Så tungt, så mörkt, så tyst, så kallt
Ingen som någonsin kan förstå
Du finns här runt mig, överallt
Men ändå är du så svår att nå
Jag tittar ut och allt jag ser
är mörker och sedan ingenting mer
Inget bortom regnet som faller ner
Pölarna på marken blir fler och fler
Min längtan efter dig är obeskrivlig
Du var ju så nära, men sen försvann du bort
Kanske är min kärlek obetydlig
Men för mig kommer det alltid vara stort
Droppar på fönstret som tårar i mig
Men vem kan väl bry sig om en ensam tjej?
Du kommer aldrig någonsin se
Och jag kommer aldrig någonsin le
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar