Vad hade jag gjort i Ahmeds situation?

Sverige
Om det hade varit mina föräldrar som slog och misshandlade mig skulle jag verkligen försökt säga till dem att det är förbjudet att göra så. Kanske skulle jag försökt ta hjälp av mina syskon, för tillsammans skulle vi vara starkare. Om föräldrarna vägrade lyssna och började hota med fler slag så skulle jag helt enkelt sprungit därifrån och sagt till någon, vem som helst egentligen. Men kanske skulle jag nog börja med att prata med min lärare.

Förmodligen skulle jag varit väldigt rädd och inte fullt så modig som jag låter nu, men jag tycker ändå att det är bättre att berätta när man har chansen än att gå omkring bara för att må sämre och sämre.

Norge
I Norge hade Ahmed en jättebra chans att berätta allt om lögnerna för polisen, men han vågade inte. Jag antar att han inte ville riskera att föräldrarna skulle hamna i fängelse och att han inte skulle ha någonstans att ta vägen. Det kan jag på ett sätt förstå, men han borde ha tänkt lite annorlunda. Om föräldrarna försvann från honom skulle han fått komma till ett bättre ställe och få en annan familj. En familj som inte skulle slå på honom.

Så ja, jag skulle sagt till polisen direkt när jag fattade att mamman försökte få tag på mer pengar genom att ljuga.

Somalia
Nu undrar jag lite vad jag hade kunnat göra. För Ett ensamt barn helt ensamt i ett land som egentligen är helt främmande kan inte ha det så lätt. Men jag hade i alla fall försökt prata med barnen i huset i smyg. Kanske skulle jag då kunna få ur dem lite information om hur man bäst tog sig därifrån och annat viktigt. Ahmed var ju förbjuden att prata med barnen eftersom de vuxna tyckte att han smällde i dem så mycket smörja om Sverige och hur fint det var där. Men egentligen undrar jag om jag verkligen hade varit så modig att jag vågade smyga iväg och sätta mig på en buss helt ensam. Så kanske hade jag bara stannat kvar i Somalia och försökt göra det bästa av situationen. Men ändå, jag hade aldrig vågat gå utanför huset på grund av all skottlossning!

Etiopien
Jag skulle varit riktigt rädd för att någon skulle komma och ta mig eftersom jag var i Etiopien olagligt! Så inte heller där hade jag vågat gå ut alls. Men jag hade ju ändå varit tvungen att ta mig till den svenska ambassaden och därför hade jag ändå gått ut. Ahmed var verkligen stark när han fick reda på att ambassaden inte kunde hjälpa honom. Så stark hade inte jag varit, för jag hade bara gett upp direkt och inte orkat kämpa mer. Ungefär som att snubbla på målsnöret.