts räknas. Detta märks extra mycket i lagtävlingar (dvs stafetter och tävlingar där klubben samlar poäng tillsammans). I Skåne har vi en stor tävling där i stort sett alla är med. Det finns tre olika långa banor för damer respektiver herrar och tiderna från de bästa löparna i varje klubb räknas ihop så att klubben får ett sammanlagt resultat. Men grejen är att herrarnas insatts har större betydelse än damernas. Detta är något som styrelsen i min klubb Lunds OK har reagerat på och velat förändra. Därför skickade de in en motion till Skånes orienteringsförbund med en beskrivning om vad de ville ändra. Vad hände? Förslaget möttes av klagomål eftersom ”ifall männens insatts minskade skulle färre män komma och springa tävlingen”. Ja, det är fler män än kvinnor som orienterar, men tror folk verkligen att männens intresse skulle minska om kvinnors insatts blev viktigare. Jag tror verkligen inte att män hellre skulle stanna hemma än att i alla fall komma ut i skogen och vara med. Alla får ju ändå springa, även om deras resultat inte räknas med i klubbens resultat. Dessutom, hur ska orientering någonsin kunna locka fler kvinnor om deras slit ändå inte spelar någon roll? För att ännu tydligare visa hur icke jämställt orientering är så kan vi gå tillbaks och prata om RF:s jämställdhetsmål. Hur såg resultatet ut inom just orientering? Tidningen Skogssport uppgav 12/12-16 att endast 9 av 23 distriktsförbund för orientering lyckades med målet om att 40% var minimum för ett köns inflytande. Sedan lyckades dock sporten orientering som helhet med att klara målen, men det är fortfarande inte bra nog. 

Det andra jag tycker är absurt när det gäller orientering är att banlängderna varierar så fruktansvärt mycket. Det är en självklarhet att herrar ska ha längre banor än damer eftersom vi ju faktiskt är olika byggda. Men orienteringsporten har helt gått över gränsen. Jag läste en lista med banlängder som som gällde en för en tävling som ägde rum 5/3-17. Min klass, dvs D16 hade banlängden 5,7km. Motsvarande klass för herrar hade 7,0km. Det är mer än en kilometer längre! För att bevisa att skillnaden är för stor kan vi kolla på resultatlistan. Segraren i min klass var ute i 34 minuter, medan segraren i herrklassen hade en tid på 41 minuter. Både damer och herrar betalar samma startavgift, men herrarnas banor är ändå tuffare. 

Vad kan vi säga om framtiden? Jag tror att vi är på rätt väg, för trots att det inte är jämställt inom idrott idag så har det verkligen blivit bättre genom åren. Vi har ändå gått från att inte låta kvinnor delta i OS till att välkomna kvinnor i stort sett överallt. Men att RF misslyckades med ett mål som de hade flera år på sig att uppfylla är oroväckande. En sak att tillägga är att de som satte målen givetvis är intresserade av idrott i allmänhet. Idrottsmänniskor är sådana som ofta är bra på att arbeta aktivt mot sina mål och inte tycker om att förlora eller misslyckas. Om inte ens vinnarskallarna kan uppfylla målen, vem ska då kunna det?

Källkritik

Från tidningen DN har jag fått mycket av min information. Speciellt statistik plockade jag därifrån. Länken finns här:

http://www.dn.se/sport/idrottsrorelsen-misslyckas-med-jamstalldhetsmalen/

DN är Sveriges största morgontidning och jag räknar den därför som en säker källa. Tidningen är liberal, det vill säga ligger mer åt höger, men är ändå ganska politiskt oberoende. Att vara ”oberoende liberal” låter kanske lite märkligt. Det innebär att de har en politisk åsikt, men att de är öppna för att ha med artiklar som matchar andra åsikter också. 

Jag utgår från tre olika aspekter när jag skriver min källkritik.

Tidskriteriet:

Detta är den lättaste aspekten eftersom det enda jag behöver kolla på är hur gammal texten är. Det jag läste och använde mig av var från 4/10-16. Det är ungefär fem månader sedan och jag bedömer att det är ganska nyligen. Källan är fortfarande relevant. Något som är bra med just den här texten är att den handlar om något som pågått under en längre tid. Målet var något som sattes 2011 och som varit aktuellt sedan dess. En sådan här typ av text är dessutom lättare att använda lite i efterhand än andra typer av texter är. Det jag menar är att exempelvis nyheter om vad kandidater säger inför ett presidentval inte är relevanta lika länge. Sådana nyheter kan förändras över en natt. Långsiktiga grejer, som till exempel jämställdhetsmålet, förändras inte lika snabbt och därför tror jag att jag kan lita på vad som står i en fem månader gammal artikel.

Beroendekriteriet:

Det här har att göra med om andra källor säger samma sak och om källan jag undersöker är en primär- eller sekundärkälla. Eftersom DN bara har intervjuat folk som har en koppling till ämnet och därefter återberättat det i en artikel så är detta en sekundärkälla. Men om vi kollar närmre på vilka de faktisk intervjuade så kan vi konstatera att det som står ändå är trovärdigt. RF:s ordförande, Björn Eriksson har gjort flera uttalanden och han borde ju verkligen ha koll på ämnet. Den andra intervjuade personen är Jenny Svender, som är jämställdhetsansvarig för RF. Även hon borde ha koll. 

