Flickan på andra våningen

En gång var Ida så ensam man kan bli. Överallt var det folk som ignorerade henne. Hon satt en dag i skolan och funderade på detta.

“Snart slutar skolan och jag vet inte om jag ska vara ledsen eller glad”, tänkte hon. Det blir ändå som att gå från ett fängelse till ett annat.

“Ida, kan du svara på frågan?” sade läraren och alla de andra fnissade. 

Ida hade varit så inne i sig själv att hon inte ens hört vad hon skulle svara på. När skolan var slut skyndade hon sig iväg, för nu hade hon bestämt sig. Inget kunde vara värre än detta, hon skulle vara glad för att skolan var slut. Men när hon kom hem förändrades den uppfattningen. Hon kunde känna rädslan krypa omkring i den tomma lägenheten och sakta, men säkert ta sig in i hennes kropp. Rädslan för vad som skulle hända när mamman kom hem.

“Skönt, jag kan i alla fall få några minuter att inte känna mig fångad”, tänkte hon.

Ingen visste vad mamman gjorde mot Ida, för de bodde helt ensamma i den lilla tvåan på andra våningen och någon pappa hade Ida aldrig träffat. Egentligen visste hon inte riktigt var mamman höll hus just nu, för hon var arbetslös och brukade aldrig gå ut. Ida fick sköta allt viktigt, som att handla och städa. Hur som helst, för att förbereda sig på mammans hemkomst låste hon dörren till sitt rum och satte sig med läxorna. Men så hörde hon att ytterdörren öppnades och någon kom in. Det var som om allt mod hon försökt bygga upp rasade igen och hon fick panik.

“Kom ut nu, jäkla unge!” ropade mamman. "Jag skämtar inte, annars slår jag in dörren. Det blir bara värre för dig då!"

Ida hade inget val. Trots att hon visste att det var som att öppna dörren för själva döden vågade hon inte göra något annat än att gå fram och med darrande händer vrida om nyckeln. Det var nästan omöjligt, för hon var iskall och hjärtat hade förmodligen stannat. Men så fort dörren var olåst rycktes den upp av mamman och allt började, precis så som det alltid börjat.

Alex var på väg hem från gitarrläraren som som vanligt inte lärt henne något alls. Det blonda håret kom hela tiden i vägen för hennes ögon, men det störde henne inte. Det var ju trots allt sommar och om bara någon vecka skulle hela familjen resa till Spanien! Men så kom hon förbi det grå höghuset två kvarter bort från hennes egen villa. Alla glada tankar var som bortblåsta och hon blickade upp mot andra våningen. Det hade precis börjat. Den stackars flickan där uppe blev misshandlad av sin egen mamma och Alex såg på när flickan fick örfil efter örfil. Vad kunde hon göra? Alex ville ju så gärna hjälpa henne, men hur skulle en tolvårig tjej kunna rädda en annan människa?

“Kanske är det bäst att jag går hem”, sade hon till sig själv.

Men plötsligt fick hon så dåligt samvete att hon började gråta. Alex hade allt man kunde önska sig. En familj som älskade henne, vänner överallt och ett stort hus. Flickan på andra våningen hade inget av det. Trots tårarna fortsatte hon framåt och kastade inte ens en blick bakåt förrän hon var hemma.

Klockan hade blivit sju och Ida haltade in på sitt rum efter att ha diskat alla kastruller och tallrikar från middagen. Mamman hade sparkat henne på smalbenet så hårt att hon inte ens kunde gå ordentligt. Ida vände sig mot fönstret, men fick en chock när hon upptäckte den blonda flickan som stod på brandstegen utanför. Det var samma flicka som stått nedanför hennes fönster så många gånger förut. Ida gick närmre och flickan där ute andades på fönsterrutan och skrev något med pekfingret. Det stod ALEX med stora bokstäver. Ida gjorde likadant och skrev sitt eget namn. Sedan öppnade hon fönstret för Alex som kravlade in.

