Säkerhet vid idrott

Det allra viktigaste enligt mig är att lyssna noga på instruktionerna så att jag vet precis vad jag ska göra och vilka regler som gäller. Då minskar jag risken för en massa missförstånd under spelets/lekens gång. Till exempel om reglerna är att vi ska springa på ett visst ställe. Om jag inte lyssnar på instruktionerna missar jag det och kanske börjar springa på fel ställe. Det kan leda till att jag krockar med någon annan som springer på rätt ställe. Om jag skadar mig på grund av det får jag skylla mig själv, men om det dessutom leder till att den andre personen skadar sig är det inte okej. Någon annan ska inte behöva lida av att jag ignorerade genomgången! 

Jag måste även tänka på hur jag spelar/leker, det vill säga anpassa min nivå efter sammanhanget. Låt oss säga att jag har tränat fotboll i hela mitt liv och vi nu ska spela det på idrotten. I motståndarelaget finns en person som är rädd för bollar och helst bara skulle rusa ut ur rummet för att slippa denna fruktansvärda sport. Då kanske det optimala för mig att göra inte vara att springa fram och tackla min motståndare så att hen skadar sig. Jag vet att det är omöjligt att genomföra en inbrottsaktivitet som alla gillar i skolan, för vi alla tycker olika om vad som är kul. Men vi kan i alla fall göra vårt bästa för att få alla att känna sig delaktiga och behövda i ett lag. Det här exemplet gäller givetvis inte aktiviteter där man arbetar ensam. I sådana sammanhang är det helt okej att prestera på sin egen nivå och verkligen göra sitt bästa. I och med att jag är Tina är ett exempel på att sådant tillfälle orientering. Där kan jag göra allt precis hur snabbt och fint jag vill. jag behöver inte ta hänsyn till någon annan i min närhet. 

Något som är väldigt bra är mattor. För det är faktiskt en skillnad mellan att landa pladask på marken och att ha en matta under sig. Kanske tänker många att de små, tunna mattorna vi har i gympasalen är obetydliga, men så är ju inte fallet. Till exempel om vi ska hålla på med redskap och hoppa bock. Det är lika bra att lägga en matta framför om någon skulle snubbla och stå på näsan. Detta gäller även vid användning av bom, ringar och lianer. Mattorna förebygger inte bara skada. De gör också att många känner sig säkrare och blir lite modigare vid redskapen. Jag är en sådan person. Tro mig, jag har aldrig gillat redskap, men jag tackar så mycket för mattorna!! 

Något annat att tänka på är vad man har för typ av aktivitet och vilken nivå folk i skolor ligger på. Det går inte att kräva att alla ska göra en bakåtvolt även om vi haft idrottslektioner i tio år. Återigen, man måste anpassa sig efter miljön. Det är klart att någon säkert skulle kunna göra en bakåtvolt, men långt ifrån alla. Alltså, kan man inte ha det som en huvudaktivitet. Skolidrott behöver vara basic. 

Ännu en film

Här är en kort film där jag pratar om en massa onödiga saker på tyska. Du kommer förmodligen inte lära dig något, men se den ändå!

Lappkudde

Introduktion

Jag har gjort en lappkudde bestående av en massa små tygbitar i olika färg. På alla bitar har jag skrivit ett ord och tillsammans bildar de en liten del av en låttext. Låten heter Never get old och är skriven av min idol, David Bowie. Med andra ord så har jag blandat mitt musikintresse med ord som verkligen betyder något. 

Better take care

I breath so deep when the movie gets real

when the stars turn round

again and again

he looks me in the eye says he’s got his mind on a countdown

3, 2, 1

Så ja, anledningen till att jag valde att göra just detta var att jag gillar David Bowie och att vår uppgift var att inspireras av något. Men en annan anledning var att jag aldrig testat på lappteknik innan och att det verkade roligt och lärorikt. Innanför det fina örngottet finns en helt vanlig vit kudde. Den är till för att det ska vara möjligt att ta av den fina delen och tvätta. Hade det vita inte funnits där skulle ju all vadd åkt ut när jag tog av örngottet. Texten är skriven med lite olika tekniker. Det mesta har jag skrivit med textilpenna eftersom det var enklast, gick snabbast och samtidigt inte går bort i tvätten. Några lappar har jag skrivit med textilfärg, det vill säga målat med pensel. Det var svårare att få snyggt, men färgen blev starkare och bättre. Detta hade jag inte planerat från början, men efter vissa komplikationer (läs under ”förbättringstips?”) så bestämde jag mig för att måla. Efter att färgen torkat fick jag stryka lite med strykjärnet för att det inte skulle gå bort i tvätten. Slutligen använde jag maskinbroderi till några få lappar. Anledningen till det var att jag testat på den tekniken innan och jag tyckte att det var kul. Det är givetvis också bra att upprepa sådant man lär sig för att det verkligen ska fastna. 

