Det hela började i Storbritannien under 1700-talet när man funderade över jordbruket. Innan hade det varit så att det fanns en by där alla bönder bodde. Marken runtomkring var uppdelad mellan bönderna i små delar. Man hade alltså flera delar var, men de var inte alls stora och de var utspridda över hela området. Eftersom delarna var så små blev det lättast om alla plöjde, sådde och skördade samtidigt. De var alltså väldigt beroende av varandra. En positiv sak med det här systemet var dock att det var rättvist. Alla fick ju lika mycket av både bra och dålig jord. Dessutom kunde de bo nära varandra i byn, så de hade en god sammanhållning. Men nu ville parlamentet att skördarna skulle bli större och bättre, så det beslutades att man skulle slå ihop de små delarna till lite färre, men större delar. Då skulle bönderna få vars en eller två stora åkrar istället och de kunde själv bestämma över dem. Fast det innebar förstås också att de inte kunde bo nära varandra längre. Byn och sammanhållningen försvann.
Nu var det många storbönder som blev intresserade av att köpa upp de nya, stora åkrarna. Småbönderna hade inte en chans och många av dem blev arbetslösa. Detta var en bra sak för industrialiseringen eftersom det nu fanns hur mycket arbetskraft som helst till de nya industrierna. De hade dock inte särskilt bra arbetsförhållanden och de fick bo i små bostäder nära sina arbeten.
Det visade sig att det funkade jättebra med det nya sättet att odla på. Man fick större skördar och under samma tid kom även potatisen. Den var näringsrik och det behövdes inte särskilt bra jord för att odla den. I alla fall, nu gick det att tjäna bra med pengar på jordbruket och godsägarna satsade mycket på industrialiseringen. Självklart är det en av anledningarna till att industrin blev så stor. Storbritannien låg (ligger) även väldigt bra till geografiskt. Det fanns goda möjligheter att åka med båt till tex Amerika. Så britterna tjänade även mycket pengar på att frakta slavar från Afrika till Amerika. Det är förstås värdigt hemskt, men de vann på det. Detta gjorde så att det nu fanns tillräckligt med pengar få att fabriksägarna skulle kunna köpa in maskiner. Jag kan även tänka mig att fabriksägarna tjänade ganska mycket på sina arbetare. Arbetarna hade ju bara två val. Att arbeta i fabriken eller att inte ha något jobb alls.
Nästa punkt är råvarorna. Efter att de rikare människorna köpt upp marken och åkrarna började många med fårskötsel där. Det var ett bra arbete eftersom det inte krävde så mycket arbetskraft. Dessutom kunde man utvinna ull. De blev populärt inom textilindustrin och det gick att göra tyg av det. I berggrunden kunde man även hitta järnmalm, men för att utvinna den behövdes förstås bränsle. Britterna köpte trä från tex Sverige eftersom de själva inte hade så mycket skog. Fast sedan kom de på att man kunde använda ett annat bränsle. Det kallades koks och var gjort av stenkol, vilket det fanns gott om i Storbritannien. Alltså, ännu en gång gick britterna med vinst.
Tidigare hade kvinnorna gjort garn med hjälp av en spinnrock och sedan använt en vävstol för att göra tyg. Men under industrialiseringen kom man på nya och bättre maskiner. Nu gick det att göra samma arbete mer än dubbelt så snabbt. I början drevs de nya maskinerna av vattenkraft, så de var tvungna att vara nära en flod. Självklart var det många som blev arga över detta. Att göra garn och tyg var ju ett av få arbeten som kvinnor faktiskt fick ha och nu hade det försvunnit. En annan uppfinning som kom under 1700-talet var ångmaskinen. Först användes den till små saker som att pumpa upp vatten från gruvor, men snart utvecklades det. En man som hette James Watt lyckades göra så att ångmaskinen kunde användas till andra maskiner i fabrikerna. Senare satte man även ångmaskinen på en vagn och lokomotivet var uppfunnet. Därefter använde man den även i båtar. Så tack vare ångmaskinen blev det otroligt mycket enklare och bekvämare att resa. Saker som tidigare varit omöjliga gjordes under den här tiden möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar