Kristendomen, Buddhismen & Judendomen
Jag anser inte direkt att jag har en tro, för jag tycker att det är så jobbigt att ha åsikter om saker jag inte vet något om. Jag kan heller inte kalla mig ateist eftersom det inte med full säkerhet går att lösa livets allra största frågetecken med vetenskap heller. För hur mycket kunskap vi än har så kan vi inte resa tillbaks i tiden och ta reda på hur jorden faktiskt skapades.
Eftersom jag inte har någon tro kommer jag utgå från kristendomen. Det är den religionen jag är mest bekant med och har mest erfarenhet av.
Mycket av det som kristendomen säger kan jag inte hålla med om eftersom tron i grunden bygger på att det finns en gud som skapade allt vi ser runt oss. Men samtidigt finns det delar av kristendomen som jag tycker är väldigt bra. Ett exempel på det är kollekten. Det är något som samlas in i kyrkan i samband med gudstjänster. Det varierar ofta var pengarna går till, men det är alltid välgörande ändamål. En sådan tradition tycker jag är väldigt bra eftersom det visar på att man ger upp något man kunde behållt för sig själv. Man ger till folk som behöver det mer än en själv samtidigt som man får en trevlig upplevelse i kyrkan. Även om man inte tror så särskilt mycket på det som prästen säger så kan det vara fint att exempelvis lyssna på musiken. Dessutom är det inte tvunget att man ska läsa med i trosbekännelsen eller ta nattvarden. Därför går det att vara icke troende och ändå vara i kyrkan. Personligen så sjunger jag i en kyrkokör som har framträdanden på gudstjänster ibland. Trots att texterna inte betyder så mycket för mig finns det en trevlig gemenskap när vi sjunger tillsammans. dessutom gillar jag musik i allmänhet och jag finner en annan mening i att sjunga de kristna låtarna.
Något annat jag tycker är fint med kristendomen är fastan. Numera är det inte många som verkligen fastar innan påsk (i alla fall inte inom den protestantiska kyrkan), för inom just den här religionen har den biten försvunnit. Men fastan går ändå att genomföra på ett personligt sätt. från min kör har jag hört hur folk på olika sätt håller traditionen vid liv. Vissa sockerfastar till exempel. De äter alltså inga sötsaker innan påsk. Vissa använder sig av en liten sparbössa där de kan lägga pengar varje dag och sedan skänka till välgörenhet vid påsk. Båda de här sakerna är exempel på hur man ger upp något av det som annars är något självklart för oss rika människor. De här personliga traditionerna kan även folk som inte är kristna ha, trots att de i grunden handlar om religionen. Inom vissa delar av kristendomen är fastan fortfarande viktig.
Men det finns också saker jag inte kan hålla med om. Många kristna menar att exempelvis abort är fel eftersom det är det samma som mord. Jag förstår deras argument, för den individen som är påväg att växa fram kan inte hjälpa på vilket sätt den blev till. Även om föräldrarna var oförsiktiga och graviditeten är oönskad, så har fostret lika stor rätt att leva som vilket annat foster som helst. Oavsett förutsättningarna ska alla vara välkomna på jorden. Dessutom är det så att vi som lever idag förmodligen är väldigt glada att våra föräldrar inte valde att göra abort när det var vi som låg i magen.
Men trots att argumenten mot fri abort är bra så håller jag inte med. För när jag lever mig in i situationen att vara ofrivilligt gravid så får jag nästan panik. Bara för att jag varit oförsiktig en gång ska jag inte behöva straffas för det i nio månader och vara oförmögen att göra något åt det. Om barnet dessutom blivit till genom en våldtäkt är det ännu värre. Då är det verkligen inte mitt fel och då ska jag kunna bestämma över min egen kropp.
Jag är medveten om att det inte direkt måste vara en religiös tanke att abort är fel. Men det är många kristna som tycker så och de stödjer sina åsikter med hjälp av religionen.
En annan sak många kristna är emot är HBTQ+. Det står i bibeln att en man inte ska ligga med en annan man så som han ligger med en kvinna, men jag håller verkligen inte med. För det första så är det så att bibeln skrevs för otroligt många år sedan. Världen ser annorlunda ut nu, och det går inte att leva fullt ut efter bibeln längre. För samhället är i en ständig förändring. För det andra så står det också i bibeln att alla människor är lika mycket värda. Det säger helt enkelt emot sig självt.
Hur fungerar min vardag som kristen då? Egentligen påverkar religionen inte mig så mycket i min vardag i skolan. Jag kan äta precis samma saker som alla andra elever. Om jag varit till exempel jude hade jag behövt äta mat som är kosher. Sådana regler finns inte i kristendomen. Jag måste heller inte be så ofta som exempelvis en muslim. De ska be fem gånger om dagen. Men min tro måste hela tiden vara närvarande när jag reflekterar över hur jag ska göra i olika situationer. Om jag vill komma till himlen när jag dör måste jag se till att vara en god människa och behandla alla med respekt. Trots att herren kan förlåta mina synder när jag ber om det är det givetvis bättre att inte synda från första början. Kristendomen är en religion som har mycket med ens egna etiska tänkande att göra och det är just därför min tro alltid måste finnas i bakhuvudet när jag fattar beslut.