Min tanke med kudden var att den skulle vara en explosion av olika färger och former. Till exempel så valde jag vissa tyg med prickar och stjärnor. Alla hade dessutom olika färg och texten är också i fina färger. Jag tänkte inte så mycket på att det skulle matcha, för i ett arbete som detta anser jag att det inte är så viktigt. Det får bli lite som det blir och när allt ändå bara är en enda röra gör inte det något. 

Redskap

Papper

Penna

Knappnålar

Tyg- och papperssax

Symaskin

sybåge

nål

stoppressarfot 

Pensel

Strykjärn 

Arbetsgång

Till att börja med skissade jag upp idén. Det tog ett tag för mig att komma på vad jag skulle göra eftersom uppgiften lät svår i mina öron. Till sist fattade jag att jag redan gjort i princip detta i mina tidigare arbeten och att det enda jag egentligen behövde göra var att hitta på något jag tycker är rolig. Om jag har förstått det rätt nu så var vår uppgift att bli inspirerad av något, vilket jag gjort i både jongleringsbollarna, maskinbroderiet på min tröja och mitt Star Wars-linne. När jag väl fick idén till kudden var det lätt att spinna vidare på den och rita upp. Jag använde färgpennor för att markera exakt vilka färger som skulle vara var. När skissen var klar ritade jag upp hela kudden i verklig storlek för att få en bättre överblick över alla lappar och hur stora de behövde vara. Den ritningen använde jag länge under arbetets gång för att komma ihåg var allt skulle sitta och och ha koll så att jag hade alla lappar jag behövde. Det funkade väldigt bra. Där skrev jag även vilken färg tyglappen skulle ha. Detta ändrade jag dock senare, så om man ser det ur det perspektivet funkade inte ritningen bra alls. I början gjorde jag dessutom den vita kudden som skulle vara innanför örngottet. 

När allt planeringsjobb var slutfört kunde jag börja klippa ut alla tygbitar. Jag tror inte att jag gjorde det på det mest optimala sättet, för det tog jättelång tid. jag försökte använda mig av flera mindre tygbitar för att inte slösa på stora, fina tyger. Jag klippte ut alla en och en, men egentligen hade det varit smartare att klippa längre remsor av samma tyg för att sedan kapa dem till rätt längder. Men i de flesta fall hade det inte varit genomförbart på grund av att jag hade så små tygbitar. 

Mycket av det jag gjorde i detta arbetet handlade givetvis bara om att upprepa samma sak hundra gånger. I och med att det var så många lappar blev det tyvärr ganska tråkigt emellanåt, när jag hållit på med samma moment så länge. Ett annat exempel på detta var när jag skulle skriva själva texten. det höll jag på med i en och en halv lektion för att få det perfekt och då räknar jag inte med maskinbroderiet (som jag gjorde senare). 

Hur som helst, jag fick lite problem när jag höll på att skriva ner texten. Allt satt inte där det skulle och jag upptäckte att ljusa färger inte framträdde på mörkt tyg. Jag fick helt tänka om och flytta runt på det jag klippt ut. Efter något som kändes som en evighet blev det äntligen färdigt och jag kunde gå vidare. Det var förresten även här jag blev tipsad om att jag skulle kunna måla på vissa lappar. När texten, det viss säga allt utom maskinbroderiet, var klar gick jag vidare till själva lappandet. Tekniken var enkel. Jag lade två lappar ”räta mot räta” och sydde med vanlig raksöm. I kanterna sydde jag lite fram och tillbaks för att det skulle hålla ordentligt. Därefter vek jag bara upp lapparna och vips, så satt de som de skulle! jag fortsatte på samma sätt och gjorde en rad i taget. I början nålade jag innan jag sydde, men efter ett tag märkte jag att det var en så pass kort strecka att sy så att det inte behövdes.

När alla rader var färdiga gjorde jag precis på samma sätt, fast med två rader istället. Jag fick klippa till raderna lite innan jag gjorde det, för i och med att jag tidigare flyttat runt lite lappar var alla inte lika långa längre. 

När alla rader var ihopsatta hade jag den färdiga framsidan av kudden. Den var jättefin, men det blev dock inte så bra, för när jag blev tvungen att klippa av en massa fick jag nästan ingen sömsmån. Så länge struntade jag i det och började på nästa punkt istället. Det var maskinbroderiet. Det var svårt, för på undersidan trasslade all tråd ihop sig hela tiden. Jag tror att det kan ha att göra med att tyget var så tunt. Det gick bättre när jag satte lite vlieseline på avigsidan. Det var kul med maskinbroderi. Innan jag började med maskinbroderiet strök jag hela kudden för att färgen som bildade de andra orden verkligen skulle fastna.

Till sist var alla bokstäver på plats och jag var ärligt talat jättetrött på maskinbroderiet. Nu såg jag tydligt att det inte skulle gå att ensam ha de ihoplappade bitarna som framsida på kudden utan att sy bort lite av texten. Om jag hade tänkt lite mer i början skulle jag inte skrivit orden så långt ute i kanterna. men nu var det som det var och jag fick helt enkelt sy på hela framsidan på ett vanligt svart tyg. Det blev ändå inte så fult, för det såg bra ut med en ram runt allt. På något sätt gjorde det att allt inte blev lika rörigt. Men innan jag klippte ut det svarta tyget (som jag också skulle ha som baksida) behövde jag veta hur stora bitarna skulle vara. Därför fyllde jag först den vita innerkudden med vadd och sydde ihop den. Därefter var det bara att kolla av om kudden och örngottet skulle passa ihop och sy på framsidan på det svarta tyget. 

Nu kommer vi till att sy ihop själva örngottet. Jag nålade ihop tygbitarna räta mot räta och klippte till en dragkedja som var 3cm längre än örnköttets sida. Det var på kortsidan den skulle sitta. I och med att örnköttet nu var ut och in lade jag dragkedjan med rätsidan inåt. Jag sydde fast den ena sidan med vanlig raksöm och vände sedan på allt för att sy fast den andra sidan. Jag sydde därefter ihop alla andra sidor, men viktigt att komma ihåg var att öppna blixtlåset innan jag sydde den sista sidan. Annars hade jag ju inte kunnat vända örngottet rätt sedan! Men allt gick bra och kudden passade bra i örngottet.

Senare insåg jag att jag sytt alldeles för långt in när jag sydde fast framsidan på det svarta tyget. Jag hade ju vikt in en kant, men nu höll den på att vika tillbaks sig på vissa ställen. Det löste jag genom att sy en gång till, denna gång längre ut, för att det verkligen skulle sitta stabilt. Nu får jag helt enkelt bara låtsas att det var meningen att ha två sömmar! 

Förbättringstips?

När jag planerade mitt arbete tänkte jag mycket på vilken tygbit som skulle vara var för att inte få flera av samma färg bredvid varandra. I samband med det tänkte jag också mycket på med vilken färg jag skulle skriva på de olika tygbitarna. Det tog lång tid, men då trodde jag att det var värt det, för att jag inte skulle få slita med det senare. Men efter ett tags arbetande insåg jag att det jag planerat inte alls funkade. På vissa tygbitar framträdde inte alls den tygpennan jag försökte skriva med. Det blev antingen svart, eller så syntes det inte alls. Detta ledde till att jag helt fick tänka om och allt slutade med att det faktiskt blev flera tygbitar av samma färg bredvid varandra. Jag tycker verkligen att det är synd, med tanke på att jag faktiskt tog en hel lektion till att rita upp exakt hur jag ville ha allt. Kanske skulle jag inte brytt mig om att gå igenom allt in i minsta detalj och istället börjat jobba, så att jag kunde lösa allt det på vägen istället?

Åsikter

Jag är jättenöjd med hur jag har presterat. Det är en väldigt personlig kudde och jag har använt många olika tekniker. Kanske är jag inte helt säker på en del moment riktigt än, men jag har verkligen gjort mitt bästa för att sy en fin och hållbar kudde den här terminen. Det har jag lyckats med. En del av de tekniker jag använt har jag aldrig hållit på med innan, så därför anser jag att detta är ett bra arbete för mig.