  Angående det där om att hitta samma information på flera ställen så blev jag väldigt positivt överraskad. Jag började med att gå till RF:s hemsida där jag hittade den gamla texten med målen som sattes 2011. Den sade exakt samma saker som DN uppgett och i detta fallet så är ju RF själva primärkällan. Så om DN säger samma sak kan jag räkna den som trovärdig. Jag läste även ur en svensk orienteringstidning (Skogssport). En artikel handlade just om jämställdhet och de tog upp precis samma jämställdhetsmål där också. Det var där jag hittade information om hur det gått för just orientering angående målet. Alltså kan jag vara helt säker på att DN inte har gett mig en skev bild av verkligheten trots att de inte är helt politiskt oberoende.

Tendenskriteriet:

Detta handlar om vad avsändaren hade för anledning att publicera informationen och vem upphovsmannen/kvinnan faktiskt är. Meningen med tidningar är oftast att informera allmänheten om vad som händer i världen. Givetvis finns det artiklar i tidningar som snarare är till för att påverka. Det är därför de så kallade Ledarsidorna finns. Sedan finns det även mindre trovärdiga tidningar, som man inte ska lita på. Det är därför man kollar var de står politiskt, som jag tidigare sade! 

 Så var fick DN sin information ifrån? De hade ett stort diagram där man tydligt såg vilka som klarat jämställdhetsmålet. Längst ner stod det att alla uppgifter var hämtade från respektive sports hemsida och även via mailkontakt med förbunden. Jag har givetvis inte varit inne och kollat på varje förbunds hemsida, men till exempel så kollade jag på orienteringen. Den stämde och det gör DN mer trovärdigt. 

  En av författarna till artikeln är sportreporter på DN och hon heter Lisa Edwinsson. En bra sak är att hur en person skriver om sport sällan har så mycket med politik att göra. Visst kan man vinkla sporten politiskt, men i ett sådant här ämne handlar det mest bara om resultat från en undersökning. Inga åsikter finns med i texten, förutom att intervjupersonerna berättar vad de tycker om situationen. Men på de ställena visar skribenterna tydligt att de citerar. 

  Den andra skribenten heter Gustaf Andersson, men honom står det inget om. 

Mina andra källor hittar du här nedan!

http://www.svtplay.se/video/12564644/sportnytt/sportnytt-27-feb-09-05?start=auto

http://www.dn.se/sport/idrottsrorelsen-misslyckas-med-jamstalldhetsmalen/

http://www.rf.se/globalassets/riksidrottsforbundet/dokument/jamstalldhet/idrott-kon-och-genus.pdf

https://sv.wikipedia.org/wiki/Olympiska_spelen

https://sv.wikipedia.org/wiki/Olympiska_spelen
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/fattiga-barn-idrottar-mindre

http://www.rf.se/jamstalldhet/Jamstalldhetsmal/

http://skogssport.orientering.se/Nyheter/ojamnkonsfordelningistyrelserna/

Att leva utan gud

*Vad menas med sekularisering? Resonera om olika orsaker till och konsekvenser av sekulari­sering.

Sekularisering är det man kallar religionens försvinnande från samhället. Under en lång tid har religionen varit en väldigt stor del av i stort sett alla människors liv. Tron har spelat stor roll i samhället. Även innan kristendomen kom till Sverige var religion något som berörde alla och den enda skillnaden är att de trodde på andra gudar förr. I sekulariserade länder har inte re religösa ledarna eller kyrkan i allmänhet någon makt alls. Innan i Sverige var det till exempel så att elever i skolan skulle lära sig om kristendomen på ett helt annat sätt än idag. Förr handlade det mer om att utbilda barnen på ett sätt som skulle få dem att förstå att just kristendomen var det enda rätta. De fick till och med sjunga psalmer på lektionerna. Vi lär oss fortfarande om religion i skolan, men mer än bara kristendomen. Dessutom är inte undervisningen lagd så att meningen är att vi ska tro på en speciell sak. Nu får vi istället lite av varje och jämför hur olika typer av människor kan tänka. Att det har blivit såhär är ett resultat av sekularisering. Kristendomskunskapen ersattes med religionskunskap 1969. 

I et sekulariserat samhälle kan man givetvis ändå vara troende. Man får ha vilken religion som helst eller välja att inte ha någon. Tanken är bara att det ska bli mer av en privatsak och inte påverka samhället i stort eftersom alla inte kan relatera till samma religion. 

En annan grej med sekularisering är att det inte längre är något konstigt med att ha affärer och annat öppet på söndagar. Tidigare betraktades det som en almän vilodag eftersom gud vilade den sjunde dagen efter att jorden blivit skapad. När samhället och religionen inte längre hör samman spelar det ingen roll vad man har för sig om söndagarna. 

Jag tror att en orsak till sekularisering är att människor från olika kulturer bor i samma område. I Sverige finns människor från hela världen och det skulle inte vara rätt om en religion fick ta mer plats och på något sätt bli det ”rätta”. Det går helt enkelt inte att basera lagar på religion när det finns så många religioner på samma plats. Det är mer förståeligt att det funkade förr när alla på samma plats hade samma religion. Så jag tror att religionsfriheten egentligen innebär sekularisering.  

