Innan första världskriget bröt ut var det många som arbetade för fred. De kallades för pacifister och deras mål var att länderna skulle fokusera på att arbeta med att utveckla samhället. Krig vad bara onödigt slöseri med tid och resurser. En annan grupp som inte ville ha krig var företagarna. Många hade kontakter och affärskontrakt med andra länder, vilket inte längre skulle funka om länderna började kriga. Export och import hade blivit en väldigt stor del av handeln och även det skulle sluta fungera.
I och med att så många inte ville ha ett krig bildades en stor organisation bland arbetarna. Den kallades för Socialinternationalen. I samband med det ökade även de socialdemokratiska partiernas inflytande i länderna. Organisationen gjorde upp planer för hur man skulle kunna förhindra ett framtida krig och man förberedde för stora strejker. Det skulle leda till att länderna inte skulle kunna föra krig eftersom det inte går när alla vägrar arbeta.
Fredsrörelsen var alltså väldigt stark och den hade många parter med sig. Trots det blev det till sist ett krig. Vad kan det ha berott på? Jo, mycket handlade om att ledarna i framför allt Tyskland och Storbritannien var väldigt giriga. Stormakterna ville skaffa så många kolonier som möjligt i Afrika och Asien. Det kallas för imperialism. Stormakterna tyckte att det var ett väldigt smart sätt att visa styrka och makt. Ju större område man ägde, desto bättre var det. Dessutom fanns det ofta råvaror i vissa områden som man enklare ville komma åt. Därför koloniserades många länder. Europas stormakter hade även många fler anledningar, som till exempel att sprida kristendomen och sin egen kultur. Om ett land ägde ett visst område kunde det mycket väl vara så att ett annat land ville erövra det. Därför satsade regeringarna på att bygga starkare skepp och göra arméerna större. Att göra det kallas för kapprustning.
Att det var bråk om kolonierna gjorde förstås att det blev lite oroligt mellan länderna och i och med det blev risken för krig större. En annan anledning till att kriget utbröt vad att det skapades allianser. Orsaken till det var rädsla för framtiden. Om det skulle bli krig kunde man ju inte gå emot alla andra länder ensam. Därför slog länderna ihop sig med de som de ansåg var mest pålitliga. Detta resulterade i att två block bildades: Enheten (Storbritannien och Frankrike) och Centralmakterna (Tyskland och Österrike-Ungern). Det tillkom och försvann dock länder i de två blocken under krigets gång. Allianserna gjorde så att det inte blev lika spänt mellan länderna som ingick i dem. Å andra sidan så blev det mer spänt mellan de olika allianserna.
Nationalism var en annan orsak till kriget. Begreppet innebär att ett folk med samma språk och sedvanor har rätt till ett eget land. Det är ju egentagen självklart, men det skapade stora bråk under just den här tiden. Under ett tidigare krig hade till exempel Tyskland erövrat områden som egentligen tillhörde Frankrike. Nu ansåg ju Frankrike att de hade rätt att få tillbaks vad tyskarna tagit samtidigt som tyskarna tyckte motsatsen. Länder som var stormakter på den tiden bestod av en massa olika folkgrupper som hade helt egna kulturer. Inom de grupperna fanns det nationalister som ville bli självständiga och det ledde också till konflikter i och med att stormakterna inte ville släppa dem.
Det jobbiga i situationen var att de som inte ville ha krig inte var de som styrde. Det var bara ett fåtal rika män (inga kvinnor alls) som hade rösträtt och det innebar att de som styrde lugnt kunde fatta beslut om krig utan att behöva lyssna på vad folket hade att säga. Alla de grupper som arbetade för fred var helt uteslutna. Europas länder var alltså inga demokratier. Tack vare allt detta utbröt år 1914 det största kriget, dittills, som mänskligheten någonsin varit med om.
Källa: Gleerups Utkik historia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar