Lag och rätt

1. Normer, regler och lagar är till för att vi ska kunna leva tillsammans och ha det bra utan att bråka med varandra hela tiden. De förklarar alltså vad man får göra, inte får göra och vilka rättigheter vi har. Så om någon bryter mot en lag kan han/hon inte försvara sig med ”jag visste inte att man inte får göra så” och det blir inget bråk om ifall det personen gjorde var fel. Man har lagar för att folk ska skrämmas av straffen och alltså inte begå fler brott. Regler är inte riktigt likadana som lagar, för du blir inte anklagad för ett brott om du bryter mot dem och alltså inte bli straffad enligt lag. Normer är saker man bara följer utan att de är nedskrivna någonstans. Det finns både bra och dåliga normer. Ett exempel på en bra norm är att man erbjuder sin plats i bussen till någon som behöver den mer om det är fullt överallt.
   
   
2. Det börjar med ett lagförslag från regeringen som kallas propositioner. Riksdagsledamöter kan också komma med förslag, men de kallas istället för motioner. Förslagen kommer till kammaren där talmannen pratar om det. Därefter skickas förslaget till rätt utskott, som skriver vad de tycker om saken. Riksdagens partier pratar också om förslaget i sina egna grupper och bestämmer vilken åsikt de ska ha om lagförslaget. Sedan diskuterar riksdagen den nya lagen och kommer fram till vad de vill (röstning). Regeringen får sedan veta vad riksdagen har beslutat.
   
   
3. Det kan finnas flera anledningar att begå brott och bryta mot lagarna. Om man till exempel begår stöld kan det bero på att man inte själv har pengar och kan köpa vad man behöver. Det finns inget bevis för att brottslighet går i arv, men man tror att det skulle kunna vara så. alltså, om ett barns föräldrar är kriminella är risken stor att barnet också kommer in på samma spår. Man kan bli påverkad av samhället och statistik visar att kriminaliteten är högre i de områden där arbetslösheten är hög om man inte får så mycket lön. Hur man har det hemma kan också påverka. Föräldrar som dricker mycket alkohol brukar ha svårare att ta hand om sitt barn och kan inte visa att det finns vissa saker man inte borde göra. Statistik visar också att människorna som idag sitter i svenska fängelsen började göra saker man inte får redan från början. Många av dem skolkade ofta från skolan och hade ofta koncentrationssvårigheter. Därför betraktades de ofta som bråkiga och de som började gymnasiet hoppade ofta av. Alltså måste skolorna ta ett större ansvar och visa de som alltså är bråkiga att det finns en annan väg. Då skulle man kunna stoppa mycket brottslighet från början, redan innan det börjat! Men det kan finnas andra anledningar att bryta mot lagar. Ett exempel är när man begår civil olydnad. det innebär att man bryter mot lagen för att försöka ändra på något man tycker är fel. Alltså gör man det för att man tycket att det är rätt. Man begår sådana brott mest i större grupper.
   
   
4. När polisen misstänker någon för ett brott börjar de med att göra en förundersökning. Om det till exempel finns vittnen tar polisen in dem på förhör. Vad vittnena har att säga kan vara viktigt för brottsutredningen. Man undersöker även eventuella bevis och några exempel på sådana är fingeravtryck fotavtryck och DNA. Om polisen kan koppla den misstänkte till brottsplatsen kan man bevisa att han/hon var där när det hände. Polisen har även rätt att ta reda på om den misstänkte gömmer något på kroppen eller i sin bostad. När man har samlat ihop alla bevis och gjort undersökningarna kan man avgöra ifall man fortfarande misstänker personen. Om man gör det är det polisens uppgift att gripa den misstänkte. Men gripen kan man bara vara i 12 timmar, för inom den tiden måste polisen ta kontakt men en åklagare som kan bestämma om personen ska bli anhållen. Därefter måste åklagaren, senast klockan 12 den tredje dagen, avgöra om personen ska bli frisläppt eller häktad. Åklagaren ha inte all makt i fråga om häktningen. Han/hon måste gå till en domstol och förklara fallet. Sedan är det domstolen som talar om ifall personen blir häktad. man kan vara häktad i upp till 14 dagar. Under den tiden fortsätter polisen att utreda brottet och om det tar mer än 14 dagar kan åklagaren gå tillbaks till domstolen för att be om omhäktning. När alla bevis är samlade och man har en misstänkt går åklagaren återigen till domstolen och väcker åtal. Då ska det bli en rättegång. Det finns tre olika domstolar och de är tingsrätten, hovrätten och högsta domstolen. Om domen från tingsrätten överklagas (jag kommer till det senare) går fallet vidare till hovrätten och tillsist till högsta domstolen. När fallet kommit ända dit går det inte att överklaga domen.
   
   I tingssätten består rätten av fem personer. Det är för det första domaren. Det finns även tre nämndemän och för att kunna bli det är de enda reglerna att man måste vara minst 18 år och svensk medborgare. Nämndemännen och domaren har vars en röst när brottslingen ska bli dömd. Den femte personen i rätten är notarien. Han/hon ska skriva ner och spela in allt som sägs och händer under rättegången. Andra personer som är med på rättegången är målsäganden, alltså den som utsatts för brottet, åklagaren, den tilltalade, alltså den som man tror begått brottet och ibland också vittnen. Ett vittne är en person som såg brottet.
   
   Om den dömde eller åklagaren inte är nöjd med domen kan de överklaga den inom en viss tid. Då går fallet vidare till hovrätten, och därifrån kan det även gå vidare till högsta domstolen i Stockholm.
   
   
5. Huvudförhandling är detsamma som rättegång. Om rättegångarna inte var offentliga skulle de som dömer kunna fuska och ge brottslingen en felaktig dom. Alla ska ju få en rättvis rättegång. Allmänheten ska kunna se att allt går rätt till. Dessutom kan de inblandades vänner och släktingar vara där om rättegången är offentlig. Men det har hänt att de som ser på har uppträtt illa och behövt lämna rättegången. Till exempel skulle den tilltalades vänner kunna vara dumma mot den som utsatts för brottet eller ett vittne.
   
   Men de rättegångar som handlar om sexualbrott är inte offentliga eftersom det förstås inte är så kul för de inblandade att prata om det så att alla hör. Det är även så att om det är barn och unga inblandade vill man skydda dem och det är alltså inte tillåtet för vem som helst att vara med. Det behöver inte bara vara att det är ett barn som är tilltalat, utan det kan handla om vad som helst där barn är med. Sådana brott som handlar om hela landets säkerhet får man inte heller vara med på. För man vill ju inte att alla ska få reda på hemligheter om till exempel försvaret.
   
   
6. Vad man kan göra om man är missnöjd med en dom är att överklaga den. Det kan dels vara om den dömde tycker att straffet är för hårt, men den tilltalade kan ju också tycka att det är för milt. När en dom överklagas går den vidare från tingsrätten till hovrätten. Även i hovrätten kan domen överklagas. Då går fallet vidare till högsta domstolen och där kan en dom aldrig överklagas. Det räcker med att en av parterna överklagar en dom för att målet ska kunna gå vidare. Det är förstås inte vilka mål som helst som kan komma till högsta domstolen, för de tar bara upp mål som är speciella. Sådant som aldrig har hänt i Sverige tidigare och som kan vara viktigt för hela landet.
   
   
7. Tvistemål handlar om tvister och konflikter mellan människor. Ett exempel är om två personer ska skilja sig. Om de har barn behöver de komma överens om vem som ska ha vårdnaden. Det kan ju vara så att föräldrarna kommer bo långt ifrån varandra och då funkar det ju inte att barnet åker fram och tillbaks varannan vecka. De som skiljer sig måste även komma överens om hur alla saker man äger ska delas upp. Ett annat exempel är om en släkting till några personer dör. Då måste man komma överens om hur man ska dela upp hans/hennes saker och pengar, alltså vem som ska ärva vad. Men om man inte klarar av att komma överens så kan det gå så långt att blir en rättegång. Man skulle alltså kunna säga att ett tvistemål är när några bråkar, men inga brott har begåtts.
   