En annan orsak till sekularisering är att samhället hela tiden blir en tryggare plats. Nu för tiden har vi brandkår, polis och sjukhus som ser till att befolkningen har det så bra som möjligt. Förr fanns inget sånt och då fick man helt enkelt tillbe högre makter och hoppas att allt skulle bli bra. Men om jag skulle bryta benet idag är det ingen som skulle be för att jag skulle bli bra. Alla vet att jag kommer bli bra tack bara läkarna! 

  På något sätt har religionen alltid funnits där när det är något vi inte kunnat veta säkert. Religionen har haft svar på frågor om hur världen skapades och meningen med livet. När evolutionsteorin kom blev det mer populärt att vara ateist, för plötsligt fanns det en annan förklaring. Men religionen är fortfarande svaret på frågor om döden. Ingen kan säkert veta vad som händer när vi plötsligt slutar leva, och olika religioner har olika svar på det. Så, som jag sade, när vi inte längre vet säkert vill vi ha en förklaring. 

En konsekvens av sekularisering är att samhället förändras. Förr sågs det som en uppgift från gud att styra ett land. I och med att många slutade tro förändrades den synen. Idag skulle det kännas konstigt att se makt som en gåva från gud. Att synen på makt förändrades har att göra med att demokratin kom. När folket själva ville välja vem som skulle styra ett land var det ju de som gav bort förtroende. Inte gud. Konsekvensen blev att kyrkan inte längre blandades in när makthavaren skulle ”krönas”. 

*Beskriv religionernas samhällsroll före sekulariseringen både vad gäller makten, undervisningen och det dagliga livet.

Det mesta står i förra frågan.

Skolan förr styrdes väldigt mycket av kyrkan. Lärarna var präster eftersom skolan fokuserade mest på religion (kristendom). Det var liksom inte lika viktigt med allt annat. Dessutom kunde prästerna läsa, till skillnad från de flesta andra. Alltså var de de enda som egentligen var kvalificerade att bli lärare. Givetvis ledde detta till en extremt vinklad utbildning. Kristendomen var det enda som var rätt och någon evolutionsteori var det inte ens tal om. 

En sak jag dock inte nämnde är att man länge kunde hamna i fängelse om man vissate missnöje angående religionen. Det var alltså ett brott att uttrycka sin fria åsikt. Det tycker jag är väldigt fel eftersom alla tänker helt olika kring olika frågor. En ateist kan till exempel ha värderingar som stämmer in på en kristens värderingar, men två kristna personer kan också ha olika åsikter. Även om man hör till samma religion kan man ha personliga åsikter om vad religionen betyder för en själv. Och man kan vara en precis lika god människa utan att ha en religion alls. I grund och botten handlar ändå allt om att vara god och leva bra. Då är det sjukt att en åsikt ska vara mer värd än en annan. Men en viktig sak är att inte kritisera någon annans åsikt. Jag sade att man kunde få fängelse för att kritisera kristendomen. beroende på hur man gör det så kan man faktiskt bli straffad för att göra det idag också. Det tycker jag är helt rätt. Visst, vi har yttrandefrihet, men också en lag som säger att man inte får kränka någon annan. För saken är att trots att en person tror på en sak så kan den inte säga att alla andra har fel. Det finns ändå ingen som har det rätta svaret!

*Resonera om skillnader och likheter mellan deism, agnosticism och ateism. Ta upp några kända företrädare för uppfattningarna i ditt svar.

Deism innebär att man på ett eller annat sätt tror att gud skapade allt, men att guden inte påverkar jorden längre. Alltså, deister tror på den skapande guden, men tycker inte det är lönt att be till någon nu eftersom det är vi som har ansvaret för vad som ska hända med vår planet. 

Vissa tänker att det är väldigt viktigt att ha bevis innan man tror. De menar att det inte finns några belägg för att någon gud skapade världen och vill därför inte tro på det. Vi kommer heller aldrig säkert veta eftersom vi förmodligen aldrig kan skapa en tidsmaskin och ta reda på hur allt faktiskt började. De som tänker så kallas agnostiker. På ett sätt känns agnostiker lite som religionernas Skalman. Ett annat sätt att se på agnosticism är att man inte riktigt är säker på vad man tror. Det finns så många religioner att man inte vet vad man själv ska tro. Begreppet agnosticism infördes av Thomas Henry Huxley i en bok. Hans uppfattning om vad det var stämmer dock inte riktigt överens med definitionen av ordet idag.

Slutligen har vi ateismen, som blir allt mer vanlig. Med ateism tror man inte på någon gudomlig kraft överhuvudtaget. De lever helt utan gud och tror istället på vetenskapen och teorin om Big Bang. En av de mest kända ateister genom tiderna är Karl Marx som levde på 1800-talet. Han var socialist och kämpade för att arbetarna skulle göra uppror och revoltera mot de rika, för att få bättre villkor i samhället. Problemet, enligt Marx, var att alla som trodde på gud förväntade sig ett bättre liv efter döden. Det ledde till att de inte brydde sig lika mycket om att påverka sitt mänskliga liv och Marx tyckte alltså att gud kom i vägen. 

Alla tre liknar varandra på ett sätt eftersom alla är kritiska till de religioner som finns. De är inte nöjda med att tro blint på något de egentligen inte har en aning om. Jag tycker ändå att ateism och agnosticism är mest lika varandra eftersom bådas grundtanke är att de inte vill tro på något som inte är bevisat. Agnosticismen ligger dock lite närmre de ”vanliga” religionerna eftersom agnostiker ändå är öppna för vad som helst. De säger inte emot religionerna lika mycket som ateister eftersom Big Bang inte heller är bevisat. Vissa kallar sig både för agnostiker och ateister. De menar att de inte tror på gud, men att de ändå inte kan bevisa det. 

  Deismen är nog det som liknar en religion mest. Deister tror fortfarande på skapelsen, vilket de andra två inte gör. Men de tänker ändå att gud inte kan finnas här längre eftersom han i så fall skulle ha makten att stoppa all ondska på jorden. Det händer så mycket hela tiden; krig, olyckor och katastrofer. Så om det fanns en gud skulle väl han inte låta det fortsätta. Filosofen och deisten David Hume menade på att om gud kan förhindra allt dåligt, men ändå inte gör det så är han ond. Det ligger verkligen något i det, för det finns väl egentligen ingen mening med att tillbe en ond gud? I så fall behöver man inte tillbe någon alls, för meningen är väl att gud ska vara den perfekta skapelsen som alla ser upp till. Är gud ond så är han inte bättre än oss och då skulle vi lika gärna kunna tillbe en människa.   

  En tydlig likhet jag ser mellan alla tre sätt att tänka är att det finns hur många olika vägar man kan gå inom varje kategori också. Det finns helt enkelt olika sätt att definiera vad agnosticism betyder. Jag tror det beror på att de inte är färdigskrivna religioner. Ingen av dem har till exempel en bibel eller koran som speglar deras tankesätt, utan de får liksom skapa en egen bild. Vissa agnostiker definierar dig som sökande och känner att de inte hittat sin tro än. Andra menar att dr tror på faktan (som det jag sade i min jämförelse med Skalman). Det finns förstås olika sätt att vara exempelvis muslim också. En stor del av deras religion handlar just om att tolka koranen, vilket man kan göra på många sätt. Men det finns ändå en stadigare grund än det gör för deism, agnosticism och ateism. 

   

*Ge exempel på hur någon eller några religions­kritiker har blivit bestraffade för sin religions­kritik.

På 1300-talet levde en man som hette Botulf Botulfsson. Han var egentligen en helt vanlig bonde, men vad som blev så speciellt med honom var att han är den enda i svensk historia som avrättats för kätteri. Efter nattvarden en dag sade Botulf högt att han inte trodde på att brödet och vinet var Jesu kropp och blod. På den här tiden var det ett mycket allvarligt brott att uttrycka en sådan åsikt på det sättet. Han fick ställas inför rätta av biskopen Nils Allesson. Botulf erkände att han sagt vad han sagt och att han insåg hur fel det var. Eftersom han verkligen verkade ångra sig ansåg biskopen att hans ”icke-kristenhet” gick att bota och att han sju år senare skulle kunna ta nattvarden och vara helt fri. Det låter kanske inte som ett särskilt hemskt straff, men det innebar en massa konsekvenser för honom. Det är inte känt exakt vad han fick stå ut med, men vanliga straff för sådana här saker kunde vara att leva på vatten och bröd, samt att behöva stå utanför kyrkan under alla gudstjänster. Sju år senare blev Botulf fri från det.

   Men sedan var han olydig igen. Mitt under en nattvard ställde han sig framför prästen, som frågade om han trodde att brödet var Kristi kropp. Botulf sade nej. Han förklarade att om en människa åt en annan människas kropp skulle hon vilja hämnas. Så hur mycket skulle då inte Jesus vilja hämnas om de åt hans kropp? Samtidigt sade dock Botulf att han gärna trodde på Gud, men att det enda problemet var det där med att äta Kristi kropp. Prästen såg ändå väldigt hårt på situationen och återigen fick Botulf tala med biskopen. Han blev senare fängslad efter att grannar vittnat om en massa annat han sagt. Om Botulf bara erkände att det han gjort var fel skulle han kanske haft chans att överleva, men när de berättade det för honom sade han bara att ”elden på bålet kommer gå över efter en kort stund”. Han trodde alltså inte att han skulle komma till helvetet. Detta var nog med belägg för att bränna honom på bål, vilket de också gjorde. 

Jag tycket personligen inte att religionskritik borde betraktas som fel. Det är mycket mer accepterat att inte tro idag än vad det var förr. Nu är det jättevanligt att folk är ateister och fler än någonsin går ur kyrkan. Men en sak som fortfarande är viktig att tänka på, oavsett vad man själv har för värderingar, är att inte kritisera en annan människa för sin tro. Det betraktas som en kränkning att tala illa om det som faktiskt betyder allt för någon annan. Allt detta är till och med grunden för lagen om yttrandefrihet. Du får lov att ha vilka åsikter du vill, så länge du inte använder dem för att skada någon annan. Därför kan man fundera på om Botulf verkligen gjorde rätt, trots att hans enda brott var att inte tro på att brödet var Kristi kropp. För jag tänker att det ändå är ganska förnedrande för alla andra som sitter där i kyrkan och lyssna när Botulf förklarar att allt det de tror på är fel. För mig hade han gärna fått ha den åsikten, men att uttala den i kyrkan under pågående gudstjänst verkar onekligen dumt. 