Jag är protestant och har inga problem med HBTQ+ eller kvinnliga präster. I min församling finns dessutom en kvinnlig präst och jag går till kyrkan varje söndag. Under gudstjänsten läser man bland annat trosbekännelsen, tar del av nattvarden och lyssnar på prästens predikan. Det är viktigt att visa respekt under gudstjänsten och att verkligen mena sitt ”förlåt” när man ber.
Vissa söndagar är jag själv med och sjunger i kyrkan eftersom jag är med i församlingens ungdomskör. Vi övar en gång i veckan och även under de stunderna kan jag känna en samhörighet med gud. Därför känner jag inte ett behov av att be flera gånger om dagen. Fast ibland när något extra jobbigt eller svårt händer kan det ändå vara skönt att ha en stund för sig själv och bara tänka på gud. Det är för att trösta, lugna och värna om oss människor som han finns överallt hos oss.
Men en del saker i vardagen påverkas givetvis av min religion. Hela familjen är djupt troende och jag lever därför ett lite striktare liv än mina kompisar i skolan. Mina föräldrar ser hårdare på regler och mina kompisar får göra saker jag bara kan drömma om. Om jag exempelvis drack alkohol skulle det vara en stor synd. Att dricka alkohol skulle inte bara betyda att jag svek mina förädlar, utan också att jag svek gud. För jag är ju för ung. Mina föräldrar sätter de här reglerna för att skydda mig och göra mig till en bättre människa. Trots att jag inte är lika fri vet jag att det är för mitt eget bästa och en dag kommer jag tacka mina föräldrar. Något annat jag kan ta upp på tal om mina föräldrar är att vi brukar be bordsbön innan middagen. Mina föräldrar brukar turas om att hålla i bönen och de tackar då gud för att de fått mat. Men de brukar också uttrycka sin tacksamhet för att de får sitta vid bordet med vår fina familj och att de får ta del av den här gemenskapen som finns genom religionen. Jag brukar inte be någon bordsbön när jag äter i skolan. För det första så skulle folk tycka att jag var konstig och för det andra så känns det fel att försöka be när det är så mycket stress runt omkring. När jag ber vill jag att det ska vara möjligt att koppla av och inte behöva tänka på allt annat.
På något sätt känns det som om kristendomen har blivit lite tabubelagd och det är därför jag inte utövar min religion så mycket i skolan. Visst är kristendomen ändå den mest accepterade religionen i Sverige, men nu när det har kommit så mycket vetenskaplig forskning tycker många att det är löjligt att tro på något annat än ren fakta. Därför vågar jag inte riktigt gå ut med min tro, utan låter den stanna hemma och i kyrkan. Men jag är hela tiden medveten om den inne i mig själv och den hjälper mig att bemöta andra människor på ett bra sätt.
Nu ska jag jämföra kristendomen med andra religioner. Vi kan exempelvis titta på hur fastan ser ut i kristendomen, jämfört med i buddhismen och judendomen. Buddhistiska munkar fastar ofta varje dag efter klockan 12. De äter överhuvud taget inte så mycket eftersom de inte får äga något. När munkar får mat är det andra buddhister som ger det till dem. De får alltså inte själv ta för sig av någonting utan måste få det tilldelat till sig. Men hela den buddhistiska tanken med att man inte ska äga mer än precis det som är tillräckligt kan också tolkas som en typ av fasta. Som jag tidigare nämnde angående kristendomen kan fastan vara ett sätt att ge upp sådant man egentligen inte behöver. Det är ett sätt att visa tacksamhet för vad man har. På samma sätt visar buddhister att man kan ha ett bra liv utan att leva i överflöd. Eftersom buddhister inte får lov att döda någon levande varelse väljer många att bli vegetarianer. Att inte äta kött kan också ses som någon slags fasta eftersom det innebär att avstå från något. Vissa buddhister äter ändå kött eftersom det inte är de själva som slaktat/jagat djuren. Personligen tycker jag inte att det ena är bättre än det andra eftersom jag själv äter kött. Men jag vet också att det är både hälsosamt och mer etiskt rätt mot djuren att vara vegetarian. Därför beundrar jag de som klarar av det och tycker att det är ett bra val.
Judar har en speciell tid när de fastar. Tio dagar efter nyår infaller helgen som kallas yom kippur. Under dagarna mellan nyår och yom kippur är det meningen att judarna ska tänka igenom det senaste året och ångra de synder de begått. Om andra farit illa på grund av något man gjort ska man be om förlåtelse och ställa saker och ting tillrätta, men man ska också säga förlåt till gud. Eftersom detta är en tid då man visar vördnad och inte ska ha något begär totalfastar judarna. När själva försoningsdagen passerat har gud förlåtit dem som uppriktigt ångrat sina synder.
