Jag har under veckan jobbat på Lunds stadsbibliotek och det har varit helt fantastiskt. Inte bara mina arbetsuppgifter utan också alla gulliga människor jag träffat. Alla var verkligen jättesnälla, roliga och trevliga. Fast självklart fick jag också en massa kul saker att jobba med och jag har lärt mig så sjukt mycket. Till att börja med ska jag beskriva lite av det jag fick göra.
På måndagen var den största upplevelsen att åka bokbuss. Där träffade jag bibliotekarien Anne-Marie och chauffören Caesar. Anne-Marie var en person som skämtade mycket och var kul att prata med. Hon lärde mig att låna ut böcker (på bokbussen har man ingen maskin där man kan låna själv) och det tog ett tag för mig innan jag fattade. Caesar var så otroligt gullig och snäll. Men även han skämtade mycket. Något jag gillade med bussen var att varje gång den körde in på ett nytt ställe där den skulle stanna sattes en melodi på okänt blåsinstrument igång och det lät jättehögt. Detta var första gången jag var på bokbussen.
En annan kul sak var att åka med böcker till andra bibliotek. Han jag åkte med hette Jonas och var alltid glad. Vi pratade mycket och hans måtto var verkligen att alltid vara glad eftersom det inte lönar sig att må dåligt över saker man ändå inte kan göra nåt åt. Jag kan nog inte riktigt hålla med honom om det, men det är ett intressant sätt att tänka. Det roligaste på den resan, förutom att de spelade David Bowie på radion, var att jag fick sköta hissen på bilen. Alltså den som gjorde att man kunde få ner de tunga vagnarna.
Något som kanske inte låter så kul var att stå i receptionen. Det var inte heller så kul första gången. Jag kunde ju inte hjälpa någon som kom och ställde frågor så jag fick mest göra de tråkiga sakerna. En sak som i alla fall lite kul var att hämta in reserverade böcker. En gång varje pass ska de som står i receptionen skriva ut lappar på reserverade böcker, hämta in dem och ställa de på rätt vagn. För det mesta lyckades jag hitta rätt, men vissa var ganska svåra. Det som gjorde att det tillsist blev jättekul att stå i receptionen var att jag gjorde det flera gånger under veckan. De flesta sakerna gjorde jag bara en gång och då kunds jag inte lära mig det så bra. Men sista passet i receptionen på fredagen var nog det bästa på hela veckan. Då hade jag lärt mig så mycket och kunde till och med hjälpa några av dem som ställde frågor. Så jag jobbade övertid, men det behöver vi inte tala mer om…
Jag tror inte att det finns så mycket risker med att jobba på ett bibliotek. Jo, visst är det en risk att åka bil, men det gör man ju så ofta ändå, så det är liksom inget sådär speciellt med det. Sedan är det förstås att bära på en massa böcker, men det gjorde jag ändå inte. Det finns inte heller några farliga maskiner bortsett från återlämningsmaskinen som de kallar för Stina. Men den är inte alls farlig.
Det jag tycker är så bra med bibliotek är att det är en plats som är öppen för alla. Vem som helst kan komma dit och man kan göra så mycket där. Det finns många som tror att det bara är en plats där man läser, men så är det verkligen inte. Man kan göra läxor, där finns datorer, man kan gå på föreläsningar, fika i caféet, där finns ett piano och man kan träffa folk. Det finns många olika grupper som kan träffas där, till exempel bokcirklar, bokfika och annat kul. Men det bästa är ändå att vem som helst kan komma dit, för där finns något för alla åldrar. Bilderböcker, barnböcker, ungdomsböcker, faktaböcker, vuxenböcker, böcker på andra språk, filmer, skivor och tidningar.
Trots att detta var så kul tror jag faktiskt inte att jag skulle vilja jobba på ett bibliotek. För mig så är det nog lite att överdriva. Det räcker med att komma dit och ha trevligt. Förresten så är jag väldigt osäker på vad jag vill göra med min framtid. Vart jag vill med mitt liv. Visst har jag drömmar, men det är sådant som de flesta anser är orealistiskt. Det låter väldigt konstigt när en 14-åring säger att ”jag vill bli musiker”. Man tänker liksom att det är sådant som barn med stora drömmar på lågstadiet säger. Men om det är det jag verkligen vill då? Då borde jag få vilja det. Förutom de här ”orealistiska” drömmarna är det nog många i min ålder som drömmer om att ha ett bra jobb, en familj, ett hus och en bil. En annan vanlig dröm tror jag är att pyssla med datorer och teknik. Det är ju verkligen något som är relevant idag. Men enligt mig så är den allra viktigaste drömmen att man blir lycklig. Man kan hålla på med precis vilket yrke som helst och bli hur lite betald som helst bara man trivs där man är. Det är liksom inte hur mycket pengar man tjänar som är det viktigaste i livet.
Många yrken kommer med stor sannolikhet försvinna. Till exempel sådant som har med fordon att göra. Man har kommit på metoder för att bilar ska kunna köra själva och då kommer bland annat taxichaufförer förlora sina jobb. Det kommer också leda till att busschaufförer, lokförare och lastbilschaufförer blir arbetslösa. Det är förstås inte bra och då måste man komma på nya yrken som går att ha. För i takt med att vi blir fler här på jorden behövs också fler arbetstillfällen och då funkar det inte med att minska arbetstillfällena. Det leder till att många får ont om pengar och inte har råd att försörja sig. I sin tur kommer det göra att hemlösheten blir större. Vad kan man då tänka sig att det kommer finnas för yrken i framtiden? Självklart kommer det vara många som jobbar med teknikutveckling i och med att det finns så otroligt mycket av det redan idag. Många kommer jobba med att utveckla robotar som vi kan använda till olika saker. Jag tror att det kommer finnas ungefär lika många läkare i framtiden. För visst botar vi fler och fler sjukdomar, men det är också så att vi rör oss mindre. Det leder till att vi blir mer sjuka och har lättare för att skada oss. Alltså kommer antalet läkare fortfarande behöva vara detsamma.
Hur som helst, det jag tyckte var mest spännande med min praoplats var hur mycket det är man inte ser när man kommer dit som besökare. Med hjälp av hissen kan man ta sig ner till en källare full med böcker som inte syns från entréplanet. Och om man istället åker upp kommer man till en hel värld av kontor man inte heller ser där nerifrån. Processen från att någon ska låna en bok till att hen lämnar tillbaks den igen är också mycket längre än man tror. Till att börja med måste man ta reda på om boken finns på just det biblioteket. Om den inte gör det så måste man reservera den och då är det någon som ska hitta den på det biblioteket där den finns. Därefter åker boken till rätt bibliotek med den filialtransport jag fick åka med en av dagarna. När boken kommit fram ska den ställas på rätt hylla för att låntagaren ska kunna hämta ut den. Efter att personen läst färdigt kommer hen tillbaks för att lämna den. Hen lägger den i Stina och där inne sorteras den till rätt vagn. Då en vagn är full börjar en lampa lysa så att de i receptionen ser det. Det innebär att de måste gå in till Stina och byta vagnen till en tom. Den fulla vagnen ställs ut bredvid den hylla där böckerna hör hemma och sedan få de i informationsdisken ställa böckerna i rätt ordning där.
Så det är verkligen mycket mer jobb än man tror och det är det jag tycker är så fascinerande.
