fredag 17 mars 2017

Hinduismen

*Beskriv hur hinduismen växte fram och hur religionen sedan förändrats. Förklara också varför hinduismen varierar så mycket mellan olika platser.
Hinduismen är förmodligen vår världs äldsta religion. Därför vet man inte heller sådär jättemycket om hur den faktiskt uppkom från början eftersom skrifter från den tiden är svåra att tyda. Dessutom fanns det säkert mycket som inte är bevarat och har försvunnit i och med årens gång. Det man vet är att det kom ett folkslag som kallades indoarier till Indien ca 1500 f.v.t. De tankar som de hade blandades med indiernas egna tankar och så småningom formades ett nytt tankesätt, som blev hinduismen. En tro där det fanns flera gudar (polyteism) och där många av traditionerna inte alls liknar andra religioner. Men det var inte guld och gröna skogar. Indoarierna var inte så trevliga mot indierna och tyckte att de var mindre värda. Något som kallas för kastsystem bildades. Befolkningen delades upp i fyra grupper. 
Prästerna var lärda och studerade heliga skrifter. De hörde till det finaste kastet.
Krigarna pysslade, precis som man hör på namnet, med att kriga och försvara.
Bönder, handelsmän och hantverkare tjänade pengar honom att utföra arbete, sälja och få betalt.
Slavarna passade upp på folk i de högre rankade kasterna. 
Eftersom indoarierna tyckte att de var bättre än alla andra hamnade de i de högre kasterna, vilket innebar att indierna fick bli slavar. Vilket man tillhörde gick inte att påverka, utan man föddes in i det. Att gifta sig med en person från ett annat kast gick inte för sig och man var väldigt placerad och instoppad i ett fack. Längre fram i tiden förbjöds diskriminering angående kast, närmare bestämt 1947. Men kasterna spelar fortfarande en stor roll i det hinduistiska samhället och det kommer jag berätta mer om i en senare fråga. 

Var finns hinduismen? Självklart är religionen störst i Indien eftersom det var där den bildades. Men den har också spridits till andra delar av världen. Tron är störst i Asiens länder. Ett exempel på ett sådant land är Nepal. I Guyana och Surinam i Sydamerika är hinduismen också stor. Det beror på att invandringen av indier var stor under 1800-talet, precis som när vi svenskar tog oss till USA under samma tid. 
   I Europa finns inte så många hinduer. Det landet som har flest är England. Det beror på att England tidigare koloniserade Indien. Alltså fick inte indierna själva bestämma över sina liv, utan en hel del kom till England. Detta ledde också till att engelska blev ett stort språk i Indien och så är det fortfarande. På grund av det är England, för många indier, det land de helst vill komma till ifall de ska flytta till Europa. Alltså har religionen hinduism blivit relativt stor där. 
  Men varför sprids inte religionen så mycket? Varför finns de allra flesta anhängarna i Asien? Dels så är det så att den heliga floden Ganges finns där. För hinduerna är den väldigt viktig eftersom ett bad i den sägs rena människor från synder. Ganges är ett sånt ställe som alla hinduer strävar efter att nån gång komma till. Det är därför många helst stannar där. Men den största anledningen är nog att det inte är särskilt vanligt att konvertera till hinduismen. Det är en tro de allra flesta föds in i. Detta tror jag bidrar till att vi svenskar tycker att den religionen känns ganska avlägsen och exotisk. Här finns ju bara ca 7000 hinduer. Andra religioner, som judendom och islam, ligger oss lite närmre eftersom det finns fler anhängare nära oss, men också för att de religionerna har mer gemensamt med kristendomen. 

Dessutom så fungerar hinduernas religion olika på olika platser i världen. En stor anledning till varför det är så är att hinduismen sträcker sig så långt tillbaka i tiden. När dessutom anhängarna har levt på så skilda platser har traditioner förändrats med tiden. Förr fanns det inte samma kommunikationsmöjligheter och det var inte lika lätt att veta vad som hände på andra sidan havet. Därför ändrades religionens seder olika beroende på var i världen de troende befann sig. Om samma situation hade uppstått idag skulle förändringarna nog inte vara lika stora i och med att vi kan ha koll på hela världen utan att nödvändigtvis resa. 

*a Skriv en förklaring till begreppen samsara, brahman, atman, karma och moksha.
Brahman betyder ”världssjälen”. Den är liksom världsalltet. Det är dit alla hinduer strävar efter att komma när de dör. Brahman är ursprunget till allt och finns överallt. Men man kan ändå inte se den. Det finns en gud som heter Brahma och är nån slags personifiering av brahman. 
  Varför är det då så svårt att nå målet att förenas med brahman? Borde man inte bara kunna begå självmord och lösa problemet på det sättet? Nej, så enkelt är det inte. Hinduer tror nämligen också på återfödelse (reinkarnation). Genom att vara en god människa i sitt nuvarande liv kan man ta sig upp till en högre ”rang” inför nästa liv. Till sist är man uppe på toppen och slipper återfödas fler gånger. Då befinner man sig i ett lyckligt tillstånd i brahman. Hela kretsloppet med liv, död och återfödelse kallas med ett samlat namn för samsara. 
  Att vara en god människa och göra sitt bästa för att ta sig högre upp kallas att samla på sig bra karma. Karma är alltså en slags ”poäng” som du tar med dig inför ditt nästa liv. Det finns olika sätt att samla på sig bra karma. Man talar om tre olika ”vägar”. En av dem är kärlekens väg och den står för att man ska tänka mycket på gudarna och dyrka dem. Till exempel så kan man sjunga heliga sånger eller be. En annan väg är handlingens väg. Den handlar om att man ska utföra de uppgifter man får i livet på bästa sätt. Alltså med andra ord sköta sitt arbete. Man ska dessutom tänka mycket på hur man beter sig mot människor i omgivningen. Dessutom räknas även vallfärden till heliga platser som en god handling. Den sista vägen kallas kunskapens väg och har att göra med att förstå hur allt i världen hänger ihop. 
   Det finns även dålig karma. Om man beter sig dålig och samlar på sig mycket sådan kan man istället hoppa ner ett steg och få ett sämre nästa liv. Detta innebär alltså att reinkarnationen och systemet med samsara är oändligt. Man kan hålla på och återfödas hur många gånger som helst.
   Som jag tidigare nämnde så finns brahman överallt. Alltså finns den även i alla människor. Det som finns inne i människorna kallas för atman. Hinduerna tror på att det är atman som flyttas vidare mellan de olika liven man har. Vi kan lika det här vid att vi människor tar på oss nya kläder hela tiden. På samma sätt får atman en ny kropp. Vi kan också likna det med att atman är små vattendroppar och att brahman är det stora havet som dropparna vill till. Tillståndet man befinner sig i när man nått målet och är fri kallas för moksha. 


*b Förklara hur orden hänger samman.
Nu har jag egentligen redan svarat på den här frågan eftersom jag skrev ihop föregående fråga så att sambandet mellan begreppen blev tydligare. Men för att förtydliga ännu mer kan jag ju säga att alla begrepp jag tagit upp har med reinkarnationen att göra, så det är så de hänger samman. Inne i sig har människor atman, som hela tiden följer med till nästa liv. För att få ett bättre liv samlar man på sig bra karma. När man slutligen har tillräckligt mycket karma slipper man återfödas och atman förenas med brahman, som är ALLT. Det tillståndet kallas moksha och hela den här processen kallas med ett samlat namn för samsara. På det sättet har allt ett samband. 

*c Jämför de fem begreppen med liknande tankar i andra religioner. Förklara och motivera dina jämförelser.
Världsalltet, brahman, är något som finns överallt i världen. Som jag ser det så kan man likna det med vad kristendomen säger om att gud finns överallt. Trots att brahman inte är någon gud fungerar tanken lite på samma sätt. Precis som de kristna vill förenas med gud efter döden så vill hinduerna bli en del av brahman. Brahman är liksom det stora som alla strävar efter, precis som andra religioner förhåller sig till gud. Det finns även en sång som går såhär:
Gud, du är här. I detta rum finns också du. Och fast vi inte ser dig eller hör dig, så finns du här just nu.
Det liknar väldigt mycket det som hinduismen säger om brahman. Det är en osynlig och gudomlig kraft som är för stor för att människan ska förstå den riktigt. 

Karma är också något som skulle kunna vara taget från vilken religion som helst. Religion handlar i grund och botten om att vara en god människa. Den gyllene regeln går liksom ut på att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Vad som händer efter döden är livets egentligen största fråga. På samma sätt som den gyllene regeln är något judar, kristna och muslimer ska tänka på så är karma det hinduerna jobbar för. För att ta sig till brahman/gud måste man vara god och den dagen man dör kan man antingen komma uppåt eller neråt. I hinduernas fall handlar det om att få ett bättre eller sämre nästa liv och för de tre syskonreligionerna handlar det om kontakt med gud/paradiset. Deras motsvarighet till att få ett sämre nästa liv är att komma till helvetet. Judendomen är dock lite oklar med vad som händer efter döden, men min poäng är att det går bra för en om man är god, dåligt om man är elak. 
   Sen finns den här tanken om att vara en god människa inom etik i allmänhet också. Även för ateister som inte tror på något paradis är det viktigt att behandla folk med respekt. Så från början är alla dessa tankar egentligen bara simpel medmänsklighet som gäller för alla, oavsett religion. 
   Jag ser också en likhet mellan hinduismens karma och syskonreligionernas principer angående domedagen. De tror att när tiden för döden väl är kommen ska människans goda och onda handlingar vägas mot varandra. På precis samma sätt vägs bra och dålig karma. Skillnaden är att judar, kristna och muslimer bara har ett liv. Hinduer har ändå fler chanser på sig att jobba sig upp. 