   
8. När man fyllt 15 år är man straffmyndig, vilket innebär att man kan bli dömd i en domstol. Är man yngre än 15 blir man istället omhändertagen av sociala myndigheter. Man kan även få böter som vårdnadshavarna får betala. Om vårdnadshavarna inte vill det får barnet göra det när det är myndigt. Socialen har samtal med barnet och vårdnadshavarna. Om det inte funkar kan barnet även hamna i ett fosterhem. Men de som är mellan 15 och 21 blir ändå sällan lika hårt dömda som äldre människor. Istället kan ungdomarna få ungdomsvård. Ungdomsvården kan vara sluten eller öppen. Sluten ungdomsvård innebär att man är mer eller mindre inlåst. De som hamnar på ungdomsvårdsskolor bor oftast på skolan i ett eget rum. Syftet med skolan är att ungdomarna ska få utbildning och bli drogfria. Det är nämligen så att de flesta som hamnar på sådana ställen har problem med droger. Något annat man får där är samtalshjälp, alltså att man pratar med en psykolog. Åldern ligger oftast mellan 15-19 år och det är vanligast att man plockar in ungdomarna innan de blir myndiga. Om man rymmer från en ungdomsvårdsskola hamnar man i ett ungdomsfängelse och om man är myndig hamnar man i ett riktigt fängelse. Därför är det väldigt få som rymmer, för på ungdomsvårdsskolan har man det mycket bättre.
   
   Ungdomsfängelse hamnar man i om man begått grövre brott och är i åldern 18-20. Men det finns egentligen inga exakta gränser för hur gamla de som är i ungdomsfängelser får vara. På kvällen blir man inlåst. Där finns samma hjälp som på ungdomsskolor.
   
   
9. Fängelse: Att sitta i fängelse innebär att vara inspärrad. Man kan vara det i allt från två veckor till tio år. Dessutom kan man få livstids fängelse. Detta innebär inte att man är i fängelset hela sitt liv, men man har inte satt någon bestämd tid då fången blir frisläppt. Efter tio år kan fången ansöka om att få tiden bestämd.
   Samhällstjänst: De som döms till samhällstjänst måste jobba. Man gör då något bra för samhället, till exempel att plocka skräp eller rensa ogräs.
   Skyddstillsyn: Man är fri, men man är också övervakad. Skyddstillsyn pågår i tre år och under det första året är det alltid någon som ser vad man gör. Men straffet är inte slut efter det, för om man begår fler brott efter det första året görs skyddstillsynen om till fängelsestraff.
   
   Det finns faktiskt ganska många anledningar till att brottslingar blir straffade. Man vill dels att andra ska fatta att brott aldrig leder till något bra, men också att den som redan begått brott inte ska göra om det. Straff är alltså ett sätt att få folk att bli rädda för det kriminella livet. Men på vissa platser är straffens syften mest att hämnas. Till exempel om brottslingen har skadat någon och straffet går ut på att man själv på något sätt får ont. Ett annat sätt att se på det är att brottslingen ska känna att den har blivit rättvist behandlad och inte känna lika stor skuld efter att ha stått ut med straffet.
   
   
10. Det finns något som heter brottsofferjouren. De hjälper människor som blivit utsatta för brott. I alla städer som har en tingsrätt finns den. De hjälper även vittnen som känner sig lite osäkra inför att möta den tilltalade och målsäganden. Man kan ju må dåligt på olika sätt. Har man blivit slagen fysiskt är de förstås jobbigt, men om det t ex varit inbrott är man ju också riktigt rädd och mår dåligt. Brottsofferjouren hjälper även till med pengar om man i samband med brottet blivit skadad. Dels betalar ju den dömde skadestånd, men om den utsatte är sjukskriven och inte kan få hela sin lön behöver han/hon hjälp. Det är även så att Staten betalar resan till rättegången om den är långt iväg från där man bor.
    
    Det som borde bli bättre är att man ska skaffa fler brottsofferjourer eftersom så många människor har långt till en sådan. Det kan leda till att de struntar i det och inte får den hjälp de har rät till. Dessutom borde man höja ersättningsbeloppen. Ett bra sätt att lyckas med det är att höja mängden pengar som dömda brottslingar betalar från 500 till 1000. Då skulle de få in dubbelt så mycket och ha råd med mycket mer.
    