“Snälla du, vi måste vara tysta. Min mamma får absolut inte veta att du är här, fattar du?” viskade Ida.

“Jag har sett dig förr”, viskade Alex tillbaks. "Jag går förbi här varje dag".

“Mm, jag har nog sett dig med”, sade Ida och skämdes.

Alex hade nog sett vartenda slag Ida fått.

“Jag vill så gärna hjälpa dig!” sade Alex alldeles för högt och mammans steg kom närmre sovrummet.

“Ut, ut, ut”, viskade Ida och knuffade hastigt Alex mot fönstret igen.

Alex gjorde som hon blev tillsagd och kröp ut.

“Vänta”, sade hon innan Ida hann stänga fönstret. "Får jag komma tillbaks?"

“Ja, men snälla skynda dig nu”, sade Ida precis innan mamman kom in.

Alex vaknade tidigt nästa morgon av en mardröm. Det var lördag och regnet öste där ute. Men hon brydde sig inte, för allt hon kunde tänka på var att återvända till Ida. Och det var precis vad hon gjorde. När klockan slog nio klättrade hon återigen upp för brandstegen som hon så hastigt lämnat föregående kväll. Hon knackade på fönstret och Ida öppnade för henne. Ida berättade att hennes mamma var hos sin pojkvän och skulle vara borta hela dagen, men att hon absolut inte fick misstänka att Alex varit i lägenheten.

“Fick hon reda på att jag var här igår?” undrade Alex.

“Nej, men det var väldigt nära”, suckade Ida. "Så hon får inte misstänka någonting nu".

Hela dagen var flickorna tillsammans och hade riktigt roligt. De pratade om allt mellan himmel och jord, gick ut till parken och Alex visade Ida var hon bodde. Klockan fyra kom de skrattandes in genom dörren till Idas lägenhet igen. Men som vanligt så var det något med lägenheten som fick dem att bli sorgsna och sentimentala igen. Nästan som om precis den platsen blivit förhäxad och inte kunde sprida någon glädje. Plötsligt var det omöjligt att skratta.

“Vår vänskap måste vara hemlig”, sade Ida sorgset.

Alex kunde inte riktigt förstå varför det måste vara så, för aldrig hade hon upplevt vad Ida gått igenom varje dag sedan hon föddes. Men hon sade inte emot.

“Jag antar att du har rätt”, sade hon bara.

Men precis då hörde flickorna ytterdörren öppnas och kvickt klättrade Alex ut genom fönstret och viskade ett kort “vi ses” innan hon försvann nerför brandstegen.

Idas mamma gick in till Ida som fort satt sig med läxorna.

“Va fan!” skrek hon. "Har du inte middagen klar än?! Du har inte ens börjat!"

Och allt det hemska började om igen. Örfil, spark, slag.

Nästa dag kände Ida sig väldigt ensam. Hon hade sett Alex gå förbi nere på gatan med sin gitarr på eftermiddagen, men annars hade Alex inte hört av sig. Så Ida gjorde vad hon vanligtvis brukade göra på helgerna. Städa, laga mat och göra läxor. Hela tiden kände hon sin mammas hökblick i nacken. Ida visste att hon var ständigt övervakad, så hon var mycket tyst. Klockan fem gick hon in på sitt rum och såg att Alex för tredje gången stod utanför fönstret och väntade. Ida fattade att det inte var ett bra läge att släppa in henne nu när mamman var så misstänksam. Men hon kunde inte låta Alex stå kvar där ute, så ljudlöst öppnade hon fönstret och gav Alex en kram när hon kom in. De blev dock plötsligt avbrutna av en väsande röst i dörröppningen.

“Jag visste det. Jag visste det hela tiden”, sade mamman. "Du har inte betett dig normalt på flera dagar".

Ida och Alex stod skräckslagna med uppspärrade ögon och gjorde sitt bästa för att undvika ögonkontakt med mamman.