Atman uppfattar jag vara motsvarigheten till människans själ. När kroppen dör finns själen fortfarande kvar och vandrar vidare. Som tidigare nämnts så är kroppen bara något som atman tar på sig och sen kastar bort. Enligt andra religioner lämnar själen kvar kroppen på jorden för att sedan själv fortsätta vidare ut mot ödet. Hela grejen med både själar och atman är att att de är oändliga. De kommer finnas för evigt, om än på olika sätt. Atman flyttar från liv till liv medan själen lever ett liv och sedan kommer till paradiset/helvetet där den får stanna. 

En sak jag vill tillägga är att det finns mycket annat inom religionen hinduism som påminner om andra religioner. På ytan kanske det inte verkar så eftersom hinduismen har så väldigt många olika gudar som inte alls liknar den guden syskonreligionerna tror på. Men de likheter jag tänker på handlar inte om gudarna. Det jag först kom att tänka på var att vallfärda till heliga platser. Hinduer vill komma till den heliga staden Varanasi. Hinduer vill helst komma dit en gång i livet eftersom det ger bra karma och dessutom är en del av de tre vägarna till brahman. Detta är precis vad muslimer tänker om att komma till Mekka. Vallfärden är viktig och det är en av islams fem pelare. 

*Målet för en hindu är att bryta återfödelsen. Berätta om de olika vägarna till målet. Argumentera för vilken av vägarna som är lättast/svårast att följa.
Jag har redan berättat lite om detta i frågan om de olika begreppen. Jag tyckte nämligen att detta hörde mycket ihop med karma och moksha. Men i alla fall. de tre vägarna är kärlekens väg, handlingens väg och kunskapens väg. 

Jag skulle tro att kärlekens väg är den som är lättast att följa. Den handlar om att dyrka gudarna och att ens handlingar ska ära dem. Det känns som om det går att uppfylla med ganska enkla medel, som att be eller sjunga heliga sånger. Kärlekens väg är den som de flesta hinduer tycker är enklast. Om man jämför med kunskapens väg så är det mycket svårare. Där handlar det om att förstå sambandet mellan atman och brahman för att lättare kunna bli ett med världsalltet. Atman och brahman är komplicerade grejer som är svåra att förstå sig på och i mina öron låter det svårare bli fri den vägen än att dyrka gudarna. 
   Angående handlingens väg så tror jag att den är näst lättast. Att utföra sitt arbete bra är ändå inte så komplicerat. Goda gärningar är också relativt enkelt att förstå. Det som gör att jag ändå tror att kärlekens väg är lättare är att det ibland är svårt att tänka på andra. Ofta är vi lite själviska och tar våra beslut utifrån vårt eget bästa, även om det innebär att någon annan får det sämre. Den andra aspekten som gör handlingens väg svårare är att den också innebär att ta sig till heliga platser. Att göra det kan vara svårt för hinduer om det bor långt iväg. Om man jämför med kärlekens väg så går det att dyrka gudarna var i världen man än befinner sig. I och för säg så gäller det även för kunskapens väg. Där behöver du inte heller vara på något speciellt ställe. Men att komma fram till något smart med kunskapens väg tror jag i sig är svårare än att ta sig till en helig plats. 

Hur kan man använda sig av hinduismens läror för att bevara eller förändra när det gäller …
*de kastlösas ställning? Vad innebär kastväsendet? Vilka skäl kan människor använda för och emot kastväsendet?
De fyra kasterna var alltså präster, krigare, bönder/handelsmän/hantverkare och slavar. Jag nämnde tidigare att man själv aldrig kunde påverka vilken grupp man hamnade i, utan man föddes in i det. Det berodde på reglerna som fanns om karma. En präst hade alltså i sitt tidigare liv samlat på sig mycket bra karma och därför kunnat bli just en präst. Med det funkade likadant tvärt om också. En slav hade förmodligen inte varit särskilt god i föregående liv och därför förtjänade den att vara i en dålig situation nu. Det var på så sätt inte synd om slavarna. Dessutom var det viktigt att uppträda bra och göra vad som förväntades av en person inom just den gruppen man tillhörde. För om man inte gjorde det fick man ju ännu sämre karma och kunde hamna ännu lägre i nästa liv. 
   Jag tycker att det här systemet liknar vårt eget gamla, svenska system. Vi kallade det för ”de fyra stånden” och de bestod av adeln, präster, borgare och bönder. Man kanske tycker att det låter brutalt när jag berättar om hur man såg ner på slavarna inom hinduismen, men saken är att vi inte var bättre här. Skillnaden är dock att vi inte trodde på återfödelse, och kanske var det då inte en lika omöjlig tanke att kunna jobba sig uppåt under endast en livstid? Men det var definitivt inte vanligt. Den största likheten mellan kastsystemet och de fyra stånden är att de lägre grupperna ansågs orena och mindre värda.

Sedan finns det en sista grupp inom hinduismen som ligger lägre än den lägsta kasten. Människorna där kallas för de kastlösa. Förr i tiden kallades de för de oberörbara eftersom de, som sagt, ansågs orena. De var allmänt diskriminerade i samhället och levde i total fattigdom. En person vid namn Mahatma Gandhi lyckades dock starta en förändring av det gamla systemet. Han var en välutbildad man från en rik familj, men kämpade för att de kastlösas situation skulle förbättras. Han utmanade alltså sin egen ställning för att hjälpa folk som hade det värre. Trots att kastsystemet förbjöds tillsist är det inte helt borta idag. Det handlar om gamla traditioner och sådan är svåra att få väck. Dessutom skulle det givetvis inte alls gynna människorna i de högre kasterna om systemet rubbades. Där finns en konflikt som gör det svårt att komma vidare. I alla fall så finns det människor som än idag kämpar för de kastlösas rätt. En del universitetsplatser är till exempel reserverade för de kastlösa och dessutom fick Indien sin första kastlösa president, K. R. Narayanan. Men, som sagt, så är finns det mycket hat trots att det är förbjudet. Jag skulle vilja påstå att det är lite som med HBTQ+ personer i våra länder. Det är fullt lagligt att vara HBTQ+, men det finns ändå många som inte accepterar det. 

Det finns inte så tydliga linjer när det gäller var gränserna gick mellan kasterna och vilka som var kastlösa. Precis som med mycket annat inom religion är det en tolkningsfråga. På flera sidor på internet står det lite olika. Jag väljer dock att se det på det sättet som jag skrivit tidigare. Man skulle dock lika gärna kunna tolka det som att präster var överst, sedan krigare, därefter handelsmän och sist bönder. I så fall skulle slavarna räknas till de kastlösa. Men jag tänker att de kastlösa var de som verkligen inte var något alls. Inte ens slavar. 

Jag tycker personligen att grejen med kaster är fruktansvärt. Men det måste ju finnas en anledning till att det har funnits kvar så länge. Det måste rimligen finnas tillräckligt många som gillar kastväsendet. Därför ska jag börja med att gå igenom fördelarna:

Jag tror att en anledning till att kasterna funnits kvar är att de ger någon typ av motivation till hinduismens anhängare. Eftersom man samlar på sig karma vet man att man hela tiden kan bli något bättre. Så om man befinner sig i ett lågt kast kan man alltid vara så god som möjligt för att komma högre i nästa liv. Kasterna kan alltså på ett sätt ge hopp. Ifall vi föreställer oss motsatsen hade det varit värre. Ifall hinduer bara hade haft ett enda liv och fortfarande inte kunde byta kast under sin livstid skulle situationen vara mycket mer hopplös. Det var ju förresten så det fungerade för människorna i Sverige förr. Så tekniskt sett är kastväsendet bättre än våra stånd. Tack vare karma så är det svårt att få bort kasterna ur samhället. Det skulle innebära att bryta traditioner som varit viktiga under en väldigt långt tid.
   Ifall det var möjligt att bli vad som helst i nästa liv oberoende av hur man agerat i sitt nuvarande liv skulle det inte längre finnas någon motivation att vara god. I så fall skulle det inte spela någon roll om jag mördade tio personer och levde ett liv i själviskhet. Jag skulle ändå kunna bli ett med brahman. Jag tror att försvinnandet av dessa principer skulle kunna orsaka en ökad kriminalitet eftersom varje enskild handling inte längre har så stor betydelse. Därför är det på ett sätt bra att kasterna finns kvar. De markerar vad man behöver göra för att bli bättre. Dessutom skulle kastväsendets försvinnande orsaka att en massa annat också skulle behöva försvinna/förändras. Som jag redan berättat om skulle karman inte vara lika betydelsefull. Till och med reinkarnationen skulle inte bli densamma. Reinkarnationen är en konsekvens av en persons handlingar, men om handlingarna är obetydliga blir åderfödelsen också det. 

Om vi istället ser på kartväsendet ur ett annat perspektiv (mitt perspektiv) blir argumenten helt annorlunda. Jag har tänkt mycket på det gamla uttrycker för de kastlösa. De var ”oberörbara”. Många ansåg till och med att deras skuggor kunde orsaka dålig karma. Enligt mig är detta något som säger emot hela grundtanken med religioner. Visst är alla människor lika mycket värda? Visst ska man behandla andra så som man själv vill bli behandlad? Hinduismen gyllene regel lyder:
Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta, om det gjordes mot dig.
Hur kan det då anses vara rätt att kränka andra på grund av vilken social ställning de har i samhället.  Om jag var en högt stående hindu så skulle inte jag vilja att folk kallade min skugga för oren. Därför borde det vara fel att kalla en kastlös skugga för oren. Visst, nu är det faktiskt förbjudet att kränka andra på grund av kast. Men det är fortfarande så att systemet påverkar människorna i de lägre kasterna negativt. De är fattiga och lever snålt. Därför anser jag att kastsystemet inte är hållbart eftersom det alltid kommer finnas normer om att de lägre kasterna är mindre värda. Det går inte att komma ifrån med några lagare eftersom det ligger så djupt i hinduismens gamla läror. I och med att folk tror på att det föregående livet påverkat ens sociala ställning i detta livet kommer det alltid finnas människor som tycker att det är rätt att se ner på de lägre kasterna.
   Detta för oss vidare till mitt nästa argument. Det normala är att folk inte kommer ihåg sina tidigare liv. Givetvis finns det folk som hävdar att de gör det, men det är inte så vanligt. Dessutom finns det folk i alla religioner som säger att de minns tidigare liv endast för att imponera. Man kan alltså aldrig vara helt säker eftersom det endast är man själv som vet vad man minns. Hela grejen är alltså väldigt individuell. Därför kan inte heller någon veta säkert om en bonde verkligen hade dålig karma i det förra livet. Knappt ens bonden själv kan veta det. Alltså är det inte rätt att kränka bonden på grund av hens sociala ställning. Anledningarna som folk har för att kränka bygger på gamla seder och texter. Ingen har några som helst nutida bevis för något alls!
   Saken med religion är att det inte finns bevis för vad som egentligen är det rätta att tro på. Egentligen så är det enda man kan vara helt säker på att alla är lika mycket värda oavsett religion, kön, etnicitet osv… Alltså finns det inte någon vettig anledning att kränka någon alls. 

Hur kan man använda sig av hinduismens läror för att bevara eller förändra när det gäller …
*kvinnornas situation i Indien?
Återigen så är det en fråga om allas lika värde och att behandla alla med respekt. Kvinnor är också människor, vilket innebär att de ska ha samma respekt som män. Att kvinnor är förtryckta säger emot den gyllene regeln. Detta gäller givetvis inte bara Indiens hinduer, utan alla i hela världen. Vi kanske tycker att Sverige är ett jämställt land, och visst, så är det. Men Sverige är långt ifrån perfekt. Även vi, som ger alla kön samma rättigheter, har saker att jobba på. Här handlar det om att ge kvinnor och män samma löner, bryta normerna och minska vardagsförtrycket. I Indien har de inte kommit lika långt med kvinnornas frigörelse. Det finns fortfarande folk som blir bortgifta. Speciellt svårt är det för kvinnor i de lägre kasterna. Indien har dock också kommit en bit på vägen och tack vare människor som Gandhi har kvinnornas situation förbättrats.

Varför har det blivit så att kvinnor är mindre värda? Jo visst, så är det enligt gamla hinduiska läror. Men just att de är så gamla är ett stort problem. Om man funderar på hur samhället ser ut idag så skulle det vara omöjligt att leva upp till allt som religiösa skrifter säger. Dagens samhälle ser helt annorlunda ut än vad det gjorde förr och människor måste vara öppna för förändring. Ändå är det fortfarande många som väljer att förtrycka kvinnor. En stor anledning till det kan vara att man själv vill få det bättre. Återigen är det så att folk använder religion för sin egen vinning. Det är läskigt likt det som IS håller på med. 
   Om en man har möjlighet att gifta bort sin dotter för att kunna leva ett bättre liv, så kan det vara väldigt frestande. Men i dagens samhälle ska alla få bestämma över sina egna liv, så då håller inte längre argumentet att man kan behandla kvinnor som en egendom. Det är givetvis inte bara hinduismens gamla läror som säger sånt här. Detta finns i de flesta religioner och förr i tiden var det så det funkade även här. Men nu lever vi i en annan tid med nya normer. I andra religioner har man lyckats anpassa tron efter samhället, så varför skulle det inte gå att göra samma sak inom hinduismen? 
   Något som har försökt göras bättre är att kvinnor ska få det bättre redan från födseln. Det är numera olagligt att göra abort på grund av barnets kön. Men tyvärr så är det svårt att kontrollera och illegala aborter är vanliga. Anledningen till att folk inte vill ha döttrar är att det är kvinnans föräldrar som förväntas betala alla bröllop. Om man inte har det så bra ställt är det förståeligt att man inte vill ha en dotter. Därför är det det första problemet man måste ta itu med. Om folk inte ens vill ha kvinnor i sina familjer är det något som är allvarligt fel. 

*Ge några exempel på hur hinduismen påverkat västerlandet.
Det allra mest vardagliga exemplet måste vara yoga. Som jag tidigare berättat är det ett sätt för hinduer att koncentrera tankarna och följa vägarna till frälsning. Det ger bra karma att hålla på med yoga. Men nu har yoga blivit något som otroligt många runt om i världen utövar, trots att de inte är hinduer. Nu är det ett sätt att träna och bl smidiga i kroppen. Dessutom ger det människor ett lugn och en paus från allt annat. Ofta ser vi inte yoga som något hinduiskt idag, men i grunden är det därifrån den kommer! 

Hinduismen påverkade gruppen the Beatles och speciellt George Harrison. Det började med att han under 60-talet började gilla indiska instrument och ljud. Tack vare det blev han också intresserad av religionen hinduism. Detta fick effekt på hela bandet och ett av deras skivomslag, som visar människor som påverkat dem, innehåller en del indier. Ofta blir det som kändisar gör mycket uppmärksammat och ”vanliga” människor vill vara som dem. The Beatles var onekligen världskända och tack vare deras intresse för hinduism uppmärksammades detta mer i hela världen. Vad beträffar George Harrison så blev hans aska spridd i Ganges efter hans död 2001.

En lite avslutning som lättar upp stämningen efter att du nu varit så duktig och läst allt det här:
We can work it out, we can work it out
Life is very short, and there’s no tiiiiime 
For fussing and fighting, my friend

torsdag 16 mars 2017

Dark Room - Tina Ljungqvist

Jag har skrivit en låt under de senaste musiklektionerna. Jag tror aldrig jag har jobbat så här länge med en låt förr och för att vara helt ärlig så är jag sjukt nöjd. Den heter Dark Room och jag har fått god hjälp med feedback från mina kompisar under hela arbetets gång. Dessutom fick jag även hjälp med den helt fantastiska bakgrundsbilden! Lyssna och dela om ni vill :)

måndag 13 mars 2017

Jämställdhet och idrott


Visst ska det vara så att idrott är något för alla? ALLA. Att idrotta är en stor del av människors liv och en viktig faktor för vårt välmående. Men ändå har det blivit så att alla inte har lika stor möjlighet att göra vad de vill. Det behöver inte bara handla om kön (vilket den här texten kommer fokusera på), utan också handikapp och välstånd. 

Att idrotten inte är helt jämställd är ett faktum som inte går att ignorera. För de som inte tror på att det jag säger stämmer kan jag bara be er att sätta på första bästa Sportnytt och se efter hur mycket dam- respektive herridrott de tar upp. Jag såg på Sportnytt 27/2-17. Det var en sändning på fem minuter och det enda som togs upp inom damidrott var att det inte blev någon medalj i sprintstafetten i längdskidor. Resten av tiden talades det om herrbandy, herrfotboll och ridning (där fokuset låg på en man). vad kan det bero på? Förmodligen är det såhär för att sport är en traditionellt manlig sysselsättning. Så har det nästan alltid varit och det kan du läsa mer om här nedan.
   Ett annat exempel jag kan ta upp är kvinnors deltagande i OS. Om vi går väldigt, väldigt långt tillbaka i tiden kan vi se att vissa kvinnor faktiskt kunde vara med i de antika olympiska spelen. Visserligen handlade det inte om så många och dessutom var detta ett privilegium som bara ogifta kvinnor hade. Men ändå! Om vi hoppar framåt till det lite modernare OS så kan vi se att kvinnor inte var tillåtna att vara med förrän år 1900. Därefter följde en tid då det fanns en speciell damolympiad. När kvinnor till sist tilläts vara med i riktiga OS dröjde det fram till 2012 innan alla deltagande nationer skickade kvinnliga representanter. Enligt mig är det fullständigt galet att det tog så lång tid att fatta att kvinnor idrottar lika bra som män. 

Så nu har vi rett ut att sport inte alltid varit särskilt jämställt. Hur är det idag då? Om man ser tillbaks så har det faktiskt skett väldigt många förändringar. Min åsikt är att vi har kommit till den punkt då tjejer tillåts göra i princip samma saker som killar. Men det som fortfarande behöver förändras är att tjejerna ska få mer uppmärksamhet och respekt för vad de gör. Fotbollsspelaren Martas lön ligger ungefär på 3,6 miljoner kronor om året. Hon är världsberömd och en av de allra bästa fotbollsspelarna. Det är väldigt mycket pengar och jag hade varit glad om jag hade den lönen. Men Markus Rosenberg spelar, precis som Marta, i Allsvenskan. Hans lön är 22 miljoner! Det är vansinnigt att han tjänar så mycket mer, trots att han inte alls är lika berömd. 
   Ett annat exempel jag kan ta upp är att Allsvenskan är något för herrar. Om man menar damerna måste man säga ”Damallsvenskan”. Folk pratar även om hockey och ”damhockey”, Tre kronor och ”Damkronorna” osv osv osv… Det har på något sätt blivit som om kvinnliga idrottare är just kvinnliga och inte bara idrottare. 