   Men man måste också ha i tankarna att detta hände för väldigt länge sedan. I dagens Sverige har vi inte ens dödsstraff och jag är ganska övertygad om att även om vi haft det så skulle man inte dömmas till det för en sådan här sak. 

   På ett sätt kan jan ändå förstå varför biskopen tänkte som han gjorde. Man visste inget annat än kristendomen. Människor som bodde på samma ställe hade också samma religion och det fanns inte alls samma frihet som idag. Och vad hade egentligen hänt om han sett mellan fingrarna för ett så grovt brott som Botulf begick? Jo, han hade förmodligen blivit betraktad som dum av alla andra och inte passande för sitt yrke. Dessutom var det inte så lätt att överhuvudtaget vara öppensinnad på den tiden. 

*Ge exempel på konkreta förändringar som Humanisterna vill uppnå och resonera om organisationens syn på etik.

Humanisterna är en organisation vars medlemmar inte tror på gud. De sätter människan först och jobbar för många viktiga frågor om folks rättigheter. En viktig sak de står för är att alla gravida själva ska få bestämma om abort. Där håller jag helt och fullt med dem eftersom jag tycker att människor helt och fullt ska få besluta om vad som ska hända med sina kroppar. Där borde ingen religion få gå i vägen och ta den friheten ifrån folk. För övrigt så bryr Humanisterna sig mycket om jämställdhet mellan män och kvinnor, samt heterosexuella och folk med andra sexualiteter. Trots att världen har blivit en mycket mer jämställd plats är det viktigt att sådana här organisationer finns, för det är fortfarande en hel del vi måste jobba med. Humanisterna ordnar också alternativa konfirmationsläger där gud inte är inbjuden och de vill mer eller mindre visa att det går att göra allt vad man vill utan att blanda in religioner.

Lite mer konkreta åsikter de har är att barn inte ska kunna födas in i religiösa samfund genom att till exempel bli döpta. Föräldrar ska alltså inte kunna bestämma om barnen ska vara troende eller inte. Egentligen tycker jag inte att det är någon big deal eftersom det finns många som är med i exempelvis svenska kyrkan utan att egentligen vara troende eller dyka upp på gudstjänster. Om man ska bli troende eller inte styrs dessutom inte bara av föräldrarna. I dagens samhälle finns det så mycket som påverkar oss från alla möjliga håll. Media, kompisar och andra i vår närhet. Så bara för att man råkar vara döpt i kyrkan betyder inte det att man blivit född in i en tro. Jag är ett levande exempel på att det går att vara med i svenska kyrkan utan att vara religiös. Dessutom kan man gå ur kyrkan om man vill det. Då kan det nästan vara bra att man är döpt så att man själv kan ta beslutet när man är lite större och kan bestämma över sitt eget liv. Ett dop ger en nämligen en hel del möjligheter. Till exempel så måste man vara döpt för att konfirmera sig kyrkligt och det känns inte rättvist att tvinga en 14-åring att bestämma om hen vill döpa sig och därmed bli en del av svenska kyrkan. Dessutom stödjer man en massa bra saker genom att betala kyrkoskatt, för många religiösa samfund är lite som hjälporganisationer och finns där för folk i nöd. Vill man sedan inte vara en del av det så är det mycket lättare att hoppa av sedan än att gå miste om en konfirmation för att man inte vågade döpa sig själv. Jag tror helt enkelt att det är lättare att hoppa av än det är att gå med.

  Men jag håller verkligen med om att föräldrar inte borde få lov att bestämma att sina barn ska tro på ett visst sätt. Trots att barn blir påverkade på alla möjliga håll känns det inte rätt att föräldrarna bara bestämmer vilken tro barnen ska ha. När barnen är tillräckligt stora kan de forma sina egna åsikter med hjälp av vad de hört från alla andra. Även om de kanske följt med på gudstjänster när de var mindre måste föräldrarna acceptera att religion är individuellt. Fast det kan lika väl vara på andra hållet. Om föräldrarna är ateister måste de också acceptera att barnen kanske vill gå i kyrkan. Mina föräldrar är båda två ateister, men valde ändå att döpa mig kyrkligt. Det är jag glad att de gjorde, för då gav de mig valet att bestämma själv i framtiden. Jag valde dock att inte konfirmera mig, för jag vill inte bekräfta något jag inte tror på till 100%. Men jag är ändå glad att de gav mig chansen. 

   Så jag förstår verkligen hur de tänker inom Humanisterna. Varje människa får bestämma över sitt eget liv och det är en bra tanke. Sedan behöver man kanske inte ta det till överdrift och förbjuda barndop. 