“Om ni så mycket som rör er en centimeter svär jag på att ni är döda båda två”, sade mamman lugnt och vände sig om.

Några sekunder senare kom hon tillbaks och hade en kökskniv i handen.

“Du är ju seriöst galen!!” skrek Alex.

Hon tog tag i Ida och pressade ut henne genom fönstret innan mamman han reagera. Men det var värre när hon själv försökte ta sig ut. Alex var väldigt smidig, men inte tillräckligt kvick för att komma undan i tid. Mamman, som rusat fram till fönstret, fick fatt i hennes tröja och båda flickorna frös till is. Men Alex slog till mamman på handen så att hon släppte greppet.

“NER!!!” ropade hon panikslaget till Ida.

Flickorna kom ner från brandstegen lagom för att se mamman komma ut genom porten. Men de började springa. Hand i hand rusade de iväg och de tänkte inte ens på vart de sprang. Det var då Ida såg det komiska i situationen. Allt detta var som en modern version av Rapunzel. Mamman var häxan, Ida var prinsessan och Alex räddade henne.

Ett år senare var Ida på väg till skolan tillsammans med Alex, som hade hjälpt henne att berätta hela historien för en lärare. Det hela hade slutat med att Ida fått ett nytt hem och mamman hamnat i fängelse för grov misshandel, olaga hot och en massa annat. Ida hade även bytt skola och gick nu i samma klass som sin nya bästa vän, Alex. Hon var inte längre den ledsna flickan på andra våningen.

“Och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar!” tänkte hon och skrattade tyst för sig själv.

Civil olydnad

1. Greenpeace bordade fartyget för att stoppa Shell från att bryta upp is. De skulle då borra för att få fram olja. Men Greenpeace menade att det fanns en risk för oljeutsläpp och ville inte att fartyget skulle nå sitt mål.
2. När man är aktivist bryr man sig om en speciell sak väldigt mycket. Tillexempel kan man bry sig mycket om miljön eller andra människor. En aktivist bryter inte mot lagen för att själv få en fördel, man gör det för att världen ska bli en bättre plats. Man skulle vara beredd att ta ett fängelsestraff för det man brinner för.
3. Ett exempel är när många människor satte sig mitt på vägen i en stad, så att ingen trafik kunde komma fram. Meningen var att få mindre trafik inne i staden, alltså få bättre miljö och mindre buller. Ett annat exempel är när ett företag provade medicin på djur eftersom de ville veta om de var farliga eller inte. Vissa tyckte inte alls om det och därför satte de sig på uppfarten till företagets parkeringsplatser, så att de anställda inte kunde komma in. De som gjorde detta gjorde ju det för att skydda djuren, men trots det var det olagligt. De använde ingen våld heller. Om de till exempel hade börjat krossa rutor hade det genast blivit värre. Ett tredje exempel på vad aktivister har gjort var i Göteborg när någon hade skapat ett konto på en sida på internet. På sidan hade personen lagt upp bilder på andra ock skrivit dumma kommentarer. Det hade gått rykten om att det var en person på en viss skola som var den skyldiga och därför samlades jättemånga människor utanför personens skola för att visa sitt hat. Dessa människor tyckte förstås att det som de gjorde var rätt, men grejen är att det inte alls var personen på skolan som gjort det. Det visade sig sedan att det var två andra tjejer som låg bakom allt.
4. Hindra export av svenska vapen till krigförande länder
   Blockera transport av radioaktivt avfall från ett svenskt kärnkraftverk
   Släppa ut djur från laborationer som utför djurförsök
   Sabotera fartyg som jagar val
   Gömma papperslösa flyktingar
   Jag tycker egentligen att man borde få göra allt detta, för inget av det är rätt. Men att ens tillverka vapen borde, enligt mig, vara förbjudet. Därför är det ännu värre när man tillverkar dem för att ge dem till andra som inte skulle tveka en sekund att döda en fiende.
   