Något annat som är värt att nämna är kvinnors inflytande och hur mycket de är med och bestämmer i olika sammanhang. Riksidrottsförbundet satte 2011 upp ett mål för 2017. Inget kön skulle vara representerat mindre än 40% i beslutsfattande organ (detta uppgav DN 10/4-16). Målet uppfylldes inte. I stort sett inget har hänt sedan målen sattes. DN räknade även ut andelen kvinnor och män i de 71 specialidrottsförbunden och resultatet är oacceptabelt. 2016 var 35% av styrelseledamöterna kvinnor. Endast 14 av 71 styrelseordförande var kvinnor. Detta innebär att verkligen ingenting har hänt sedan 2011. Jag tror att många tänker att det här med jämställdhet är något som bara handlar om kvinnor. Därför måste bara kvinnor jobba för det. Men saken är att det inte går att uppnå något alls ifall bara hälften av jordens befolkning jobbar för det. Jämställdhet handlar om en balans. Det är inte alls, så som många tror, att kvinnor ska stå över männen. Nej, målet är att kvinnor och män ska stå på samma nivå! 

Nu tänkte jag ta upp ett exempel från det jag själv har mest koll på, nämligen orientering. Många kanske tycker att orientering är en av de mer jämställda sporterna eftersom ALLA tävlingar erbjuder klasser för både män och kvinnor. De enda som har det svårt om man ser på saken ur detta perspektivet är de icke binära. Men det är inte det som är problemet i mitt exempel. Orientering är långt ifrån så jämställt som det verkar. Problemet ligger i hur mycket varje persons insatts räknas. Detta märks extra mycket i lagtävlingar (dvs stafetter och tävlingar där klubben samlar poäng tillsammans). I Skåne har vi en stor tävling där i stort sett alla är med. Det finns tre olika långa banor för damer respektiver herrar och tiderna från de bästa löparna i varje klubb räknas ihop så att klubben får ett sammanlagt resultat. Men grejen är att herrarnas insatts har större betydelse än damernas. Detta är något som styrelsen i min klubb Lunds OK har reagerat på och velat förändra. Därför skickade de in en motion till Skånes orienteringsförbund med en beskrivning om vad de ville ändra. Vad hände? Förslaget möttes av klagomål eftersom ”ifall männens insatts minskade skulle färre män komma och springa tävlingen”. Ja, det är fler män än kvinnor som orienterar, men tror folk verkligen att männens intresse skulle minska om kvinnors insatts blev viktigare. Jag tror verkligen inte att män hellre skulle stanna hemma än att i alla fall komma ut i skogen och vara med. Alla får ju ändå springa, även om deras resultat inte räknas med i klubbens resultat. Dessutom, hur ska orientering någonsin kunna locka fler kvinnor om deras slit ändå inte spelar någon roll? För att ännu tydligare visa hur icke jämställt orientering är så kan vi gå tillbaks och prata om RF:s jämställdhetsmål. Hur såg resultatet ut inom just orientering? Tidningen Skogssport uppgav 12/12-16 att endast 9 av 23 distriktsförbund för orientering lyckades med målet om att 40% var minimum för ett köns inflytande. Sedan lyckades dock sporten orientering som helhet med att klara målen, men det är fortfarande inte bra nog. 

Det andra jag tycker är absurt när det gäller orientering är att banlängderna varierar så fruktansvärt mycket. Det är en självklarhet att herrar ska ha längre banor än damer eftersom vi ju faktiskt är olika byggda. Men orienteringsporten har helt gått över gränsen. Jag läste en lista med banlängder som som gällde en för en tävling som ägde rum 5/3-17. Min klass, dvs D16 hade banlängden 5,7km. Motsvarande klass för herrar hade 7,0km. Det är mer än en kilometer längre! För att bevisa att skillnaden är för stor kan vi kolla på resultatlistan. Segraren i min klass var ute i 34 minuter, medan segraren i herrklassen hade en tid på 41 minuter. Både damer och herrar betalar samma startavgift, men herrarnas banor är ändå tuffare. 


Vad kan vi säga om framtiden? Jag tror att vi är på rätt väg, för trots att det inte är jämställt inom idrott idag så har det verkligen blivit bättre genom åren. Vi har ändå gått från att inte låta kvinnor delta i OS till att välkomna kvinnor i stort sett överallt. Men att RF misslyckades med ett mål som de hade flera år på sig att uppfylla är oroväckande. En sak att tillägga är att de som satte målen givetvis är intresserade av idrott i allmänhet. Idrottsmänniskor är sådana som ofta är bra på att arbeta aktivt mot sina mål och inte tycker om att förlora eller misslyckas. Om inte ens vinnarskallarna kan uppfylla målen, vem ska då kunna det?


Källkritik
Från tidningen DN har jag fått mycket av min information. Speciellt statistik plockade jag därifrån. Länken finns här:
DN är Sveriges största morgontidning och jag räknar den därför som en säker källa. Tidningen är liberal, det vill säga ligger mer åt höger, men är ändå ganska politiskt oberoende. Att vara ”oberoende liberal” låter kanske lite märkligt. Det innebär att de har en politisk åsikt, men att de är öppna för att ha med artiklar som matchar andra åsikter också. 
Jag utgår från tre olika aspekter när jag skriver min källkritik.
Tidskriteriet:
Detta är den lättaste aspekten eftersom det enda jag behöver kolla på är hur gammal texten är. Det jag läste och använde mig av var från 4/10-16. Det är ungefär fem månader sedan och jag bedömer att det är ganska nyligen. Källan är fortfarande relevant. Något som är bra med just den här texten är att den handlar om något som pågått under en längre tid. Målet var något som sattes 2011 och som varit aktuellt sedan dess. En sådan här typ av text är dessutom lättare att använda lite i efterhand än andra typer av texter är. Det jag menar är att exempelvis nyheter om vad kandidater säger inför ett presidentval inte är relevanta lika länge. Sådana nyheter kan förändras över en natt. Långsiktiga grejer, som till exempel jämställdhetsmålet, förändras inte lika snabbt och därför tror jag att jag kan lita på vad som står i en fem månader gammal artikel.

Beroendekriteriet:
Det här har att göra med om andra källor säger samma sak och om källan jag undersöker är en primär- eller sekundärkälla. Eftersom DN bara har intervjuat folk som har en koppling till ämnet och därefter återberättat det i en artikel så är detta en sekundärkälla. Men om vi kollar närmre på vilka de faktisk intervjuade så kan vi konstatera att det som står ändå är trovärdigt. RF:s ordförande, Björn Eriksson har gjort flera uttalanden och han borde ju verkligen ha koll på ämnet. Den andra intervjuade personen är Jenny Svender, som är jämställdhetsansvarig för RF. Även hon borde ha koll. 
  Angående det där om att hitta samma information på flera ställen så blev jag väldigt positivt överraskad. Jag började med att gå till RF:s hemsida där jag hittade den gamla texten med målen som sattes 2011. Den sade exakt samma saker som DN uppgett och i detta fallet så är ju RF själva primärkällan. Så om DN säger samma sak kan jag räkna den som trovärdig. Jag läste även ur en svensk orienteringstidning (Skogssport). En artikel handlade just om jämställdhet och de tog upp precis samma jämställdhetsmål där också. Det var där jag hittade information om hur det gått för just orientering angående målet. Alltså kan jag vara helt säker på att DN inte har gett mig en skev bild av verkligheten trots att de inte är helt politiskt oberoende.

Tendenskriteriet:
Detta handlar om vad avsändaren hade för anledning att publicera informationen och vem upphovsmannen/kvinnan faktiskt är. Meningen med tidningar är oftast att informera allmänheten om vad som händer i världen. Givetvis finns det artiklar i tidningar som snarare är till för att påverka. Det är därför de så kallade Ledarsidorna finns. Sedan finns det även mindre trovärdiga tidningar, som man inte ska lita på. Det är därför man kollar var de står politiskt, som jag tidigare sade! 
 Så var fick DN sin information ifrån? De hade ett stort diagram där man tydligt såg vilka som klarat jämställdhetsmålet. Längst ner stod det att alla uppgifter var hämtade från respektive sports hemsida och även via mailkontakt med förbunden. Jag har givetvis inte varit inne och kollat på varje förbunds hemsida, men till exempel så kollade jag på orienteringen. Den stämde och det gör DN mer trovärdigt. 
  En av författarna till artikeln är sportreporter på DN och hon heter Lisa Edwinsson. En bra sak är att hur en person skriver om sport sällan har så mycket med politik att göra. Visst kan man vinkla sporten politiskt, men i ett sådant här ämne handlar det mest bara om resultat från en undersökning. Inga åsikter finns med i texten, förutom att intervjupersonerna berättar vad de tycker om situationen. Men på de ställena visar skribenterna tydligt att de citerar. 
  Den andra skribenten heter Gustaf Andersson, men honom står det inget om. 

Mina andra källor hittar du här nedan!