En annan sak de vill göra är att ta bort skolämnet religionskunskap och ersätta det med ett livsåskådningsämne. Alltså göra i princip samma grej som Sverige gjorde för ett antal år sedan, då vi breddade utbildningen genom att ta bort kristendomskunskapen. Men humanisterna vill ta detta ännu längre. I livsåskådningsämnet skulle alla olika livsåskådning få lika mycket plats. Alltså inte bara olika religioner.

   Personligen tycker jag inte att det är någon bra idé att gå in och ändra mer i det här. Meningen med ämnet religion är att lära ut om hur olika människor tänker. Det är väldigt intressant att lära sig om olika religioner. Men ateismen är egentligen det som ligger de flesta svenska skolungdomar närmst idag. Jag känner många fler människor som inte går i kyrkan än som gör det, för det är så det är i ett sekulariserat samhälle! Vi behöver inte veta mer än vi redan gör om vad som är rätt och fel när man inte har en gud att utgå ifrån, för det lär vi oss när vi läser etik i samhällskunskapen. Religionsämnet är bra att ha kvar, för då får vi lära oss om främmande religioner som inte så många här känner till så mycket om. Jag har dessutom lärt mig en massa om kristendomen i skolan, trots att det är den religionen jag är mest bekant med. Om vi lade för mycket tid på andra livsåskådningar inom religionskunskapen skulle en massa kunskap gå förlorad. En annan sak som är viktig att komma ihåg är att religionsundervisningen är mycket mer objektiv än den var förr. Förr var den subjektiv och lärarna sade i princip att ”detta är det enda rätta”. Det funkar helt annorlunda nu och det är inte precis så att läraren påverkar hur vi tror.

   Jag förstår givetvis att jag endast kan tala utifrån mitt eget perspektiv och hur mycket jag kan om olika religioner. Men jag tror det är samma för väldigt många. De flesta ungdomar jag känner går inte i kyrkan och de konfirmerar sig av andra anledningar än att de är troende. Därför bör vi fortsätta lära ut om religioner i skolorna. Vi är inte i skolan för att lära oss sådant vi redan är bekanta med.

  Sedan är det ju självklart att de som är med i Humanisterna vill att deras livsåskådning ska få lite mer plats även i skolan. Man vill att andra ska lära sig om det som ligger en själv varmt om hjärtat. Så är det ju alltid. Jag vill till exempel att min favoritsport ska få lite mer uppmärksamhet i media och i skolan. Men saken är att skolan är tänkt att vara en allmän plats där man lär sig grunderna för allting. Därefter väljer man ett gymnasieprogram som fokuserar mer på det som man själv är intresserad av. Precis så funkar det med livsåskådningar. Det går inte att föra in dem särskilt mycket i samhället. Alla har olika livsåskådningar, men lagar och undervisning måste vara anpassade för allmänheten. 

*Resonera om Sverige kommer att bli mer eller mindre sekulariserat i framtiden, samt

resonera om världen kommer att bli mer eller mindre sekulariserad i framtiden.

Detta är en mycket svår fråga som egentligen är omöjlig att svara på, för ingen kan egentligen veta. Något jättestort som förändrar hela vår syn på världen kanske sker snart. Det kan vi inte ha någon aning om. Men om jag skulle svara på frågan snabbt skulle jag förmodligen säga att Sverige nog kommer bli mer sekulariserat i framtiden. Just nu verkar det i alla fall gå i den riktningen. Jag grundar den åsikten på att fler och fler väljer att inte döpa sina barn kyrkligt. Nu när det faktiskt går att inte göra det ökar antalet folk som gör det hela tiden. Som jag tidigare nämnde kan man även konfirmera sig humanistiskt. Där diskuterar man fortfarande samma frågor, fast utan gud. Själva konfirmationsceremonin äger inte heller rum i någon kyrka. 

  Det är även många som gifter sig borgerligt. Nu har siffran för hur många som gör det till och med gått om siffran för de som gifter sig i kyrkan. 60% av alla som igår äktenskap i Sverige gör det borgerligt. 

  Likadant är det med begravningar. Det är vanligare att äldre människor är troende (och det är ju fler äldre människor som dör), så därför är det inte lika många begravningar som är borgerliga. Men om man tänker logiskt så kommer antalet bara öka. Många av de som idag gifter sin borgerligt kommer förmodligen också vilja begravas borgerligt. Med andra ord, antalet bör stiga upp till 60%. 

Så detta visar tydligt att gud inte längre står i centrum för allt. Idag går det är genomgå alla livets fyra stora ceremonier utan att blanda in gud, och det är självklart att många ateister väljer att göra det. Många som tidigare behövt hålla tillbaka sin ateism kan idag leva fritt och äkta. 

  Sedan finns det en sak jag måste tillägga också. Det blir allt vanligare att inte gifta sig överhuvudtaget. Det går precis lika bra att ha en långvarig relation utan att ingå äktenskap. Många tycker att det bara är ett spektakel och att man kan älska varandra utan att ha det på papper, men det är också så att det blivit mer okej att ha en relation utan att överhuvudtaget ha en varesig kyrklig eller borgerlig vigsel. Förr var det otänkbart att inte göra det. Men man får också komma ihåg att det var en tid när kvinnan inte själv blev myndig. Hon var helt enkelt tvungen att gifta sig, för annars skulle hennes pappa vara förmyndaren resten av livet. Nu funkar det inte längre så, för alla är självständiga individer. 