   Även kärnkraftverk tycker jag är helt fel, eftersom de inte gör något annat än att förstöra naturen. När man använder kärnkraft sker det en massa utsläpp och därför borde det vara rätt att någon försöker stoppa det.
   
   Djurförsök är något som det har pratats mycket om och djuren har ju lika stor rätt att leva som vi har. Man skulle aldrig fånga in andra människor för att testa medicin på dem, så vad är grejen med att göra det med djur?! Men det finns dock ett litet problem. Man kan ju inte sälja testade produkter, som alltså kan vara farliga. Kanske skulle man kunna lösa det med frivilliga människor som testar medicinen och får lön för det. Ett annat problem är att aktivisterna skulle behöva bryta sig in för att släppa ut djuren och då protesterar de inte längre fredligt.
   

Australien osv...

1. Det är i östra Australien de flesta människor bor och i mitten av landet är det nästan helt folktomt. Att det är såhär beror på att det östra Australien kommer mycket regn, det kan alltså växa mycket. Det finns en hel del lövskogar där och marken är bra att odla i. Det leder till att man kan ha mycket djur där. Endast en liten del av Australien täcks av regnskog och förutom i öst, där lövskogarna finns, är det väldigt torrt. Så i mitten finns bara öken och stäpp. Det innebär att det skulle bli ganska svårt att bo där. Om man kollar på en karta som visar årsnederbörden ser man att den ligger på 1000-2000 mm i öst, men bara på 100-200 i mitten.
   
   
2. I Centraleuropa är det mest lövskog, men det finns också berg och barrskog. Även Storbritannien är täckt av barr- och lövskog. Norden har mycket lövskog och blandskog i söder, men när man kommer längre norr ut finns det väldigt mycket barrskog och tundra. De länder som gränsar till Medelhavet har förstås medelhavsvegetation.
   
   
3. Nästan hela Europa ligger i den tempererade zonen. Där är det ett varierat klimat och det är olika för olika årstider. Bland annat Sverige ligger i delen där det är tempererat inlandsklimat. Men i Centraleuropa har de istället tempererat kustklimat. På en del ställen är det även tundraklimat, till exempel i Norge. I södra Europa, vid Medelhavet, finns dessutom ett subtropiskt klimat.
   
   
4. Man ser tydligt på kartan att norra Europa är mycket glesare befolkat än södra. Speciellt i Tyskland och Italien är det väldigt tätbefolkat. Vid Nordens huvudstäder, samt i Danmark och södra Sverige är det ganska tätbefolkat, men annars är det glest befolkat. Alltså, på de platser där det är ett ganska milt klimat och där man kan odla bra är där många människor bor. I Norden, där det kan vara ganska kallt och det finns berg. Men det är klart, även i Centraleuropa är det ju glest befolkat där det finns berg.
   
   
5. Det bor många människor där det regnar lagom mycket. Till exempel I Tyskland. Man kan jämföra det med Norge, där det regnar mycket. Där är det inte alls mycket människor. Det verkar som om folk vill bo i ett milt klimat, för i de områden där det växer lövskog och regnar lagom mycket finns människorna. Det bor även mycket folk vid Medelhavets kust, trots att det regnar en hel del där. Man ser även att det är på de platser där det bor många människor som de stora industrierna finns. Till exempel i Belgien, där de har bland annat bilindustri, kärnkraftverk och kemisk industri.
   
   
6. Den enda likheten mellan Australien och Europa när det gäller vegetationen är egentligen lövskogen. Väldigt stora delar av Europa täcks av lövskog, men I Australien är det bara i öst. Fast vad som är väldigt likt är att människorna dras till just lövskogen. I både Europa och Australien är befolkningen som tätast där. Det är också så att de flesta industrier finns där det bor mycket människor. Så är det både i Europa och Australien. En annan likhet är att båda två har tempererat kustklimat och subtropiskt klimat.
   
