Mitt digitala liv

Jag tycker egentligen att jag använder digitala hjälpmedel på ett ganska bra sätt, alltså att jag inte ägnar allt för mycket tid till det. Det är klart att jag sitter lite för mycket vid datorn, men det beror mest på att alla våra läxor finns där och då tar det väldigt mycket av min tid. Under en dag är det nog datorn jag använder mest. Flera timmar i skolan, läxorna där hemma och andra saker som till exempel film. Jag både gör och ser på film.

Mobilen använder jag faktiskt inte alls mycket. Spel är jag inte intresserad av, så jag har inga sådana på mobilen. När jag väl använder den är det för att ringa, sms:a och kanske ta lite bilder. Ibland bara stänger jag av mobilen för att jag inte orkar med att den plingar till hela tiden. När jag sätter på den några dagar senare slutar den aldrig plinga! Jag har en surfplatta där hemma, men det var väldigt länge sedan jag använde den. För några år sedan tyckte jag om att spela på den, men nu har jag tröttnat och vet inte riktigt vad jag ska ha plattan till längre.

Jag kollar faktiskt inte alls på TV. Vi har en TV, men nu har jag min dator och det finns så mycket annat jag måste göra. De andra i min familj kollar en del på TV och även jag gjorde det ofta förr.

Anledningen till att jag inte använder digitala hjälpmedel allt för mycket är att jag har riktigt många andra intressen som jag tycker är mycket viktigare. Musikinstrument, teater och orientering är bara några exempel.

Något jag dock gör på datorn väldigt mycket är att lyssna på musik. Ofta när jag jobbar i skolan och det är stökigt sätter jag på mig hörlurarna för att koncentrera mig bättre. Det leder till att jag koncentrerar mig bra med musiken på även hemma, men där har jag aldrig hörlurarna. Jag gör även mycket musik själv som jag spelar in. Egentligen gör jag det bara för att jag ska kunna lyssna på det, för jag lägger mycket sällan upp saker på internet. När jag får tid över ser jag även ofta på film eftersom jag är väldigt intresserad av det. Ibland kan det leda till att jag är uppe lite för länge och är väldigt trött på morgonen, vilket förstås inte är bra. Även film gör jag själv ganska ofta. Mest på somrarna när jag är med mina släktingar och vi har fler skådespelare. Så nu gör jag mest trailers och liknande saker.

Jag läser aldrig några bloggar, förutom de andra i klassens. Därifrån brukar jag hämta inspiration till det jag själv ska producera. Andra bloggar som man bara läser för nöjets skull tycker jag inte är intressanta alls. Ärligt talat så fattar jag inte varför jag skulle vilja läsa om någon annans liv när mitt eget är minst lika intressant. Därför har jag inte heller någon egen blogg utanför skolan. Jag vet att man inte bara behöver skriva om sitt liv, det finns förmodligen jättemånga trevliga bloggar. Men jag tycker helt enkelt inte att det är intressant med bloggar.

Ibland känner jag att jag är en ganska ovanlig tonåring. Jag har inte Facebook, Instagram, Ask eller något annat. Därför "hänger jag inte med" så bra på vad som händer och vad som är populärt. Det leder även till att jag inte "likar" så mycket alls. Fast Youtube kollar jag mycket på och ibland likar jag saker där, men det är bara saker jag tycker är väldigt bra.

Allt detta tar ungefär åtta timma av min dag och då räknar jag även med skolan. När jag tänker mig det såhär känns det som om det är ganska mycket, men det finns med stor sannolik andra i klassen som har många fler timmar. Så åtta timmar är nog ganska lagom. Mina föräldrar brukar inte bry sig så mycket om jag sitter vid datorn eller inte. Det beror på att min bror spelar datorspel hela tiden och de alltid får hålla koll på honom. Eftersom jag inte har fått några klagomål från skolan om att jag inte gör mina läxor så litar mina föräldrar på att jag hinner vad jag ska göra utan så mycket av deras hjälp.

Alltså, jag tycker att jag är bra på att använda skärmar lagom mycket och till rätt saker, men jag kan definitivt bli bättre på vissa saker. Som sagt så tar Youtube lite för mycket tid och filmer gör att jag somnar för sent ibland. Det skulle jag vilja ändra på.