Judarnas fasta känns mer sträng än vad kristendomens fasta gör. För buddhistmunkar är det givetvis också strängt, men för ”vanliga” buddhister är det nog inte lika tvunget vad man måste och inte måste. Men trots att fastan ser olika ut är syftet med den detsamma. Syftet är att spendera tid och lägga kraft på viktigare saker än begär. Alla sätt att fasta har både för- och nackdelar. Det bra med judendomen är att det finns tydligare riktlinjer för hur fastan går till och att man kan känna en gemenskap i alla alla gör på samma sätt. Inom kristendomen är det inte säkert att den gemenskapen finns, men man är också friare att välja ett sätt som passar en själv.
Något annat jag ska jämföra är de heliga byggnaderna inom de olika religionerna. Kristendomen har kyrkor, dit församlingen kommer under gudstjänster på söndagarna. Det är alltså en samlingsplats där kristna träffas. Men man kan också gå dit nästan när som helst (när där är öppet) för att själv sitta och tänka, tända ljus etc… Judendomen har istället synagogor. Kyrkor och synagogor är lika varandra och har samma syfte, men detaljerna är givetvis annorlunda. Det finns olika sorters kristna, till exempel protestanter och katoliker. Inom de enskilda grupperna är traditionerna lika varandra från kyrka till kyrka. Det finns länder där normen är att vara kristen. Därför fungerar saker och ting likadant överallt i landet. Men judendomen är utspridd över hela världen och religionen har tolkats olika. Därför skiljer många traditioner sig åt. I en del judiska församlingar delar man upp män och kvinnor så att männen sitter nere i synagogan, medan kvinnorna är på läktarna. Men i andra församlingar sitter alla tillsammans.
En likhet mellan religionerna är att präster/rabbiner predikar om sådant som är viktigt idag. Rabbiner är judendomens motsvarighet till präster och de är med under gudstjänsterna. Predikan blandas också med läsning ur de heliga skrifterna. Inom kristendomen är det bibeln och inom judendomen är det toran. Precis som vissa delar av judendomen inte vill att män och kvinnor ska sitta tillsammans är det också vissa som inte tycker att det är lämpligt för kvinnor att vara rabbiner. Likadant är det i kristendomen. I min egen församling finns bland annat en kvinnlig präst, men för katoliker skulle det vara otänkbart. Vi protestanter, som är vana vid att alla kan vara präster, kan tycka att det är diskriminerande, men för vissa grupper är det väldigt viktigt att hålla fast vid de gamla traditionerna.
Om vi ska få in buddhismen i resonemanget så har de olika sorters heliga byggnader. En av dem heter stupa. Det som är speciellt med stupor är att de kan vara mycket stora och präktiga och stå på offentliga platser, men också vara så små att de får plats på en hylla i hemmet. Det gör ingenting att de är så små eftersom man vanligtvis inte går in i stupor överhuvudtaget. Inte ens i de stora. Det sägs att Buddha ville att man skulle bränna honom och sedan lägga resterna av honom i en stupa. Det är därför byggnaden är så helig. Det kan även finnas statyer av Buddha, samt andra heliga föremål i stupor. På vissa ställen sägs det att det finns hårstrån och andra kroppsdelar från Buddha. Sådana föremål kallas reliker. Stupor som finns på platser där viktiga händelser ägt rum och stupor som innehåller reliker är ofta mål för pilgrimsresor.
En likhet mellan stupor, kyrkor och synagogor är att människor kan komma dit för att be eller tänka. Det ger bra karma för en buddhist att komma till stupor och även inom judendomen och kristendomen blir man en bättre troende människa om man kommer på gudstjänsterna. Men en likhet som speciellt gäller synagogor och stupor är att man kan komma dit för att studera och lära sig om de heliga skrifterna. Synagogor kallas ibland av judar för ”shul”. Det betyder skola och innebär att synagogan är en plats dit man kan komma för att lära sig mer om hur man kan leva för att vara en god jude.
En stor skillnad mellan stupor och de andra heliga byggnaderna är just att man inte kan gå in i stupor. Det är inte precis vanligt att en kristen familj har en pytteliten kyrka i sitt hem, men inom buddhismen är det fint att ha det. Men ändå är byggnaderna ganska lika och i de flesta fallen är de ståtliga så att människorna kan se upp på dem och verkligen känna att de kommer närmre gud/Buddha när de är där.
I den här texten skriver jag som om jag är kristen. Det visar sig särskilt starkt i avsnittet där jag pratar om min vardag som troende. Ganska mycket av det som står där handlar inte om mig egentligen, utan jag har levt mig in i rollen som en kristen på Gunnesboskolan. Men eftersom jag skriver om vissa bitar, som till exempel min kör, är det lätt att förväxla sanningen med vad som är påhittat. Därför vill jag bara tydliggöra att personen jag skapat är en fiktiv karaktär, som hade kunnat vara jag ifall jag verkligen var kristen.