   
7. I polarzonen finns jordens kallaste områden och även den varmaste månadens medeltemperatur är under 10°C. Eftersom luften är så kall faller inte så mycket nederbörd.
   
   Det som är speciellt för den tempererade zonen är att det finns fyra årstider. Temperaturen är dessutom inte särskilt varm, men ändå inte väldigt kall. Sverige är ett av de länder som ligger i den tempererade zonen.
   
   I den subtropiska zonen finns de stora öknarna. På vissa ställen regnar det inte så mycket och medeltemperaturen ligger på över 20°C. Men under den kallaste månaden kan den ligga på 5-10°C och i de områden där det kommer lite mer regn kan det finnas lövskog och åkermark, vilket innebär att det är mer tätbefolkat.
   
   Den tropiska zonen finns runt ekvatorn och det är varmt. Här finns regnskogarna. Men i de områden där det inte regnar lika mycket finns savanner, som är grässlätter med en del träd. I de allra torraste områdena finns gräs- och buskstäpp.
   
   I regnskogen märker man knappt av årstider och medeltemperaturen brukar ligga på över 25°C. För att en tropisk regnskog ska kunna bildas måste det regna 1500 mm/år. Så det är förstås fuktigt och även varmt. Det regnar varje dag och människor använder regnskogens resurser mycket. Men om man inte är van vid det fuktiga klimatet är det svårt att trivas. Regnskogar är glest befolkade eftersom jorden är näringsfattig.
   
   Öknar är jordens torraste områden och det regnar sällan mer än 250 mm/år. Regnet kommer tillslut i väldiga störtskurar, då floder bildas, för att sedan börja torka ut igen. Eftersom regnet kommer med så ojämna mellanrum kan det ibland gå ett helt år utan att det regnar alls. I öknen kan det bli 55 grader varmt under dagen. Eftersom det är så torrt kan det inte växa särskilt mycket och det leder till att nätterna blir kalla. För det finns inga träd som kan hålla kvar värmen efter att solen gått ner.
   
   Vad som är speciellt för Medelhavet är att somrarna är heta och torra. Det är det som gör att vi gärna åker dit på semester när det blir för kallt för oss, här i norr. Men det gör också att jordbruket blir sämre och man måste ofta använda sig av konstbevattning för att inte hela skörden ska gå förlorad. Under vintern blir det inte särskilt kallt, men det är då det mesta av nederbörden faller.
   
   Kustklimatet finns mest i Västeuropa och Nordamerika. På grund av havet blir vintern mild och sommaren sval. I västra Irland, som är ett exempel på en plats med kustklimat, är skillnaden mellan sommar och vinter oftast bara 7-8 grader.
   
   Inåt landet blir vintrarna kallare. Det beror på att vindarna från havet inte påverkar lika mycket där. Ett exempel är staden Verkhojansk som är världens kallaste stad. Där ligger medeltemperaturen i januari på -47°C. Men på sommaren värms staden upp och det är lika varmt som i Mellansverige! Alltså, det typiska för inlandsklimat är kalla vintrar och varma somrar.
   
   Antarktis är alltid kallt och det blåser mycket. Det är svårt för människor att bo där och de enda som finns är forskare. Medeltemperaturen är -60°C. I mars går solen ner och det mesta av Antarktis är mörkt. Solen går inte upp igen förrän till sommaren, då den lyser både dag och natt. Men den står så lågt på himlen att den ändå inte värmer upp särskilt mycket. Det faller bara 70 mm nederbörd vid Sydpolen varje år, vilket är lika lite som i öknarna. Men vid kusten är nederbörden 200-500 mm/år. På de platser där det lutar blåser det fallvindar som är så starka att det blir ännu svårare för människor att leva där. Dessutom är havet också stormigt.
                                                                                      
   

Söderns hjärta

Jag har läst "Söderns hjärta" av Danielle Steel och den var 999 meter. Boken får 3/5 stjärnor.