  Dessutom är det vanligare att bryta upp relationer idag än vad det var förr. Hade man väl gift sig så var meningen att det skulle vara livet ut. Idag är det jättevanligt att folk skiljer sig när förhållandet inte funkar som det ska längre. Så vad vill jag ha sagt med detta? Jo, i framtiden kanske man inte ens kommer kunna gifta sig eftersom det är färre och färre som gör det. Det skulle innebära att en av livets fyra högtider försvinner, och att religionens påverkan i vardagen blir ännu mindre.

Jag anser att så länga alla är lyckliga och kan leva sina liv så som de vill spelar det ingen roll om samhället blir mer eller mindre sekulariserat. Huvudsaken är att alla livsåskådningar ska vara accepterade och att det inte ska vara en stor grej om man vill blanda in religion i sitt liv eller inte. En värld där man kan leva hur man vill (så länge det inte skadar någon annan, förstås) utan att det ifrågasätts av någon tycker jag är en bra värld. Man ska kunna tillhöra vilken religion man vill, ha vilken sexualitet och könsidentitet man vill, välja att inte tro alls, eller leva med en kombination av allt. 

   Men saken är att om samhället i framtiden ser ut såhär så kommer man förmodligen ändå kunna kalla det för sekulariserat. För lagar och regler kommer inte vara beroende av religion om alla ska få leva som de vill. Så när jag tänker efter bör samhället bli mer sekulariserat. 

Allt skulle dock kunna gå på andra hållet. Om man tittar tillbaks i historien så har det skett stora förändringar med religionen. I Sverige trodde vi på asagudarna fram till 1000-talet. Då var asatron det som var det enda rätta och ingen kunde säga emot det. Sedan kom kristendomen med missionärerna och det var det som startade den kedja av händelser som leder oss fram till där vi är idag. Så, man kan aldrig riktigt veta, för snart kanske det kommer nya religioner som folk propagerar för. En sak är i alla fall säker. Det skulle vara mycket, mycket lättare att sprida nya religioner idag tack vare bättre färdmedel och inte minst internet. Därför är jag inte helt främmande till tanken om att religionen kan spela mer roll i framtiden. 

   Vi har även en flyktingström som framför allt kommer med islam till oss. Eftersom vi har religionsfrihet får de lov att fortsätta vara muslimer när de kommer hit. Nån gång kanske de människorna också kan få lite högre status i samhället (om vi lyckas lösa den här krisen, så att så många som möjligt får stanna kvar). Det skulle kunna leda till spridningen av islam i det här landet. Men jag tror inte att islam någonsin kommer bli större än vad kristendomen är i Sverige. Så då är vi tillbaks där vi var från början. När människor på samma ställe har olika religioner kan vi inte låta någon tro överhuvudtaget gå ut över lagar och annat allmänt. 

Nu har jag redan tagit det här till en lite mer allmän nivå och berättat lite om hela världen. Men det finns fortfarande en del att lägga till som inte gäller Sverige. Till exempel USA, där religionen fortfarande spelar stor roll. I diverse undersökningar från de senaste åren säger en stor majoritet av amerikanerna att de är religiösa. Endast 16,1% år 2007 beskrev sig som icke-religiösa. USA är helt klart ett av de i-länder där religionen fortfarande har en stor roll.

   Många av presidentkandidaterna blandar in gud när de propagerar för sig själva. Dessutom håller presidenten av tradition en bibel i handen när han (det har aldrig varit en kvinna) avlägger eden inför sitt presidentskap. Detta visar väl verkligen på att religion har inflytande på politiken. Många tycker att religion är en viktig faktor när de väljer vem de ska rösta på. Hälften av alla amerikaner skulle till exempel aldrig kunna tänka sig att rösta på en ateist. 

   På grund av att religionen i USA har så stort inflytande på politiken har det gjort situationen värre för vissa grupper. Ett exempel på en sådan grupp är alla HBTQ+ personer. Visst är folket i USA allmänt accepterande och stöttande, men det är viktigt att komma ihåg att det inte var möjligt för samkönade par att gifta sig i alla delstater förrän 2015. Det är skrämmande att det tog så lång tid för majoriteten av befolkningen att inse att alla människor är lika mycket värda. Visst, det nämns i bibeln att det är fel med samkönade förhållanden, men om jag får säga det själv så är det bullshit. Bibeln är en bok som skrevs för ofantligt många år sedan. Jag fattar att folk vill leva efter den på grund av att kristendomen är deras tro. Men i och med att boken är så gamman borde folk också inse att allt i världen inte funkar på samma sätt som de gjorde förr och att man måste lära sig att acceptera det nya. För bibeln säger också att alla människor är lika mycket värda oavsett vad. Den gyllene regeln är som bekant att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Är det då verkligen rätt att tala illa eller bruka våld mot någon vars livssituation skiljer sig lite från ens egen? Nej. Grejen är också att väldigt många HBTQ+ personer är troende. En människas identitet borde inte få stå i vägen för religionen. Om en person välkomnar religionen in i sitt liv, varför skulle då religionen inte välkomna personen tillbaks? Det är absurt att en del använder religion som ett argument för att hata vissa grupper när tron i grund och botten handlar om att behandla alla väl! 