    
11. (Se fråga 4)
    
    
12. Alla interner, de som sitter i fängelse, erbjuds hjälp med förberedning inför att bli frisläppt. Till exempel får de hjälp med att bli av med drogmissbruk och att utbilda sig. Många av de som är kriminella har nämligen inte gått ut gymnasiet. Man vill ju inte att de ska fortsätta begå brott. Det finns även en förening som heter KRIS (kriminellas revansch i samhället). De hjälper, som man hör i namnet, kriminella att komma tillbaks.
    
    
13. Jag är absolut emot dödsstraff. Det är klart, om en person har begått fruktansvärda brott och verkligen är farlig vill man kanske inte ha kvar honom/henne. Men om vi dödar den brottslingen, är inte vi då lika hemska själva? Jag tycker att man ska leva sig in i situationen och tänka efter hur det känns att veta att man ska dö. Hade det inte varit fruktansvärt att gå omkring och vänta på att bli avrättad? Dessutom borde man tänka på brottslingens familj och bekanta. Om någon hade sagt till mig att min bästa vän skulle dö hade jag blivit otroligt ledsen och arg. Jag hörde nyligen ett radioprogram där en kvinna berättade att hon pratat en stund med en dödsdömd. Hon sade att det inte ens gick att föreställa sig att människan hon nyss pratat och skrattat med skulle dö och hon ville bra ta med honom därifrån. Det var helt overkligt och kändes som om allt var ett skämt, för de kunde väl inte mena allvar med att de skulle döda någon?
    
    Jag förstår inte heller varför man vill att någon annan ska lida, för det är ju ofta inte smärtfritt att dö. Okej, jag fattar att många länder ofta löser det genom att bra använda metoder som går fort, men i många fall innebär inte det att man tar bort smärtan helt. Men vissa metoder gör ju verkligen jätte ont, som till exempel att bli piskad. Det förekommer fortfarande och är riktigt hemskt. När det gäller just piskrapp så beror det förstås på hur många man blir dömd till. Man kan överleva om man inte får så många, men man klarar inte hur många som helst. Det värsta är att man brukar dra ut på det och inte göra allt i ett svep, bara för att man inte vill att den dömde ska dö så fort. Man vill att han/hon ska lida ännu längre.
    
    
14. rättsstat: Ett land där man inte kan bli straffad för ett brott som inte finns och att lagen gäller alla.
    åklagare: Är den som går till domstolen och väcker åtal, alltså begär en rättegång.
    påföljd: straff
    försvarsadvokat: En jurist som hjälper den tilltalade i rättegången. Den tilltalade har alltid rätt att få en sådan.
    gripa: Den som misstänks för ett brott kan gripas av polisen. Då blir han/hon anhållen.
    domare: Ordförande i huvudförhandlingen och den som levererar domen.
    nämndeman: Hjälper domaren att döma den tilltalade. Man måste vara svensk medborgare och 18 år för att bli nämndeman.
    anhålla: Man är anhållen när man har blivit gripen. Då är man inlåst i väntan på att det ska bestämmas ifall det blir rättegång eller inte.
    åtala: När åklagaren vill att det ska bli rättegång.
    ed: När ett vittne svär på att säga sanningen i rättegången.
    mened: När vittnet ljuger i rättegången. Det kan ge upp till fyra års fängelse.
    häkta: När det finns tillräckligt med bevis för att det ska kunna bli en rättegång blir den misstänkte häktad.
    skyddstillsyn: (se fråga 9)
    villkorlig dom: Den dömde får inget straff och släpps fri. Men skulle personen begå ett brott igen kommer han/hon att bli straffad.
    rättspsykiatrisk vård: Om man begått ett brott av den anledningen att man helt enkelt inte är frisk kan man dömas till vård istället.
    civil olydnad: Man bryter mot lagen för något man tycker är rätt. Sker ofta i stora grupper.
    huvudförhandling: Rättegång