Jag tror ändå att USA kommer sekulariseras mer och mer. Det är i alla fall på det håller det går just nu. Även om religionen spelar en stor roll så märks det på frågor som HBTQ+ och även invandring att religionen står i vägen för resten av samhället. När Donald Trump säger att muslimer kommer till landet som våldtäktsmän och kriminella generaliserar han helt fel. Det är inte religionen islam han borde ha något emot. Snarare hela gruppen med kriminella personer. Att han har förbjudit människor från länder där majoriteten är muslimer visar också på hur religion påverkar politiken negativt. Återigen kommer vi tillbaks till tanken om en värld där alla kan leva på sina egna sätt utan att bli hatade för det.

   Å andra sidan så är Donald Trump en väldigt troende kristen och i och med att han har mycket inflytande nu kan det innebära att allt går på andra hållet. Jag har tidigare sagt att det inte spelar någon roll om samhället blir mer eller mindre troende. Men i det här fallet måste jag ändå säga emot mig själv. Kravet för att det inte ska behöva spela någon roll är att alla ändå blir accepterande som de är. I det samhället som Trump vill ha är det inte så. Han väljer att leva efter vissa saker i bibeln. Vissa utvalda saker som passar för honom. Men det är så frustrerande! För religion är verkligen inget hållbart argument för att stänga ute och kränka en speciell grupp människor. Med Trump som president kommer flyktingar få det mycket svårare, samkönade par kanske kommer förlora sina rättigheter och det kanske blir svårare att göra abort. Allt detta är frågor som jag personligen bryr mig mycket om och tycker är viktiga. Därför har jag väldigt svårt att acceptera religionen när människor tar den till en så hög nivå. Det handlar inte om att de försöker göra vad som är rätt. Det handlar om att de inte bryr sig om helheten! Så i de fall där det faktiskt spelar roll för en del människors säkerhet är jag glad att befolkningen blir mindre troende. 

Vad tror jag om hela världen då? Det finns väldigt många länder som inte är sekulariserade och jag måste givetvis se på saken ur det perspektivet också. Den verklighet som jag lever i är väldigt sekulariserad, men det finns en hel värld där ute som inte är det. Men man ser ändå en trend. I u-länderna har de flesta människor ganska fattiga liv. De behöver stöd och någon att förlita sig på. Lösningen är att be till högre makter och söka hjälp den vägen. När u-länder förvandlas till i-länder går det att förlita sig på tekniken och vetenskapen istället. Man vet att det går att bota sjukdomen när man har sjukhuset mycket närmre tillhands. Det är då länder börjar sekulariseras mer. Till exempel USA är dock ett undantag här. Så, jag tror helt enkelt att världen sakta men säkert kommer röra sig mot en mer sekulariserad plats. Jag menar givetvis inte att människorna i u-länderna är dumma för att de förlitar sig på någon gud när de har det svårt. Det är bara bra att de kan finna trygghet på något sätt! Dessutom så kan inte jag ha någon aning om ifall det finns en gud eller inte och därför har jag ingen rätt att uttala mig om det. Men det jag menar är att religionen kanske kommer finnas kvar och hjälpa människor med andra saker. Man har fortfarande livet efter döden att fundera över. Och dessutom är religionen bra att ha i tanken när man funderar över sitt beteende mot andra. Så det jag tror är att religionen sakta men säkert kommer bli individuell och privat, men att den ändå kommer finnas kvar som ett stöd. 

Förhoppningsvis kommer även extremister lära sig att man måste tänka på världen som en helhet och inte en plats som kretsar kring en ensam åsikt. fundamentalismen är ett väldigt stort problem i världen just nu och det är bland annat det som har gjort att en del människor (*harkling*… Trump… *harkling*) hatar hela religioner och dömer efter vad vissa enskilda grupper har för värderingar. Den här extremismen skulle kunna leda till att klyftorna mellan olika religioner ökar ytterligare och att de sekulariserade ländernas styren tillsist måste ta hänsyn till vad religionen säger för att kunna leda länderna. För tack vare den religiösa extremismen får som sagt många människor en bild av andra religioner efter vad de hör på nyheterna. Det är något vi bör ta upp mer i skolorna och prata om. Det är väldigt viktigt att lära sig skilja på enskildhet och helhet! 

Orienteringsguiden

Här följer en mer ingående beskrivning av sporten orientering! Jag är en sådan människa som frivilligt går upp klockan sju på helgerna för att åka ut i skogen och springa mig trött och smutsig. Varför gör jag vet? Varför skulle en smart individ nånsin VILJA orientera? Vad är det för skum sekt som samlas när alla andra sover? Detta är videon som berättar sanningen om sporten. Du får lära dig att orientera med kompass och lyssna till beskrivningar av mystiska vapen som "sportident pinne" och "definitionshållare". Dessutom får du se en äkta orienterare in action. Följ med på en spännande resa genom lera och snö. Alla väderstreck är inte vad de ser ut att vara...